Hej hallå

2016 är slut, 2017 en bit på väg allaredan. Hoppsan! Bloggen blir fortsatt lidande. Men det är inget jag kan ha dåligt samvete för. Däremot känner jag en viss sorg över att tiden inte räcker till allt jag egentligen skulle vilja göra. För jag vill ju blogga mer, egentligen. Jag vill fota mer, till bloggen men också i största allmänhet. Jag minns nästan inte när jag höll i systemkameran senast. Och mobilkameran i iPhone är ju inte lysande, så det blir bara suddbilder. Ovan ser ni förresten mina mest gillade bilder på instagram från föregående år.

Det börjar dra ihop sig för ny odlingssäsong. Jag har förstås funderat på det ett tag redan, men jag kan inte direkt påstå att jag är pepp i år på samma sätt som jag var förra året. Jag tror det beror på att odlingssäsongen 2016 blev så utdragen (jag slängde de sista tomaterna som hade blivit dåliga innan de hann mogna så sent som i november och de sista egenodlade potatisarna är jag i färd med att äta upp just dessa dagar). Jag har inte ens haft inspiration att ta hand om mina inomhusblommor i vinter. Just nu är jag i färd med att slänga de flesta av dem för att börja om på nytt - och göra plats för frösådder på fönsterbrädan. Planen för i år är dock att direktså i mycket större skala än förra året. Det blir inga femtio tomat- och paprikaplantor på balkongen. Skörden i relation till mängden arbete gör att det inte känns värt, det får vänta tills jag förhoppningsvis har ett växthus någon gång i framtiden. Jag satsar på mer blommor och kanske lite gurka på balkongen i år istället. Och någon enstaka paprika och tomatplanta. Men det får jag väl anledning att komma tillbaka till vid ett senare tillfälle, antar jag.

Idag ska jag fixa lite matlådor till veckan som kommer, diska lite och bara ta det lugnt. Det har varit motigt att komma igång med praktiken igen efter jullovet, men nu satsar jag på de tre veckor som återstår till sportlovet. Sedan blir det förhoppningsvis lättare att starta upp vardagen igen efter sportlovet när ljuset är tillbaka och ledigheten inte blir lika lång.

Slutskördat i landet

Ja, så kom slutligen dagen när det var dags att slutskörda allt i odlingslådan. Att jag vaknade till beskedet att det snöade ute kändes som det ultimata tecknet, även om jag redan hade planerat för grönsaksupptagning idag eller imorgon. Det blev till att hoppa i nattlinnet, koftan och chenillesockorna innan mössa, halsduk, stövlar kom på plats. Sedan stövlade jag ut i landet mer eller mindre direkt från sängen. En himla fin start på dagen måste jag säga!

Snöfallet varade inte så länge och backen blev inte vit, men väl det lilla kafébordet intill ytterdörren. Det gick lite som en ilning genom ryggraden när jag såg det. Vintern, du kommer nog iallafall. Med den extrema höstvärmen som rått tills alldeles nyligen har jag stundvis tvivlat på snöns vara framöver. Kanske kanske kan jag få min stående födelsedagsönskan uppfylld nu iallafall: snö på födelsedagen.

Det mesta i odlingarna är ju upptaget redan, men som syns på bilden blev det ändå 7-8 liter grönsaker till. I botten ligger ungefär fyra rödbetor och två, tre små men fina palsternackor. Resten är en blandning av sommar- och vintermorötter. Jag antar att jag får planera in ett storkok till veckan så att en del kommer till användning direkt. Eftersom morötterna inte blivit så stora gissar jag att det kommer bli svårt att förvara dem någon längre tid så då är det förstås den bästa lösningen att tillreda det mesta fortast möjligt.

I övrigt har förkylningen äntligen börjat vända tror jag, nu saknas bara att nästäppan försvinner så jag slipper vakna med ond hals på grund av att jag måste sova med öppen mun om nätterna. Jag borde iallafall vara frisk nog att ta mig iväg till praktiken på måndag, vilket är ganska efterlängtat efter det snöpliga avbrottet efter bara två dagar på plats. Men först väntar en helg med British masters, kanske lite mer trädgårdsarbete och så en del matlagning och städning där hemma. Men det där tråkiga får bero till lördag eftermiddag och söndag, tänker jag. Tills dess stannar jag i mitt lilla paradis.

