Vårdagjämning och spirande grönska

Om det inte vore för alla instagrammare hade det nog gått mig förbi att det är Vårdagjämning idag. Men det hade å andra sidan inte gjort så mycket, för solen har strålat här i många dagar i rad nu och vårkänslan har redan börjat infinna sig. Så skönt att äntligen se att det händer något med all den där snön som fallit i enorma mängder denna vinter.

Inomhus ser jag också tecken på att den nya säsongen kommer allt närmre. Häromdagen tog jag skott på palettbladen och pelargonerna.

I de små krukorna där jag petade ner frön förra veckan har det redan börjat spira. Och chilin, chilin har faktiskt börjat växa! Det har tagit en sådan evinnerlig tid att jag började tro att det inte skulle bli någon chili. Paprikan har också varit svårflörtad, inte alls lika lättuppdriven i år när jag köpt riktiga frön istället för att så frön från en Ica-paprika. Av närmare 20 paprika- och chilifrön var det bara ett paprikafrö som tog sig på första försöket. Hoppas, hoppas att det ska gå bättre med den andra omgången frön. Än så länge ser det iallafall ut att gå aningen bättre.

Tackolov levererar tomaterna alltid troget. Även om de är lite småjobbiga med alla sina omplanteringar, stort vattningsbehov under hela balkongsäsongen och den osäkra leveransen av mogna tomater innan säsongen är över så känns de ändå roliga och tacksamma att odla.

 

Paprikaplantan med försprång och de små eftersläntrarna från den andra sådden.

Och en efterlängtad chili. Jag hoppas att jag kan få av skalet utan att skada bladen nu bara...

En gurkplanta har också kikat upp. Jag är så pepp på att se om det blir några gurkor odlade på fönsterbrädan eller ej.

Och så var det de där palettbladen jag tagit nya skott på. De gamla palettbladen är ganska vildvuxna och fula, så jag hoppas jag kan få lite bättre ordning på skotten.

Oxalisen skulle verkligen behöva planteras om, det hanns aldrig med förra våren. Men den tycks ju ha överlevt vintern rätt bra ändå. Jag fick syn på årets första blomstängel häromdagen. Vid en närmare titt nere vid jorden upptäckte jag en till blomstängel som var på gång.

Våren. Så vansinnigt efterlängtad efter att ha varit så fasligt insnöade hela vintern. Och odlingspeppen spirar, den med. Hoppas bara att vi får en bra odlingssäsong nu!

Dagens frösådder

Min förkylning verkar hålla i sig ett tag till. Men idag tröttnade jag på att bara sitta i soffan, så jag slog på ett avsnitt av podden Två odlare emellan och sjönk ner på en köksstol och tog itu med den länge förhalade sådden. Det blev ytterligare tre sorters tomat (åh, vad jag önskar mig ett växthus så skörden kunde bli lite mer i relation med allt arbete som läggs ner på omskolningar, tjyvplockande och vattning!), några olika sorters blommor, ett par gurkfrön i hopp om att kunna skörda gurka inomhus innan jag kanske ens hunnit få ut en enda gurkplanta på friland i juni. Och så blev det jordgubbe. Jag har aldrig testat att driva upp jordgubbe från frö, så det blir kul om det fungerar. Och betydligt billigare än att köpa alla plantor som kommer behövas till mitt planerade utbyggda jordgubbsland.

Idag vaknade jag av att solen strålar från en klarblå himmel. Det syns extra tydligt hur skitiga fönstren är, men också hur blommorna sträcker på sig och riktigt njuter av ljuset efter den långa mörka vintern. Mina pelargoner är ett enda högväxt rangel som jag borde klippt ner vid det här laget. Men de blommar ju så fint... precis som förra året. Då hade jag verkligen inte hjärta att klippa i dem. Med andra ord är det mer än oundvikligt att ta itu med det i år.

Vid en noggrannare titt kanske ni ser att där är en röd blomma bakom de rosa. Båda sorterna är arvegods efter min mormor och jag är så glad att vi lyckats hålla dem vid liv alla dessa år sedan hon lämnade oss. Tyvärr gick det inte lika bra med de begonior jag fick med mig när jag flyttade hemifrån, så nu har vi inga sådana kvar. Men när jag ser alla de nya, storbladiga sorterna med alla möjliga färger på blommorna i affären minns jag iallafall de där enkla rosa begoniorna med de magiskt skimrande mörkgröna bladen från fönsterbrädan i mormors kök.

