Godkäntgräns på högskoleprovet?

Idag nåddes jag av nyheten att det ska sättas en nedre "godkäntgräns" på högskoleprovet för att kunna bli antagen till en utbildning. Jag tycker det låter helknäppt. För som det står i artikeln jag länkar till här nedan så är det ju faktiskt söktrycket (eller bristen därav) som påverkar vad den lägsta antagningspoängen i gruppen som blir antagna med högskoleprovet landar på.

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/sprid-inte-en-ofullstandig-och-krankande-bild/

Visst kan man ha åsikter om att 0,1 är allt som krävs för att bli antagen till exempelvis lärarprogrammet. Det kräver ju inte ens att man ger samma svarsalternativ på varenda fråga, vilket ger 0,3 poäng enligt tidigare artiklar i ämnet. Men om vi skulle kolla närmare på betygen hos de personer som antagits med bottenlåga högskolepoäng. Hur skulle det se ut då egentligen? Jo, alla skulle ju faktiskt vara minst godkända i alla ämnen som krävs för behörighet till den utbildning de sökt, vilket också lyfts fram i den länkade texten. Och det räcker väl? Att plötsligt säga att ett visst antal poäng på högskoleprovet inte räcker är som att säga att behörighetskravet på godkänt betyg i behörighetsämnena plötsligt inte skulle räcka, utan att man skulle måsta ha exempelvis VG i alla dessa. Oavsett om alla som sedan antagits till utbildningen hade behövt ha VG som snittbetyg eller om (bristen på) söktryck hade gjort att det inte behövts mer än G.

Jag tycker att detta tål att funderas på ett varv till. Högskoleprovet finns ju för att ge de lite svagare eleverna en chans att ta sig in på en högskoleutbildning i konkurrens med de som har betydligt bättre betyg. Betyget i sig speglar ju egentligen inte alls hur lämpad en elev är för vidare utbildning, för en speciell utbildning. Medan den ena fått mvg (ja, jag är gammal nu, jag refererar till ett gammalt betygssystem) utan att ha pluggat något alls till proven kanske den andra kämpat för att skrapa ihop till ett G i slutbettyg på grund av något som inte alls har med skolan och kunskaper att göra, utan beror på livet i övrigt. Att jag var skoltrött både i högstadiet och slutet av gymnasiet (samt mådde psykiskt väldigt dåligt) har inte påverkat mina studier på universitetet. Jag har kapaciteten. Jag klarade studierna, jag blev godkänd eller mer därtill på alla kurser. Och det är ju det som bör räknas. Att man faktiskt klarar själva studierna.

Länkkärlek & framtidsfunderingar

Nina Åkestam skriver om vad man ska bli när man blir stor och sånt efter att ha fått en massa frågor från sina läsare, gissningsvis med anledning av den pågående högskoleansökningen (som stänger den femtonde april). Även jag sällar mig till den stora skaran studie/yrkes/framtidsfunderare.

Det är snudd på sju månader på dagen sedan jag blev sjukskriven nu. Lite mer än sju månader sedan jag tog beslutet att flytta hem igen. Och inte ens en månad sedan jag äntligen fick påbörja terapin jag väntat på i ett helt halvår (att behöva vänta så länge skulle vi kunna diskutera en annan gång). Jag har fått ut en hel del av de få sessioner jag hittills haft med min psykolog tack vare att jag redan känner henne och därtill mig själv och vilka mina problem är, men jag har mycket arbete framför mig ännu. Jag vet inte om jag kommer hinna bli "färdig" till i slutet av augusti. Tankarna och ångesten är mina ständiga följeslagare, sömnlösheten har också smugit sig på.

Jag har pendlat så mycket det senaste året i mina framtidstankar. Vill jag bli lärare? Inte? Klarar jag det verkligen? Har handledaren rätt? Borde jag lägga lärarutbildningen bakom mig? Ska jag satsa på det andra jag drömmer om? Det där som är så mycket mer osäkert?

