Day 30 – One last moment

Tänk att det redan är dags för den allra sista rubriken. Det känns som att jag nyss skrev den första texten, presentationen. Jag kände mig väldigt missnöjd med den då och bestämde mig för att ta chansen såhär på utmaningens sista dag att skriva en ny. Men när jag läste igenom den första nu så kändes den inte så himla dålig trots allt? Jag fick med ganska mycket av mig själv, och så negativ som jag kände att den var tycker jag inte heller att den känns längre.

Kanske var det negativiteten och mörkret i själen som spilldes över och fick mig att tänka så.
Men nu har trettio dagar gått, jag försöker hålla mig över isen och borta ifrån det där negativa. Inte för att jag vet om jag lyckats så bra ännu, men allt sker inte på en handvändning och ingen gnu kan flyga utom den med god fart.

Det är så lätt att låta sig fångas av den nedåtgående spiralen, men svårt som att motstå choklad om det finns i skåpet, att stå emot och ta till sig det positiva.

Jag hoppas att jag ska bli bättre på det nästa år. När jag gör mitt andra försök på lärarutbildningen i staden femtio mil bort.

Solen är på väg ner nu, Sessan sover vid mina fötter här i soffan och Caspian i en fåtölj medan Ty och hans gäng har byggt klart ett hus som familjen nu ska få gå in i för första gången. Innan dagen är slut ska jag ta upp granen hade jag tänkt. Och så ska jag se till att hålla bättre liv i min kära blogg framöver, trots att utmaningen är över.

Day 29 – Your aspirations

Mina ambitioner, jag skulle vilja börja med att skriva att jag undrar om jag har så värst många sådana egentligen. Däremot kanske de jag faktiskt har är stora, rentav för stora? Men man kan ju inte tänka så, då blir livet ganska meningslöst, har jag lärt mig.

Min största, och förmodligen svåraste, ambition torde vara den att göra mitt liv till det bästa jag kan.
Vilket, om man benar lite i det, betyder att jag vill klara av hela den utbildning jag ska göra ett nytt försök med i januari. Att få ett jobb som ger mig en lön som i sin tur tillåter mig att uppfylla mina drömmar varibland det egenritade och byggda drömhuset, en egen familj, att ta körkort och resa kan nämnas.
Liksom fotograferandet och skrivandet, men det kräver förstås inte pengar för att kunna utföras, som jag vill utveckla.

Jag vill bli en bättre människa, den bästa jag kan bli. Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv en dag och känna att jag är ganska nöjd med det trots de irrvägar jag ibland hamnat på...

Jag har också ambitionen att läsa, många och bra böcker vill jag läsa.
Jag vill leva i så stor samklang med vårt jordklot som är möjligt utan att för den delen bli en total nörd, eller känna att det är ett ångestskapande måste.

Och avslutningsvis; ha mer roligt, vara lite mer avslappnad, bli bättre på att ta vara på livet.

Day 28 – Something that you miss

Jag saknar min mormor. Mer och mer för varje dag, trots att det gått mer än fem år och två månader nu. Det känns helt enkelt inte som att jag fick lyssna nog på hennes berättelser från förr, fick inte äta hennes underbara mat och fika klart. Fick inte ha henne med mig in i vuxenlivet, som jag så gärna ville.

Jag saknar de människor som varit så betydelsefulla för mig men försvunnit.
Jag saknar en stor, bullrig, nära familj att fira jul med och vandra livets kringelikrokvägar med.

Jag saknar mycket, och ibland tror jag att det blir lite för mycket. Jag måste få balans, inte bara på saknaden utan på allt. Jag hoppas att jag lyckas med det en dag.

Day 27 – Your favorite place

Än en gång låter jag bilder tala. Mitt paradis. Det gör ont i mig när jag tänker på risken att förlora det här en dag. Det får bara inte hända. Och bilderna kommer från min gamla, gamla bildmapp "paradiset", som jag flyttade över från min gamla dator för alls inte länge sedan. Det känns fint att göra en djupdykning bland bilder jag inte sett på länge...

Day 26 – Your fears

Spindlar och ormar gör mig hysterisk. Verkliga, rörliga på tv eller stilla på bild spelar ingen roll. Alla är lika hemska. Spindelnät likaså.
Stimmiga människor kan få mitt hjärta att banka, aggressiva eller ej.
Jag är rädd för att det ska börja brinna. Att komma till ett nytt ställe och inte hitta. Att få en uppgift utan medföljande instruktioner.

