Djungelgrönska på fönsterbrädan

Man kan nog konstatera att det var ett tag sedan jag växte ur min lägenhets två väster-fönster. Eller snarare mina plantor och blommor. Ändå gör jag samma sak år efter år. Sätter alldeles för många frön och svär över att det blir så trångt bland plantorna när de börjar växa till sig!

Men nu är det faktiskt sista gången och plötsligt känns det nästan lite bitterljuvt. Jag har älskat att odla på min lilla balkong. Små utrymmen gör på något sätt att det känns mysigare än när man har en hel trädgård eller jättestora ytor (rum) att bre ut sig på. Tycker åtminstone jag. Men jag ska nog försöka få till en uteplats med "väggar" av staket eller häckar eller något, så att jag får till myskänslan i trädgården också.

 

Idag har jag börjat fixa med bygganmälan för tunnelväxthuset, så förhoppningsvis kommer den iväg senast imorgon och sen är det bara att börja räkna veckorna tills det är okej att börja bygga växthus. Jag tänkte skicka iväg beställningen på själva växthuset nästa vecka då de utlovar 2-4 veckors leveranstid. Då kommer det med lite tur lagom till tillträdesdagen och i värsta fall två veckor senare :)

 

Mina kallsådder gror ute på balkongen. Förhoppningsvis hinner jag fixa i ordning landen där allt ska växa innan det är dags att plantera ut dem. Annars har jag nog bekymmer. Att omskola alla plantor i separata krukor skulle bli platskrävande! 

Det är en blandning av ettåriga blommor och grönsaker jag sått; vallmo, solrosor, zinnia, grönkål, isbergssallat, palmkål och ett gäng andra saker. 

 

Häromdan följde en pelargon av sorten Tango "Deep Rose with Eye", som blivit utsedd till årets pelargon, med hem också. Jag kunde inte motså den härliga färgklicken!

 

Min lyckoklöver har börjat växa igen också, efter att ha haft några enstaka bladstänglar kvar under vintern. Egentligen skulle den behövt planteras om i år, hoppas jag hinner det...

Sparmålen

Bildkälla

Det finns som sagt många hål att stoppa i när man levt på nästan ingenting under en väldigt lång tid. Allt från kläder, skor och temuggar med krackelerad glasyr till möbler och... ja. Ibland när jag tänker på allt jag skulle behöva byta ut, inte bara för att det vore roligt, utan för att det behövs för att saker och ting är totalt utslitna. Då kan det kännas lite övermäktigt. Listan tar liksom aldrig slut.


Det är tur att jag har vanan inne att leva snålt iallafall, då går det liiite fortare att spara till mina mål. Mina allra första mål är dels att köpa en bokashikompost för att ta min odling vidare ytterligare en dimension (det väljer jag att inte illustrera i bild just nu, bokashikomposter är liksom inte så roliga att se på även om deras funktion verkar fantastisk), dels att byta ut min rangliga gamla hylla till tre nya Billysar. Eftersom de inte är lika djupa borde det bli aningen luftigare i mitt vardagsrum, där jag i över ett års tid nu levt med två soffor eftersom ingen vill köpa min gamla tvåsitssoffa från studietiden och jag hade turen att få överta en tresitssoffa... På sikt tänker jag att det ska bli dörrar på hyllorna för att skapa lite dold förvaring. Det saknar jag till stor del i nuläget. Och ja, det hade ju gått att skruva isär soffan och hivat ner den i källarförrådet om det inte vore så att någon eller några tycker att det är väldigt kul att göra inbrott där hela tiden.

Bildkälla

En ny säng är verkligen ett måste. Den jag har nu köptes när jag var typ 16. Jag har alltså haft den i mer än halva mitt liv. Och även om jag köpt en ny tjock bäddmadrass går själva resårmadrassens grop inte att undgå att märka när man rullar ner i den. Åh vad jag önskar mig en ny säng. En bred säng. Och en sådan där fin fluffig sänggavel därtill!

Som en extra bonus misstänker jag att åtminstone en del av mina ryggproblem skulle försvinna med utkastandet av den gamla sängen.

Bildkälla

Även om jag hade lyckan att få överta en tresitssoffa av en väns mamma häromåret så börjar den bli sliten och bidrar förmodligen också till mitt ryggont. Så på sikt vill jag verkligen investera i en ny soffa. Jag har drömt om en Oxfordsoffa i närmare ett decennium nu. Kanske kan det bli en sådan den dag det är dags för soffköp!