 

Odlingssäsongen 2018

Hur går det med era sådder och odlingar? Jag kan inte säga att det går något vidare med att kicka igång årets odlingar för min del. Det är inte i närheten av att se ut som på bilden här ovan, tagen i maj förra året. Jag sådde några frön av två sorters tomat, två sorters paprika samt premiärsådde en sorts chili (Jalapeno) för drygt en månad sedan. Av paprikorna och chilin har ett ynka frö grott ordentligt av det tiotal jag tricksade ner i jorden. Så det slutade med att jag tryckte ner några nya fröer häromdagen i hopp om att de skulle ta sig bättre.

Tomaterna växer däremot på, tackolov. Det börjar bli dags att plantera om dem snart. Men först tänkte jag få ner några fler tomatfrön i jorden. Jag har ju fler sorter jag vill odla men som jag inte orkat och hunnit med ännu. Det har varit lite svårt att finna inspiration att verkligen kicka igång odlingen i år. Jag tror det hänger ihop med de galna mängder snö som fallit i vinter - och som fortfarande faller vissa dagar. Senast igår hade det kommit drygt tre nya färska decimeter snö här, under loppet av mindre än ett dygn.

När jag skämtsamt sagt att vi säkert kommer få fira midsommar med stora snöhögar kvar så finns där en underton av allvar. Om nu inte våren sätter fart och blir varm och härlig. Men imorse såg jag på TV4-appens nyhetssida att det kommer bli en lång och kall vår så... ja.

Vi får se vad det blir för odlingssäsong helt enkelt.
Turligt, eller oturligt, nog har jag bestämt mig för att mest odla saker som ska direktsås i år. Det är tomaterna, paprikorna, chilin och kanske en fönstergurka eller två. Och ett par blomsorter, kanske grönkål och något mer jag kommer förså inomhus. Efter två långa odlingssäsonger känner jag mig mätt på att trängas med massor av fördrivna plantor i lägenheten, som egentligen är trång nog redan innan de klämts in. Men samtidigt är det ju nödväntigt att ge vissa växtsorter den hjälpen på traven om de alls ska ha en chans att bli något här uppe i zon 6...

Min förkylning håller i sig, så idag tog jag beslutet att sjukskriva mig ytterligare två dagar. Men på fredag tänkte jag bita ihop och ta mig iväg till jobbet och hoppas att det inte blir alltför plågsamt. Sedan hoppas jag att jag att det finns lite ork att få till sådd nummer två antingen innan fredag eller åtminstone i helgen. Dessutom skulle jag behöva få till en vintersådd att ställa ut på balkongen rätt snart, så den är på plats när det väl börjar töa på allvar.

När väl våren kommer sedan så antar jag att det kommer gå himla fort och jag har trots allt en hel del planer så då vore det ju bra att ligga någorlunda i fas med allt. Nu när jag jobbar kommer det inte bli riktigt lika lätt att få till tid att odla heller. Kanske måste jag försöka bli lite bättre på att planera in odlingen under mina lediga stunder, inte gå enbart på känsla?

Tre månader till jul...

Det är inte utan att jullängtet börjar smyga sig på såhär när nedräkningen övergått till tvåsiffrigt antal dagar och bara tre månader kvar till jul. Jullängtan brukar oftast vakna långt tidigare, men den trista sommaren har gjort att jag mest längtat efter sommaren 2018 nu på höstkanten. Nu börjar vindarna iallafall att vända. Jag funderar på inköpet av en ny ljusslinga till balkongen efter att den förra gett upp och förstås på julklappar. Hittills är det bara en person jag kommit på något till, mamsen känns mer omöjlig än någonsin att hitta på något roligt till. Samma sak med pappa... och själv, jo visst har jag några önskningar. Men för egen del måste jag nog fundera ut någon önskning till födelsedagen först och främst.

