Utflykten till Holmsund

Sommaren 2017 går ju inte till historien som den somrigaste av sommar med sol vareviga dag och perfekt temperatur. Inte heller den tjugofemte juli uppfyllde levererade sommaren enligt alla kriterier. Det blåste. Rejält. Men solen sken från en klarblå himmel och dagarna tillsammans var räknade. Så vi bestämde oss för att göra en utflykt till Holmsund.

 

Det är här finlandfärjorna från Umeå avgår. Första gången jag var hos Fredrik, i påskas, åkte vi också hit. Den dagen blåste det än värre och vårvintern var brutal. Vi vågade oss inte ens ur bilen den gången.

 

Men den obrutna horisonten fångade mig och jag var så glad när jag nu fick tillfälle att återse den. Jag har nämligen inte sett många horisontlinjer i mitt liv, oberest som jag är...

Nu tänker jag att bilderna får tala för sig själva en stund!

 

För att kunna ta den här bilden var jag tvungen att hålla i Fredrik med en hand medan jag försökte manövrera den stora tunga systemkameran med den andra. Jag fick svindel! Plus att det var ganska läskigt att stå alldeles under de där snurrorna...

 

Vid vägs ände blev det en snabb fikapaus innan blåsten och andra utflyktsmänniskor drev oss in mot fastlandet igen.

 

Så kom och gick en sommar...

 Våren övergick i sommar och i bloggtystnaden anlände snart även augusti, vindarna som viskade om höst liksom de mörka kvällarna och nätterna. Jag minns hur hårt de drabbade mig förra året. Hur jag mitt i den strålande sommaren plötsligt slogs av mörkret, hur tungt det plötsligt kändes. I år är känslan inte sådan, tack o lov. Därmed inte sagt att jag längtar höst.

Långt ifrån. För har vi verkligen haft sommar i år? När jag blickar bakåt minns jag inte många soliga, varma dagar. Vare sig i mitt kära Dalarna eller på nordligare breddgrader, där jag tillbringade min juli. Jag törstar ännu sommarens ljus och värme.

 Men blommorna blommar och odlingarna frodas och med lite tur kanske vi går en lång och härlig somrig höst till mötes? Måtte det bli så!

Här ovan skådas de nya buketter jag plockat in ikväll, min sista sommarlediga dag till ära. Luktärten doftar förstås alldeles ljuvligt och jag drömmer mig iväg till en framtida trädgård där de finns i betydligt större mängd och variation än vad som ryms i en ynka balkonglåda...

Imorgon börjar jag jobba igen efter åtta veckor och två dagars ledighet. Tanken är att jag ska fortsätta min praktik på skolan jag trivs så vansinnigt bra på en bit in i höst, och kanske jobba en del på, men innan skolstarten har jag fått ett vikariat på en förskola där jag jobbade en del förr och trivdes väldigt bra. Det blir en intensiv start på hösten, men jag hoppas att de sju dagarnas vikariat flyter på bra och utan några hemska förkylningar så att jag landar mjukt i skolan och återseendet med alla fina elever sedan.

Det är på sätt och vis en betydelsefull tid jag går emot nu. Flera år har jag kämpat för att nå fram och om allt går som det är tänkt kanske jag äntligen har fått min examen innan jul. Jag känner en märklig blandning av opepp, eller kanske snarare rädsla att misslyckas efter allt detta arbete, och vilja att denna prövning ska vara över nu. Jag önskar mig något annat än detta liv i limbo. Frågan är om de som ska ge mig  den där godkäntstämpeln gör det. Jag hoppas innerligt.

Möjligen reagerar någon med vaken blick över det plastiga pynt som ingår i ljusbrickans arrangemang. Den plastiga prylen påminner om den där kvällen i juni när Han äntligen kom till mig efter att vi inte setts på många många veckor. Och bar med sig en present i form av ett Kinderägg där denna gulgröna plastsak var skatten. Den kanske inte är vacker, men den minner mig om något fint. Alltså får den stanna där, tillsammans med stenarna  jag plockade i Holmsund i slutet av min norrlandsvistelse och som även de minner om sommaren. Den utflykten återkommer jag nog till vid ett senare tillfälle, tänker jag.


 

Tiden.