Sedan föll jag huvudstupa när jag fick syn på den här fåtöljnyheten från Ikea. Den är ju så nätt och fin och jag föreställer mig hur jag flyttar ut den på sommaren och sitter och läser i den på balkongen... eller ännu hellre intill ett citronträd i mitt framtida växthus. Oooh!

Bildkälla

Bildkälla

Mitt största sparmål är ändå detta. Ett hus. Gärna ett i stil med detta, från Fiskarhedenvillan. Jag skulle allra helst vilja ha ett gammalt hus. Men eftersom jag vill bo på ett bestämt ställe och där absolut inte står något gammalt hus med knarriga trappor och trägolv, ja då får jag ju försöka bygga ett nytt och miljövänligt i gammal stil istället!

Men innan det kan bli aktuellt måste jag göra något helt annat. Nämligen ta körkort. Så inköp av en bokashikompost, tre Billyhyllor i midjehöjd och införskaffande av körtillstånd, teoribok och sådant som krävs för att börja övningsköra privat. Det är mitt närmsta sparmål. Jag börjar faktiskt redan närma mig! Förhoppningsvis kan jag ge mig ut längs vägarna när snön smält bort.


Vad sparar du till?

 

Bildkälla

En dröm om något annat

Den som känner mig eller följt mig länge i sociala medier är nog väl förtrogen med min längtan till landet och drömmen om ett eget litet hus med stooor trädgård. När jag tänker tillbaka så är det just minnen relaterade till trädgård som sticker ut. Redan som liten hjälpte jag mormor plocka vissna rosor av rosenbuskarna så de skulle orka blomma vidare hela sommaren och hemma i lägenhetsträdgården fascinerades jag av de där solrosorna som sträckte sig ända upp till fönstret hos grannen på andra våningen. Och det där året när jag plockade de sista smultronen kring min födelsedag i november. Jag älskade de traditionsenliga fikorna i trädgården vid skolavslutningen, kikade på blommorna som börjat titta fram och björkarnas grönska. Jag minns med glädje de där snölekarna med mormor och hur jag hjälpte henne med snöskottningen.

Jag kan inte ha varit alltför gammal, kring tio kanske, när jag tog initiativ till att anlägga ett grönsaksland i mormors trädgård. Jag odlade morötter och sallad, senare jordgubbar och smultron också.
 

En igelkott på besök i mammas trädgård 2013. Rosenbuskarna som min mormor planterade när jag var liten är ett bra gömställe när konstiga varelser med kameror kommer och stör...

Och gamla syrénträd är spännande att klättra i...
 

Drömmen om ett eget hus har funnits länge. Jag skissade på husritning efter husritning i tonåren, drömde om att en gång få bygga ett eget hus utifrån någon av alla de där skisserna. Något år efter studenten föll ännu en bit på plats när jag insåg att det kanske skulle gå att bygga det där drömhuset där det stora traktorgaraget, en kvarleva från när morbror tagit över morfars traktorgrävarfirma, i mammas trädgård står. Det där traktorgaraget är ändå inte av någon större användning, det står mest och förfaller för att det inte hinner skötas. Så kom det sig att jag i samband med att mamma lämnade in bygglovspapper för den nya altanen efter att husgrunden dränerats frågade om det ens var möjligt. Och det lät inte alls omöjligt!

Något hus har det ju inte blivit, och finns inte i sikte inom den närmaste framtiden heller eftersom ekonomin inte tillåter. Men drömmen lever. Kanske, kanske är den inte ultimat ändå. Här omkring byggs nya hus varje år, den by jag känner från min barndoms snöskottning och rosplockning finns inte kvar. Avståndet till grannarna krymper alltmer och grannar vill jag egentligen inte ha särskilt många av. Ett par, tio stycken tvärs över en åker eller två känns lagom, men inte särskilt många fler. Dessutom vill jag egentligen inte bo i ett nyproducerat hus. Jag vill ju ha gamla trägolv, kakelugnar och sådana där underbara handblåsta fönster. Typ. Samtidigt som den där gammeldagsa charmen står högt på listan vill jag samtidigt leva så miljövänligt och energieffektivt det är möjligt. Kanske att de gamla fönstren måste stryka på foten då...

Finge jag drömma helt fritt skulle jag hitta en lagom liten/stor stuga med stor trädgård för odling av både grönsaker och torpblommor. Något uthus eller två  med plats för djur, plats för växthus och med utsikt över en sjö och med åkrar omkring (skogar tenderar att locka flygfän och kryp, så det vill jag inte ha alldeles nästgårds. Men bortom den där åkern och grannarna vore det fint så att jag kunde gå dit och plocka bär.