Men min största rädsla är nog den för livet.
Den vill jag gärna bli av med. Den börjar bli gammal.

Day 25 – A first

Det var mer natt än morgon när vi steg på bussen med våran tunga packning. Många timmar senare blev det eftermiddag, och vi kom fram. Efter mycket släpande och många pauser stod vi så där framför ingången i ett myller av människor. Vi köade för att få våra armband och sedan stod vi plötsligt innanför ingången, något överväldigade av stanken vi inte var beredda på. Förvirrade. Vart skulle vi nu gå? Vi behövde en tältplats. Vi virrade runt lite. Vi slog upp tältet. Det var inledningen på min första festival, mitt första Hultsfred.

Day 24 – Something that makes you cry

Att vilja men inte kunna.
Det har alltid varit svårt att känna att man står vid sidan av och se på när andra människor, någorlunda friska, någorlunda normala med någorlunda vanliga förutsättningar gör sin grej. Resa, jobba, umgås, plugga, festa, fika. Men inte sådär svårt som det började göra senare.
När jag plötsligt blev medveten om hur tiden rinner på och att man hela tiden blir äldre, och fogade samman den upptäckten med en annan. Nämligen den att jag aldrig lyckats ta vara på mitt liv.
Det skedde såklart inte i en handvändning utan kom gradvis, det att jag ville annorlunda. Jag ville också ta vara på livet.

Och jag försöker, men det är svårt med alla branta stup och tvära svängar och stora stenar som ligger i min väg. Så ibland gråter jag. För att jag vill så mycket, men inte riktigt kan, riktigt lika "lätt" som andra.

Day 23 – Something that makes you feel better

Day 22 – Something that upsets you

De där stora självklara sakerna är just självklara så jag skippar att fördjupa mig i dem.
Men det är svårt att komma på något annat. För egentligen kan precis allting göra mig upprörd, om det vill sig så. Det handlar bara om tajming.

Jag är en känslomänniska som hela tiden balanserar på en skör lina, mitt emellan djupaste upprördhet och högsta av lyckokänsla. Ibland är det svårt att veta varthän känslobergochdalbanan ska vika förrän i efterhand.

Jag antar att man kan säga att jag ogillar när saker inte går min väg väldigt mycket.
Jag blir upprörd när man planerat något med någon och den plötsligt blåser av alltihop för att något annat dykt upp. Något som likagärna skulle kunnat göras en annan dag, när man inte redan är uppbokad.
Jag upprörs av att thévattnet aldrig tycks vara alldeles lagom varmt, utan att det hunnit svalna alldeles för mycket eller fortfarande är kokhet fast man väntat i tre evigheter på att kunna börja dricka.

Och jag är fullständigt allergisk mot när de bryter för reklam på tv mitt i ett avgörande ögonblick, om det så är i en film, ett tävlingsprogram typ Idol eller ett nyhetsprogram. Men mest mot att vilja men inte kunna sätta ord på något.

Day 21 – Another moment

Det var fortfarande tidig morgon när telefonen ringde. Jag hörde hur mamma steg upp och svarade, och visste instinktivt vad det handlade om. Samtalet avslutades och mamma kom in till mig och bekräftade vad jag redan visste. Min mormor var död.
Det hade regnat dagen innan och trots att vi inte bodde mer än fem, tio minuters promenadväg från lasarettet hade jag avstått från att gå dit och hälsa på henne, vilket plötsligt ekade ekade ekade i mitt huvud.
Varför hade jag inte gått och hälsat på min söta lilla mormor?

Day 20 – This month

December. Julmånaden.
Två dagar i veckan fram till jul praktiserar jag några timmar på byns dagis och trivs bättre än jag någonsin vågat hoppas.
Det är ljusens månad, konsumtionen är aldrig högre än såhär. Paket ska slås in. Julmusik ska lyssnas på. Julmat ska ätas, granen ska kläs. Julen ska genomlevas med mycket läsning och julfilmer.

Och antagningsbeskeden ska komma.
Eventuellt sitter jag och funderar över packning om några veckor, och de sista skälvande timmarna av året skrivs den traditionsenliga årskrönikan.

