Djungelgrönska på fönsterbrädan

Man kan nog konstatera att det var ett tag sedan jag växte ur min lägenhets två väster-fönster. Eller snarare mina plantor och blommor. Ändå gör jag samma sak år efter år. Sätter alldeles för många frön och svär över att det blir så trångt bland plantorna när de börjar växa till sig!

Men nu är det faktiskt sista gången och plötsligt känns det nästan lite bitterljuvt. Jag har älskat att odla på min lilla balkong. Små utrymmen gör på något sätt att det känns mysigare än när man har en hel trädgård eller jättestora ytor (rum) att bre ut sig på. Tycker åtminstone jag. Men jag ska nog försöka få till en uteplats med "väggar" av staket eller häckar eller något, så att jag får till myskänslan i trädgården också.

 

Idag har jag börjat fixa med bygganmälan för tunnelväxthuset, så förhoppningsvis kommer den iväg senast imorgon och sen är det bara att börja räkna veckorna tills det är okej att börja bygga växthus. Jag tänkte skicka iväg beställningen på själva växthuset nästa vecka då de utlovar 2-4 veckors leveranstid. Då kommer det med lite tur lagom till tillträdesdagen och i värsta fall två veckor senare :)

 

Mina kallsådder gror ute på balkongen. Förhoppningsvis hinner jag fixa i ordning landen där allt ska växa innan det är dags att plantera ut dem. Annars har jag nog bekymmer. Att omskola alla plantor i separata krukor skulle bli platskrävande! 

Det är en blandning av ettåriga blommor och grönsaker jag sått; vallmo, solrosor, zinnia, grönkål, isbergssallat, palmkål och ett gäng andra saker. 

 

Häromdan följde en pelargon av sorten Tango "Deep Rose with Eye", som blivit utsedd till årets pelargon, med hem också. Jag kunde inte motså den härliga färgklicken!

 

Min lyckoklöver har börjat växa igen också, efter att ha haft några enstaka bladstänglar kvar under vintern. Egentligen skulle den behövt planteras om i år, hoppas jag hinner det...

Höstvindar

När jag senast skrev här konstaterade jag att hela sommaren passerat och att jag hade min sista lediga dag efter en lång sommarledighet. Dagen därpå skulle jag starta hösten med en dryg veckas vikariat på en förskola innan skolan startade. De första fem arbetsdagarna förflöt utan större svårigheter än en viss trötthet i samband med den ändrade dygnsrytmen. Sedan kom ryggontet som höll i sig hela den kommande veckan och jag tog mig bara iväg till min praktikplats den dag själva skolstarten ägde rum. 

 

Veckan därpå var jag fit for fight igen, tackolov! För jag hade fått en vickdag på fritids på min praktikskola. Och innan jag riktigt visste vad som skett hade jag fått jobb fyra dagar den veckan och två dagar i veckan ända fram till höstlovet. Och sedan har det liksom bara rullat på. Fritidsjobb minst två dagar i veckan, ofta mer. Praktiken har fått stå tillbaka både för fritids och andra vikariat. Viktiga kontakter som jag skjutit på ända sedan i vårvintras blev plötsligt tagna och det förvånade mig hur väl allting flöt på.

 

En månad in på terminen och inte minsta antydan till en förkylning ännu, dessutom. Hurra! Eller? Nja... Förra torsdagen kände jag mig krasslig. Efter att ha sjukanmält mig från en sällsynt praktikdag för att vila, kände jag mig bättre på fredagen när jag ännu en gång vikarierade på förskolan istället för att ha praktik. Och under helgen pysslade jag ikapp med hemmasysslor som jag inte riktigt orkar befatta mig med under veckorna. På söndagen tog jag upp den sista potatisen ur landen och tippade på en hel massa gräsklipp på den nya gräslimpa jag anlagt nu på höstkanten (och fyllde även på lite i gräslimpan jag skapade under förra året).

