Ett halvår av förändring och så blev det 2018

Mina mest gillade bilder på Instagram 2017

Det har gått nästan ett halvår sedan min senaste uppdatering och det har hänt så mycket under detta halvår att jag knappt vet var jag ska börja. Men enklast är väl att börja från början, kanske. Så jag gör det.

Jag hade skördat det mesta i landen, sommarlovet hade övergått i ny termin och ett längre deltidsvikariat på fritids på samma skola som jag under de två föregående terminerna arbetstränat, när jag senast skrev i september. Den tänkta fortsatta arbetsträningen blev det inte mycket med. Samtidigt som jag jobbade jonglerade jag mejl efter mejl med diverse olika personer kopplade till GU. Jag kände mig inte alls så full av energi som jag hade önskat, men på något vis föll bitarna efter mycken frustration på plats. Boendesökandet var över nästan innan det hunnit börja och med någon vecka till godo kunde jag andas ut över att planeringsfasen var avklarad.

Natten till min födelsedag i början av november åkte ett minimalt flyttlass längs vägarna från Dalarna och söderut. På morgonen satte jag min fot på västkustmark igen för första gången sedan jag flyttade därifrån en snöstormig dag i januari 2015. Det var med motstridiga känslor. Jag var ju så trött efter att ha jonglerat jobb och det osäkra organiserandet av min om-vfu under oktober. Men strax innan avfärd hade jag fått besked att det bara gällde fyra veckor och inte fem som jag från början hade trott. Fyra veckor som borde gå fort, försökte jag motivera mig med att tänka.

Och det gjorde de förstås. Veckorna svischade förbi, även om de för all del var riktigt nervpåfrestande. Men till slut var jag faktiskt i mål. Den 1 december 2017, nästan 7 år efter att jag påbörjade min utbildning, tog jag äntligen min lärarexamen!

Jag hade svårt att tro det utan att ha det på pränt, ärligt talat trodde jag knappt på det ens när examensbeviset damp ner i brevlådan i slutet av januari. Men i tisdags kom även lärarlegitimationen och mer på pränt än så kan det faktiskt inte bli, så jag måste väl börja tro på det nu då. Jag är legitimerad lärare mot grundskolans tidigare år, i svenska, SO och matematik!

Jag hade förstås hållit lite koll på utbudet av lärarjobb i min hemkommun under hösten, och det var definitivt inget överflöd av dem. Däremot visste jag att det fanns en tjänst ute på fritidset där jag vikarierat fram tid höstlovet och Göteborgsfärden. Det var fredag och sista ansökningsdag när jag frågade rektorn om hon tyckte att det var idé att söka den. När jag kom hem från timvikariatsjobbet samma eftermiddag slängde jag ihop min ansökan och skickade in. Veckan därpå fick jag jobbet. Och när vårterminen startade gick jag till mitt första icke-timvikariatsjobb med en riktigt bra känsla i magen.

Jag jobbar inte som lärare i klass. Än. Inte så mycket iallafall. Jag har en lektion i engelska med en liten grupp elever varje vecka. Och jag har roligt med barnen och kollegorna i förskoleklassen och på fritids. Jag trivs. Spanar efter andra intressanta jobb inför höstterminen. Men jag känner ingen panik att bli lärare fullt ut. Det finns fler jobb ute nu, men jag tänker att jag hellre är kvar där jag trivs än att ha bråttom att söka ett jobb bara för att det på papperet bättre stämmer överens med min utbildning. Jag har skyndat långsamt i sju år. Eller tretton och ett halvt, om jag ska räkna med alla år som hunnit gå sedan jag tog studenten med ofullständiga betyg. Den gången, för tretton och ett halvt år sedan, var jag inte ens säker på om jag verkligen skulle lyckas läsa in mitt gymnasiebetyg. Så om jag skyndar långsamt en stund till tänker jag att det inte är hela världen.

Jag kommer nog få min första egna skolklass tids nog. Och många fler efter den.

2015

Så. 2014. Det var ett tufft år. Jag pluggade nästan jämt. 150% hela våren. Dubbla kurser i litteraturvetenskap mest hela sommaren. På papperet bara 100%, men tiden jag lade på dem motsvarade nog den tid jag lade under våren på de där 150 procenten - och mer därtill. Och så blev det höst och slutpraktik och uppsatsskrivande och jag ramlade ner på botten av det där hålet som jag en gång i tiden var mest hela tiden. Jag lade med glädje 2014 till handlingarna och hälsade istället 2015 välkommet. Visst är det lite tungt ännu. En osäker framtid väntar. Osäkerhet är svårt för mig. Vissa ser det som en spännande utmaning. Good for you. Jag får panik. Men det ordnar sig nog så småningom.

Idag ska vi förhoppningsvis bli helt färdiga med våra ändringar på uppsatsen. Och så är jag mitt uppe i flyttpackning och -städning. Om en vecka bor jag inte i Göteborg mer. Inte för nu i alla fall. Vad framtiden för med sig återstår att se, men just nu behöver jag bo "hemma".

