Tre månader till jul...

Det är inte utan att jullängtet börjar smyga sig på såhär när nedräkningen övergått till tvåsiffrigt antal dagar och bara tre månader kvar till jul. Jullängtan brukar oftast vakna långt tidigare, men den trista sommaren har gjort att jag mest längtat efter sommaren 2018 nu på höstkanten. Nu börjar vindarna iallafall att vända. Jag funderar på inköpet av en ny ljusslinga till balkongen efter att den förra gett upp och förstås på julklappar. Hittills är det bara en person jag kommit på något till, mamsen känns mer omöjlig än någonsin att hitta på något roligt till. Samma sak med pappa... och själv, jo visst har jag några önskningar. Men för egen del måste jag nog fundera ut någon önskning till födelsedagen först och främst.

Julpepp?

Men vad är detta? Tre inlägg inom loppet av bara någon timme? Ja, jo. Ibland blir det bara så. För det går ju inte att inte uppmärksamma att det idag är den tjugofjärde och därmed bara tre ynka månader kvar till jul. Igen.

Jag skrev ju igår om min stora opepp i månadsskiftet juli/augusti när hösten plötsligt drog in över oss minst en månad för tidigt. Vi hade liksom nattfrost. I början av augusti. Folk skrapade bilrutor en morgon här i krokarna. Allt var bara fel fel fel.

Sedan dess har jag inte riktigt känt mig i fas med hösten på samma sätt som jag annars brukar. Efter en riktig sommar finns ju liksom inget bättre än att få börja hösta till det. Med nya höstiga gardiner, tända ljus, varmare filtar, grytor och soppor, fredagskvällar i tevesoffan.

Men nu så. Så sakteliga har den smugit sig på, höstpeppen. Igår krattade jag sprakande röda lönnlöv och såg fram emot mer av den varan framöver. Och grytor och soppor står på matsedeln. Ljusen brinner för glatta livet. Jag planerar att höststäda så att jag kan börja höstpiffa lite mer. Häromdan bytte jag kuddfodral på en soffkudde. En till ska bytas ut till mer höstig klädsel.

Jag har till och med börjat längta så smått efter julen. Något jag vanligtvis brukar göra redan kring den tjugofjärde juli, men som av ovanstående anledning inte alls hände i år. Men nu är det väl dags. Tre månader går så vansinnigt fort, för att inte tala om dryga två månader som ju är allt som återstår innan det är dags att börja leta fram adventspyntet och planera årets julkakor och sådant där. Årets första julklapp har jag dock redan hunnit inhandla för ett bra tag sedan, trots opeppen. Återstår några till, men paketen blir nog inte så många i år så det ska väl hinna ordnas i god tid före själva dopparedagen.

Hur känner ni inför julen just nu? Gör ni som emojiaporna som håller händerna för ögonen och öronen och ignorerar julens existens eller börjar ni längta lite smått och tycka att nämnandet av julen känns okej?

Bejakad inre tant...

 

Efter några års uppehåll tog jag upp mitt korsstygnsbroderande i somras. Jag broderade på löpande band, påbörjade flera nya broderier. Inget av dem blev helt avslutat, tyvärr tryter mitt tålamod ofta när det kommer till slutfinishen med efterstygn och montering. Men tanken är väl ändå att de ska bli klara allesammans en dag. Jag har dock ingen brådska, det får ta den tid det tar.

Här är ett av broderierna jag påbörjade och som nääästan blev klart. Jag hoppas att jag kan visa en bild på det färdiga broderiet framåt sommaren någon gång. Jag påbörjade även ett annat broderi med kattmotiv, men det tycks jag inte ha någon bild på. Men jag hoppas att jag kan få det färdigt också i sommar.

Jag tog mig också an ett tredje broderiprojekt, mitt största någonsin. En julstrumpa med den tätaste väv jag någonsin broderat på!