Förra veckan blev jag äntligen clearad av csn och kastade mig över SJ:s bokningssida för att i torsdags morse, nä stryk det, det var ohemult tidigt, så tidigt att det borde vara olagligt att kalla det morgon... gick upp. 04:40 ringde väckaren efter onsdagens kursavslutning och start på den nya kursen, och jag samlade ihop mitt pick och pack och tog vagnen genom en öde stad till centralen. Så ödsligt har jag aldrig sett Götet förut. Och det lär nog dröja innan det händer igen.

Jag hittade en avgång som gick via Stockholm med ett halvlångt uppehåll där. Det utnyttjade jag på bästa vis och träffade en vän jag inte sett på fem år ungefär. Det var fantastiskt fint. Men kort. Så jag hoppas på en längre repris framöver...

                                                            

Hemma lyste solen.

Och katterna ignorerade mig, typ. Men söta var de <3.

 Efter den tråkiga sommaren, ur ekonomisk vinkel, tyckte jag att det kunde vara på sin plats med ett China-besök. Aldrig har den friterade kycklingen smakat godare! Hoppas på en repris i samband med min födelsedag också - till vilken jag säkrade hemresan igår!

Men en helg går fort. Särskilt om den hör till de sällsynta på hemmaplan. Snart skramlade jag fram genom Sverige med rikte mot västkusten igen. I det här gamla tåget.

Och idag är det redan tisdag. Och oktober har det blivit. Jag har morgonseminarium imorgon, för tredje dagen i rad, och borde redan sova. Men inte kan man väl göra det så tidigt? Jag satsar på sovmorgon på torsdag istället, då de varit så snälla och schemalagt eftermiddagspass istället. Fredagen är schemafri, men ska väl ägnas åt en del plugg ändå. Det har skjutits på framtiden lite längre än det egentligen var menat nu...

Men jag hoppas att jag ska ha lite tid och ork över för att blogga lite mer också! :)

Flytt, höst och kursintro. Typ.

Hej bloggen. Nu var det ett tag sedan. Igen. Jag har flyttat! Förra fredagen bar det iväg söderut. Det blev en slitig fredag. Efter 45 mils resväg var vi framme mellan tre och fyra på eftermiddagen och då började den riktiga utmaningen: att släpa in alla flyttsaker i huset. Vi fick släpa allt runt halva huset eftersom jag varit oförutseende nog och inte skaffat nyckel till grinden. Som tur var är jag och min flytthjälpare (mamma) rutinerade inom den här branschen nu, så med hjälp av pirra gick det riktigt smidigt ändå. Dock är hissen i det här huset en sirapsseg mardröm som man måste hålla in knappen på hela tiden den är i rörelse, så det tog många timmar innan allt kommit innanför dörren på tredje våningen. Och då bor jag ändå på 25 kvadrat nu, vilket inte rymmer jättemycket saker.

Nio på kvällen monterade vi soffa och säng, sen var vi igång och packade upp och fixade i flera timmar till. Mina fötter grät av flera anledningar. Nya skor och flytt är en rätt dålig kombination, kan jag konstatera. Särskilt om man gått långpromenad i dem några dagar tidigare och har blåsor under en fot redan tidigare. Och om man sen kombinerar det hela med hårt betonggolv... Ja, aj. Lördagen var ännu värre. Jag hade så ont under fötterna att jag försökte sitta hela tiden. Men det var som om stolen hade någon bortstötningsfunktion för jag lyckades inte sitta ner många sekunder åt gången alls. Hela tiden krävdes det att jag gick iväg till skåp för att ställa in saker eller så stod kartongerna för långt borta...

Jag hade mamma kvar här till söndag morgon. Då hade det mesta kommit iordning och jag kunde unna mig en vilodag. Jag bakade en äppelpaj (för jag har en ugn nu!!!) och min vän E blev min första gäst sedan jag återvände till västkusten.

Under den gångna veckan har min ena fot fortsatt göra sig påmind tack vare blåsorna, så jag har hållit hov här i min nya boning. E har hälsat på en gång till, då bjöd jag in till soppmiddag. Även Tuss har varit här på besök. Annars har jag ägnat mig åt lite småpyssel fram och fram, gjort storkok, bakat lite till och passat på att ha seriemaraton med mig själv eftersom jag inte vet hur mycket tid jag kommer ha till det framöver. Jag har upptäckt min närmaste mataffär bara hundra meter bort, men i övrigt har jag hållit mig hemma. Det har dock inte enbart berott på foten, utan också på min ekonomiska situation för tillfället.