  

Nöjd med min insats i odlingarna åkte jag hem och satte mig i soffan, där det plötsligt började sticka oroväckande i halsen igen. Och dessutom började ryggen bråka igen. Först kändes den bara stel, men snart var det fullskaliga ryggontet här igen. Natten till måndagen hade jag så ont som jag inte haft sedan min första riktiga ryggontsepisod förra hösten. Den varade i tre veckor och jag tog mig nätt och jämnt ur sängen många många frustrerande dagar. Nu har jag lärt mig tricket. Mikrad riskudde, upprepade gånger. Och rörelse. Så på några dagar var det värsta ryggontet faktiskt över. Men samma natt som ryggontet slog till gjorde också den rejäla förkylning jag hoppats klara mig ifrån ut. Så det var bara till att sjukskriva mig från allt jobb denna vecka. Såhär på söndagskvällen skulle jag inte direkt titulera mig helt piggelin. Jag har ett hemskt lock för ett öra och ett lite mindre lock för det andra, vilket gör att alla ljud hörs på ett riktigt irriterande vis. Men imorgon ska jag nog ändå klara att jobba igen, tänker jag. Äntligen!



Bilderna i detta inlägg är sådana jag publicerat på instagram tidigare under hösten. Tyvärr blir det inte så mycket kamerabilder, särskilt inte när jag är i odlingen jag har hos min mamma. Jag försöker bättra mig, men under alla dessa år när jag bloggat sporadiskt har jag kommit ifrån den där vanan jag hade förut att bära med mig kameran hela tiden. Vill någon följa mig på instagram, där uppdateringstakten är betydligt bättre, hittar ni mig iallafall som @sandralinneas där.

Jag avslutar det här inlägget nu, men tänkte återkomma om en liten stund med ett inlägg från mitt och pojkvännens besök till Holmsund, som jag nämnde redan i mitt förra blogginlägg. Men först måste jag förse mig med lite kvällsfika! :)

Så kom och gick en sommar...

 Våren övergick i sommar och i bloggtystnaden anlände snart även augusti, vindarna som viskade om höst liksom de mörka kvällarna och nätterna. Jag minns hur hårt de drabbade mig förra året. Hur jag mitt i den strålande sommaren plötsligt slogs av mörkret, hur tungt det plötsligt kändes. I år är känslan inte sådan, tack o lov. Därmed inte sagt att jag längtar höst.

Långt ifrån. För har vi verkligen haft sommar i år? När jag blickar bakåt minns jag inte många soliga, varma dagar. Vare sig i mitt kära Dalarna eller på nordligare breddgrader, där jag tillbringade min juli. Jag törstar ännu sommarens ljus och värme.

 Men blommorna blommar och odlingarna frodas och med lite tur kanske vi går en lång och härlig somrig höst till mötes? Måtte det bli så!

Här ovan skådas de nya buketter jag plockat in ikväll, min sista sommarlediga dag till ära. Luktärten doftar förstås alldeles ljuvligt och jag drömmer mig iväg till en framtida trädgård där de finns i betydligt större mängd och variation än vad som ryms i en ynka balkonglåda...

Imorgon börjar jag jobba igen efter åtta veckor och två dagars ledighet. Tanken är att jag ska fortsätta min praktik på skolan jag trivs så vansinnigt bra på en bit in i höst, och kanske jobba en del på, men innan skolstarten har jag fått ett vikariat på en förskola där jag jobbade en del förr och trivdes väldigt bra. Det blir en intensiv start på hösten, men jag hoppas att de sju dagarnas vikariat flyter på bra och utan några hemska förkylningar så att jag landar mjukt i skolan och återseendet med alla fina elever sedan.

Det är på sätt och vis en betydelsefull tid jag går emot nu. Flera år har jag kämpat för att nå fram och om allt går som det är tänkt kanske jag äntligen har fått min examen innan jul. Jag känner en märklig blandning av opepp, eller kanske snarare rädsla att misslyckas efter allt detta arbete, och vilja att denna prövning ska vara över nu. Jag önskar mig något annat än detta liv i limbo. Frågan är om de som ska ge mig  den där godkäntstämpeln gör det. Jag hoppas innerligt.