Höstvindar

När jag senast skrev här konstaterade jag att hela sommaren passerat och att jag hade min sista lediga dag efter en lång sommarledighet. Dagen därpå skulle jag starta hösten med en dryg veckas vikariat på en förskola innan skolan startade. De första fem arbetsdagarna förflöt utan större svårigheter än en viss trötthet i samband med den ändrade dygnsrytmen. Sedan kom ryggontet som höll i sig hela den kommande veckan och jag tog mig bara iväg till min praktikplats den dag själva skolstarten ägde rum. 

 

Veckan därpå var jag fit for fight igen, tackolov! För jag hade fått en vickdag på fritids på min praktikskola. Och innan jag riktigt visste vad som skett hade jag fått jobb fyra dagar den veckan och två dagar i veckan ända fram till höstlovet. Och sedan har det liksom bara rullat på. Fritidsjobb minst två dagar i veckan, ofta mer. Praktiken har fått stå tillbaka både för fritids och andra vikariat. Viktiga kontakter som jag skjutit på ända sedan i vårvintras blev plötsligt tagna och det förvånade mig hur väl allting flöt på.

 

En månad in på terminen och inte minsta antydan till en förkylning ännu, dessutom. Hurra! Eller? Nja... Förra torsdagen kände jag mig krasslig. Efter att ha sjukanmält mig från en sällsynt praktikdag för att vila, kände jag mig bättre på fredagen när jag ännu en gång vikarierade på förskolan istället för att ha praktik. Och under helgen pysslade jag ikapp med hemmasysslor som jag inte riktigt orkar befatta mig med under veckorna. På söndagen tog jag upp den sista potatisen ur landen och tippade på en hel massa gräsklipp på den nya gräslimpa jag anlagt nu på höstkanten (och fyllde även på lite i gräslimpan jag skapade under förra året).

  

Nöjd med min insats i odlingarna åkte jag hem och satte mig i soffan, där det plötsligt började sticka oroväckande i halsen igen. Och dessutom började ryggen bråka igen. Först kändes den bara stel, men snart var det fullskaliga ryggontet här igen. Natten till måndagen hade jag så ont som jag inte haft sedan min första riktiga ryggontsepisod förra hösten. Den varade i tre veckor och jag tog mig nätt och jämnt ur sängen många många frustrerande dagar. Nu har jag lärt mig tricket. Mikrad riskudde, upprepade gånger. Och rörelse. Så på några dagar var det värsta ryggontet faktiskt över. Men samma natt som ryggontet slog till gjorde också den rejäla förkylning jag hoppats klara mig ifrån ut. Så det var bara till att sjukskriva mig från allt jobb denna vecka. Såhär på söndagskvällen skulle jag inte direkt titulera mig helt piggelin. Jag har ett hemskt lock för ett öra och ett lite mindre lock för det andra, vilket gör att alla ljud hörs på ett riktigt irriterande vis. Men imorgon ska jag nog ändå klara att jobba igen, tänker jag. Äntligen!



Bilderna i detta inlägg är sådana jag publicerat på instagram tidigare under hösten. Tyvärr blir det inte så mycket kamerabilder, särskilt inte när jag är i odlingen jag har hos min mamma. Jag försöker bättra mig, men under alla dessa år när jag bloggat sporadiskt har jag kommit ifrån den där vanan jag hade förut att bära med mig kameran hela tiden. Vill någon följa mig på instagram, där uppdateringstakten är betydligt bättre, hittar ni mig iallafall som @sandralinneas där.

Jag avslutar det här inlägget nu, men tänkte återkomma om en liten stund med ett inlägg från mitt och pojkvännens besök till Holmsund, som jag nämnde redan i mitt förra blogginlägg. Men först måste jag förse mig med lite kvällsfika! :)

Så kom och gick en sommar...

 Våren övergick i sommar och i bloggtystnaden anlände snart även augusti, vindarna som viskade om höst liksom de mörka kvällarna och nätterna. Jag minns hur hårt de drabbade mig förra året. Hur jag mitt i den strålande sommaren plötsligt slogs av mörkret, hur tungt det plötsligt kändes. I år är känslan inte sådan, tack o lov. Därmed inte sagt att jag längtar höst.

Långt ifrån. För har vi verkligen haft sommar i år? När jag blickar bakåt minns jag inte många soliga, varma dagar. Vare sig i mitt kära Dalarna eller på nordligare breddgrader, där jag tillbringade min juli. Jag törstar ännu sommarens ljus och värme.