Day 19 – Something you regret

Det är ganska lätt att tänka att man ångrar något, sådär i all hast. Men om man tänker efter ordentligt verkar det som att betydligt färre ångrar betydligt mindre. Och det är ju bra.
Jag är också sådan. Att komma på något jag verkligen ångrar är ganska svårt. Det är lättare att ångra det jag inte gjort, än tvärtom. Jag är ganska dålig på att fånga chanser när de dyker upp, eftersom jag har sådan beslutsångest och därtill inte är alltför spontan och den där våghalsighetsgenen verkar jag helt ha misssat.

Men det finns en sak jag ångrar, som jag inte ångrar för att jag avstått ifrån. Det var 2004, då mycket blev fel. Kanske hade slutresultatet kunnat bli helt annorlunda om jag inte pratat först och tänkt sedan. Jag ångrar att jag inte gjorde det, tänkte, först.

Day 18 – Your favorite birthday

2005. Novemberkalaset. Jag fyllde 20, mormor hade dött den hösten och vi hade just flyttat in i hennes hus. Det var helt fantastiskt när Tuss och Sassa kom och firade min födelsedag med galna mängder thé, nattpromenader och allt däremellan.
Det var ingen märkvärdig födelsedag med firande på lyxrestaurang eller tretusen presenter. Men jag hade två av mina finaste vänner hos mig och det är min bästa födelsedag hittills.

Day 17 – Your favorite memory

Att välja ett enda minne som min favorit är en omöjlighet. Det finns så många minnen.. så det får bli en liten kavalkad av några av de som känns viktigast istället, några av de jag kommer på just nu.

 Första Hultsfredsfestivalen, 2005. Efterklang, Håkan Hellström, Lars Winnerbäck*2, men framför allt Mews avslutningsspelning. Och mötet med min karusellsyster Malte.

 Novemberkalaset 2005. Med Tuss och Sassa. Massvis med orangea små saker, äcklig tårta, god tårta, kladdkaka, våfflor och framför allt thé. Jag hade just lärt mig dricka thé och Mums Bums var sagolikt gott.

 Att flytta hemifrån för första gången. Att få nycklarna till mitt andra egna boende, när det var alldeles nytapetserat. Att köpa den finaste spegeln. Att kunna stå framför den och för första gången någonsin kunna känna att jag kunde tycka om mig själv en aning.

Att få ut mitt slutbetyg sex år efter studenten, när jag sedan länge slutat tro att det någonsin skulle hända.

Och att komma in på universitetet, även om fortsättningen inte blivit så lyckad - än...

Day 16 – Your first kiss

Ännu en rubrik som känns småjobbig. Det blev fel på alla sätt och vis. Jag ville inte. Jag önskar att det varit någon annan, istället för en kort människa som jag inte hade några som helst sådana känslor för. Men hänt är hänt och går inte att göra något åt.

Day 15 – Your dreams

Ekonomiskt oberoende, att förverkliga drömmen om ett egenritat hus, att hitta min väg i livet, att må bra, att känslan av ensamhet "försvinner", att resa lite, en egen familj.

Day 14 – What you wore today

Jag förstår inte varför den här rubriken återkommer en andra gång? Måste ha blivit en miss i planeringen! Jag hade en vag plan om att hitta på en egen rubrik istället, men jag är oinspirerad och skippar det trots allt.

Dagens klädsel består av leggings med benvärmare utanpå, gröna chenillesockor, den blågråmönstrade favorittunikaklänningen i retrostil och den gråa koftan med på tok för många noppor från förra klädrubriksdagen.

Det hängde på klädbetjänten imorse, typ.

Day 13 – This week

Jag var på ett litet möte om min närmaste framtid nu i eftermiddag och vet därför lite mer om den här veckan. Eller jag vet snarare att ingenting kommer bli särskilt annorlunda denna vecka jämfört med de senast förflutna, men nästa tisdag ska jag påbörja min praktik på byns lilla föräldrakooperativa dagis. Två dagar i veckan, tre timmar per gång kommer nog bli en lagom start. Sedan får vi se om jag kanske går upp lite i tid, men allt har ju dragit ut i tid så mycket så redan om en månad kommer min sista praktikdag antagligen vara.

