Första frosten

 

Inatt kom den slutligen, den första rejäla frosten. Jag har hört att det varit frost i närområdet tidigare, men just hos oss har den inte landat förrän inatt. Igår kväll var vi ute i mörkret och panikskördade lite, traditionen trogen. Innan vi gick in med en fylld korg av paprikor och chili och en näve smågurkor så rafsade jag åt mig de squash som var stora nog och chansade på att resten kanske skulle kunna överleva trots allt. Med facit på hand så känns det ganska osannolikt att de kommer växa vidare, bladen ser minst sagt bedagade ut idag...

 

Efter att ha planterat ut squash och pumpa först någon gång i slutet av juli är jag ändå oerhört nöjd med den lilla skörd som hann bli. Dels har jag hunnit göra en stooor chokladkaka med squash och det ligger även några squash på köksbänken från den sista skörden och väntar på att få bli squashbiffar med fetaost inom kort! 

 

 

 

Hösten är som finast just nu med alla löv i sprakande färger. Men allt fler faller av och lägger sig som ett färgglatt lapptäcke på marken nu, så snart är nog föreställningen över för i år.

Även dahliorna har mött sitt öde. De var väldigt sega i år och de flesta har precis börjat blomma med fler än någon enstaka blomma per planta och det har inte blivit en enda bukett i år. Men jag brukar alltid ha lite svårt att knipsa av dem, blommorna är ju fina där de står och jag inbillar mig också att de håller lite längre ute i sina odlingsbäddar än i en vas så det gör mig egentligen ingenting. Men jag ska nog få till några nästa år iallafall. Det är ju så roligt att binda buketter!

 

 

   

Bakom squashlandet står årets sorgligt små majsplantor med sina ståtliga vippor. Det hann inte bli några kolvar i år. Även dessa kom ut på tok för sent. Men jag räknar med revansch nästa år! Majs är roligt att odla och smakar så mycket mer än köpemajsen.

 

 

-2,2 grader blev nattens lägsta temperatur. Och jag kan inte låta bli att mysa lite vid tanken på att vintern väntar runt hörnet. Men först måste jag få upp all potatis. Förhoppningsvis överlevde de sista tomaterna i växthuset nattens köld också, det blir jag varse om en stund när jag ska traska upp dit och göra ett försök att slutskörda dem.

 

 

Har ni också fullt upp med slutskörd, konservering och höststädning i trädgården eller har ni lyckan att bara kunna kura in er i soffan med en filt, tända ljus och en kopp med någon varm dryck och mysa istället? 

Lästid

Det började skava allt mer för några år sedan. Efter att ha fört lässtatistik sedan tonåren blev det allt mer dystert för varje år. Ett år tror jag att jag läste sju böcker totalt. På ett helt år!

 

Mitt bästa år hittills var det år då jag läste min svenskainriktning på lärarutbildningen och sedan kompletterade med flera litteraturvetenskapliga kurser på sommaren. Då blev det över sjuttio lästa böcker.

 

Men samhället har förändrats sedan min första smartphone under studietiden. Från att i början av 2000-talet upptäckt de första bloggarna svepte sociala medie-eran in med Facebook, Twitter, Instagram och allt som kommit därefter men som jag inte orkat befatta mig med. Lästiden blev mindre, scrolltiden växte. Högen med olästa  tidningsmagasin växte.Sedan gick jag ju och blev sambo och husägare också. Samtidigt lämnade jag deltidsarbetet för heltidsarbete och energinivåerna var lika med noll. Jag tappade helt enkelt bort min läsning totalt!

 

För ett par år sedan började jag dock känna allt starkare att det inte gick längre. Något måste förändras. Jag försökte minska ner antalet konton jag följde i sociala medier, gick väl i ärlighetens namn sådär... Försökte läsa en stund efter jobbet. Höll i sig ett tag. Men jag föll snabbt in i gamla scrollvanor.

 

Men så i slutet av förra året, då tog jag upp den där rutinen med att läsa efter jobbet igen. En stund varje eftermiddag och plötsligt hade jag läst några böcker. Jullovet är ju en tacksam knuff i rätt läsriktning också. Tackolov för jullov!

 

Sedan kom 2026. Jag satte upp ett tufft mål på femtio lästa böcker för året på Goodreads och så satte jag helt enkelt igång. Och läste. Och läste. Och läste.

 

Nu är vi tre fjärdedelar på väg igenom 2026 ungefär. Igår läste jag ut årets trettiofjärde bok och det ser nästan ut som att jag skulle kunna lyckas med mitt mål! 

 

Det hade förmodligen inte varit fullt lika lätt som det nu varit om det inte vore för att jag blev sjuk igen i våras. Om jag inte haft en sjukskrivning att luta mig emot och finna lästid igenom. Men jag tror iallafall att jag lyckats lägga en bra grund nu för att fortsätta hålla i läsningen även då jag börjar jobba igen. Och det känns himla bra.