Möjligen reagerar någon med vaken blick över det plastiga pynt som ingår i ljusbrickans arrangemang. Den plastiga prylen påminner om den där kvällen i juni när Han äntligen kom till mig efter att vi inte setts på många många veckor. Och bar med sig en present i form av ett Kinderägg där denna gulgröna plastsak var skatten. Den kanske inte är vacker, men den minner mig om något fint. Alltså får den stanna där, tillsammans med stenarna  jag plockade i Holmsund i slutet av min norrlandsvistelse och som även de minner om sommaren. Den utflykten återkommer jag nog till vid ett senare tillfälle, tänker jag.


 

En ledig onsdag på balkongen

Efter en mycket intensiv första vecka efter påsklovet förra veckan, då jag praktiserade fyra dagar istället för mina sedvanliga tre och därtill vikarierade en dag, blev denna vecka desto lugnare med sin röda måndag. Det gjorde att mina tre praktikdagar istället blev två och jag fick en chans att vila upp mig lite. Men efter ett långt påsklov i norr och efterföljande intensiv vecka fanns också många saker att göra hemmavid. Bland annat behövde balkongen få sig lite uppmärksamhet efter vintern, så jag tömde alla gamla krukor på ris och ljung och plockade ner ljusslingan. Sedan längtade ett gäng blommor desperat efter mer utrymme runt rötterna och lite ny näringsrik jord. Och vad gör man när solen gassar som aldrig förr denna vår, om inte flytta ut omplanteringen? Det är ju perfekt att smutsa ner med jord där nu, innan golvet hunnit skuras!

 

Sedan var det ett gäng fröer som behövde komma ner i jorden också, så jag fortsatte med att så. Salladsbasilika, ny purjolök, gurka, bondböna, brytböna, broccoli och grönkål blev det. 

 

Jag har ju inte odlat i någon större skala tidigare, det var först förra året som jag vågade mig utanför boxen av jordgubbar, morötter, palsternacka, sallad och sådant därn't och testade ruccola, vitkål, lök och lite annat. Därför fortsätter jag att testa nya saker i år, och odlar varje gröda i ganska begränsad skala men testar ännu lite fler än i fjol. Förhoppningen är förstås att jag ska upptäcka att det är easy peasy att odla allting och att jag dessutom finner användning för det jag odlat på något sätt så att jag får anledning att odla det igen. Men än så länge experimenterar jag alltså mest. Jag är så nyfiken på resultatet som ju borde börjat visa sig inom någon månad eller två!

Dessutom gav den soliga onsdagen mersmak för balkonghäng så jag hoppas det blir tillfälle att fixa till balkongen snart och börja vistas där mer. Soliga eftermiddagar med en bok och grönska... oh, så jag längtar!



 

En bakåtblick

 Jag tappade blogglusten delvis på grund av strul med min gamla dator. Men i vintras köpte jag äntligen en ny och tänkte att jag skulle börja fota lite igen och återuppta bloggandet. Det blev ju inte riktigt så ändå. Men här är några tillbakablickar från den gångna vintern iallafall. En kväll bjöd jag granntanten på middag.

 

 

Naturligtvis intogs middagen bestående av mina sista hemodlade potatisar och rödbetor (och köpta morötter) och kyckling i köket där växtligheten nästintill hade tagit över både fönsterbräde och bord...

 

En sådan där härligt solig vinterdag kände jag mig tvungen att dokumentera snön. Jag undrar om det inte är den första snö som faktiskt låg kvar ett tag...

 

Våraktiviteter

 

Möjligtvis är det så att våren anlänt nu, en gång för alla. När jag hade balkongdörren på glänt hörde jag hur det byggdes vid ett hus i villaområdet alldeles intill och när jag följde med min mamma till kyrkogården för att riva bort allt gammalt ris på förmiddagen var där full aktivitet. Likaså i handelsträdgården som öppnade för säsongen just idag. Men våren har i det stora hela varit väldigt kall och svårlockad i år. Efter den där korta varma perioden jag skrev om förra gången jag kikade in här på bloggen blev det kallt. Och snöade. Och det har blåst isvindar och stormat till förbannelse.

Senast jag skrev hade jag precis sått purjolök, tomat och paprika och experimenterat lite med en vintersådd ute på balkongen. Sedan dess har jag planterat om paprikan och tomaterna och hunnit så ett helt tråg fyllt med solrosor och lite vitkål, tagetes och vad mer det nu blev. Jag får erkänna att jag inte har totalkoll på läget just nu.

