Djungelgrönska på fönsterbrädan

Man kan nog konstatera att det var ett tag sedan jag växte ur min lägenhets två väster-fönster. Eller snarare mina plantor och blommor. Ändå gör jag samma sak år efter år. Sätter alldeles för många frön och svär över att det blir så trångt bland plantorna när de börjar växa till sig!

Men nu är det faktiskt sista gången och plötsligt känns det nästan lite bitterljuvt. Jag har älskat att odla på min lilla balkong. Små utrymmen gör på något sätt att det känns mysigare än när man har en hel trädgård eller jättestora ytor (rum) att bre ut sig på. Tycker åtminstone jag. Men jag ska nog försöka få till en uteplats med "väggar" av staket eller häckar eller något, så att jag får till myskänslan i trädgården också.

 

Idag har jag börjat fixa med bygganmälan för tunnelväxthuset, så förhoppningsvis kommer den iväg senast imorgon och sen är det bara att börja räkna veckorna tills det är okej att börja bygga växthus. Jag tänkte skicka iväg beställningen på själva växthuset nästa vecka då de utlovar 2-4 veckors leveranstid. Då kommer det med lite tur lagom till tillträdesdagen och i värsta fall två veckor senare :)

 

Mina kallsådder gror ute på balkongen. Förhoppningsvis hinner jag fixa i ordning landen där allt ska växa innan det är dags att plantera ut dem. Annars har jag nog bekymmer. Att omskola alla plantor i separata krukor skulle bli platskrävande! 

Det är en blandning av ettåriga blommor och grönsaker jag sått; vallmo, solrosor, zinnia, grönkål, isbergssallat, palmkål och ett gäng andra saker. 

 

Häromdan följde en pelargon av sorten Tango "Deep Rose with Eye", som blivit utsedd till årets pelargon, med hem också. Jag kunde inte motså den härliga färgklicken!

 

Min lyckoklöver har börjat växa igen också, efter att ha haft några enstaka bladstänglar kvar under vintern. Egentligen skulle den behövt planteras om i år, hoppas jag hinner det...

Sparmålen

Bildkälla

Det finns som sagt många hål att stoppa i när man levt på nästan ingenting under en väldigt lång tid. Allt från kläder, skor och temuggar med krackelerad glasyr till möbler och... ja. Ibland när jag tänker på allt jag skulle behöva byta ut, inte bara för att det vore roligt, utan för att det behövs för att saker och ting är totalt utslitna. Då kan det kännas lite övermäktigt. Listan tar liksom aldrig slut.


Det är tur att jag har vanan inne att leva snålt iallafall, då går det liiite fortare att spara till mina mål. Mina allra första mål är dels att köpa en bokashikompost för att ta min odling vidare ytterligare en dimension (det väljer jag att inte illustrera i bild just nu, bokashikomposter är liksom inte så roliga att se på även om deras funktion verkar fantastisk), dels att byta ut min rangliga gamla hylla till tre nya Billysar. Eftersom de inte är lika djupa borde det bli aningen luftigare i mitt vardagsrum, där jag i över ett års tid nu levt med två soffor eftersom ingen vill köpa min gamla tvåsitssoffa från studietiden och jag hade turen att få överta en tresitssoffa... På sikt tänker jag att det ska bli dörrar på hyllorna för att skapa lite dold förvaring. Det saknar jag till stor del i nuläget. Och ja, det hade ju gått att skruva isär soffan och hivat ner den i källarförrådet om det inte vore så att någon eller några tycker att det är väldigt kul att göra inbrott där hela tiden.

Bildkälla

En ny säng är verkligen ett måste. Den jag har nu köptes när jag var typ 16. Jag har alltså haft den i mer än halva mitt liv. Och även om jag köpt en ny tjock bäddmadrass går själva resårmadrassens grop inte att undgå att märka när man rullar ner i den. Åh vad jag önskar mig en ny säng. En bred säng. Och en sådan där fin fluffig sänggavel därtill!