Såhär långt hann jag på bara någon månad. Sedan kom december och mitt fokus hamnade på att julpynta och sådant istället. Men jag har ingen brådska. För någon månad sedan återupptog jag broderiet igen, men nu blir det bara några stygn nu och då när andan faller på. Det blir inga långa broderipass som i höstas. Hoppet är ändå ganska gott om att hinna klart med strumpan innan jul i år. Annars är det ingen katastrof om det dröjer ett år till. Mottagaren är fortfarande liten och kommer ändå kunna ha glädje av strumpan i många år, även om det skulle dröja till nästa år.

Här är en någorlunda nytagen bild. Som synes närmar sig slutet på själva korsstygnsarbetet trots allt. Sedan återstår bara allt det där andra, det som jag nyss skrev att jag fastnar vid... Den här gången måste jag dock bita ihop och ta mig igenom det så att mottagaren inte hinner sluta tro på tomten innan det blir klart ;).

Ljus och härligheter

Jag tittar bara in som hastigast för att fira alla eventuella läsare en riktigt god jul! Här är maten uppäten och klapparna öppnade. Nu går julen in i det där allra bästa skedet med julfilm, några chokladpraliner, julläsning och allmänt lugn och ro. Hoppas att ni också har det lika bra. Jag vet att det inte är en självklarhet för alla...

Nedräkning

Det är dags för ännu ett av mina oregelbundet förekommande blogginlägg. Det får bli lite av en snabbrepris av den senaste tiden. Låter väl bra? Okej, då kör vi.

Förra onsdagen hade vi redovisning av en gruppuppgift och inlämning av den tillhörande enskilda hemtentan i samhällskunskap. Därmed var terminens fjärde kurs avslutad. Samma dag lämnade jag också in portfolion till historiakursen. Jag hade hoppats kunna göra det lite tidigare, men omständigheter jag inte kunde rå för (sjuk utskriftsansvarig, utsedd pga att min skrivare inte velat vara med den här terminen) gjorde att det skedde med lite dröjsmål. Turligt nog hade jag ändå ett par veckor till godo, så det var inget problem. Den här veckan har den sista delkursen i SO:n börjat (lika bra att klara av allt skolrelaterat på en gång så kan vi ägna oss åt roligare saker sedan, va?). Projektarbete heter den och går ut på att vi i mindre grupper gör studiebesök i olika kontrasterande stadsdelar, djupdyker i statistik och sedan skriver en kompensatorisk lektionsplanering. Jag och ett par andra tjejer satte oss på femmans spårvagn före ottan igår och mötte upp en speciallärare på en skola i Biskopsgården för att sedan genomföra några mindre planerade intervjuer och kika på skolans förutsättningar och så där. Det var otroligt roligt att se entusiasmen hos pedagogerna - och arbetsglädjen hos eleverna, trots de tuffa förutsättningarna. Jag skulle gärna arbeta i ett utsatt område, för känslan jag fått när jag besökt sådana skolor är att det är ett ruskigt givande arbete. Även på min tidigare vfu-skola märkte jag att jag fastnade lite extra för eleverna med svårigheter av olika slag. Men i mina hemtrakter blir inte kontrasterna lika stora, och det är ju där jag har som mål att bo och arbeta efter examen, så det blir förmodligen inte av att jobba på ett sådant ställe. Däremot finns det ju elever med svårigheter överallt och dem ser jag verkligen fram emot att få arbeta med. Även om det säkert kommer bli sjukt kämpigt också.

På tal om vfu så har jag fått en vfu-placering också. Faktiskt på en skola längs samma spårvagnslinje men kanske lite närmare stan. Förutsättningarna är såvitt jag förstått det kanske lite lika dem i skolan vi besökte, så jag kanske får en försmak av hur det kan vara att arbeta där under den kommande terminen i alla fall.

Så över till något roligare. Julen närmar sig ju. Min studentekonomi är extremt tight denna höst och jag har inte fått med mig några julsaker i form av ljusstakar eller adventsstjärnor hemifrån, så jag var inställd på att inte ha det så juligt här i studentlägenheten. Men jag stod inte ut med snöbristen utanför fönstren och bristen på julkänsla hos mig själv, så jag slog till på en vit, kitchig minigran hos Classe till första advent. Helt olikt mig, men när jag stod där och tittade på den traditionella gröna granen kände jag bara - näe vad trist. Jag har redan en grön plastgran i fullstor storlek som väntar hemma i Dalarna. Och två små därtill. Dem kommer jag få tillfälle att använda många gånger efter de här två jularna som återstår i studentboende. Så jag spexade till det lite. Girlangen är turkos och passar in i mitt delvis turkosa hem.