Än varar odlingssäsongen

En av få, om inte den enda, bilden från balkongen där en paprika skådas. Bilden är även en av de sista innan alla krukor fick flytta in.

Hösten sprakar utanför fönstret, eller nåja. Om jag tar mig en bit utanför mitt bostadsområde så är färgprakten på träden enorm. Inom mitt bostadsområde är växtligheten rätt trist, här finns bara några enstaka träd och en massa trötta buskar intill husfasaderna. Desto större anledning att odla upp hela balkongen.

Själv uppvisar jag också hösttecken i form av min andra förkylning inom loppet av en och en halv, två månader sisådär. Jag gurglar saltvatten och funderar på om någon hällt tapetklisterpulver i min näsa eftersom nästäppan är total och knappt ens kan rubbas med nässpray. Men i jämförelse med mina långdragna sjukor förra året är ändå dessa förkylningar ändå ingenting, tackolov!

Men nu var inte tanken att bli en klagotant som bara rabblar krämpor.

Idag var det dags för en vattningsrunda, något som är ganska knepigt nu sedan alla tomatplantor flyttade in pga frosten i början av månaden. Jag ser och når knappt det som står närmast fönstren eftersom det är så många stora växter som står innanför dem. Idag åkte iallafall saxen fram igen och ännu lite mer av tomatplantorna tömdes på blad så att ljusen enklare ska nå fram till tomaterna, och förstås för att de ska ta lite mindre plats. Jag lyckades också göra några spännande iakttagelser gällande paprikaplantorna. Jag har ett helt gäng paprikaplantor, varav ganska många faktiskt aldrig kom ur sina små plastkrukor i våras på grund av krukbrist. Men jag kunde inte med att slänga dem ändå. Det har dock lett till att de inte växt så mycket och bara två av mina stora, omplanterade plantor har satt frukt. Vilket även det dröjde väldigt långt in på säsongen. Nu såg jag att en av paprikorna ääääntligen börjat ändra färg från sin gröna till den efterlängtade röda slutfärgen. Åh, så roligt!

Men jag såg också att en till paprika var på gång på en annan planta, plus att en av mina mindre plantor faktiskt hade blommor och med lite tur håller en eller två av dem mot alla odds på att utvecklas till paprikor. Jag håller tummarna för det och gläds för att odlingssäsongen fortfarande inte är över på långa vägar. De närmaste månaderna kommer jag ju få skörda åtminstone två eller tre paprikor och därtill mognar forfarande nya tomater ideligen.

Jag har dessutom rotat ett gäng tomatsticklingar efter att ha fått det tipset av någon av mina trädgårdskunniga gurus, om jag inte missminner mig var det i ett videoklipp hos Farbror Grön. Tanken är att plantorna ska ha kommit mycket längre mycket tidigare i vår så att även skörden tidigareläggs en smula. Med tanke på att jag åt min första tomat för bara någon vecka sedan lockar den tanken enormt. Det är svårt att odla sådana stora växter utan växthus eller åtminstone en större bostad än en enrummare med bara två fönster i hela bostaden och till på köpet i zon 6. Om skörden då kan bli klar innan hösten och den tillhörande frosten så att jag slapp släpa in alla krukor vore det helt underbart!

Nyskördat igen. Och nysått.

Innan jag for hem idag blev det ett besök i trädgårdslanden. Jag planterade vitlök och sådde vintersallat och ruccola. Jag vet inte om det är i senaste laget för dem att hinna gro och växa till sig tillräckligt för att jag ska kunna skörda något, men jag chansar! Därefter blev det slutskörd på isbergssallaten. Några rödbetor och palsternackor drog jag också upp. Tråkigt nog har det inte gått något vidare med palsternacksodlingen i år av någon anledning. Kanske trivs de inte i odlingslådan? Eller så trivs de inte i odlingslådan så länge det fortfarande finns tidningar i botten så de inte kan växa fritt så djupt de vill? Förhoppningsvis hinner de där tidningarna förmultna till nästa år iallafall.


Ett stort gäng morötter fick också följa med hem. Jag bredsådde en rad med gamla morotsfrön i våras och till min stora förvåning grodde de mycket bra. Det blev således väldigt trångt om fötterna för dem. Att gallra bara för att slänga på komposten kändes inget vidare, så jag chansade på att det skulle fungera att gallra och äta upp de små morötterna allt eftersom säsongen gick och de som stod kvar fick då en chans att växa till sig trots allt. Några gigantiska rötter får jag nog tillstå att det aldrig blev ändå. Inte i den raden iallafall. Men idag fick jag upp en riktig bjässe i raden intill. Jag är osäker på om det var från raden jag sådde med nyare sommarmorotsfrön eller om det var en vintermorot, men himla kul var det iallafall!