Jag har inget säkert svar, men som Nina så klokt skriver, så kan man välja om hur många gånger man vill i livet. Det är ingen katastrof om något inte blir som man hade tänkt sig det. Och när jag besvarar frågan var jag ser mig själv som 85-åring så är det en stuga med en stor prunkande trädgård och ett fint staket jag ser framför mig. Djur och familj är där med mig. Och när jag blickar tillbaka på mitt yrkesliv så är det bland barn jag har tillbringat det, genom att lära dem läsa, skriva, undersöka, skapa drömmar och gett dem verktyg att uppfylla dem med. Kanske har jag gjort annat också, om inte annat så i alla fall skrivit böcker som då kommer stå i min bokhylla med fina omslag och mitt namn på ryggen.

Det är alltså inte dags att ge upp min lärardröm ännu. Jag ska ge den ett försök till. Men för att ge mig själv bästa möjliga förutsättningar att faktiskt nå mitt mål har jag alltså en del att klura på. Att studera så långt hemifrån är ett av de största problemen, jag är så hemkär och det tär att inte ha möjligheten att åka hem på studs när hemlängtan blir för stor på grund av avståndet. Femtio mil låter kanske inte så mycket. Men när insomnian härjar och inga katter finns i fotändan att söka tröst hos, blir  femtio mil outhärdliga.

Med lite pusslande i studieplanen skulle jag kunna korta ner min studietid borta med en termin (om jag fortfarande skulle känna att det var ett problem våren tvåtusenfemton). Med flitigare umgänge med mina vänner skulle jag kanske inte behöva känna mig lika ensam. Och med lite nya verktyg och tankesätt i bagaget från terapifåtöljen kanske livet i allmänhet blir lite enklare. Och om det trots strategier, pusslande och annat inte skulle visa sig fungera i alla fall. Ja, då har jag i alla fall försökt. Och kan välja om. Hur många gånger jag vill.

Hur ser dina planer för hösten ut?

No way back

Bild: Privat

Vid midnatt stänger antagning.se sina portar inför vårterminens antagning. Min ansökan är också registrerad, efter många om och men. Och jag tror att det kommer bli bra.

Efter snart en och en halv månads sjukskrivning med gott om tid att fundera och ligga sömnlös med tankar som snurrat har jag landat i tanken att läraryrket fortfarande lockar. Jag har någorlunda koll på vad det var som gjorde att tvivlet tog överhanden och gjorde att jag tillfälligt gav upp min dröm, så om jag bara lär mig hantera det och ställa mig över det kommer jag att slutföra min utbildning och hitta tillbaka vissheten om att det är rätt för mig.

Jag är fortfarande inte helt i balans dock. Det kommer nog ta tid. Förhoppningsvis har jag återfunnit en hel del av den lagom till terminsstarten i januari i alla fall, fram tills dess kommer jag åtminstone jobba på det så gott jag kan. Jag har fått ännu lite bättre insikt i min problematik och försöker finna strategier för att övervinna den. Det går sisådär, i ärlighetens namn, men jag ger inte upp för det!

Många sena, sömnlösa nätter har det blivit och ni hade nog blivit ganska matta om ni hade känt till och försökt hänga med i alla mina tankegångar gällande framtiden. Men jag landade till sist i detta: jag återvänder till Göteborg i januari för att läsa samhällsorienterande ämnen. Jag undersökte möjligheten att läsa återstoden av utbildningen på distans i norr, men då min utbildning håller på att fasas ut till förmån för den nya var det inte möjligt. När jag nu hunnit landa i detta faktum känns det ändå som att det kommer bli bra. Om det känns tufft så får jag försöka hålla i minnet att det bara handlar om två år, sedan är jag fri att återvända hem igen. Två år är ingen tid alls, egentligen...

Ja, så ser alltså planen ut. Och jag tror som sagt (skrivet) att det kommer bli bra. Om det ändå skulle kännas fel, så har jag i alla fall gett det hela en ordentlig chans först.