Som en extra bonus misstänker jag att åtminstone en del av mina ryggproblem skulle försvinna med utkastandet av den gamla sängen.

Bildkälla

Även om jag hade lyckan att få överta en tresitssoffa av en väns mamma häromåret så börjar den bli sliten och bidrar förmodligen också till mitt ryggont. Så på sikt vill jag verkligen investera i en ny soffa. Jag har drömt om en Oxfordsoffa i närmare ett decennium nu. Kanske kan det bli en sådan den dag det är dags för soffköp!

Sedan föll jag huvudstupa när jag fick syn på den här fåtöljnyheten från Ikea. Den är ju så nätt och fin och jag föreställer mig hur jag flyttar ut den på sommaren och sitter och läser i den på balkongen... eller ännu hellre intill ett citronträd i mitt framtida växthus. Oooh!

Bildkälla

Bildkälla

Mitt största sparmål är ändå detta. Ett hus. Gärna ett i stil med detta, från Fiskarhedenvillan. Jag skulle allra helst vilja ha ett gammalt hus. Men eftersom jag vill bo på ett bestämt ställe och där absolut inte står något gammalt hus med knarriga trappor och trägolv, ja då får jag ju försöka bygga ett nytt och miljövänligt i gammal stil istället!

Men innan det kan bli aktuellt måste jag göra något helt annat. Nämligen ta körkort. Så inköp av en bokashikompost, tre Billyhyllor i midjehöjd och införskaffande av körtillstånd, teoribok och sådant som krävs för att börja övningsköra privat. Det är mitt närmsta sparmål. Jag börjar faktiskt redan närma mig! Förhoppningsvis kan jag ge mig ut längs vägarna när snön smält bort.


Vad sparar du till?

 

Bildkälla

L'automne

Jag fotade hösten medan jag stod och väntade på vagnen tidigare i veckan. Med insta-filter blev träden kanske lite rödare än de egentligen var, men röda löv är verkligen höjden av höst för mig. Gula löv i all ära. Jag är inte så förtjust i gult, så de röda löven talar helt enkelt mycket tydligare till mig.

Samtidigt får det mig att längta hem en smula. Hösten här nere i södra delen av landet är inte alls samma sak som hösten i Dalarna, eller norra landsändan i största allmänhet. Jag längtar något enormt efter att se hur hösten är när jag åker hem igen nästa gång, om ett par veckor, om man räknar noga. Och jag längtar efter att få flytta hem och uppleva hösten i sin helhet ännu mer, men det kommer ju dröja lite längre. Det är rätt okej ändå. Jag har något att se fram emot, något att peppa mig själv med. Ju fortare studierna klaras av, desto fortare får jag ju uppleva allt det där jag drömmer om. Höst i min egen villaträdgård. Det låter något det. Att göra höstfint med ljung och annan växtlighet i krukor ute på trappen, tända ljus i en stor fin lykta...

Tills dess får jag hösta till det i mindre skala. Jag bytte ut mina vårgröna värmeljuslyktor igår när jag egentligen skulle gå och lägga mig, till två mer höstiga lyktor.

Jag gillar det vinröda. Och den gulorangea är inte så tokig den heller, även om det inte är min favoritfärg. Ljuslyktorna är premier från någon tidningsprenumeration några år bakåt i tiden. Helt oanvända fram tills nu. Så det var roligt att plocka fram dem!

Tillsammans med ljuslyktorna står en klocka jag hittade på en antikbutik i Orsa i samband med julskyltningen förra året. Tanken var egentligen att ge den till någon, men den var för fin för att skiljas ifrån. Nu står den där, som en påminnelse om vad jag kämpar för. Kanske kommer den komma till praktisk användning en gång om inte alltför länge också. Det skulle vara fint...

Konst-igt.