När jag kom hem till lägenheten igen på eftermiddagen var jag rasande hungrig. Men all mat jag hade låg i frysen. Ytterst frusen. Efter visst rådbråkande med min inre lathet kom jag fram till att det bästa alternativet var att göra ett storkok i form av köttfärssås med färs som var precis lika genomfrusen som allt annat. Men till slut blev det iallafall en lördagsmiddag också. Fast jag vet inte om det blev en köttfärssås lika mycket som en morotssås med palsternacka och köttfärs. Mättande blev det iallafall.

Och nu sitter jag i soffan och känner mig nöjd med dagens stökerier. För inte nog med skördande, sådd och storkokslagning, jag hann också diska och fick sedan även upp en efterlängtad taklampa i vardagsrummet. Det tog bara sisådär sjutton månader från inflytt. Men det är inte det lättaste att hitta snygga lampor i rätt prisklass tycker jag. Eller om det är jag som är sliten mellan lite för många olika stilar, kanske? När jag ramlade över en av lamporna som stått på min short list i sisådär ett år i ett reklamblad till halva priset fanns det iallafall ingenting att fundera på. Jag slog till. Jag får återkomma med en bild på underverket endera dagen.

Rundvandring i höstträdgården

Årets första solros slog ut för ett par veckor sedan!

Så. Juli kom och gick. Augusti anlände med ett oändligt oönskat höstväder. Vi hade nära nollgradigt flera nätter och det var inte precis varmt på dagarna heller. Min kropp skrek panikartat efter mer sommar, var rädd att det inte skulle bli mer av den varan i år. Det kändes extra misströstligt efter två rätt dåliga, kalla och blåsiga somrar med grå slaskiga vintrar emellan. Särskilt som jag tycks vara en sådan som drabbas av årstidsrelaterade depressioner. Min ork och lust försvann, även för bloggandet jag ju äntligen hade börjat komma igång med.

Och i trädgården stannade växtligheten av. Allt jag jobbat med i sommar för att så småningom få skörda frukterna (grönsakerna) av. Men så kom september med en brittsommar som nog aldrig varit lika efterlängtad förut. Tackolov!

 

Jag kan inte ta äran för någon solrosodling, den är helt och hållet min mammas förtjänst. Men när de här solrosorna äntligen slog ut för någon vecka sedan bestämde jag att solrosor definitivt ska prioriteras i min egen, ännu ganska begränsade, odling nästa sommar! Jag tänker mig att den ska drivas upp så den kan ta plats i ett land där det först ska odlas potatis. Det kan bli precis hur fint som helst, tror jag. Särskilt om jag kombinerar den med något annat fint. Krasse kanske?  Och sommarslöja?

Den översta bilden här i inlägget fotade jag en dag för någon vecka sedan, då ett par solrosor tvekande börjat slå ut efter en lång sommars längtan och väntan. Ikväll tog jag en ny fotograferingsrunda i trädgården. Mot en spegelblank sjö och en natur som sakta börjat anta höstens klädnad sprakade mängder av små gula solar mot mig.

I odlingslådan exploderade rosenskäran fullständigt när sommaren bestämde sig för att återvända. Den hängde sig över sommarmorötterna åt söder och mot norr klängde den sig över astern och skuggade gurkplantorna jag sådde i slutet av juni, när ruccolan slutskördats. Det har blivit både en och flera stora buketter för att minimera skadan på morötterna. Till stor glädje, förstås. Det är verkligen sann rikedom att ha blommor att plocka in från trädgården istället för att släpa hem buketter från affären som kanske odlats långt, långt borta och gjort en klimatosmart resa hit.
 

Med den återvändande höstsommaren började också en del växtlighet ge upp. Brytbönorna som inte riktigt trivts i sommar, utan varit gula mest hela tiden, rev jag upp. På de fem plantorna fann jag sammanlagt ungefär lika många bönor, varav bara en eller två kanske var ätbara. Jag har dock inte testat dem än...

