Min förkylning verkar hålla i sig ett tag till. Men idag tröttnade jag på att bara sitta i soffan, så jag slog på ett avsnitt av podden Två odlare emellan och sjönk ner på en köksstol och tog itu med den länge förhalade sådden. Det blev ytterligare tre sorters tomat (åh, vad jag önskar mig ett växthus så skörden kunde bli lite mer i relation med allt arbete som läggs ner på omskolningar, tjyvplockande och vattning!), några olika sorters blommor, ett par gurkfrön i hopp om att kunna skörda gurka inomhus innan jag kanske ens hunnit få ut en enda gurkplanta på friland i juni. Och så blev det jordgubbe. Jag har aldrig testat att driva upp jordgubbe från frö, så det blir kul om det fungerar. Och betydligt billigare än att köpa alla plantor som kommer behövas till mitt planerade utbyggda jordgubbsland.
Idag vaknade jag av att solen strålar från en klarblå himmel. Det syns extra tydligt hur skitiga fönstren är, men också hur blommorna sträcker på sig och riktigt njuter av ljuset efter den långa mörka vintern. Mina pelargoner är ett enda högväxt rangel som jag borde klippt ner vid det här laget. Men de blommar ju så fint... precis som förra året. Då hade jag verkligen inte hjärta att klippa i dem. Med andra ord är det mer än oundvikligt att ta itu med det i år.
Vid en noggrannare titt kanske ni ser att där är en röd blomma bakom de rosa. Båda sorterna är arvegods efter min mormor och jag är så glad att vi lyckats hålla dem vid liv alla dessa år sedan hon lämnade oss. Tyvärr gick det inte lika bra med de begonior jag fick med mig när jag flyttade hemifrån, så nu har vi inga sådana kvar. Men när jag ser alla de nya, storbladiga sorterna med alla möjliga färger på blommorna i affären minns jag iallafall de där enkla rosa begoniorna med de magiskt skimrande mörkgröna bladen från fönsterbrädan i mormors kök.
Jag har ju redan nämnt det, men jag tänker att det inte skadar att skriva om igen. Det här blev alltså veckan när årets första jordgubbar kunde skördas. Jag plockade ett gäng i torsdags och sen blev det några till i helgen, totalt kanske femton stycken. Men fler är på tillväxt och med lite gödning innan jag far hem imorgon hoppas jag att de får lite extra fart - och smak. Tyvärr står jordgubbarna ganska bortglömda i sin pallkrage, men med lite nässelvatten kanske de känner sig lite mer ombesörjda. Och så kan jag pyttsa ner lite naturgödsel när jag kommer tillbaka nästa gång... om de behöver det? Jag mindes precis att jag läst att jordgubbar inte gillar hö som täckmaterial utan föredrar halm som är mindre näringsrik. Kanske gynnar näringstillskott snarare blasten än jordgubbssättningen? Det måste jag undersöka tror jag minsann!
Bilden här ovan är en gammal sådan, jag vet inte säkert men jag kan tänka mig att den är från första året med pallkragejordgubbarna, 2013. Möjligtvis att den är tagen 2014. Vilket som är det hemodlade gubbar. Tyvärr blir det ju inte alltför många i ett ovårdat land. Men nästa år ska jag ta nya tag med det. Förutom på var/hur jag smidigast kan få till ett nytt jordgubbsland funderar jag också på hur många plantor det egentligen kan behövas för att slippa kompletteringsköpa mer än tidigast på säsongen. Jag vill ju kunna frossa på färska gubbar hela sommaren, men också frysa in till senare. Det är också något att undersöka närmare...
Jag har funderat lite på hur jag skulle få till ett mer regelbundet bloggande också ikväll. Ett par fasta ämnen varje vecka, skulle det kunna vara något? Jag tänker till exempel att jag skulle kunna ha en dag när jag tipsar om favoritrecept och en dag för odling (minst). Och sen kanske jag skulle kunna göra en återkommande veckosammanfattning eller lista av något slag också? Eller har ni något bra förslag? I'm all ears!
