Djungelgrönska på fönsterbrädan

Man kan nog konstatera att det var ett tag sedan jag växte ur min lägenhets två väster-fönster. Eller snarare mina plantor och blommor. Ändå gör jag samma sak år efter år. Sätter alldeles för många frön och svär över att det blir så trångt bland plantorna när de börjar växa till sig!

Men nu är det faktiskt sista gången och plötsligt känns det nästan lite bitterljuvt. Jag har älskat att odla på min lilla balkong. Små utrymmen gör på något sätt att det känns mysigare än när man har en hel trädgård eller jättestora ytor (rum) att bre ut sig på. Tycker åtminstone jag. Men jag ska nog försöka få till en uteplats med "väggar" av staket eller häckar eller något, så att jag får till myskänslan i trädgården också.

 

Idag har jag börjat fixa med bygganmälan för tunnelväxthuset, så förhoppningsvis kommer den iväg senast imorgon och sen är det bara att börja räkna veckorna tills det är okej att börja bygga växthus. Jag tänkte skicka iväg beställningen på själva växthuset nästa vecka då de utlovar 2-4 veckors leveranstid. Då kommer det med lite tur lagom till tillträdesdagen och i värsta fall två veckor senare :)

 

Mina kallsådder gror ute på balkongen. Förhoppningsvis hinner jag fixa i ordning landen där allt ska växa innan det är dags att plantera ut dem. Annars har jag nog bekymmer. Att omskola alla plantor i separata krukor skulle bli platskrävande! 

Det är en blandning av ettåriga blommor och grönsaker jag sått; vallmo, solrosor, zinnia, grönkål, isbergssallat, palmkål och ett gäng andra saker. 

 

Häromdan följde en pelargon av sorten Tango "Deep Rose with Eye", som blivit utsedd till årets pelargon, med hem också. Jag kunde inte motså den härliga färgklicken!

 

Min lyckoklöver har börjat växa igen också, efter att ha haft några enstaka bladstänglar kvar under vintern. Egentligen skulle den behövt planteras om i år, hoppas jag hinner det...

Hemmansägaren återvänder

Bild: lansfast.se

Hej!

Oj. Det är över två år sedan jag skrev här sist. Så många gånger jag tänkt logga in här och knattra ner några ord. Men det har inte blivit så. Hur börjar man då igen? Det är väl bara att kasta sig in i skrivandet tänker jag. För jag hoppas att detta är starten på en återupplivad blogg. Det kommer finnas mycket roligt och spännande att blogga om framöver. Det kommer finnas så mycket roligt att blicka tillbaka på också, vid tillfälle. Men idag tänkte jag berätta om vad som händer just nu.

I onsdags blev jag husägare. Tillsammans med Anders. Kärleken i mitt liv sedan knappt ett år tillbaka. Bilderna i det här inlägget togs en av de få dagar detta år då det låg snö på marken. Därunder gömmer sig en trädgård på närmare 2500 kvadratmeter som jag verkligen ser fram emot att sätta tänderna i. Och bakom de bruna fasaderna återfinns ett sjuttiotalshus i originalskick som vi ska börja renovera direkt efter tillträdet.

Bild: lansfast.se

Vi kommer börja med badrummet, köket och en grunddränering. Övriga rum kommer vi måla och tapetsera och fixa med på egen hand när tid och ork finns. Taket ska fixas också. Sedan kommer jag förstås ägna en hel del tid åt trädgården i sommar. Jag har redan satt växthusplanerna i rullning. Ett tunnelväxthus ska det bli. Hoppas kunna klura ihop en bygglovsansökan imorgon.

Bild: lansfast.se

Till vänster om trappan skymtar en uteplats som nås från köket. Där ligger himla fin röd älvdalssten som vi tänkte försöka återställa efter dräneringen. Till höger om stentrappen ligger en fantastisk perennrabatt. Där såg jag några snödroppar och början till en julros kika upp i söndags. Mina snödroppar! Och en julros, som jag drömt om i flera år! Och vid uteplatsen mot baksidan finns en mörkrosa pion!