Sedan var det dags att plocka upp potatisen också. Oh, så spännande det var! Jag hade plockat på mig tre olika sorter i mataffärernas lösviktshyllor. Klassikern King Edward, en fast sort som jag inte vet namnet på och en röd sort, vars namn också är okänt för mig.

Förutom några enstaka potatisar som jag petat upp ur jorden och täckmaterialet i landet tidigare blev det här årets totala skörd, från ungefär 12-14 plantor. Sämst resultat blev det på King Edwarden. När jag drog upp blasten till de röda potatisarna fann jag däremot nästintill högar med stora fina potatisar kvar i groparna i jorden. En sådan fröjd det var att plocka upp dem! Tråkigt nog hade jag dock inte förgrott lika många röda som vita potatisar. Den totala potatismängden fyllde i slutändan nästan en matkasse, så jag gissar att det blev runt fem kilo eller så. Det räcker väl inte till att mätta mig ända till nästa höst, men en bra bit på väg kommer jag nog ta mig ändå!

Och till nästa sommar planerar jag att åtminstone dubblera potatismängden. Att utöka landens yta tar ju tyvärr lite tid när man inte gärna lägger ner tid på att gräva landen utan anlägger dem med hjälp av trädgårdsavfall som gräsklipp och löv. Dels tar själva nedbrytningen av materialet tid, dels är mängden trädgårdsavfall begränsat. Men jag har ingen brådska, saker och ting får ta tid i min odling för att inte riskera att ta död på odlingslusten.

Men jag kan ändå inte förneka att jag smider planer på att bygga en till odlingslåda till nästa odlingssäsong. Och så kommer jag nog inte kunna motstå att sätta spaden i jorden och gräva ett land eller två heller. Om tiden finns. För jag har ingen som helst aning om hur mitt liv kan tänkas se ut nästa sommar just nu...

Ännu en dagsfärsk bild visar hur även astern börjat blomma ordentligt efter min skövling av rosenskäran. Och i framkant på bild irrar sig gurkplantor som inte ser mycket ut för världen runt odlingslådans kanter. Men till stor lycka upptäckte jag att där fanns två eller tre gurkor på tillväxt idag. Den första omgången blommor på plantorna frös bort under kalla augusti, men brittsommaren gav dem en ny chans. Som jag längtar efter att få skörda mitt livs första egenodlade gurkor!

Som sista stopp i grönsaksodlingarna blir detta hörn i odlingslådan, där palsternackans blast har växt sig stor över de återstående rödbetornas vissnande blast och vintermorötterna och återstoden av sommarmorötter anas knappt där bakom palsternacksblasten. I landet i bakgrunden finns bara ett par sista isbergssallatshuvuden kvar efter slutskörden av potatisen, brytbönorna och plocksallaten. Där ska förmodligen ett gäng vitlöksklyftor pillas ner tillsammans med lite naturgödsel imorgon. Och så ska jag göra ett försök att så lite vintersallat och ruccola...

Och så slutligen, vänder jag mig från odlingslådan mot lönnen som iklätt sig höstens allra mest färgsprakande lövdräkt. Brittsommaren må ha varit solig, varm och fin. Men nu smyger sig hösten onekligen på. Och den där paniken jag kände inför den tidigt anlända hösten i augusti har så sakteliga börjat övergå i en längtan efter en ny säsong med nya stämningar och färger. För att inte tala om den där härliga luften som hösten bär med sig!


På återhörande snart, hoppas jag!
Nu är det hög tid att stänga ner datorn för idag och krypa till sängs för att klappa katt och sova tror jag minsann.

Bye bye vitkålen. Och ruccolan.

Ikväll gav jag upp vitkålen. Den gav nog upp för länge sedan egentligen, men jag ville inte riktigt gå med på det. Ruccolan rök också. Den var nästan lika uppäten som vitkålen och dessutom hade den börjat blomma.

Min plan inför den dag då ruccolan var historia var egentligen att så ny ruccola. Men då jag drog upp plantorna följde ett gäng larver som jag förmodar är kållarver med och då tappade jag lusten för det. Även om jag skulle lyckas täcka de nya plantorna ordentligt så skulle de väl bli angripna underifrån istället. Nej, det får helt enkelt bli en omplanering. Frågan är vad jag ska satsa på istället. Salladslök? Plocksallat? Salladskål är väl ingen idé att testa med tanke på di dära krypen...