Ibland leker jag med tanken att försöka hitta en liten stuga att hyra tills vidare. Men jag vill allra helst finna den där platsen att göra till bara min. Måtte det vara möjligt om inte alltför länge, för oh vad jag längtar. De senaste åren har längtan blivit så intensiv att jag nästan inte vet vad jag ska göra med den.
 

Möjligheten att förverkliga min dröm beror förstås en hel del på hur det går att ta mig ut i arbetslivet efter studierna som fortfarande inte är helt avslutade. Och efter sjukskrivningarna. Dessutom behöver jag nog ett körkort om jag ska ta mig ut i ingenstans och kunna bo där.
 

Hur kommer det sig att jag skriver om detta nu då? Jo, av en slump hittade jag till en ny blogg igår; Grusvägen. Där skriver Ida om hur hon och hennes sambo köpt ett (par) gamla hus på landet utan några direkta bekvämligheter som rinnande vatten. Jag fastande direkt. Sedan tidigare följer jag ju också bloggen Skillnadens trädgård, där Sara Bäckmo bloggar om hur hon odlar för att vara självförsörjande på grönsaker i så stor utsträckning som möjligt. Än längre har jag följt Jonna Jinton som lämnade Göteborg för att flytta ut i ingenstans, liksom Clara Lidström - UnderbaraClara, som väl inte behöver någon närmare presentation.

Jag märker hur jag alltmer söker mig ifrån de där inredningsbloggarna med konsumtionshets som var min väg in i bloggvärlden 2007 och mer längtar efter att läsa bloggar som de just nämnda. Bloggar om odling, ett alternativt och självförsörjande liv långt från platta paket med fanérskivemöbler och slit och släng. Jag längtar efter det gedigna, det genuina, naturen och lugnet.

Jag har kommit att tänka på det alltmer på sistone, hur den här längtan smugit sig på. Kanske stärkte åren i Göteborg min längtan. Kanske bär även min socialfobi del i längtan bort från trängsel, stress och alltför många människor. Oavsett, så känns det som en väg jag vill vandra vidare på, grundad av min omsorg om miljön. En väg som jag tror är den rätta och som jag hoppas att många fler kommer att välja framöver som en del i att rädda den fantastiska planet vi bor på.


Förhoppningsvis är dagen när jag får låsa upp dörren till min alldeles egna stuga inte alltför långt borta. Men det återstår väl att se...

Odling och trädgårdsdrömmar

Bild: Willab garden via Living by W

Att jag närt en galen hus- och trädgårdslängtan en längre tid är ingen hemlighet för de som känner mig. Jag har ritat hus sedan jag var liten och för några år sedan ritade jag det som fortfarande är mitt drömhus, det hus jag hoppas att få möjlighet att bygga en vacker dag. Med hus följer ju i regel också en trädgård av varierande storlek. Jag drömmer om en något större. Ganska rejäl, rentav. Minst några tusen kvadratmeter. Min balkong må vara gynnsam för tomatodling och värmeslag, men jag drömmer om äppelträd, om svartvinbärsbuskar, om körsbärsblom, om morötter och självförsörjning på jordgubbar. Jag drömmer om uteplatser i olika vädersträck, om grusgångar, om lavendel, rosor och pioner. Vårblomning, höstfärger, vintergrönt. Och mer därtill!

När jag såg den här bilden i Weronicas blogg för ett tag sedan var det omedelbar kärlek. Precis sådär skulle jag vilja ha det. Stenkantade odlingar, åtminstone kunde en del av köksträdgården få se ut så. Och så uppmurat växthus och lummig grönska till det. Kanske en dag. Tills dess får jag odla vidare på fönsterbrädan och balkongen. Och så får jag fortsätta odla upp min mors trädgård... Igår ägnade jag mig åt det senare. Då kom det där lilla projektet jag hintat om här på sistone nämligen på plats!

Fast litet och litet. Jag vet inte om det är så litet... Odlingsbänken är över 2,5 meter lång och strax över metern bred. Tolv säckar jord tippade jag i odlingslådan jag byggt - och då hade jag redan fyllt halva lådan med gammalt gräs, löv, lite kvistar och sådant där innan med tanken att komma undan lite billigare med jorden.