Bild: lansfast.se

Jag väljer att inte visa några interiörbilder förrän vi får tillträde till huset och kan ta egna bilder. Men jag kan avsluta med en bild på utsikten från vardagsrummet (och köket) ner mot sjön! Och en glimt av gungstolen som faktiskt kommer få stanna när vi flyttar in. Återstår att se om den får stanna där i hörnet, vid fönstret bakom eldstaden, eller om den kanske får bo någon annanstans.

Vi har ett himla stort hus snart, men himla få möbler. Några möbler har jag dock i överflöd. Byråar och bokhyllor. Så det är ju tur att vi kan fylla ut rummen med dem till en början :)

Tar förövrigt tacksamt emot tips om vad huset ska få för etikett här. Det förtjänar något mer personligt än "Huset" och "sjuttiotalshuset"!

Odlingssäsongen 2018

Hur går det med era sådder och odlingar? Jag kan inte säga att det går något vidare med att kicka igång årets odlingar för min del. Det är inte i närheten av att se ut som på bilden här ovan, tagen i maj förra året. Jag sådde några frön av två sorters tomat, två sorters paprika samt premiärsådde en sorts chili (Jalapeno) för drygt en månad sedan. Av paprikorna och chilin har ett ynka frö grott ordentligt av det tiotal jag tricksade ner i jorden. Så det slutade med att jag tryckte ner några nya fröer häromdagen i hopp om att de skulle ta sig bättre.

Tomaterna växer däremot på, tackolov. Det börjar bli dags att plantera om dem snart. Men först tänkte jag få ner några fler tomatfrön i jorden. Jag har ju fler sorter jag vill odla men som jag inte orkat och hunnit med ännu. Det har varit lite svårt att finna inspiration att verkligen kicka igång odlingen i år. Jag tror det hänger ihop med de galna mängder snö som fallit i vinter - och som fortfarande faller vissa dagar. Senast igår hade det kommit drygt tre nya färska decimeter snö här, under loppet av mindre än ett dygn.

När jag skämtsamt sagt att vi säkert kommer få fira midsommar med stora snöhögar kvar så finns där en underton av allvar. Om nu inte våren sätter fart och blir varm och härlig. Men imorse såg jag på TV4-appens nyhetssida att det kommer bli en lång och kall vår så... ja.

Vi får se vad det blir för odlingssäsong helt enkelt.
Turligt, eller oturligt, nog har jag bestämt mig för att mest odla saker som ska direktsås i år. Det är tomaterna, paprikorna, chilin och kanske en fönstergurka eller två. Och ett par blomsorter, kanske grönkål och något mer jag kommer förså inomhus. Efter två långa odlingssäsonger känner jag mig mätt på att trängas med massor av fördrivna plantor i lägenheten, som egentligen är trång nog redan innan de klämts in. Men samtidigt är det ju nödväntigt att ge vissa växtsorter den hjälpen på traven om de alls ska ha en chans att bli något här uppe i zon 6...

Min förkylning håller i sig, så idag tog jag beslutet att sjukskriva mig ytterligare två dagar. Men på fredag tänkte jag bita ihop och ta mig iväg till jobbet och hoppas att det inte blir alltför plågsamt. Sedan hoppas jag att jag att det finns lite ork att få till sådd nummer två antingen innan fredag eller åtminstone i helgen. Dessutom skulle jag behöva få till en vintersådd att ställa ut på balkongen rätt snart, så den är på plats när det väl börjar töa på allvar.

När väl våren kommer sedan så antar jag att det kommer gå himla fort och jag har trots allt en hel del planer så då vore det ju bra att ligga någorlunda i fas med allt. Nu när jag jobbar kommer det inte bli riktigt lika lätt att få till tid att odla heller. Kanske måste jag försöka bli lite bättre på att planera in odlingen under mina lediga stunder, inte gå enbart på känsla?

Så kom och gick en sommar...

 Våren övergick i sommar och i bloggtystnaden anlände snart även augusti, vindarna som viskade om höst liksom de mörka kvällarna och nätterna. Jag minns hur hårt de drabbade mig förra året. Hur jag mitt i den strålande sommaren plötsligt slogs av mörkret, hur tungt det plötsligt kändes. I år är känslan inte sådan, tack o lov. Därmed inte sagt att jag längtar höst.