Under påsklovet åkte jag till F som kom in i mitt liv strax före jul och tycks ha blivit kvar. I och med det överlämnade jag mina plantor i två blom- och plantvakters vård. Tyvärr resulterade det i att det jag sått alldeles innan avfärd var ganska ledset när jag kom hem och purjolöken hade i princip dukat under helt och hållet. Så nu ger jag upp den för i år, tror jag. Revanschen får med andra ord dröja ytterligare... Men som synes på bilderna ovan mår tomaterna och paprikan bra iallafall!

Likaså gör vintersådderna på balkongen; rädisor och sallat vet jag att det skall vara men resten minns jag inte såhär på rak arm. Det finns naturligtvis antecknat någonstans, just för att jag visste att minnet skulle svika. Jag tror det ska vara ruccola i tråget där det mest är svart jord, så den måste sås på nytt vad det verkar. Det får bli direktsådd denna gång.

Med tanke på att det var nedåt -10 grader ett tag under min Norrlandsvistelse och ingen täckning av plastlådan med sådderna gjordes och allt annat ändå överlevde får jag känna mig ganska nöjd ändå! Och jag känner mig hemskt pepp på att utöka vintersådderna nästa odlingssäsong!

Inomhus blommar pelargonen jag fick som ett litet skott av mamma i höstas och som härstammar från min mormor från början. Jag hade egentligen tänkt klippa ner den och ta ett nytt skott tidigare i vårvintras men då hann det komma en knopp och när jag kom hem förra helgen hade det fullkomligt exploderat med nya blommor. Så jag tror minsann att den bara får blomma vidare ett tag till. Kanske kan jag ta ett skott längre fram, annars får det helt enkelt vänta till hösten!

 

Jag är så glad att det fortfarande finns pelargoner kvar efter mormor, inte minst med tanke på att jag fick ta över ett par stycken av hennes blommor och nästan genast lyckades ta död på dem den gången jag flyttade hemifrån... 

 

Pelargoner har ju tantblommerykte om sig, men för mig kommer de alltid symbolisera min mormor som hade söderfönstren fulla av dem. Sedan har det ju kommit så många nya vackra sorter på senare år också, så hur skulle man kunna motstå dem egentligen?

Novembervinter

Det blev november och snön föll. Inte årets första, men den första att ligga kvar på marken. I mina trakter började det snålt trots klass2-varningar och löfte om upp till fyra decimeter snö i första prognoserna, men i slutändan gick gräset gick fortfarande att ana under snötäcket. Men för första gången på många år gick min stående födelsedagsönskan om snö på min födelsedag ändå i uppfyllelse. Det gladde mig!

Den tredje november var himlen snudd på lika strålande blå som idag och några enstaka snöflingor signade under dagen ner från himlen, nästan som en hälsning från mina människor där uppe ovan molnen.

Och så föll sedan den riktiga snön i onsdags! Inga fyra decimeter, men väl en eller en och en halv. Och kylan tycks hålla i sig ännu ett slag!

Förra helgen satte jag upp ljusslingan på balkongen och klippte ner den blommande luktärten och tagetesen som slutligen blivit ganska ledsen (mer för att jag inte vattnat så mycket på sistone än pga kyla dock, men om den stått kvar hade den förstås gett upp nu när minusgraderna kom). Först hade jag tänkt vänta med att tända ljusslingan ett slag till, jag ville bara få upp den innan det blev för kallt för fingrarna. Men när en granne i huset mittemot plötsligt dundrade på en mycket juligare flerfärgad ljusslinga föll jag för frestelsen och myser nu i soffan om kvällarna när jag tittar ut genom fönstret i balkongdörren.