 Men blommorna blommar och odlingarna frodas och med lite tur kanske vi går en lång och härlig somrig höst till mötes? Måtte det bli så!

Här ovan skådas de nya buketter jag plockat in ikväll, min sista sommarlediga dag till ära. Luktärten doftar förstås alldeles ljuvligt och jag drömmer mig iväg till en framtida trädgård där de finns i betydligt större mängd och variation än vad som ryms i en ynka balkonglåda...

Imorgon börjar jag jobba igen efter åtta veckor och två dagars ledighet. Tanken är att jag ska fortsätta min praktik på skolan jag trivs så vansinnigt bra på en bit in i höst, och kanske jobba en del på, men innan skolstarten har jag fått ett vikariat på en förskola där jag jobbade en del förr och trivdes väldigt bra. Det blir en intensiv start på hösten, men jag hoppas att de sju dagarnas vikariat flyter på bra och utan några hemska förkylningar så att jag landar mjukt i skolan och återseendet med alla fina elever sedan.

Det är på sätt och vis en betydelsefull tid jag går emot nu. Flera år har jag kämpat för att nå fram och om allt går som det är tänkt kanske jag äntligen har fått min examen innan jul. Jag känner en märklig blandning av opepp, eller kanske snarare rädsla att misslyckas efter allt detta arbete, och vilja att denna prövning ska vara över nu. Jag önskar mig något annat än detta liv i limbo. Frågan är om de som ska ge mig  den där godkäntstämpeln gör det. Jag hoppas innerligt.

Möjligen reagerar någon med vaken blick över det plastiga pynt som ingår i ljusbrickans arrangemang. Den plastiga prylen påminner om den där kvällen i juni när Han äntligen kom till mig efter att vi inte setts på många många veckor. Och bar med sig en present i form av ett Kinderägg där denna gulgröna plastsak var skatten. Den kanske inte är vacker, men den minner mig om något fint. Alltså får den stanna där, tillsammans med stenarna  jag plockade i Holmsund i slutet av min norrlandsvistelse och som även de minner om sommaren. Den utflykten återkommer jag nog till vid ett senare tillfälle, tänker jag.


 

En ledig onsdag på balkongen

Efter en mycket intensiv första vecka efter påsklovet förra veckan, då jag praktiserade fyra dagar istället för mina sedvanliga tre och därtill vikarierade en dag, blev denna vecka desto lugnare med sin röda måndag. Det gjorde att mina tre praktikdagar istället blev två och jag fick en chans att vila upp mig lite. Men efter ett långt påsklov i norr och efterföljande intensiv vecka fanns också många saker att göra hemmavid. Bland annat behövde balkongen få sig lite uppmärksamhet efter vintern, så jag tömde alla gamla krukor på ris och ljung och plockade ner ljusslingan. Sedan längtade ett gäng blommor desperat efter mer utrymme runt rötterna och lite ny näringsrik jord. Och vad gör man när solen gassar som aldrig förr denna vår, om inte flytta ut omplanteringen? Det är ju perfekt att smutsa ner med jord där nu, innan golvet hunnit skuras!

 

Sedan var det ett gäng fröer som behövde komma ner i jorden också, så jag fortsatte med att så. Salladsbasilika, ny purjolök, gurka, bondböna, brytböna, broccoli och grönkål blev det. 

 

Jag har ju inte odlat i någon större skala tidigare, det var först förra året som jag vågade mig utanför boxen av jordgubbar, morötter, palsternacka, sallad och sådant därn't och testade ruccola, vitkål, lök och lite annat. Därför fortsätter jag att testa nya saker i år, och odlar varje gröda i ganska begränsad skala men testar ännu lite fler än i fjol. Förhoppningen är förstås att jag ska upptäcka att det är easy peasy att odla allting och att jag dessutom finner användning för det jag odlat på något sätt så att jag får anledning att odla det igen. Men än så länge experimenterar jag alltså mest. Jag är så nyfiken på resultatet som ju borde börjat visa sig inom någon månad eller två!

Dessutom gav den soliga onsdagen mersmak för balkonghäng så jag hoppas det blir tillfälle att fixa till balkongen snart och börja vistas där mer. Soliga eftermiddagar med en bok och grönska... oh, så jag längtar!