Långt ifrån. För har vi verkligen haft sommar i år? När jag blickar bakåt minns jag inte många soliga, varma dagar. Vare sig i mitt kära Dalarna eller på nordligare breddgrader, där jag tillbringade min juli. Jag törstar ännu sommarens ljus och värme.

 Men blommorna blommar och odlingarna frodas och med lite tur kanske vi går en lång och härlig somrig höst till mötes? Måtte det bli så!

Här ovan skådas de nya buketter jag plockat in ikväll, min sista sommarlediga dag till ära. Luktärten doftar förstås alldeles ljuvligt och jag drömmer mig iväg till en framtida trädgård där de finns i betydligt större mängd och variation än vad som ryms i en ynka balkonglåda...

Imorgon börjar jag jobba igen efter åtta veckor och två dagars ledighet. Tanken är att jag ska fortsätta min praktik på skolan jag trivs så vansinnigt bra på en bit in i höst, och kanske jobba en del på, men innan skolstarten har jag fått ett vikariat på en förskola där jag jobbade en del förr och trivdes väldigt bra. Det blir en intensiv start på hösten, men jag hoppas att de sju dagarnas vikariat flyter på bra och utan några hemska förkylningar så att jag landar mjukt i skolan och återseendet med alla fina elever sedan.

Det är på sätt och vis en betydelsefull tid jag går emot nu. Flera år har jag kämpat för att nå fram och om allt går som det är tänkt kanske jag äntligen har fått min examen innan jul. Jag känner en märklig blandning av opepp, eller kanske snarare rädsla att misslyckas efter allt detta arbete, och vilja att denna prövning ska vara över nu. Jag önskar mig något annat än detta liv i limbo. Frågan är om de som ska ge mig  den där godkäntstämpeln gör det. Jag hoppas innerligt.

Möjligen reagerar någon med vaken blick över det plastiga pynt som ingår i ljusbrickans arrangemang. Den plastiga prylen påminner om den där kvällen i juni när Han äntligen kom till mig efter att vi inte setts på många många veckor. Och bar med sig en present i form av ett Kinderägg där denna gulgröna plastsak var skatten. Den kanske inte är vacker, men den minner mig om något fint. Alltså får den stanna där, tillsammans med stenarna  jag plockade i Holmsund i slutet av min norrlandsvistelse och som även de minner om sommaren. Den utflykten återkommer jag nog till vid ett senare tillfälle, tänker jag.


 

Helgens trädgårdspremiär och direktsådd

Efter vårens välkomna ankomst i mitten av förra veckan var det dags att börja skrota i trädgårdsodlingarna. Jag har ju ingen egen trädgård utan odlar i min mammas trädgård och har inte hunnit vara där och kolla läget speciellt mycket sedan snön smälte. Typ inte alls, faktiskt.

Allt såg sådär vintrigt trist och visset ut som det brukar göra såhär års. Och så är det lite snett och vint och igenväxt och ovårdat och bitvis ganska oinspirerande. Men jag blev så glad av att se den förändring odlingslimporna genomgått i vinter. Det är så fascinerande hur de där gräshögarna som var åtminstone en halvmeter höga som mest, nu knappt finns kvar! Det var nästan så jag undrade hur i all världen jag ska kunna odla där utan att först samla mer material!
 

Efter en liten vals med krattan, som gav mig ett obehagligt skavsår mellan tummen och pekfingret, över gick jag till att räfsa undan täckmaterialet i halva odlingslådan. Det var så kul att se den mörka jorden och knappt några ogräs alls där under. Sedan fick jag bråttom att häva täckmaterialet i en skottkärra och förbereda jorden för sådd. 
 

Eftersom jag startade upp den här odlingslådan så sent som förra året, med tidningar i botten och enbart köpejord i den så kände jag att det var läge att tillföra lite extra gödsel. Så jag tillförde mer eller mindre en hel säck naturgödsel. Egentligen vill jag inte bli beroende av att köpa gödsel av något slag utan tänker mig att täckmaterialet och i viss mån nässelvatten som jag "brygger" själv ska räcka. Men allt tar ju tid i trädgårdens och odlingens värld, så i år blev det lite köpegödsel ändå.