Jag fick upp ögonen för denna underbara illustration av Sofie Rolfsdotter när jag lyckades slita mig från bloggläsningen, som upptar det mesta av min lästid just nu, och istället bläddrade lite i en Plaza Interiör tidigare idag. Den finns även i en variant med turkost som ni kan se här nedan, den hade gjort sig fint ihop med de tidskriftsamlare jag köpte igår för att försöka bringa lite mer ordning i kaoset som råder bland alla papper och tidningar. Och det bästa är att den finns i flera olika storlekar så man kan anpassa den efter rummet och platsen där den ska sitta. I ett hem med lite färg kanske den minsta storleken räcker för att ge effekt, medan den största behövs i ett hem där det finns lite fler färger att konkurrera med.

Bilder: Alla är lånade från Nordic Design Collective, kollage av mig.

När jag blivit stor och bofast vill jag gärna ha lite konst på väggarna. Nu kan man ju köpa riktigt fina saker på nätet till riktigt bra priser också, så man behöver inte bli ruinerad för att få något lite mer unikt. Tulpantavlan som Ikea sålde förut (de kanske gör det fortfarande?) var visserligen fin, men när den sågs i var och varannat inredningsreportage eller bostadsannons blev den lite uttjatad, tycker åtminstone jag.

Illustrationen här ovan heter Break free och finns att köpa hos Nordic Design Collective. Jag hoppas att jag kan få några slantar över att slå till på en för innan de fösvinner därifrån!

Good ...what?

Jag såg som vanligt Good wife igår kväll, en av mina favoritserie genom alla tider har det kommit att visa sig. I gårdagens avsnitt sade en av de yngre, lovande talangerna upp sig från advokatfirman efter att ha upptäckt att hon var gravid. Hon sade att hon ville vara mamma. Att hon inte ville välja. Att hon inte kände att hon behövde välja mellan mödraskap och yrkesliv. Hon menade att kvinnor i hennes generation inte behövde bevisa något, och om det ändå var så att de behövde göra det, så struntade hon i det.

Jag har egentligen aldrig haft någon stark längtan efter att yrkesarbeta. Om jag ändå ska arbeta, så ska det vara med något jag trivs med och tycker är roligt och meningsfullt. Jag skulle aldrig sitta på ett kontor och vända papper eller jobba som städerska och slita ut kroppen för absolut ingenting i gengäld. Jag kunde tänka mig att bli lärare. Det är ett viktigt yrke, och det innefattar arbete med barn. Vilket varit ett av mina kriterium inför framtida yrkesval.

Men vad får man för att vara lärare? Läget är ohållbart, och även om man inte sliter ut sig kroppsligt som en städerska, så är risken oerhört stor för att slita ut sig psykiskt. För ingenting. Man får sommarlov och jullov och en massa olika ledigheter, säger många. Men faktum är ju att detta inte är någon lyxig ledighet såsom de tror. All ledighet jobbas in under resten av året. 45-timmarsveckor är vad som gäller. Men många lärare måste jobba mycket mer än så, gratis, för att hinna göra allt de ska och måste göra. All dokumentation. Att agera psykologer åt sina elever. Och så vidare, och så vidare.

Jag är långt ifrån säker på mitt val att bli lärare. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra annars, så jag fortsätter studera. För nu.

Men om jag släpper tankarna på yrkesval och yrkesliv, så vet jag precis vad drömmen är. Att få vara mamma, en närvarande mamma. Att vara mer närvarande i nuet och att ta vara på livet och mig själv.

Tidigt var min dröm att få barn medan jag fortfarande var ung. På sätt och vis kan man säga att min dröm varit att få vara hemmamamma/fru så som kvinnan i Good wife.

Men det är väl knappast korrekt såhär på 2010-talet när feministerna ständigt rasar över kvinnoförtryck och patriarkatet.

Och när man dessutom själv anser sig vara feminist, hur försvarar man då en sådan dröm? Det är svårt, rysligt svårt. Men omöjligt?









