Egentligen borde jag skriva något. Det här har mest förvandlats till en bildblogg på sistone, och det var ju inte riktigt tanken. Men vad finns egentligen att tillägga efter bilderna här ovan? Det är jobbigt att plötsligt dela hushåll med någon annan igen, när man är van och har behov av att vara ensam, att göra saker på sitt sätt, när man vill utan att behöva ta hänsyn till hur någon annan tänker och lever.
Men jag har redan bott här i en månad nu, och förhoppningsvis blir det max tre till.
Och det är inte bara bråk och tandagnisslan, när jag tittade ut genom fönstret sent häromkvällen och möttes av den här synen fylldes jag av den obeskrivliga stillhet och frid som ingen annan plats i hela världen kan ge. Man glömmer snabbt när man inte ser det varje dag, att det finns en sådan plats. Men när man väl är där sörjer man vetskapen att man kommer måsta behöva ge sig av igen en dag.
Man brukar säga att man vänjer sig vid det man ser varje dag, och på sätt och vis slutar uppskatta det. Men jag kan bestämt hävda att det aldrig hänt här. Vare sig när jag bodde här permanent innan jag flyttade hemifrån, under min barndom då jag var här hos mormor då och då, och inte heller senare när jag kommit hem korta perioder under jul eller midsommar eller bara en helt vanlig eftermiddag.
Det är kanske inte fullt lika magiskt när regnet står som spön i backen en vecka i sträck. Men i det stora hela är det här den mest fantastiska av platser, just för väderförändringarna, årstidsförändringarna, för de små förändringarna från dag till dag, timme till timme.
Idag fick jag besked om när mitt sista prov ska äga rum. Jag hoppas att alla andra uppgifter också ska vara klara till den dagen, jag tänker att de borde hinna bli det. En dag som så länge känts ouppnåelig skymtar nu bakom vägkröken och det är inte helt lätt att ta in.
Det ligger många timmars stenhårda studier emellan nu och då, men det ska gå!
Och sedan kan den riktiga nedräkningen starta, till den dag antagningsbeskedet kommer och jag får veta vad jag faktiskt ska komma att ägna de närmaste åren åt.
Det känns i ärlighetens namn betydligt mer intressant än att läsa psykologi b tills hjärnan smälter av överhettning! Men just nu kan jag inte riktigt ge fritt spelrum åt den längtan, jag måste ju behålla fokus!