 

Det äldsta jordgubbslandet såg inte alls lika roligt ut. Det är fullt av ogräs och alldeles sprängfyllt av jordgubbsplantor och revplantor som jag trots idogt rensande förra året inte fått pli på. Det kommer bli ett projekt längre fram i vår. Jag klurar som bäst på om det inte vore läge att gräva ett helt nytt litet land till alla jordgubbar (förra året anlade jag ett till jordgubbsland i en annan pallkrage med hjälp av revplantor från ovan nämnda rensande) för att på enklast möjliga vis bli fri från det där ogräset. Det består till stora delar av jobbigt gräs med rötter som går långt ner i jorden och jag skulle helt enkelt ha väldigt svårt att gå bort allt annars. 

I det där nya landet är planen sedan att täcka runt plantorna för att förhindra att det här problemet med en massa rotogräs uppstår igen.  

 

I höstas satte jag ut lökarna från ett par krukor med minipåskliljor som jag hade sparat sedan förra våren. Sedan kompletterade jag med mitt livs första tulpanlökar, köpta i lösvikt. Nu fick jag äntligen undersöka resultatet av dessa planteringar!

 

Som synes fanns där lite gula små blommor. Bara några centimeter ovan jord blommade de. Jag har aldrig sett så små och söta påskliljor förut! Och runtomkring hade även tulpanblast (eller vad kallas det tro?) letat sig upp ur jorden. Så spännande att få se vilka färger blommorna får!

 

De senaste dagarna har vintern så smått återvänt, till stor förtret. Men i min odlingslåda ligger iallafall ett gäng frön tryggt nedbäddade under en täckväv som jag hoppas hjälper till att hålla jorden så pass varm att fröna snart ska vilja gro. Jag antar att jag får återkomma med rapport om det framöver.

Nu ska jag se återstoden av Trädgårdstider i väntan på årets första semifinal i Eurovision Song Contest!

Rundvandring i höstträdgården

Årets första solros slog ut för ett par veckor sedan!

Så. Juli kom och gick. Augusti anlände med ett oändligt oönskat höstväder. Vi hade nära nollgradigt flera nätter och det var inte precis varmt på dagarna heller. Min kropp skrek panikartat efter mer sommar, var rädd att det inte skulle bli mer av den varan i år. Det kändes extra misströstligt efter två rätt dåliga, kalla och blåsiga somrar med grå slaskiga vintrar emellan. Särskilt som jag tycks vara en sådan som drabbas av årstidsrelaterade depressioner. Min ork och lust försvann, även för bloggandet jag ju äntligen hade börjat komma igång med.

Och i trädgården stannade växtligheten av. Allt jag jobbat med i sommar för att så småningom få skörda frukterna (grönsakerna) av. Men så kom september med en brittsommar som nog aldrig varit lika efterlängtad förut. Tackolov!

 

Jag kan inte ta äran för någon solrosodling, den är helt och hållet min mammas förtjänst. Men när de här solrosorna äntligen slog ut för någon vecka sedan bestämde jag att solrosor definitivt ska prioriteras i min egen, ännu ganska begränsade, odling nästa sommar! Jag tänker mig att den ska drivas upp så den kan ta plats i ett land där det först ska odlas potatis. Det kan bli precis hur fint som helst, tror jag. Särskilt om jag kombinerar den med något annat fint. Krasse kanske?  Och sommarslöja?

Den översta bilden här i inlägget fotade jag en dag för någon vecka sedan, då ett par solrosor tvekande börjat slå ut efter en lång sommars längtan och väntan. Ikväll tog jag en ny fotograferingsrunda i trädgården. Mot en spegelblank sjö och en natur som sakta börjat anta höstens klädnad sprakade mängder av små gula solar mot mig.