 

Våraktiviteter

 

Möjligtvis är det så att våren anlänt nu, en gång för alla. När jag hade balkongdörren på glänt hörde jag hur det byggdes vid ett hus i villaområdet alldeles intill och när jag följde med min mamma till kyrkogården för att riva bort allt gammalt ris på förmiddagen var där full aktivitet. Likaså i handelsträdgården som öppnade för säsongen just idag. Men våren har i det stora hela varit väldigt kall och svårlockad i år. Efter den där korta varma perioden jag skrev om förra gången jag kikade in här på bloggen blev det kallt. Och snöade. Och det har blåst isvindar och stormat till förbannelse.

Senast jag skrev hade jag precis sått purjolök, tomat och paprika och experimenterat lite med en vintersådd ute på balkongen. Sedan dess har jag planterat om paprikan och tomaterna och hunnit så ett helt tråg fyllt med solrosor och lite vitkål, tagetes och vad mer det nu blev. Jag får erkänna att jag inte har totalkoll på läget just nu.

Under påsklovet åkte jag till F som kom in i mitt liv strax före jul och tycks ha blivit kvar. I och med det överlämnade jag mina plantor i två blom- och plantvakters vård. Tyvärr resulterade det i att det jag sått alldeles innan avfärd var ganska ledset när jag kom hem och purjolöken hade i princip dukat under helt och hållet. Så nu ger jag upp den för i år, tror jag. Revanschen får med andra ord dröja ytterligare... Men som synes på bilderna ovan mår tomaterna och paprikan bra iallafall!

Likaså gör vintersådderna på balkongen; rädisor och sallat vet jag att det skall vara men resten minns jag inte såhär på rak arm. Det finns naturligtvis antecknat någonstans, just för att jag visste att minnet skulle svika. Jag tror det ska vara ruccola i tråget där det mest är svart jord, så den måste sås på nytt vad det verkar. Det får bli direktsådd denna gång.

Med tanke på att det var nedåt -10 grader ett tag under min Norrlandsvistelse och ingen täckning av plastlådan med sådderna gjordes och allt annat ändå överlevde får jag känna mig ganska nöjd ändå! Och jag känner mig hemskt pepp på att utöka vintersådderna nästa odlingssäsong!

Inomhus blommar pelargonen jag fick som ett litet skott av mamma i höstas och som härstammar från min mormor från början. Jag hade egentligen tänkt klippa ner den och ta ett nytt skott tidigare i vårvintras men då hann det komma en knopp och när jag kom hem förra helgen hade det fullkomligt exploderat med nya blommor. Så jag tror minsann att den bara får blomma vidare ett tag till. Kanske kan jag ta ett skott längre fram, annars får det helt enkelt vänta till hösten!

 

Jag är så glad att det fortfarande finns pelargoner kvar efter mormor, inte minst med tanke på att jag fick ta över ett par stycken av hennes blommor och nästan genast lyckades ta död på dem den gången jag flyttade hemifrån... 

 

Pelargoner har ju tantblommerykte om sig, men för mig kommer de alltid symbolisera min mormor som hade söderfönstren fulla av dem. Sedan har det ju kommit så många nya vackra sorter på senare år också, så hur skulle man kunna motstå dem egentligen?

Avslutar odlingssäsongen

Det har gått nästan exakt en timme sedan jag tog de här bilderna, som tråkigt nog är ganska usla på grund av att jag fotade med mobilen. De ser dessutom aningen mörkare ut än vad det faktiskt var i verkligheten. Nu är det kolmörkt utomhus. Det går så fort nu. Höstens första frostnätter har ju varit här och skövlat sina offer. Jag hade inte så mycket kvar i landen som den kunde ta, det var gurkplantorna och  rosenskäran, i princip. Sedan har jag lite morötter, palsternacka och rödbetor kvar i odlingslådan ännu. Men det börjar bli dags att plocka upp det också snart tror jag, nästa helg kanske?

 

I måndags påbörjade jag en praktik jag länge försökt få till. I närmare ett års tid, vid närmare eftertanke. Men jag började inte söka aktivt efter en praktikplats förrän i februari - mars i år. Det gick sisådär kan jag konstatera såhär i efterhand, det slutade med att jag blev sjukskriven igen då den som skulle hjälpa mig hitta praktikplats körde över mig totalt. Men det är en annan historia.