Jag hade egentligen tänkt piffa balkongen betydligt mer än såhär, men kylan och den tidiga vintern tog mig med överraskning, så än gapar de sista balkonglådorna tomma. Jag hoppas kunna ta mig ut i skogen och hämta hem lite ris innan första advent iallafall. Och så ska jag ställa ut den fina lykta jag fick i födelsedagspresent förra året och som lyste upp det bortre hörnet av balkongen hela förra vintern. Än så länge står den och lyser i köket om kvällar och nätter istället, men idag tror jag minsann det är dags för den stora flytten även om jag tycker lite synd om den som ska behöva stå ute i kylan. Japp, så fånig är jag! :)

På bilden ovan kan en fågelmatare anas också. Jag vet inte om mina grannar gillar det så värst mycket, men det bryr jag mig inte om. Jag har tre söta små talgoxar som hälsar på och tacksamt pickar på talgbollarna varje dag.

Jag önskar att jag haft en lite roligare utsikt än ett hus här, men om jag sitter i soffan ser jag bara taket och det är ju rätt snöigt fint trots allt. Och så den där blåa himlen ovanför det...

Idag är det sedvanlig ledig fredag från praktiken, jag har inte tagit på mig något vickpass heller och jag tycks få tillbringa den hemma som jag allra helst ville. Annars var det tal om att fara ut till mitt lilla paradis för att skotta snö,gosa katt, se lite golf och kanske röja lite mer bland mina pryttlar. Men det får bli en annan helg. Men lite tråkigt är det, för det hade varit en perfekt dag för fotografering nu när jag gjort den här investeringen:

Japp, det är ett helt gäng reafyndade minneskort. Nu ska det väl ändå dröja länge tills jag får problem med fullt minneskort igen tycker jag! Och bäst av allt är förstås att jag verkligen kommer kunna ta upp fotograferandet med systemkameran igen, något som talar för en ökad blogginspiration framöver. Sedan kan förstås det faktum att julen närmar sig inverka lite på blogginspirationen också...

Hoppas solen lyser även på dig och att du får en fin helg!

Än varar odlingssäsongen

En av få, om inte den enda, bilden från balkongen där en paprika skådas. Bilden är även en av de sista innan alla krukor fick flytta in.

Hösten sprakar utanför fönstret, eller nåja. Om jag tar mig en bit utanför mitt bostadsområde så är färgprakten på träden enorm. Inom mitt bostadsområde är växtligheten rätt trist, här finns bara några enstaka träd och en massa trötta buskar intill husfasaderna. Desto större anledning att odla upp hela balkongen.

Själv uppvisar jag också hösttecken i form av min andra förkylning inom loppet av en och en halv, två månader sisådär. Jag gurglar saltvatten och funderar på om någon hällt tapetklisterpulver i min näsa eftersom nästäppan är total och knappt ens kan rubbas med nässpray. Men i jämförelse med mina långdragna sjukor förra året är ändå dessa förkylningar ändå ingenting, tackolov!

Men nu var inte tanken att bli en klagotant som bara rabblar krämpor.

Idag var det dags för en vattningsrunda, något som är ganska knepigt nu sedan alla tomatplantor flyttade in pga frosten i början av månaden. Jag ser och når knappt det som står närmast fönstren eftersom det är så många stora växter som står innanför dem. Idag åkte iallafall saxen fram igen och ännu lite mer av tomatplantorna tömdes på blad så att ljusen enklare ska nå fram till tomaterna, och förstås för att de ska ta lite mindre plats. Jag lyckades också göra några spännande iakttagelser gällande paprikaplantorna. Jag har ett helt gäng paprikaplantor, varav ganska många faktiskt aldrig kom ur sina små plastkrukor i våras på grund av krukbrist. Men jag kunde inte med att slänga dem ändå. Det har dock lett till att de inte växt så mycket och bara två av mina stora, omplanterade plantor har satt frukt. Vilket även det dröjde väldigt långt in på säsongen. Nu såg jag att en av paprikorna ääääntligen börjat ändra färg från sin gröna till den efterlängtade röda slutfärgen. Åh, så roligt!

Men jag såg också att en till paprika var på gång på en annan planta, plus att en av mina mindre plantor faktiskt hade blommor och med lite tur håller en eller två av dem mot alla odds på att utvecklas till paprikor. Jag håller tummarna för det och gläds för att odlingssäsongen fortfarande inte är över på långa vägar. De närmaste månaderna kommer jag ju få skörda åtminstone två eller tre paprikor och därtill mognar forfarande nya tomater ideligen.