Post granskningsseminarium

Bildkälla

Ja, igår hade vi granskningsseminarium och naturligtvis blev det så att vi började med min text. Men det var egentligen inte mycket de kommenterade att jag behövde ändra eller lägga till och lättnaden var enorm! Nu har jag bestämt mig för att ta det lugnt hela helgen för att fortsätta skriva på måndag då vi ska träffas i basgruppen och jobba vidare.
Idag blir det istället massor med hushållssysslor, dammsugning och disk har blivit uppskjutet när jag suttit och skrivit så det är helt vidrigt smutsigt här nu. Det ska bli så skönt att få bort dammråttorna!
Sedan ska jag ägna mig åt roliga saker som det inte heller funnits tid för på sistone, läsning i alla de former. Min skönlitterära bok har inte blivit öppnad sedan i februari tror jag, och jag håller fortfarande på att läsa Plaza Interiörs första nummer för i år och har en gigantisk hög med olästa magasin som väntar därefter. Jag ska få in lite bloggläsning däremellan också.

Det är läsningen jag saknar mest sedan jag började studera, att det aldrig finns tid och ork till det. När jag går och lägger mig på kvällen ramlar ögonen igen av sig själva, annars har det åtminstone varit en liten lässtund varje dag...

Jag tänkte jag skulle ta tag i boklistan också!
Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time

Student.

Officiellt en student. En trött student. Det började lite för nervkittlande imorse när jag underskattade tiden det skulle ta att frakta mig själv till GU. Med andan i halsen klev jag av spårvagnen bara fem minuter innan utsatt tid vid Vasaplatsen. Fem minuter kan ju tyckas ganska mycket, men det känns lite annorlunda när man planerat att vara ute i god tid, sådär minst en kvart, tjugo minuter innan.

Dagen kändes lite långdragen den här gången, jag tror det var av godo att inleda i Vasakyrkan senast för att sedan delas upp på två ställen. Men nu var det förstås bara hälften så många studenter, så det behövdes inte.

Dagens underligaste får anses vara då jag plötsligt fick syn på en bloggare jag följt i flera år promenera in ett par stolsrader framför mig. Tänk att stan kan vara så liten ändå! Jag vågade mig fram och säga hej lite senare, jag hoppas att hon inte blev alltför chockad bara! :)

Det ringer in...

Jag har inte så mycket att skriva för stunden, men något måste jag väl ändå skriva ihop när det är dags för upprop imorgon! Jag var egentligen inte speciellt nervös förra gången heller, men eftersom det var första gången och jag var lite osäker på om jag skulle hitta, så kändes det ändå lite annorlunda jämfört med vad det gör nu.

Den här gången vet jag att jag hittar, det värsta som kan hända är att bussar och spårvagnar inte går imorgon. Men vädret ser inte ut att ställa till det genom ett plötsligt snöfall eller så, så jag är inte så bekymrad för det heller.

Sedan sist har jag ju också hunnit med att praktisera en stund på världens finaste förskola och blivit lite säkrare på att jag faktiskt vill ge mig in på lärarbanan!

Nitton kvadrat

Det har varit tyst här ett tag, men det kan ju inte få fortgå i evighet så här kommer en bildkavalkad på mitt lilla men inte särskilt stora nya hem. Jag har inte orkat piffa något ännu, men förhoppningsvis tillkommer det ett par blommor för hemtrevlighet när det blir lite varmare, och så de kära ljusen förstås. Inget hem utan ljus!

Man skulle kunna kalla det Alcatraz, men så farligt är det inte. I entrén finns tvättstugan, utanför ligger soprum och återvinning. För att ta sig till affären måste man gå hela hundrafemtio meter och till bussen får man plussa på kanske hundra steg till...

Som ni ser är väggen ovanför sängen väldigt tom. Det gick inte att spika i den, så jag tänkte att alla frivilliga kunde hjälpas åt att fylla mitt postfack med fina kort att sätta upp där. Eller så får jag hitta på något annat, en affisch kanske?

 
Två överskåp är fortfarande tomma, jag är chockerad över all förvaring på den här lilla ytan, det känns inte som så mycket förvaring vid en första anblick.