I odlingslådan exploderade rosenskäran fullständigt när sommaren bestämde sig för att återvända. Den hängde sig över sommarmorötterna åt söder och mot norr klängde den sig över astern och skuggade gurkplantorna jag sådde i slutet av juni, när ruccolan slutskördats. Det har blivit både en och flera stora buketter för att minimera skadan på morötterna. Till stor glädje, förstås. Det är verkligen sann rikedom att ha blommor att plocka in från trädgården istället för att släpa hem buketter från affären som kanske odlats långt, långt borta och gjort en klimatosmart resa hit.
 

Med den återvändande höstsommaren började också en del växtlighet ge upp. Brytbönorna som inte riktigt trivts i sommar, utan varit gula mest hela tiden, rev jag upp. På de fem plantorna fann jag sammanlagt ungefär lika många bönor, varav bara en eller två kanske var ätbara. Jag har dock inte testat dem än...

Sedan var det dags att plocka upp potatisen också. Oh, så spännande det var! Jag hade plockat på mig tre olika sorter i mataffärernas lösviktshyllor. Klassikern King Edward, en fast sort som jag inte vet namnet på och en röd sort, vars namn också är okänt för mig.

Förutom några enstaka potatisar som jag petat upp ur jorden och täckmaterialet i landet tidigare blev det här årets totala skörd, från ungefär 12-14 plantor. Sämst resultat blev det på King Edwarden. När jag drog upp blasten till de röda potatisarna fann jag däremot nästintill högar med stora fina potatisar kvar i groparna i jorden. En sådan fröjd det var att plocka upp dem! Tråkigt nog hade jag dock inte förgrott lika många röda som vita potatisar. Den totala potatismängden fyllde i slutändan nästan en matkasse, så jag gissar att det blev runt fem kilo eller så. Det räcker väl inte till att mätta mig ända till nästa höst, men en bra bit på väg kommer jag nog ta mig ändå!

Och till nästa sommar planerar jag att åtminstone dubblera potatismängden. Att utöka landens yta tar ju tyvärr lite tid när man inte gärna lägger ner tid på att gräva landen utan anlägger dem med hjälp av trädgårdsavfall som gräsklipp och löv. Dels tar själva nedbrytningen av materialet tid, dels är mängden trädgårdsavfall begränsat. Men jag har ingen brådska, saker och ting får ta tid i min odling för att inte riskera att ta död på odlingslusten.

Men jag kan ändå inte förneka att jag smider planer på att bygga en till odlingslåda till nästa odlingssäsong. Och så kommer jag nog inte kunna motstå att sätta spaden i jorden och gräva ett land eller två heller. Om tiden finns. För jag har ingen som helst aning om hur mitt liv kan tänkas se ut nästa sommar just nu...

Ännu en dagsfärsk bild visar hur även astern börjat blomma ordentligt efter min skövling av rosenskäran. Och i framkant på bild irrar sig gurkplantor som inte ser mycket ut för världen runt odlingslådans kanter. Men till stor lycka upptäckte jag att där fanns två eller tre gurkor på tillväxt idag. Den första omgången blommor på plantorna frös bort under kalla augusti, men brittsommaren gav dem en ny chans. Som jag längtar efter att få skörda mitt livs första egenodlade gurkor!

Som sista stopp i grönsaksodlingarna blir detta hörn i odlingslådan, där palsternackans blast har växt sig stor över de återstående rödbetornas vissnande blast och vintermorötterna och återstoden av sommarmorötter anas knappt där bakom palsternacksblasten. I landet i bakgrunden finns bara ett par sista isbergssallatshuvuden kvar efter slutskörden av potatisen, brytbönorna och plocksallaten. Där ska förmodligen ett gäng vitlöksklyftor pillas ner tillsammans med lite naturgödsel imorgon. Och så ska jag göra ett försök att så lite vintersallat och ruccola...

Och så slutligen, vänder jag mig från odlingslådan mot lönnen som iklätt sig höstens allra mest färgsprakande lövdräkt. Brittsommaren må ha varit solig, varm och fin. Men nu smyger sig hösten onekligen på. Och den där paniken jag kände inför den tidigt anlända hösten i augusti har så sakteliga börjat övergå i en längtan efter en ny säsong med nya stämningar och färger. För att inte tala om den där härliga luften som hösten bär med sig!


