En dröm om något annat

Den som känner mig eller följt mig länge i sociala medier är nog väl förtrogen med min längtan till landet och drömmen om ett eget litet hus med stooor trädgård. När jag tänker tillbaka så är det just minnen relaterade till trädgård som sticker ut. Redan som liten hjälpte jag mormor plocka vissna rosor av rosenbuskarna så de skulle orka blomma vidare hela sommaren och hemma i lägenhetsträdgården fascinerades jag av de där solrosorna som sträckte sig ända upp till fönstret hos grannen på andra våningen. Och det där året när jag plockade de sista smultronen kring min födelsedag i november. Jag älskade de traditionsenliga fikorna i trädgården vid skolavslutningen, kikade på blommorna som börjat titta fram och björkarnas grönska. Jag minns med glädje de där snölekarna med mormor och hur jag hjälpte henne med snöskottningen.

Jag kan inte ha varit alltför gammal, kring tio kanske, när jag tog initiativ till att anlägga ett grönsaksland i mormors trädgård. Jag odlade morötter och sallad, senare jordgubbar och smultron också.
 

En igelkott på besök i mammas trädgård 2013. Rosenbuskarna som min mormor planterade när jag var liten är ett bra gömställe när konstiga varelser med kameror kommer och stör...

Och gamla syrénträd är spännande att klättra i...
 

Drömmen om ett eget hus har funnits länge. Jag skissade på husritning efter husritning i tonåren, drömde om att en gång få bygga ett eget hus utifrån någon av alla de där skisserna. Något år efter studenten föll ännu en bit på plats när jag insåg att det kanske skulle gå att bygga det där drömhuset där det stora traktorgaraget, en kvarleva från när morbror tagit över morfars traktorgrävarfirma, i mammas trädgård står. Det där traktorgaraget är ändå inte av någon större användning, det står mest och förfaller för att det inte hinner skötas. Så kom det sig att jag i samband med att mamma lämnade in bygglovspapper för den nya altanen efter att husgrunden dränerats frågade om det ens var möjligt. Och det lät inte alls omöjligt!

Något hus har det ju inte blivit, och finns inte i sikte inom den närmaste framtiden heller eftersom ekonomin inte tillåter. Men drömmen lever. Kanske, kanske är den inte ultimat ändå. Här omkring byggs nya hus varje år, den by jag känner från min barndoms snöskottning och rosplockning finns inte kvar. Avståndet till grannarna krymper alltmer och grannar vill jag egentligen inte ha särskilt många av. Ett par, tio stycken tvärs över en åker eller två känns lagom, men inte särskilt många fler. Dessutom vill jag egentligen inte bo i ett nyproducerat hus. Jag vill ju ha gamla trägolv, kakelugnar och sådana där underbara handblåsta fönster. Typ. Samtidigt som den där gammeldagsa charmen står högt på listan vill jag samtidigt leva så miljövänligt och energieffektivt det är möjligt. Kanske att de gamla fönstren måste stryka på foten då...

Finge jag drömma helt fritt skulle jag hitta en lagom liten/stor stuga med stor trädgård för odling av både grönsaker och torpblommor. Något uthus eller två  med plats för djur, plats för växthus och med utsikt över en sjö och med åkrar omkring (skogar tenderar att locka flygfän och kryp, så det vill jag inte ha alldeles nästgårds. Men bortom den där åkern och grannarna vore det fint så att jag kunde gå dit och plocka bär.

Ibland leker jag med tanken att försöka hitta en liten stuga att hyra tills vidare. Men jag vill allra helst finna den där platsen att göra till bara min. Måtte det vara möjligt om inte alltför länge, för oh vad jag längtar. De senaste åren har längtan blivit så intensiv att jag nästan inte vet vad jag ska göra med den.
 

Möjligheten att förverkliga min dröm beror förstås en hel del på hur det går att ta mig ut i arbetslivet efter studierna som fortfarande inte är helt avslutade. Och efter sjukskrivningarna. Dessutom behöver jag nog ett körkort om jag ska ta mig ut i ingenstans och kunna bo där.
 

Hur kommer det sig att jag skriver om detta nu då? Jo, av en slump hittade jag till en ny blogg igår; Grusvägen. Där skriver Ida om hur hon och hennes sambo köpt ett (par) gamla hus på landet utan några direkta bekvämligheter som rinnande vatten. Jag fastande direkt. Sedan tidigare följer jag ju också bloggen Skillnadens trädgård, där Sara Bäckmo bloggar om hur hon odlar för att vara självförsörjande på grönsaker i så stor utsträckning som möjligt. Än längre har jag följt Jonna Jinton som lämnade Göteborg för att flytta ut i ingenstans, liksom Clara Lidström - UnderbaraClara, som väl inte behöver någon närmare presentation.

Jag märker hur jag alltmer söker mig ifrån de där inredningsbloggarna med konsumtionshets som var min väg in i bloggvärlden 2007 och mer längtar efter att läsa bloggar som de just nämnda. Bloggar om odling, ett alternativt och självförsörjande liv långt från platta paket med fanérskivemöbler och slit och släng. Jag längtar efter det gedigna, det genuina, naturen och lugnet.