Till en början ska jag vara på praktikplatsen, en F-6-skola där jag huserar på lågstadiet (som till stor del kör gemensam undervisning pga att de är en så liten grupp) tre dagar i veckan. Jag önskade en ledig dag mitt i veckan för att dels få en dag mitt i vardagen då jag kunde styra upp tillvaron (som jag alltid halkar efter med när jobb, studier eller något sådant kallar) och dels minska glappet till nästa tillfälle med praktik. Min önskan besvarades, så nu är det praktik måndag, tisdag och torsdag. Men min första vecka kunde ha börjat aningens bättre. Både måndag och tisdag vaknade jag med lite halsont som försvann rätt fort efter uppstigning. Innan dess hade jag också känt mig lite förkyld och nästäppt på nätterna. I onsdags när jag var ledig kändes det plötsligt lite bättre igen. Men igår vaknade jag en timme före alarmet skulle ringa och konstaterade att halsontet var tillbaka. Det blev att sjukanmäla mig.

 

Planen för helgen var att åka ut till mitt lilla paradis och se på golf, vila och avsluta trädgårdssäsongen. Jag har hållit fast vid planen, men adderat ett lugnt tempo och vila. Och några värktabletter, ett antal koppar te och intensivt gurglande av saltvatten. Jag tycker nog att det fungerar hyfsat. Halsen har inte blivit så mycket värre, tackolov. Kanske kanske kan jag fara till praktiken igen på måndag med bara en missad dag?!

 

Trädgårdsarbetet är iallafall avklarat nu. Rosenskäran är bemästrad (hjälp vilka stora rötter och vilken kraftig stam den hade!) och jag har fått till det sista på odlingslimpan jag började anlägga redan i början av sommaren. På sluttampen kom jag fram till att jag hade så mycket gräsklipp kvar att jag kunde påbörja en andra odlingslimpa också. Egentligen hade jag tänkt gräva den till våren, men jag har planer på att bygga en till odlingslåda då också, så budgeten för köpejord och byggmaterial känns redan spräckt. Nu kan jag förhoppningsvis komma undan med att göra lite gropar här och där i gräsbädden och fylla med jord som jag sedan kan stoppa ner lite blommor eller kanske jordgubbsplantsrevar i. Det kommer säkert bli bra vilket det än blir.

Jag får erkänna att det känns ganska skönt att släppa odlingen ett tag nu och leta mig inomhus istället. Jag lever på många sätt mitt liv i perioder (äter samma frukost en period innan jag tröttnar och byter, känner starkt för en viss färg en period innan jag plötsligt börjar längta efter en annan, bakar, broderar eller läser extra intensivt under en period osv. osv.) och det verkar spegla sig även i odlingen. Intresset håller sig inte på samma nivå såhär i slutet av odlingssäsongen som i våras när jag knappt kunde tänka på något annat. Sedan går det inte att komma ifrån att odlingsglädjen dämpas en aning när jag inte odlar i min egen trädgård utan måste låna min mammas. Det blir helt enkelt mer komplicerat, för jag lämpar inte över ansvaret på odlingen på min mamma utan sköter den förstås helt själv (med undantag för liiite vattning när det var som varmast och behövde vattnas ofta under försommaren). Men samtidigt kan jag inte låta bli att längta nu när jag ser de blivande landen och drömmer om vad som ska växa där om sju, åtta månader! Det kommer bli så kul att kunna odla mer och testa nya saker!

En del av de drömmarna och planerna kanske jag kan återkomma med i ett annat blogginlägg? Jag måste bara sätta mig ner och revidera planerna jag gjorde redan i juli en aning nu när förutsättningarna ser lite andra ut än vad jag hade tänkt då (odlingsytan jag hade räknat med var som sagt mindre då...) men sedan kan jag berätta lite om mina tankar och planer om någon är intresserad.

Men nu har jag pladdrat nog om odling för ett tag. Jag ska fylla på colaglaset och rikta blicken mot televisionen och Idol tror jag minsann! Och hoppas att någorlunda tidig sömn gör att jag orkar gå på Rättviks marknad imorgon. Det vore kul, jag har inte varit där på flera år och drömmer om marknadsmunkarna jag vill köpa där!