Och för vänner med Göteborgssug finns en stående inbjudan med möjlighet till övernattning på mitt balsalsgolv ;)

En tidig julklapp?

Jag får väl se det som en tidig julklapp, att ha fått en alldeles egen bostad! Fast jag är lite besviken, måste erkännas. Studentrum med kokskåp i öster istället för kombo med Anna i västra delen av staden som jag hade planerat och ville för att de flesta bekantskaper bor åt det hållet. Så skulle jag få ett par månader extra på mig att söka efter något eget däromkring.

Men jag har en bostad, med 10-månadershyra och där elen ingår, i riktigt god tid innan skolstart och med endast en månads uppsägningstid. Så på alla andra sätt och vis får jag känna mig nöjd!Att jag inte sett den hoppas jag verkligen inte är ett misstag.. men det ska väl vara lite ordning och reda tycker man.

Nu blir det till att börja fundera på vad jag ska ha med mig igen...

10 décembre 2010

Jag halkade efter i utmaningen ännu en gång, men nu har jag tagit igen det och förhoppningsvis hänger jag med ordentligt nu när det bara är "upploppet" kvar. Två dagars praktik förvandlades till tre den här veckan, då det var gigantiskt personalbortfall på grund av sjukdomar. På onsdag eftermiddag var jag den mest rutinerade, med sällskap av en vikarie som aldrig varit på förskolan innan, och två föräldrar. Vi improviserade en aning och när jag gick hem direkt efter mellis kände jag mig som en urvriden disktrasa som inte riktigt kunde förstå hur jag skulle orka gå tillbaka dagen därpå. Men så skedde, och det gick bra. Jag har aldrig använt uttrycket TGIF, men idag känner jag anledning till det. TGIF, alltså!
Jag har spenderat merparten av dagen under min filt, drickandes thé, läsandes bloggar, tv-tittandes, lussekattsfikandes och såklart lunchätandes. Det behöver vara en sådan dag.

Ikväll blir det Idolfinal och så ska jag försöka få några glimtar av Nobelmiddagen förstås.
Imorgon tror jag det blir lussekattsbak, eller allra senast på söndag. För på måndag är det ju Lucia och då duger inga köpta lussekatter till Luciamorgonschokladen!

Igår kom också det första antagningsbeskedet. Precis som jag väntat kom jag in på mitt förstahandsval - förmodligen på grund av högskoleprovet. Kanske hade jag klarat det med betyget också, men det är ju svårt att veta. Eventuellt hade jag fått vänta till det andra antagningsbeskedet för att få ett definitivt besked då. Så jag är glad att jag satt i den iskalla aulan den där oktoberlördagen och våndades över högskoleprovet!

Jag tackade ja till platsen direkt jag sett att beskedet fanns registrerat på studera.nu så nu blir det en tid av funderande och planerande innan jag åter beger mig mot sydligare breddgrader. Den här gången ska det gå! Min praktik har bekräftat att det är i skolvärlden jag vill vara. Om jag sedan ändrar inriktning från den sökta 1-6-inriktningen till en som riktar sig till F-åk2 återstår att se. Jag har hela första terminen och dess praktikperioder att komma underfund med det.

Längs vägen blev det höst

Och nästan vinter, också.
Jag vet inte hur och vad jag ska skriva här, härnäst.
Det här skulle inte bli en sådan djuplodande blogg. Jag vill fortfarande inte att det ska vara det, således blir det kortfattat när jag nu konstaterar att jag inte erövrat Pedagogen denna höst som jag ville. Förhoppningsvis gör jag det när nästa termin drar igång istället.
Först ska jag bara göra högskoleprovet för andra gången i mitt liv (senast var 2004), och nej jag ser inte direkt fram emot det., få ett positivt antagningsbesked. Och hitta en bostad i bostadsbristens stad...

Jag känner att jag vill skriva mer här framöver. Så fortsättningen kommer antagligen om bara en liten stund.