Tanken var att odla saker som inte växer så mycket på djupet i den här odlingsbänken i år för att sedan mata den med mer trädgårdsavfall och få mer jord samtidigt som gräset under (som jag täckte med tidningar innan jag ställde lådan på plats för att ungdå så mycket grävarbete) luckras upp lite till nästa säsong. Men eftersom mina andra land ser ut som en smärre katastrof (se odlingslådorna i bakgrunden på bilderna, eller åtminstone den vänstra...) och jag var pepp på att odla nu så tippade jag i ett gäng morots- och palsternacksfrön som det stod 2013 och 2014 på. Om det visar sig att fröna trots allt inte vill gro så är det ingen katastrof iallafall, utan då kan jag fylla på med mer ovanjordsväxter. Typ sallad? Förhoppningsvis får jag ordning på de övriga landen inom några veckor också så jag kan så lite nya morötter, palsternackor och rödbetor tillsammans med de potatisar som ligger på groning i min mammas källare och de purjolökar och vitkålen som jag förodlat här hemma på fönsterbrädan men som jag inte vet hur det kommer gå med. Purjolöken ser väldigt ledsen ut i sin kruka och kålen börjar bli väldigt ranglig, så jag borde sätta fart med ogräsrensningen och inköp av mer jord helt enkelt.
 

Utöver grönsaker kommer det också bli lite blommor, gul lök, vitkål och rucola här. Om jag nu lyckas. Hehe. Det är väldigt många experiment i år, varav några i form av gamla frön och flera saker har jag aldrig odlat förr. Jag har säkrat upp med att så lite extra tätt iallafall. Då brukar det ju sluta med att allt gror så man står där helt handfallen och får börja rensa bort istället. Hellre det än att det blir luckor tycker jag nog ändå!

I den högra pallkragen i bakgrunden huserar mina jordgubbsplantor. I den vänstra har ogräset växt vilt de senaste två säsongerna, men jag tänker att jag ska gräva ur det och starta om från början. Bortom pallkragarna finns resterna av mitt ursprungliga morotsland (se andra bilden uppifrån), grävt tillsammans med min mormor en gång för många år sedan. Där har en del gamla växter huserat bland ogräset sedan min mor grävde upp dem inför en grunddränering av huset för ett antal år sedan och den andra halvan är rätt och slätt igenväxt. Den senare halvan ska också grävas upp igen har jag tänkt. Och nästa år hoppas jag kunna utöka landet ytterligare. Kanske med en till odlingslåda som den jag byggt nu, kanske skapar jag ett nytt land på enklast möjliga sätt. Kanske både och. Om det får jag nog återkomma senare under säsongen.

Nu önskar jag er en fortsatt trevlig lördagskväll och går in i köket för att fylla på mitt colaglas i väntan på Mr Selfridge 21:30.

(Av någon anledning envisas vissa textstycken med att vara blåa för mig idag och inte blev teckensnittet som det skulle heller. Hoppas ni har överseende med det! Jag ska försöka ordna det vid tillfälle.)

L'automne

Jag fotade hösten medan jag stod och väntade på vagnen tidigare i veckan. Med insta-filter blev träden kanske lite rödare än de egentligen var, men röda löv är verkligen höjden av höst för mig. Gula löv i all ära. Jag är inte så förtjust i gult, så de röda löven talar helt enkelt mycket tydligare till mig.

Samtidigt får det mig att längta hem en smula. Hösten här nere i södra delen av landet är inte alls samma sak som hösten i Dalarna, eller norra landsändan i största allmänhet. Jag längtar något enormt efter att se hur hösten är när jag åker hem igen nästa gång, om ett par veckor, om man räknar noga. Och jag längtar efter att få flytta hem och uppleva hösten i sin helhet ännu mer, men det kommer ju dröja lite längre. Det är rätt okej ändå. Jag har något att se fram emot, något att peppa mig själv med. Ju fortare studierna klaras av, desto fortare får jag ju uppleva allt det där jag drömmer om. Höst i min egen villaträdgård. Det låter något det. Att göra höstfint med ljung och annan växtlighet i krukor ute på trappen, tända ljus i en stor fin lykta...

Tills dess får jag hösta till det i mindre skala. Jag bytte ut mina vårgröna värmeljuslyktor igår när jag egentligen skulle gå och lägga mig, till två mer höstiga lyktor.

Jag gillar det vinröda. Och den gulorangea är inte så tokig den heller, även om det inte är min favoritfärg. Ljuslyktorna är premier från någon tidningsprenumeration några år bakåt i tiden. Helt oanvända fram tills nu. Så det var roligt att plocka fram dem!

Tillsammans med ljuslyktorna står en klocka jag hittade på en antikbutik i Orsa i samband med julskyltningen förra året. Tanken var egentligen att ge den till någon, men den var för fin för att skiljas ifrån. Nu står den där, som en påminnelse om vad jag kämpar för. Kanske kommer den komma till praktisk användning en gång om inte alltför länge också. Det skulle vara fint...