Jag har kommit att tänka på det alltmer på sistone, hur den här längtan smugit sig på. Kanske stärkte åren i Göteborg min längtan. Kanske bär även min socialfobi del i längtan bort från trängsel, stress och alltför många människor. Oavsett, så känns det som en väg jag vill vandra vidare på, grundad av min omsorg om miljön. En väg som jag tror är den rätta och som jag hoppas att många fler kommer att välja framöver som en del i att rädda den fantastiska planet vi bor på.


Förhoppningsvis är dagen när jag får låsa upp dörren till min alldeles egna stuga inte alltför långt borta. Men det återstår väl att se...

Wishlist 2 - inredning

Bildkollage med lånade bilder från Iittala, Åhlens, Ikea, Svenskt tenn

Med tanke på att jag så sent som igår publicerade önskelisteinlägg där jag skrev att jag bara önskade mig tre saker i födelsedagspresent i år så är det här kanske ett oväntat inlägg. Ytterligare en önskelista, med en hel massa olika saker liksom. Men det här är inte saker jag önskar mig i present egentligen. Det här är snarare en önskelista över saker jag hoppas på att kunna investera i själv någon gång. Saker jag drömt om länge och därmed vågar tro att jag kommer kunna leva med under lång tid framöver. Saker som inte kommer bli "felköp".

Inredning är mitt stora intresse. Jag läser bloggar och mängder av tidningsmagasin i ämnet. I mån av ekonomiskt utrymme köps det också inredningsprylar ibland. Men hittills har jag varit väldigt splittrad i vilken stil som faktiskt är min. Jag har bara hunnit påbörja en idé innan jag hunnit ändra smak och börjat drömma om något annat. Det har resulterat i alldeles för mycket ogenomtänkt konsumtion av saker som sedan bara blir liggande. Saker jag borde rensa ut och sälja på en loppis någon gång, nästa sommar kanske?

På senare tid har jag ändå fått en allt klarare bild av vad som faktiskt är min stil. Inte minst sedan jag flyttade in i mitt nya studentboende. Gardinerna jag tvekade på om jag skulle slå till på trots att csn-frågan inte var löst visade sig vara det bästa köpet jag gjort på evigheter! Den röda tråden har äntligen synliggjorts för mig: en lugn bas, vitt, grått och en del svart (men inte för mycket, det blir helt enkelt för skarpt i mitt tycke). Och så några färger till det. Turkost, vinrött, mörkgrönt (som byts mot ljusare grönt till våren och sommaren). Och blåvitt, men bara i köket.

Hur tänker ni kring inredning(sstil), trender, färger och konsmtion?

Wishlist

Kollage av mig med bilder från följande källor: Bild 1 Bild 2 Bild 3 Bild 4 Bild 5

Om inte alltför länge är det dags att fylla år igen. Ni har säkert inget som helst intresse av hur min önskelista ser ut, men här kommer den i alla fall. Jag försöker ju sparka liv i den här bloggen så då får jag passa på när inspirationen dyker upp.

Önskelistan är rätt minimerad i år, som ni kan se. Egentligen står bara tre saker på den lista jag lämnat ifrån mig. Jag önskar mig vävda, tjocka grytlappar så att jag aldrig mer ska behöva bränna mig på grund av för tunna grytlappar. Jag önskar mig en eltandborste också. Sen jag övertog mammas gamla och de borsthuvuden hon hade kvar till den i somras har jag blivit lat och insett hur bra de är. Tyvärr räckte borsthuvudena inte så långt, och fler går inte att få tag i tror jag, så en helt ny tandborste som man kan få tag i borstar till lite varstans känns som en bra önskan. Och så slutligen den bok jag har utnämnt till årets jullektyr. Lucy Dillons senaste i pocket. Jag läste de två första i serien förra julen, så det skulle vara fint att läsa del tre i år.

Som bonus önskar jag mig ett nytt sofföverdrag till min röda Klippan, men det kommer jag nog snarare investera i själv om det skulle finnas utrymme för det. När jag köpte soffan valde jag rött överdrag eftersom jag drömt om en röd soffa ett längre tag. Eftersom jag visste att jag inte kommer ha den här soffan för evigt (den kommer fara på tippen så fort jag är färdig med skolan och har råd att köpa en bekväm soffa, that's for sure!) så bestämde jag mig för att våga. Ifall det inte skulle fungera så skulle det ju inte vara hela världen med en så billig soffa liksom. Men nu har den varit i bruk några månader och nej, det funkar inte. Grått lockar. Kanske i form av ett helt överdrag, men en stor grå pläd eller ett överkast hade nog också kunnat fungera...

Egentligen finns en till önskning, men den har jag redan uppfyllt själv. Vad det handlar om kommer jag nog skriva om i början av november eller så. Så kan ni klura på vad det handlar om så länge ;).

Det är ju rätt intressant annars att se hur önskelistorna krymper alltmer för varje år. Plötsligt förstår man hur det kom sig att ens föräldrar bara önskade sig snälla barn när man vara liten och frågade dem vad de ville ha i julklapp eller födelsedagspresent. Visst skulle jag kunnat addera fler saker till min lista. Men i takt med att jag blir alltmer medveten om konsumtionsmönster och funderar över om det finns ett direkt behov av någonting känns det rätt bra att inte gå bananas över prylar. Det förtjänar egentligen ett eget inlägg, tror jag. Kanske jag återkommer med ett sådant vid ett senare tillfälle!