Förutom att dra upp växter och lägga dem på "gräslandet" plockade jag en halv skål jordgubbar också. Det börjar äntligen hända lite mer i jordgubbslandet, förut har jag inte  fått ihop tvåsiffrigt antal en enda gång. Kanske hade det varit bättre fart på dem om jag inte glömt att få ner lite gödsel i landet i våras...;). Förhoppningsvis är det inte för sent att rädda upp med lite nässelvatten iallafall. Det får jag ge mig på någon av de närmaste dagarna.

Skördetider är ljuva tider

Igår cyklade jag med stor nyfikenhet ut till mamsen med den halvmogna jordgubben jag sett i måndags innan jag for hem i åtanke. Det visade sig att ytterligare fem jordgubbar var redo för skörd, men jag provsmakade bara en igår kväll och sparade resten till idag. Och de gjorde sig utmärkt på frukosttallriken tillsammans med mackorna av hyfsat lokalodlat bröd (från Rättviksbagarn) med nyskördad ruccola och keso!

När jag var ute vid landet imorse och hämtade ruccolan såg jag att den första potatisblomman börjat slå ut också. Åh, så roligt! Innan helgen är slut ska jag våga mig på att sticka ner en tass i jorden och se om jag får fatt i någon färdig potatis. När jag planterade ut dem i landet för ganska exakt fyra veckor sedan såg plantorna ut såhär:

Jag har aldrig odlat potatis förr, men visste förstås att de skulle ligga och utveckla lite "spröt" (jag kan för allt i världen inte minnas vad de heter nu, jo vänta - groddar väl?). Men sedan trillade jag ju som alla eventuella trogna läsare här vet över bloggen Skillnadens trädgård och läste där hur det gick att rota potatisen på ett tunt lager jord för att tidigarelägga skörden. Sagt och gjort, drygt tre veckor stod de vid ett fönster i norr och senare i österläge innan jag kunde plantera ut dem. Då såg de ut såhär, men bara en vecka senare hade blasten fullkomligt exploderat.

När blasten växt till sig lade jag på ett första lager gräsklipp runtom och fyllde på med ännu ett lager förra veckan eftersom det första var närmast obefintligt då. Det tycks fungera precis hur bra som helst med täckodlingen, gräset bryts uppenbarligen ner och ger näring till växtligheten och den i sin tur tackar genom att växa helt fantastiskt. För en ganska oerfaren odlare är det verkligen roligt.

Inför nästa säsong känner jag också att jordgubbslandet behöver en drastisk utbyggnad, så nu klurar jag som bäst på hur det ska kunna tänkas lösas. Jag tror det blir inköp av ett gäng nya plantor till våren för att få skörd redan under nästa säsong iallafall. Och mest troligt kommer jag nog nyanlägga ännu ett land på samma sätt som det jag redan påbörjat, med tidningar täckta av gräsklipp och annat trädgårdsavfall, så får jag komplettera med jord runt själva plantorna bara när det är dags att plantera till våren. 

Plantorna jag flyttat i år verkar inte vilja ta sig helt, tyvärr. Några av dem hade lite rejälare rötter, så dem verkar klara sig. Men resten får jag nog ersätta efter att årets skörd är klar.

Första skörden

I måndags skördade jag mina två första ruccolablad i landet! Tyvärr dokumenterade jag inte det. Men i torsdags var det dags igen, efter pannkakan behövdes det fyllas ut med lite sallad så jag rörde ihop en sådan av enklast möjliga slag; av ruccola, gurka och de godaste ekologiska körsbärstomaterna på evigheter! Jag tror minsann att de är i säsong nu ;). På toppen hällde jag också lite gammal dressing jag hade kvar hos min mor, där jag befann mig, bestående av olja, vinäger, vatten, en skvätt citronjuice och italiensk salladskrydda.

Min erfarenhet av ruccola är starkt begränsad. Anledningen till det är att jag inte alls gillade den köperuccola jag åt den enda gången jag testat det. Men nu! Jag ska inte säga att det är det godaste jag någonsin ätit, men nog smakade det bra mycket bättre. Så bra att jag faktiskt kommer fortsätta odla ruccola som omväxling till de olika salladssorter jag odlat och tänkt att jag ska odla. Kanske vågar jag mig på ett test med spenat också, vilket jag tidigare upplevt på precis samma sätt som ruccola när jag testat.

Hemodlat alltså. Jag börjar förstå vad de menar när de pratar om att det smakar så mycket bättre när en odlar själv istället för att köpa i butik...