Antagninsbesked 2

Jag begriper inte var tiden tar vägen. Jag hinner liksom inte med på långa vägar och det är smått ångestskapande.
Jag har köpt ny dator och ägnade gårdagen åt att installera alla program som behövdes och sedan också få liv i skrivaren jag köpte redan i december förra året, men som legat ouppackad i sin kartong fram tills nu.

Men det var dags att skriva ut Winnerbäck-biljetten, och då måste det ju tas tag i oavsett hur obegripliga jag finner sådana där installationer. Dator och skrivare verkar fungera finemang nu i alla fall.

Och i morse hade det andra antagningsbeskedet registrerats på studera.nu till samma skräckblandade förtjusning som senast. Nu vet jag alltså bestämt vilken inriktning det blir, och hur länge framöver jag kommer kunna titulera mig som lärarstudent.

Jag kom in på mitt förstahandsval, Samhällsorienterande ämnen för tidigare åldrar 240 hp!
Alltså kommer jag vara färdig lärare om fyra år.. i juni 2014.
Det låter alldeles obegripligt. 2014?!
I ärlighetens namn känns det lite för länge. Jag skulle helst vilja börja jobba nu ju!
Men studietiden sägs ju vara en upplevelse den med. Måtte det stämma :)

Med ljus och lykta

...scannar jag blockets bostadsannonser just nu. Fem stycken har jag skickat iväg mail till, en har svarat och ja.. det återstår att se om det blir något av det. Det finns saker som gör att det känns riktigt positivt med just den bostaden iallafall.
En sådan där "världen är liten"-aspekt, till exempel.
Men vi får väl se.
Det är bäst att inte hoppas för mycket i förtid. Hellre vara pessimist tills det finns anledning att vara annat, än tvärtom ;)


I övrigt är det ju ganska mycket väntan fortfarande. På det andra antagningsbeskedet. Men tiden rusar ju verkligen iväg. Jag borde egentligen ägna den här regniga dagen åt att börja gå över alla mina prylar och börja packa om det jag vill ha med mig till Göteborg.

Vykort från GU

Idag låg detta kort i brevlådan, med tid och plats för introduktion till utbildningen. Det blir mer och mer verkligt nu, att jag verkligen ska studera i Göteborg i höst!

Men jag är fortfarande bostadslös, så nu måste jag ta tag i det på riktigt och börja kontakta människor som har annonser ute på blocket och SGS... Det vore skönt att ha det fixat i god tid!

Välkommen till studentlivet

När första mailet med studentinformation dyker upp i inkorgen och man börjar klicka runt lite bland länkarna med "nyttig information" blir det en aning överväldigande. Skaffa lånekort på UB, registrering hit och GUL dit och så studentkårer och hej kom och hjälp mig - för ni kan väl inte på allvar mena att man ska få koll på allt detta?!? Hur ska man då hinna studera?

Det är tur att jag ligger lite efter, de flesta jag känner har redan klarat av detta med högskolestudier. Så jag har någon som är insatt att rådfråga när hjärnan riskerar överhettning ;).

Antagningsbesked 1

Så kom det fruktade efterlängtade läskiga första antagningsbeskedet till slut. Och det var i det stora hela ganska positivt. Jag kom in på mitt sjunde val, Lärarprogrammet: Kunskap och fantasi 210 hp. Så lärarstudent to be är jag med säkerhet. Men det är ju just mitt sjunde val.
Det finns sex alternativ som jag listat högre och hellre vill komma in på.
Listan ser ut som följer:
  
1. Franska: Förberedande II 15hp (8 reserv)
2. Lärarprogrammet, Samhällsorienterande ämnen för tidigare åldrar 240hp (4 reserv)
3.Lärarprogrammet, Svenska för tidigare åldrar 240hp (7 reserv)
4. Lärarprogrammet, Samhällskunskap 300hp (4 reserv)
5. Lärarprogrammet, Människa, natur och samhälle för tidigare åldrar 240hp (1 reserv)
6. Lärarprogrammet, Svenska 300hp (3 reserv)