Jag har inget planerat den här veckan, utöver dagismötet idag och ett annat möte på torsdag.
Imorgon ska jag göra kycklinggryta igen, ett storkok så jag har mat resten av veckan. På söndag är det ju första advent, så jag funderar på om jag ska försöka få upp mina julgardiner i mitt rum någon dag innan dess. Och på fredag ska jag ta fram adventsljusstakar och/eller julstjärnor. Mina röda ljuspyramider kommer nog tändas redan ikväll..

Annars ser veckan antagligen ut som vanligt. Äta, sova, läsa bloggar, skriva blogginlägg, läsa bok, läsa inredningsmagasin, se på tv, äta, sova, handla, sova, göra nytta, äta, frysa....

Day 12 – What’s in your bag

Dagens rubrik är nog den tråkigaste för min del. Anledningen är att jag sällan använder någon väska, och när jag väl gör det tömmer jag den alltid så fort jag kommer in genom dörren - på nycklar, plånbok, lypsyl, eventuell mobiltelefon och kamera. Och kanske en bok, en penna och en skrivbok. Jag tar helt enkelt oftast bara med den när jag reser, och reser gör jag ju inte speciellt ofta.
Men jag kom på att jag inte visat någon bild på min nya väska än, så ni får se den istället. Min gamla gick sönder i Göteborg några dagar innan jag skulle åka hem, så det första jag och Linnéa gjorde när vi träffades irl för första gången var att gå på väskjakt, typ. Jag hittade denna inne på Åhléns och för att få en någorlunda hyfsad bild på den fick jag lov att hänga upp den i en ljusstake i fönstret. Håll till godo ;)

(Är jag inte hemskt duktig att skriva mycket om absolut ingenting, eller vad? ;)

Day 11 – Your siblings

När jag var sexton fick jag en lillasyster. En trettonårig lillasyster V. Fram tills dess hade jag levt i tron att jag bara hade en sex år äldre halvsyster C på pappas sida. Min lillasyster är också min halvsyster. Tills dess min hemliga halvsyster, på pappas sida. Även om jag visste att jag hade en storasyster när jag var liten så kändes det inte så. Hon var med på mitt dop (då jag var två månader minus två dagar), och nån gång när jag var i fem,sexårsåldern kom hon upp igen för att hälsa på. Jag har ett vagt minne av att hon satt vid det runda skrangliga bordet i pappas kök, sedan vet jag att vi var på Tomteland men jag minns egentligen ingenting av det. Jag minns bara att jag önskade mig syskon, riktiga syskon. Sådana som alla andra hade, närvarande syskon, sådana syskon som man växte upp med, levde med, lekte med...

Min storasyster växte upp i Stockholm, jag trettio mil norrut. Vi brevväxlade när jag var liten. Sedan orkade hon inte fortsätta eftersom min lillasyster blev ledsen och avundsjuk på att inte hon också fick ha en relation med mig. Har jag fått berättat för mig som hastigast, första gången jag träffade min lillasyster. Det var samma helg som min storasyster fyllde 25, och jag tyckte att det var på tiden att jag träffade henne igen. Och förstås min okända lillasyster.

Under en period efter "avslöjandet" hade jag och storasyster en hel del kontakt via msn, vår relation blev lite bättre. Lillasyster och jag var inte alls på samma våglängd då, så vi lärde inte känna varandra så väl som jag önskat.
Sedan rann kontakten med C långsamt ut i sanden, hon flyttade till Småland, och de senaste åren har hon varit sjuk. Senast vi hade kontakt.. jag minns inte riktigt, kanske i början av året. Möjligen var det i slutet av förra...

När min lillasyster var 16 blev hon gravid. Hon blev mer vuxen då tror jag, och vi började ha lite mer kontakt. Men det är svårt när man inte växt upp tillsammans. Eller åtminstone vetat om varandra och fått en chans att skapa någon slags relation tidigare. Och man inte har råd att resa och träffas...

Förra sommaren träffade jag lillasyster för tredje gången , och min systerdottersom nästan hunnit bli tre år för första gången. I våras ägde mitt och lillasysters fjärde träff i verkliga livet rum. Hon tog studenten då och jag var med på studentmottagningen.

Jag hoppas att jag kommer få en bättre relation till båda mina systrar någon gång, och min systerdotter!, även om förutsättningarna för det inte känns så goda...