 

Jag har ju även hittat tillbaka hit och samtidigt börjat läsa fler bloggar igen. Inte många, men några. Och högen med tidningsmagasin som legat olästa har också krympt. Grunden för ett mer läsande liv ligger stark och jag ser fram emot många fler läsupplevelser i livet framöver!

 

Den 8 september var det FN:s Internationella Läskunnighetsdag. Ett nytt Pisa-resultat damp ner ungefär samtidigt och det var ännu en gång dystra besked. Men visst puttrar det väl ändå litegrann där ute i de sociala medierna och talas mer om läsning? Eller har jag helt fel? Läser du mer nu än tidigare? Eller har du också tappat bort dig i scrollandet och vuxenlivets måsten och förpliktelser? Hur ska vi få ordning på läsningen igen? Vi vet ju alla att barnen inte kommer läsa mer om inte vi vuxna föregår som goda exempel och lägger undan mobilen och börjar läsa istället!

 

Om du börjat läsa mer igen, hur gick du till väga för att hitta tillbaka? 

 

 

Blåbär

 

 

För några veckor sedan var det dags att skörda av de sista amerikanska blåbären. De största buskarna, som syns på bilden ovan, planterades vår första höst i huset och i år gav de den största skörden hittills! Nu är det långt ifrån de stora skördar jag hört att fullstora och välvårdade blåbärsbuskar kan ge, men ett kilo bär på två, tre buskar känns ändå som en fullt godtagbar skörd för mig!

 

 

 

Nu börjar blåbärsbuskarna skifta färg, det står nog inte på förrän de brinner i rött allihop. Det är så makalöst vackert att ha blåbärsbuskar i trädgården på hösten. Inte nog med att man får en massa bär, man får magi i trädgården också utan att behöva släpa hem en massa höstväxter från trädgårdshandeln!

 

Det är alltid lika roligt när vi människor rör oss ute i trädgården och pysslar med något, tycker Melker. Men frågan är om inte jag tycker det är ännu roligare att han rör sig där när vi är ute. Melker är en riktig utekatt som drar iväg ut tidigt på morgnarna och sedan inte syns till speciellt mycket förrän sent på kvällen när det är dags att gå och sova. Ibland undrar jag om vi ens har någon katt! ;)

 

 

 

Nu är frågan bara vad jag ska hitta på med alla dessa blåbär? Tidigare har det varit så lite att det mesta gått till att toppa nyårsdesserten i form av chokladmousse med en klick grädde och några blåbär på toppen. Kanske en paj?

  

Septembervindar

 

 

 

 

Plötsligt händer det.

Septembervindarna virvlar in genom de nymålade fönstren med förhoppning om nya tider och orden strömmar med viss tveksamhet in i bloggredigeraren.

 

Är det en omstart eller bara ett tillfälligt besök?

Jag hoppas innerligt att det är det förstnämnda.

 

Det var en omstart på gång för några år sedan. Sedan hände livet och energin att hålla liv i bloggandet rann iväg på andra håll. Men nu. Kanske? Kanske. 

 

Det har blivit september 2026.

Det är onsdag.

 

Mitt liv ser väldigt annorlunda ut än när jag skrev senast.

Renoveringen är ännu pågående, vilket de nymålade fönstren skvallrar om. Till hälften bruna, till hälften vita har de irriterat mig i sex års tid nu. Då var huset ännu väldigt nytt i vår ägo. Faktum är att jag ännu inte hunnit bli sambo på heltid utan bara på helgerna då. Hela sommaren och hösten renoverades det i alla fall. Jag skrapade tapeter och grundmålade och tapetserade. Jag slipade den del av fönstren som inte krävde att fönstren behövde öppnas eftersom det var senhöst och de omöjligt kunde stå öppna en hel dag.

 

Den andra halvan av fönstren förblev sjuttiotalsbrun i väntan på våren och värmen. Sedan lockade plötsligt trädgården och utbyggnad av odlingarna mycket mer. Det byggdes tunnelväxthus. Det arbetades på lönejobb. Orken för renoveringar gick ur oss. Köksrenoveringen kändes viktigare än vita fönster.

 

Sedan kom sjukdomen.

Och livet sattes på paus.

 

Men så plötsligt, i sommar, fick jag bara nog. Nu skulle något bli färdigt. Och även om startsträckan blev mycket längre än jag hade hoppats, så började jag slipa förra veckan. Och idag målade jag klart det sista varvet på ett gäng fönster.

 

Färdigt är det inte, det finns fler fönster. Om vädret tillåter framöver så kommer jag slipa och måla mer innan vintern kommer. Men för idag är jag klar.

 

Och här sitter jag nu och skriver på min blogg.

Hur börjar man egentligen efter så lång tid?

Jag landade i att det bara är att kasta sig rakt in i det.

Rakt in i nuet!

 

Förmodligen kommer även några tillbakablickar på åren som gått, om jag lyckas hålla liv i det här projektet. Men främst får det nog bli mer aktuella uppdateringar.

 

Ohoj!