Jag har gjort vad jag kunnat för att julkänslan ska infinna sig på riktigt. Ätit lussekatt, druckit flera varianter av julteer, lyssnat på alla möjliga sorters julmusik. Men känslan vill ändå inte riktigt infinna sig.

Kalenderljuset är jag noggrann med att inte låta brinna för länge varje dag. Jag använder det för nedräkning till min hemresa nästa torsdag. Ljuset har blivit kortare. Och nu ser jag ljuset i slutet av tunneln igen. Svagt och blinkande, men det finns ändå där. Och blir allt starkare för varje dag.

 Att göra köttbullar på typ ett kilo köttfärs såhär nära inpå jul var kanske inget genidrag. Men köttbullar liksom. Det kan man väl aldrig få nog av. Dessutom gjorde jag hemgjord gräddsås för första gången i mitt liv. Nu blir det aldrig mer några påssåser till köttbullarna!

Efter redovisningarna förra onsdagen stämplade jag ut för en riktig långhelg. Torsdag till söndag var hellediga och i måndags behövde jag inte heller ge mig av till skolan, utan pluggade hemma. Det var skönt eftersom stormen Sven blåste in över västkusten och tog revansch på Simone som ju aldrig nådde hit. Sven följdes av årets första snöfall. Då kom julkänslorna så smått. Jag läste årets första julmagasin också. Men snön smälte snart bort och jag blev dränkt när jag ägnade en och en halv timme i söndags åt att försöka ta mig till en lasagnelunch hos finfin vän när kollektivtrafiken var halvt om halvt lamslagen. Skam den som ger sig, dock, jag kom fram till slut!

Till fredagens Idolfinal gjorde jag min bästa saffranskaka med vit chokladfrosting någonsin. Åh, vad den var god. Till jul blir det repris. Förhoppningsvis smakar den lika gott!

Idag har första antagningsbeskedet trillat in också. Tyvärr blev jag inte antagen till matematikinlärningen utan landade på en frustrerande första reservplats bara, men jag hoppas det ordnar sig tills det andra antagningsbeskedet kommer nästa vecka. Håll gärna en tumme eller två för det, jag vill så väldigt gärna få den avklarad till våren och hålla min plan att läsa in en termin. Efter nästa jul vill jag ge mig ut och jobba istället för att återvända till skolbänken för femton trista mattepoäng!

Nedräkning

Samtliga bilder är lånade från facebook-kontot Believe in the magic of Christmas. Huruvida det är originalkällan reserverar jag mig dock för!

 Det är på dagen två månader till julafton och de som följer mig på andra håll, exempelvis på instagram (där jag har samma användarnamn som här, det vill säga sandralinneas) vet att jag tjuvstartat med en del juligheter redan. Första julklapparna inhandlades förra helgen för att kunna fraktas upp i norr nästa helg, då jag med största sannolikhet åker hem för sista gången innan julvistelsen, så det inte ska bli lika mycket att släpa på till jul. Jul-teet har också haft premiär i koppen för den här säsongen, liksom juldoftljusen. Och julfilmspremiären ägde också rum förra helgen, då The Holiday lockade enormt. Nästa film på tur blir nog Polarexpressen. Och till födelsedagen har jag klickat hem Vid din sida, som kanske inte är den gladaste av julfilmer, men nog hör den ändå till när det är höst. Och juletider.

Förhoppningsvis har ni som delar min julkärlek redan upptäckt facebook-kontot Believe in the magic of Christmas. Annars föreslår jag att ni söker upp det på studs. Någon annan anledning till att vistas på facebook finns egentligen inte. Julbilder varvas med djurbilder som varvas med juliga djurbilder. Och några Halloween-pumpor. Typ. Min bildmapp kommer snart explodera av alla dessa söta och julframkallande bilder! I det här inlägget kan ni se en bråkdel av dem...

 

Decemberpixlar del II