7. Lärarprogrammet, Kunskap och fantasi 210hp (Antagen)



Tyvärr fick jag definitivt nej på två studentrum jag blivit erbjuden och tackat ja till också denna dag. Sedan fick jag förvisso ett nytt erbjudande, men jag kan ju inte känna mig säker på att få det, så nu stundar ännu en veckas orolig väntan innan svarstiden på det rummet går ut. Och på SGS hemsida finns inga bostäder kvar med inflyttningsdatum tidigare än första september. Det mesta är inte ledigt förrän den 1 oktober.
Så det är en dag med mixade känslor. Glädje över att kunna andas ut en aning över själva antagningen, oro över hur det ska lösa sig med boendet...

Bo.

Bild: Ikea (?)

Jag har ju inte fått något antagninsbesked ännu, men jag började kika lite på blocket efter bostad idag. Sökandet hos SGS kanske inte ger något i tid (plats 6-10 är väl det bästa jag hamnar på om jag gör intresseanmälningar och siffran verkar inte bättra på sig så mycket heller trots att veckorna går och jag utvecklat en teknik att kolla igenom vilka bostäder jag har bäst chanser på innan jag gör någon intresseanmälan...), och då behövs ju en backup-plan. Några annonser av intresse tror jag mig ha funnit, men det handlar mest om att vara inneboende och det tilltalar mig inte alltför mycket att behöva bo med någon. Dessutom söker de sådana som kan flytta in nu.Vilket jag ju inte har någon möjlighet till. Eller min ekonomi, snarare...

Förhoppningsvis ordnar det väl sig i tid, men jag önskar verkligen att det redan var klappat och klart!

Sjunkandeantal ansökningar

Tydligen är antalet sökande per plats på lärarutbildningarna rekordlågt.
Det gynnar förvisso mig som ju faktiskt väldigt gärna vill bli antagen nu i höst, men läser man vidare så är det verkligen inte positivt. Fortsätter minskningen i samma takt kommer den sista förstahandssökande till en lärarutbildning finnas 2028. Om bara arton år!

Vad skulle hända då?
Vad måste till för att trenden ska vända?
En hel massa, antagligen.
Höjda löner, bättre arbetsvillkor, bättre arbetsplatser med modernare arbetsmaterial, mindre stress...

Statistikbesatt

Förra veckan fick jag äntligen mitt slutbetyg på papper. Och kunde därmed skicka in det till Antagningen, som dittills inte haft några meriter registrerade. Idag kikade jag in på studera.nu för att se om de hunnit registrera något, och tänk att det hade de! Precis som när jag såg ordet Slutbetyg på det där papperet förra veckan, blev jag lite gråtfärdig av ordet Fullständig som kommentar på merit-sidan. Jag kan knappt fatta att jag verkligen är behörig till högskolestudier, efter alla dessa år!

Jag fann också en fin rad med siffror under titeln MV (meritvärde) efter alla program och kurser jag sökt. Och alldeles precis nu trillade slanten ner vad det innebar. Jag trodde att det var ett lägsta jämförelsetal för de som var antagna efter första urvalsomgången först. Men så var det ju inte alls. Haha. Det var ju mina meritvärden efter att de extra meritpoängen räknats ut!

Jag skyller på att jag aldrig varit behörig förut och inte vet vad allt betyder, för blond är jag ju inte ;).

Jag har också passat på att räkna om mitt betygssnitt idag eftersom jag hade det färdiga betygsdokumentet. Och det blev en glad överraskning, för jag hade missat att ta bort två gymnasiekurser tidigare, som inte räknas in i komvuxbetyg. Vilket ledde till höjt snitt, ganska rejält höjt snitt rentav. Oh, vad glad jag blev.
Jag tänker att jag kanske har en chans att komma in på lärarprogrammet redan nu i höst ändå! :D


Efter all statistik här ovan har jag rotat fram lite annan statistik också. Nämligen den som finns över höstens antagningsomgång, som ju fortfarande pågår. Där fann jag att 33 av 277 sökande sökt Samhällsorienterande ämnen för tidigare åldrar i första hand. Den inriktning jag önskar komma in på i första hand.
Fast eftersom jag önskar att läsa Franska: Förberedande kurs också, fick jag lov att sätta den på första plats och därmed hamnade lärarutbildningen ju först på andra plats.