Jag har dessutom rotat ett gäng tomatsticklingar efter att ha fått det tipset av någon av mina trädgårdskunniga gurus, om jag inte missminner mig var det i ett videoklipp hos Farbror Grön. Tanken är att plantorna ska ha kommit mycket längre mycket tidigare i vår så att även skörden tidigareläggs en smula. Med tanke på att jag åt min första tomat för bara någon vecka sedan lockar den tanken enormt. Det är svårt att odla sådana stora växter utan växthus eller åtminstone en större bostad än en enrummare med bara två fönster i hela bostaden och till på köpet i zon 6. Om skörden då kan bli klar innan hösten och den tillhörande frosten så att jag slapp släpa in alla krukor vore det helt underbart!

Frosten kom med oktober

Inatt kom höstens första frost. Enligt rapport från mer morgonpigg människa var det -0,6 grader vid halv åtta imorse. Ett par timmar senare hade frosten blivit till glittrande vattendroppar i gräsmattan. Jag försökte fånga det genom fönstret, men det gick inte så bra...

När jag kom hem på eftermiddagen, efter ett par dagar hos mamsen för att kolla på Ryder cup på golfkanal jag inte har, bestämde jag mig för att rädda alla tomatplantor jag kunde från att förfrysa på balkongen under kommande frostnätter. Därmed blev mina fönster och borden innanför dem än mer belamrade. Tur det bara är för en tid i alla fall! I köket har jag redan så många blommor på bordet så jag knappt fick plats där själv ens innan, men jag lyckades ändå klämma in en liten kruka med en tomat också.

För att kunna ta in alla krukor jag ville till vardagsrummet så fick jag lov att ta med balkongmöblemangets stolar också. Nu är det så fullt framför fönstret att jag förmodligen kommer behöva möblera om varje gång jag ska vattna för att alls ha en chans att nå blommorna på fönsterbrädan.
 

Några tomater började bli klara, så innan jag började lyfta in alla krukor tänkte jag att jag skulle plocka av de tomater som bara behövde eftermogna lite i rumsvärme. Tycker så mycket om den här bilden. När inte en enda tomat hade börjat få färg i början av september kändes det lite lätt uppgivet. Jag hade ju drivit upp sååå många plantor och kämpat så med att vattna och göda dem hela sommaren. Men så klippte jag bort alla blad och grenar som saknade tomater för några veckor sedan och då fick jag äntligen resultat! Hurra!
 

 

 Jag tog med några rönnbärskvistar hem för att piffa till hallen. Tråkigt nog är det en sådan röra precis överallt så det där fina piffet kommer inte alls till sin rätt bortom kamerans fina vinklingar... Jag ska nog försöka röja upp lite de närmaste dagarna så jag slipper få spunk!

 

När (nästan alla) tomatplantor och paprikor bars in blev det väldigt tomt på balkongen.

Den långa sommaren har skapat viss förvirring i årstidspiffet, men tidigare i veckan kom iallafall ett par ljung ner i en balkonglåda och idag kompletterade jag med lite rönnbärskvistar också. I balkonglådan intill blommar tagetesen jag drivit upp från frö som aldrig förr, liksom de rosa nejlikorna i väggkrukorna. I balkonglådan längst bort växer Ipomoea, alltså blomman för dagen, som jag bara lyckats se en blommande blomma på hittills. Och den satt förstås på utsidan av (katt)nätet, så jag fick bara se baksidan av den. Jag undrar därmed fortfarande exakt hur den där blåfärgen som utlovades på bilden på fröpåsen överensstämmer med verkligheten. Jag hoppas jag hinner få svar på min nyfikna undran innan frosten tar död på hela Ipomoean...
 

Jag har varit rätt nöjd med växtvalen till min balkong i sommar. Men oh så roligt det var att byta ut den mjöldaggsdrabbade petunian mot ljung. Det blev ett sådant himla lyft och blicken dras ut genom balkongdörrens fönster varje gång den rosa ljungfärgen flimrar förbi i ögonvrån.

Det står väl inte på förrän det är dags att plocka lite ris till de andra balkonglådorna heller. Jag tycker det är lite i tidigaste laget ännu, men om ett par tre veckor så...!