Nej, det borde inte vara omöjligt. Det borde vara det som är sann feminism. Att leva ut sina drömmar även om de går stick i stäv med vad som anses korrekt, bara för att det är vad man själv drömmer allra starkast om. Jag har förstås ett annat problem som är mycket mer påtagligt. Jag är inte i närheten av att vara gift. Och då kan man ju inte så lätt bli hemmafru. Dessutom är jag inte så vidare ung längre, så någon ung mamma kommer jag aldrig någonsin bli. En bra och närvarande mamma, det finns det dock fortfarande hopp om att jag en gång ska få vara.

Samtliga bilder: Egna.

Då drömmen kan förverkligas

Tretton år har det gått sedan Charlotte Nilsson (Perelli) tog hem segern i Israel med Take me to your heaven och min dröm att en dag få vara med om en ESC-final live väcktes. Nästa år kan den bli förverkligad. Inte ett år för sent!

Men nu är jag en trött tant, så jag låter mig nöja med de raderna. Får återkomma en annan dag. Go Loreen!

L'automne

Det har blivit oktober! Ju.
Idag när jag läste ikapp några av de blogginlägg jag ständigt ligger en vecka efter med sedan skolan började igen, märkte jag att hösten börjat smyga sig in i bloggvärlden. Och jag fick en sådan vansinnig längtan efter hösten hemma. Åh, vad jag saknar årstidsskiftningarna hemma här på västkusten. Det är inte alls samma sak här, årstiderna märks inte på samma sätt där jag rör mig mellan studentrum - buss - mataffär - skola och spårvagnshållplatser. Och så längtade jag ut i skogen, bara sådär? Herregud, vad är det för fel på mig? Det har jag väl aldrig gjort förut?

Och så tänkte jag på den dagen då jag kan flytta hem igen. Då jag har min lilla vrå i världen, med en trädgård och närhet till skogen. Så att jag kan gå ut dit och andas mossdoft och titta på alla nerfallna blöta löv på marken...

Idag, i helgen, har jag ägnat mest åt plugg som alla helger den här hösten. Men det är roligt och intressant så jag har inte så väldigt mycket emot det egentligen. Jag önskar dock att jag kunde få ett par dagar eller en vecka då jag kunde koppla bort allt vad plugg heter helt och hållet. Även om paniken lagt sig efter mitt sammanbrott en bit in i första delkursen för terminen, så behöver man (jag!) tid att koppla bort och tänka på annat en stund. Det tycks dock bli ont om sådana möjligheter. Nästa vecka är det dags för VFU igen, en och en halv vecka den här gången, och sedan är det inte mycket kvar av oktober och den delkurs jag läser. I slutet av månaden packar jag ihop datorn och alla kursböcker som lånats på biblioteket där hemma och tar tåget hem för att skriva hemtenta. Och om en månad åker jag åter söderut för delkurs tre... Ja, tiden snurrar på helt vansinnigt fort helt enkelt!

Att trilla på något.

På tal om min trädgårdslängtan så skriver UnderbaraClara ett intressant inlägg om lantlivstrenden som råder just nu. Jag trodde inte att storstaden skulle kännas så bra som den gjort hittills, men till syvende och sist är jag en småstadsmänniska och jag hoppas att möjligheten kommer finnas att kunna flytta tillbaka snarast efter att jag är klar med mina studier... Jag struntar i gårdarna i Sörmland och styr kosan mot kära Dalarna istället.

Längtan

Bildkälla

Min sommarlängtan har börjat vakna till på allvar efter vintern. Jag drömmer om den där trädgården jag inte har, om att få sätta spaden i jorden och skapa en alldeles ny trädgård där det inte funnits en förut. Undantaget några uppväxta träd, syrener och fruktträd och bärbuskar. Och kanske en ek och en rönn eller två... sådant orkar man ju inte vänta på att det ska växa till sig liksom.

Jag vill så frön och driva upp saker i växthus och safta och sylta och bara slappa i skuggan med en bok när temperaturen är sådär perfekt framåt kvällen...

Men jag har som sagt ingen trädgård. Idag ösregnar det, och sommaren lär dröja ett par månader till.