Förra hösten antogs 28 stycken. Kanske kanske kanske att jag kan ha en liten chans ändå? Det beror på hur det nya regelsystemet med meritpoäng påverkar de övriga sökandes betyg, om de höjs lika mycket som mitt meritvärde... Då är jag såklart chanslös.


Hm. Jag antar att det bara är att fortsätta att vänta till beskedet kommer i juli. Och hoppas på det bästa. Mitt hopp har stärkts en aning iallafall!
(och jag antar att ni inte finner alltför mycket intresse i alla dessa siffertankar ;)

Svart på vitt

Även om min sista kurs betygsattes förra veckan dröjde det tills idag innan jag fick mitt slutbetyg på papper. Det fick bara se dagens ljus en kort stund innan det fick flytta in i ett kuvert adresserat till Antagningen. En lång delsträcka har därmed nått sitt slut och nästa har tagit vid. Nu stundar lång och otålig väntan till det första antagningsbeskedet kommer i mitten av juli.

Det kommer antagligen inte ge det besked jag helst vill ha, en plats på lärarutbildningen, men med stor sannolikhet borde jag kunna bli antagen till litteraturvetenskapen åtminstone. Sedan väntar högskoleprov och en ny chans till lärarprogrammet till våren. Åh, måtte tiden gå fort!

The other night

Egentligen borde jag skriva något. Det här har mest förvandlats till en bildblogg på sistone, och det var ju inte riktigt tanken. Men vad finns egentligen att tillägga efter bilderna här ovan? Det är jobbigt att plötsligt dela hushåll med någon annan igen, när man är van och har behov av att vara ensam, att göra saker på sitt sätt, när man vill utan att behöva ta hänsyn till hur någon annan tänker och lever.
Men jag har redan bott här i en månad nu, och förhoppningsvis blir det max tre till.

Och det är inte bara bråk och tandagnisslan, när jag tittade ut genom fönstret sent häromkvällen och möttes av den här synen fylldes jag av den obeskrivliga stillhet och frid som ingen annan plats i hela världen kan ge. Man glömmer snabbt när man inte ser det varje dag, att det finns en sådan plats. Men när man väl är där sörjer man vetskapen att man kommer måsta behöva ge sig av igen en dag.

Man brukar säga att man vänjer sig vid det man ser varje dag, och på sätt och vis slutar uppskatta det. Men jag kan bestämt hävda att det aldrig hänt här. Vare sig när jag bodde här permanent innan jag flyttade hemifrån, under min barndom då jag var här hos mormor då och då, och inte heller senare när jag kommit hem korta perioder under jul eller midsommar eller bara en helt vanlig eftermiddag.
Det är kanske inte fullt lika magiskt när regnet står som spön i backen en vecka i sträck. Men i det stora hela är det här den mest fantastiska av platser, just för väderförändringarna, årstidsförändringarna, för de små förändringarna från dag till dag, timme till timme.


Idag fick jag besked om när mitt sista prov ska äga rum. Jag hoppas att alla andra uppgifter också ska vara klara till den dagen, jag tänker att de borde hinna bli det. En dag som så länge känts ouppnåelig skymtar nu bakom vägkröken och det är inte helt lätt att ta in.
Det ligger många timmars stenhårda studier emellan nu och då, men det ska gå!
Och sedan kan den riktiga nedräkningen starta, till den dag antagningsbeskedet kommer och jag får veta vad jag faktiskt ska komma att ägna de närmaste åren åt.
Det känns i ärlighetens namn betydligt mer intressant än att läsa psykologi b tills hjärnan smälter av överhettning! Men just nu kan jag inte riktigt ge fritt spelrum åt den längtan, jag måste ju behålla fokus!