Sista sommaren (med dig), Ann Brashares

För något år sedan läste jag Ann Brashares ungdomsboksserie Systrar i jeans mer eller mindre i ett svep och tyckte väldigt mycket om dem. Den här boken stod förvisso bland ungdomsböckerna, men det står att läsa på dess baksida att det är Brashares första vuxenroman.
Jag kan förstå varför de väljer att kalla den det, problematiken i boken är inte lika lättsmält (om man får kalla det så) som i Systrar i jeans, men jag tror ändå att ungdomar uppskattar den mer än vuxna.


Det är en välskriven bok och jag tvekar lite i vad jag ska ge den för betyg. Därför väljer jag den lätta vägen och ger istället mellanbetyget 3½/5.
Men om ni aldrig läst något av Brashares rekommenderar jag ändå att ni börjar med Systrar i jeans innan ni ger er på denna.

A trip around the world

Bild: Indiska

Om jag inte redan var klar med mina julklappsinköp skulle jag gärna köpt den här till min mamma som älskar jordglober lika mycket som jag. Den finns på Indiska för överkomliga 199 kronor.


Fast om jultomten skulle råkat trilla över min blogg så kan jag meddela att jag lika gärna skulle vilja ha en egen också ;)

Man kan aldrig ha för många fina muggar

Bild: Indiska

Det finns något som hamnat vid sidan av här i bloggen, som jag vill ha mer av. Inredning och design, som ligger mig så varmt om hjärtat. Jag har ett bildarkiv fyllt med inspiration och tänkte att jag skulle börja med bilden ovan som visar produktnyheter som dyker upp på Indiska framöver.


Man kan väl omöjligt ha för många koppar och muggar, eller?
 Jag fastnar främst för den turkosa längst ner, men den uppochnervända lila ser inte heller så dum ut, och inte de blommiga heller.. fast den vita med fjärilen är ju också ganska adorable, visst? Ja, och så den pastellgröna med guldkanten förstås.

Granen står så grön och grann i stugan

1. Granen blev äntligen klädd, bara två veckor efter att jag tänkte tanken första gången.
2. Ljus, ljus och åter ljus.
3. Kom på att jag glömde att fota adventsljusstaken i söndags. Bjuder på en suddig onsdagsbild istället.
4. Mormors julpynt följde med mig när jag flyttade. Nu får de pryda sin rätta plats igen!
5. Och julbonaden jag köpte på marknaden i oktober kom upp för någon vecka sedan.
6. Hyacinten har nog fått lite för mycket vatten och blivit ranglig, men blommar fint gör den ju ändå. Och doftar.

7. Den stora frågan är om amaryllisen ska hinna slå ut till jul? Dumma affär att inte ha några tidigare!

Day 30 – One last moment

Tänk att det redan är dags för den allra sista rubriken. Det känns som att jag nyss skrev den första texten, presentationen. Jag kände mig väldigt missnöjd med den då och bestämde mig för att ta chansen såhär på utmaningens sista dag att skriva en ny. Men när jag läste igenom den första nu så kändes den inte så himla dålig trots allt? Jag fick med ganska mycket av mig själv, och så negativ som jag kände att den var tycker jag inte heller att den känns längre.

Kanske var det negativiteten och mörkret i själen som spilldes över och fick mig att tänka så.
Men nu har trettio dagar gått, jag försöker hålla mig över isen och borta ifrån det där negativa. Inte för att jag vet om jag lyckats så bra ännu, men allt sker inte på en handvändning och ingen gnu kan flyga utom den med god fart.

Det är så lätt att låta sig fångas av den nedåtgående spiralen, men svårt som att motstå choklad om det finns i skåpet, att stå emot och ta till sig det positiva.

Jag hoppas att jag ska bli bättre på det nästa år. När jag gör mitt andra försök på lärarutbildningen i staden femtio mil bort.

Solen är på väg ner nu, Sessan sover vid mina fötter här i soffan och Caspian i en fåtölj medan Ty och hans gäng har byggt klart ett hus som familjen nu ska få gå in i för första gången. Innan dagen är slut ska jag ta upp granen hade jag tänkt. Och så ska jag se till att hålla bättre liv i min kära blogg framöver, trots att utmaningen är över.

Day 29 – Your aspirations

Mina ambitioner, jag skulle vilja börja med att skriva att jag undrar om jag har så värst många sådana egentligen. Däremot kanske de jag faktiskt har är stora, rentav för stora? Men man kan ju inte tänka så, då blir livet ganska meningslöst, har jag lärt mig.

Min största, och förmodligen svåraste, ambition torde vara den att göra mitt liv till det bästa jag kan.
Vilket, om man benar lite i det, betyder att jag vill klara av hela den utbildning jag ska göra ett nytt försök med i januari. Att få ett jobb som ger mig en lön som i sin tur tillåter mig att uppfylla mina drömmar varibland det egenritade och byggda drömhuset, en egen familj, att ta körkort och resa kan nämnas.
Liksom fotograferandet och skrivandet, men det kräver förstås inte pengar för att kunna utföras, som jag vill utveckla.

Jag vill bli en bättre människa, den bästa jag kan bli. Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv en dag och känna att jag är ganska nöjd med det trots de irrvägar jag ibland hamnat på...

Jag har också ambitionen att läsa, många och bra böcker vill jag läsa.
Jag vill leva i så stor samklang med vårt jordklot som är möjligt utan att för den delen bli en total nörd, eller känna att det är ett ångestskapande måste.

Och avslutningsvis; ha mer roligt, vara lite mer avslappnad, bli bättre på att ta vara på livet.

En tidig julklapp?

Jag får väl se det som en tidig julklapp, att ha fått en alldeles egen bostad! Fast jag är lite besviken, måste erkännas. Studentrum med kokskåp i öster istället för kombo med Anna i västra delen av staden som jag hade planerat och ville för att de flesta bekantskaper bor åt det hållet. Så skulle jag få ett par månader extra på mig att söka efter något eget däromkring.

Men jag har en bostad, med 10-månadershyra och där elen ingår, i riktigt god tid innan skolstart och med endast en månads uppsägningstid. Så på alla andra sätt och vis får jag känna mig nöjd!Att jag inte sett den hoppas jag verkligen inte är ett misstag.. men det ska väl vara lite ordning och reda tycker man.

Nu blir det till att börja fundera på vad jag ska ha med mig igen...

Day 28 – Something that you miss

Jag saknar min mormor. Mer och mer för varje dag, trots att det gått mer än fem år och två månader nu. Det känns helt enkelt inte som att jag fick lyssna nog på hennes berättelser från förr, fick inte äta hennes underbara mat och fika klart. Fick inte ha henne med mig in i vuxenlivet, som jag så gärna ville.

Jag saknar de människor som varit så betydelsefulla för mig men försvunnit.
Jag saknar en stor, bullrig, nära familj att fira jul med och vandra livets kringelikrokvägar med.

Jag saknar mycket, och ibland tror jag att det blir lite för mycket. Jag måste få balans, inte bara på saknaden utan på allt. Jag hoppas att jag lyckas med det en dag.

Day 27 – Your favorite place

Än en gång låter jag bilder tala. Mitt paradis. Det gör ont i mig när jag tänker på risken att förlora det här en dag. Det får bara inte hända. Och bilderna kommer från min gamla, gamla bildmapp "paradiset", som jag flyttade över från min gamla dator för alls inte länge sedan. Det känns fint att göra en djupdykning bland bilder jag inte sett på länge...

Domherren del 2

Idag såg jag domherren. Den glädjen!