Det är nämligen så att CSN bestämt sig för att djävlas med mig och beviljar inte studiemedel för hösten innan betygen rapporterats in för sommarkursen jag läst (vilket jag aldrig varit med om förut). Och det kan dröja ända till den trettonde september om jag har otur! Det är inte utan att jag är lite nervös faktiskt. Att det efter allt mitt kämpande ska fallera på en 7,5 hp-sommarkurs. Nu hyser jag rätt gott hopp till att jag klarat de två tentor som fortfarande är orättade (den första har jag klarat), men ändå! Skulle jag bli underkänd på en enda liten uppgift så får jag ju inte ut mitt betyg förrän det är åtgärdat, och de rapporterar inte in omtenta-betygen förrän i oktober. Min tillvaro är alltså ganska osäker nu. För sparpengarna jag kämpat hårt med att spara det senaste året, de är mer eller mindre slut nu.

Men nog om de tråkigheterna!
Min första känsla när jag kom hit var inte att det här var hemma och jag tvivlade på att jag skulle kunna känna så heller. Jag har aldrig varit med om att det inte känts självklart redan från början efter en flytt förut, och då har jag ändå flyttat väldigt många gånger (undantaget den gången jag flyttade till en villakällare i Frölunda...). Nu har jag i alla fall börjat bo in mig ordentligt, den där känslan har försvunnit alltmer och jag ser fram emot kursintroduktionerna imorgon. Men det tänkte jag skriva lite mer om i ett separat inlägg. Det är nämligen dags att sparka ordentligt liv i den här bloggen igen!

Några bilder på min nya bostad har jag tyvärr inte än, men det återkommer jag med vid ett senare tillfälle. Förhoppningsvis om inte alltför länge...

Breaking the silence

Det har varit tyst på tok för länge här. Nu igen. Det var inte alls meningen. När tentan var klar och inskickad förra veckan hade jag tänkt skriva både det ena och det andra inlägget, men tiden är en märklig grej som tycks gå alldeles extra fort just sådana gånger då man har blogglust - och så hinner man inte göra hälften av det man tänkt och velat göra mellan det att man vaknar och fram tills det är dags att gå och lägga sig igen. Alltså fortsätter bloggen eka tom på uppdateringar.

Och sedan har jag varit rätt ur form det senaste, för att vara ärlig. Jag vet inte om det har att göra med att resan ner till västkusten oåterkalleligen närmar sig. Med största sannolikhet är det åtminstone en stor bidragande del i det hela. Sedan finns det annat som jag inte tänker gå in på alltför djupt just nu. Tvivlet på mitt yrkesval har väl redan lyst igenom en del. Likaså min längtan efter att få flytta hemöver igen. Från storstadens betong till lantortens gäss på sjön, solnedgångar i allehanda obeskrivliga nyanser. Och kattgos alla dar i veckan. Snart är det slut med det, och det gör så oerhört ont i hjärtat att veta att den lilla varelsen som efter en lång "inskolningsperiod" äntligen hittat tilliten och vill sova bredvid mig i sängen igen. Om jag bär henne dit. För frivilligt kommer hon fortfarande inte.

Jag hade en liknande period vid den här tiden förra året, men den tog jag mig igenom, så nu försöker jag påminna mig om det och ta en sak i taget. Först och främst ska jag njuta av de sista två dagarna här hemma. Packa. Gosa med katterna. Färga håret. Sedan åker jag, med sällskap, ner till storstaden vilket förhoppningsvis ger en lite mjukare landning än att stiga av ett tåg med en överfull packning för att sedan ta sig hela vägen till det tomma studentrummet med den...

Sedan tröstar jag mig med att jag endast har två schemalagda dagar efter den min födelsedag fram till jul och därmed kommer kunna vara hemma en hel del denna senhöst-vinter jämfört med annars. Och ingenting är ju skrivet i sten heller. Man kan bryta upp om något känns fel i tillvaron.

Bonusskur

Ser man på. Jag hittade faktiskt några bonusbilder från min ensamma kväll i Sundsvall när jag överförde bilder från minneskortet till datorn, som jag hade glömt bort . Dessa togs nog efter att jag hade bloggat, vilket kan förklara deras sena uppdykande.