På återhörande snart, hoppas jag!
Nu är det hög tid att stänga ner datorn för idag och krypa till sängs för att klappa katt och sova tror jag minsann.

En dröm om något annat

Den som känner mig eller följt mig länge i sociala medier är nog väl förtrogen med min längtan till landet och drömmen om ett eget litet hus med stooor trädgård. När jag tänker tillbaka så är det just minnen relaterade till trädgård som sticker ut. Redan som liten hjälpte jag mormor plocka vissna rosor av rosenbuskarna så de skulle orka blomma vidare hela sommaren och hemma i lägenhetsträdgården fascinerades jag av de där solrosorna som sträckte sig ända upp till fönstret hos grannen på andra våningen. Och det där året när jag plockade de sista smultronen kring min födelsedag i november. Jag älskade de traditionsenliga fikorna i trädgården vid skolavslutningen, kikade på blommorna som börjat titta fram och björkarnas grönska. Jag minns med glädje de där snölekarna med mormor och hur jag hjälpte henne med snöskottningen.

Jag kan inte ha varit alltför gammal, kring tio kanske, när jag tog initiativ till att anlägga ett grönsaksland i mormors trädgård. Jag odlade morötter och sallad, senare jordgubbar och smultron också.
 

En igelkott på besök i mammas trädgård 2013. Rosenbuskarna som min mormor planterade när jag var liten är ett bra gömställe när konstiga varelser med kameror kommer och stör...

Och gamla syrénträd är spännande att klättra i...
 

Drömmen om ett eget hus har funnits länge. Jag skissade på husritning efter husritning i tonåren, drömde om att en gång få bygga ett eget hus utifrån någon av alla de där skisserna. Något år efter studenten föll ännu en bit på plats när jag insåg att det kanske skulle gå att bygga det där drömhuset där det stora traktorgaraget, en kvarleva från när morbror tagit över morfars traktorgrävarfirma, i mammas trädgård står. Det där traktorgaraget är ändå inte av någon större användning, det står mest och förfaller för att det inte hinner skötas. Så kom det sig att jag i samband med att mamma lämnade in bygglovspapper för den nya altanen efter att husgrunden dränerats frågade om det ens var möjligt. Och det lät inte alls omöjligt!

Något hus har det ju inte blivit, och finns inte i sikte inom den närmaste framtiden heller eftersom ekonomin inte tillåter. Men drömmen lever. Kanske, kanske är den inte ultimat ändå. Här omkring byggs nya hus varje år, den by jag känner från min barndoms snöskottning och rosplockning finns inte kvar. Avståndet till grannarna krymper alltmer och grannar vill jag egentligen inte ha särskilt många av. Ett par, tio stycken tvärs över en åker eller två känns lagom, men inte särskilt många fler. Dessutom vill jag egentligen inte bo i ett nyproducerat hus. Jag vill ju ha gamla trägolv, kakelugnar och sådana där underbara handblåsta fönster. Typ. Samtidigt som den där gammeldagsa charmen står högt på listan vill jag samtidigt leva så miljövänligt och energieffektivt det är möjligt. Kanske att de gamla fönstren måste stryka på foten då...

Finge jag drömma helt fritt skulle jag hitta en lagom liten/stor stuga med stor trädgård för odling av både grönsaker och torpblommor. Något uthus eller två  med plats för djur, plats för växthus och med utsikt över en sjö och med åkrar omkring (skogar tenderar att locka flygfän och kryp, så det vill jag inte ha alldeles nästgårds. Men bortom den där åkern och grannarna vore det fint så att jag kunde gå dit och plocka bär.

Ibland leker jag med tanken att försöka hitta en liten stuga att hyra tills vidare. Men jag vill allra helst finna den där platsen att göra till bara min. Måtte det vara möjligt om inte alltför länge, för oh vad jag längtar. De senaste åren har längtan blivit så intensiv att jag nästan inte vet vad jag ska göra med den.
 