I vilket fall. Mateus-fat. Älskar. Fetaost och melonsallad. Älskar. Så mycket faktiskt, att jag igår frågade på twitter hur mycket melon och fetaost man egentligen vågar äta utan att förvandlas till en ostmelon. Jag fick dock inget svar, så de som vet har förmodligen redan omvandlats till ostmeloner och kan därmed inte berätta.

Nyss kom en hagelskur här, förövrigt. Mysigt värre. För att kunna äta några skedar Ben & Jerrys var jag tvungen att dricka en stor kopp thé innan också. Svensk sommar 2012. Inte ens förra sommaren som mest regnade och blåste bort var ju såhär usel. Usch! Jag är inte en sådan som kräver tropisk värme för att trivas heller, utan bara strax över 20-strecket och mestadels sol med några vita fluffmoln som kan skymma den när det blir för varmt. Det borde väl inte vara så omöjligt att uppbåda? Nej, skärpning nu Pohlmans efterträdare!

...och en liten bildskur från norr

Värdinnan, tvillingen, Cathastroophen :)

Alltså, jag hade visst inte fler bilder än såhär. Det blev en liten skur istället för ett andra bildregn. Tyvärr. Jag borde verkligen fotat mer. Jag försökte i alla fall. Den här glassen till exempel, den fick inte värdinnan hugga in på innan jag skrikit "Stopp!" och tagit åtminstone två bilder. Sedan kunde jag inte fördröja provsmakningen längre, då hade glassen hunnit smälta...

Jag har ett par bilder på lut från gårdagens icke-midsommarfirande i alla fall. Bara jag överfört dem till datorn får jag återkomma med dem. Och så tänkte jag försöka recensera lite fler böcker, nu när jag kommit igång med deckarläsningen till min sommarkurs. Sedan hoppas jag att en del allmänna funderingar vill komma på pränt också någon dag. Men för nu får det nog räcka, så ni inte tröttnar på mina sällsynta uppdateringar ;).

Bildregn från norr

Jag befinner mig hos den här filuren i Sundsvall. Det gör däremot inte filuren själv. Hon är på fest ikväll. Taskig planering, eller vad? Jag passar på att blogga lite så länge. Ett bildregn får illustrera de senaste två timmarna. Eller egentligen bara en timme eller så, jag har krånglat med uppkoppling och överföring av bilder en stund också.

Jag inleddde den ensamma kvällen med en dusch. Förutseende nog tog jag med mig en egen hårhandduk eftersom jag färgade håret i förrgår och det här blir resultatet...

Testade mitt nya schampo, dagens tredje fynd.

Dagens första fynd. 249 kr på rean befogar ett inköp, även om jag är skeptisk till allt annat än svarta väskor egentligen. Gillade dock modellen och lite variation kan ju vara roligt...

Dagens andra fynd var inget fynd egentligen, men däremot välbehövligt eftersom min gamla plånboks knapp fick för sig att lossna lite... Då den gamla köptes stod jag i valet och kvalet mellan den och en sådan här modell fast i vitt. Den svarta, praktiska vann den gången, den här gången vann svart men glammigt!

Startade datorn för att kunna blogga.

Men först slå en signal till mamsen.

Men okej, i ärlighetens namn var det från denna jag ringde. Den är lika oglammig som min gamla trasiga plånbok, så det var ju roligare att låtsas att jag ringde från den orepiga, blanka saken som batteriluckan inte sitter löst på.

Yep, jag har alltså två telefoner...

Och här sitter jag medan jag skriver detta.

Skulle inte tackat nej till en balkong med soffa i Alcatraz. Det hade nästan blivit mer än uthärdligt att bo där då!

Funderar på hur jag ska kunna knöla ner min drömlampa i väskan också. Har ännu så länge inte kommit på någon lösning...

En till skål med Cats hemgjorda morotsglass som smakar morotskaka med kokossmul gick inte att stå emot...

Mums!

Sedan kan vi ju avsluta det här inlägget med det trevliga beskedet att kompletteringen på min VFU-uppgift blev godkänd. Stooor lättnad! Frågan är vad jag ska hitta på nu? Cat säger att hon inte har några hemlisar som jag kan rota fram så mästerdetektivskillsen verkar inte komma till användning ikväll... Kanske ska förflytta mig in till tv-soffan och se lite nyheter? Riktigt wild and crazy, right?!