Möjligheten att förverkliga min dröm beror förstås en hel del på hur det går att ta mig ut i arbetslivet efter studierna som fortfarande inte är helt avslutade. Och efter sjukskrivningarna. Dessutom behöver jag nog ett körkort om jag ska ta mig ut i ingenstans och kunna bo där.
 

Hur kommer det sig att jag skriver om detta nu då? Jo, av en slump hittade jag till en ny blogg igår; Grusvägen. Där skriver Ida om hur hon och hennes sambo köpt ett (par) gamla hus på landet utan några direkta bekvämligheter som rinnande vatten. Jag fastande direkt. Sedan tidigare följer jag ju också bloggen Skillnadens trädgård, där Sara Bäckmo bloggar om hur hon odlar för att vara självförsörjande på grönsaker i så stor utsträckning som möjligt. Än längre har jag följt Jonna Jinton som lämnade Göteborg för att flytta ut i ingenstans, liksom Clara Lidström - UnderbaraClara, som väl inte behöver någon närmare presentation.

Jag märker hur jag alltmer söker mig ifrån de där inredningsbloggarna med konsumtionshets som var min väg in i bloggvärlden 2007 och mer längtar efter att läsa bloggar som de just nämnda. Bloggar om odling, ett alternativt och självförsörjande liv långt från platta paket med fanérskivemöbler och slit och släng. Jag längtar efter det gedigna, det genuina, naturen och lugnet.

Jag har kommit att tänka på det alltmer på sistone, hur den här längtan smugit sig på. Kanske stärkte åren i Göteborg min längtan. Kanske bär även min socialfobi del i längtan bort från trängsel, stress och alltför många människor. Oavsett, så känns det som en väg jag vill vandra vidare på, grundad av min omsorg om miljön. En väg som jag tror är den rätta och som jag hoppas att många fler kommer att välja framöver som en del i att rädda den fantastiska planet vi bor på.


Förhoppningsvis är dagen när jag får låsa upp dörren till min alldeles egna stuga inte alltför långt borta. Men det återstår väl att se...

Årets första jordgubbar

Jag har ju redan nämnt det, men jag tänker att det inte skadar att skriva om igen. Det här blev alltså veckan när årets första jordgubbar kunde skördas. Jag plockade ett gäng i torsdags och sen blev det några till i helgen, totalt kanske femton stycken. Men fler är på tillväxt och med lite gödning innan jag far hem imorgon hoppas jag att de får lite extra fart - och smak. Tyvärr står jordgubbarna ganska bortglömda i sin pallkrage, men med lite nässelvatten kanske de känner sig lite mer ombesörjda. Och så kan jag pyttsa ner lite naturgödsel när jag kommer tillbaka nästa gång... om de behöver det? Jag mindes precis att jag läst att jordgubbar inte gillar hö som täckmaterial utan föredrar halm som är mindre näringsrik. Kanske gynnar näringstillskott snarare blasten än jordgubbssättningen? Det måste jag undersöka tror jag minsann!

Bilden här ovan är en gammal sådan, jag vet inte säkert men jag kan tänka mig att den är från första året med pallkragejordgubbarna, 2013. Möjligtvis att den är tagen 2014. Vilket som är det hemodlade gubbar. Tyvärr blir det ju inte alltför många i ett ovårdat land. Men nästa år ska jag ta nya tag med det. Förutom på var/hur jag smidigast kan få till ett nytt jordgubbsland funderar jag också på hur många plantor det egentligen kan behövas för att slippa kompletteringsköpa mer än tidigast på säsongen. Jag vill ju kunna frossa på färska gubbar hela sommaren, men också frysa in till senare. Det är också något att undersöka närmare...


Jag har funderat lite på hur jag skulle få till ett mer regelbundet bloggande också ikväll. Ett par fasta ämnen varje vecka, skulle det kunna vara något? Jag tänker till exempel att jag skulle kunna ha en dag när jag tipsar om favoritrecept och en dag för odling (minst). Och sen kanske jag skulle kunna göra en återkommande veckosammanfattning eller lista av något slag också? Eller har ni något bra förslag? I'm all ears!