Jag hade egentligen tänkt skriva något annat, men nu när det ekat tomt här så länge blev det ett sådant här hej igen-inlägg. Om det mot förmodan finns någon som ännu tittar in här. Men jag återkommer med det där andra inlägget alldeles strax istället!

En lördagsförmiddag i oktober 2014 när hösten slutligen anlänt.

Tretton dagars vfu har klarats av och tio dagar återstår. Den här veckan har jag inte hållit några lektioner alls, förutom i måndags. Schemat har inte riktigt tillåtit. Men det har varit en rolig vecka, jag har varit med på flera utvecklingssamtal och försökt lägga lite mer fokus på bedömningsarbete. Hoppas få till ännu mer av det nästa vecka. Då ska jag återigen få hålla fler lektioner också.

Idag ska jag försöka skriva ihop den där lektionsplaneringen jag har skjutit framför mig alldeles för länge nu. Så den blir klar. På torsdag har jag bedömningslektion och måste lägga lite mer fokus på den och på att skriva självvärderingen, vilka båda ska skickas till vfu-ledaren någon dag i förväg.

Senast jag skrev var jag inte alls pepp på vfu. Kan väl inte säga att det känns jätteroligt med de tidiga morgnarna och sena eftermiddagarna nu heller, men det har blivit lättare att komma iväg på morgnarna och väl på vfu:n har tiden ända sedan första dagen gått fort så det är inget problem. Det känns roligare i största allmänhet. Men nog längtar jag tills detta är över. Mest för att jag vet att jag kommer kunna åka hem i slutet av månaden. För första gången sedan i augusti. Det känns som att det var mycket längre sedan jag var hemma än så... Hemlängtan gnager fortfarande dagligdags. Inte blir den mindre när jag läser Jonna Jintons blogg och ser alla lantliga höstbilder heller. Jag vill hem och se hösten innan den blåst av träden helt och hållet, så bara det där gråa återstår. Men jag tror jag missar den färgsprakande hösten i år... Min längtan efter ett eget hem att höstpiffa och med en öppen spis eller kakelugn att krypa upp framför med en bok, en kopp te och tända ljus intill blir också än mer intensiv. Men nästa år. Nästa år kommer jag bo i lantligheten igen och vara omgiven av den färgsprakande hösten från dag ett tills gråheten tar över. Den vetskapen känns trygg och lugnande. Även om jag förstås inte vet om jag nått ända till kakelugnen redan nästa höst så är jag i alla fall ett steg närmare ett förverkligande om jag fått ett jobb, hoppas jag.

Om bara lite mer än en månad är det dags att säga upp studentlägenheten. Jag borde börja skriva på CV och sådana saker också. Och en ansökan till en kurs jag väldigt gärna skulle vilja läsa i vår om jag inte skulle få ett jobb/tillräckligt med vik-tid, men jag vet inte riktigt när jag ska hinna. De här veckorna då jag haft vfu har jag inte varit ledig på helgerna heller, hur mycket jag än hade behövt det. Det diskberg jag inte orkar ta mig an när jag kommer hem halv sju under veckan står kvar. Tvättid kan jag inte boka annat än på helgen, för jag hinner inte hem tills den senaste tvättiden börjar de flesta dagar. Jag måste göra nya storkok för att ha något i matlådorna under veckan. Och förra veckan läste jag 37 brev från mina elever och svarade på dem alla. Och skrev lektionsplanering. Och som sagt väntar lektionsplanering även denna helg. En mycket större sådan eftersom den gäller det utvecklingsarbete vi fått i uppgift att göra. Jag måste skriva om de lektioner jag redan gjort på området men också lektioner som komma skall... Imorgon har vi bestämt möte för att prata om examensarbetet också ett par timmar på eftermiddagen. Det borde förberedas på något vis, jag vet bara inte hur. Eller hur jag ska hinna. Så jag kanske går dit oförberedd och oinspirerad...

Nu är det dock lördag förmiddag fortfarande och jag ägnar den åt att ta det lite lugnt för att jag verkligen behöver det. Jag har varit den duktiga flickan som alltid gjort det jag ska och ofta lite till under mina år på universitetet och just nu är jag så trasig att jag måste prioritera annorlunda de få gånger jag har en chans. När man har vfu kommer inte chanserna jätteofta, som kanske framgått.

Men hu. Nu blev det sådär negativt igen. Känslan efter denna vecka är verkligen i det stora hela positiv och jag vill ta den med mig till de sista tio dagarnas vfu. Jag vill göra så bra ifrån mig som det bara går och bli godkänd och gå vidare till den sista kursen med lite mindre oro i själen...

Svisch

Höstterminen svischar förbi i rasande fart. Nu är HFU-delen av den här terminen mer eller mindre avslutad. Imorgon har jag min sista dubbelföreläsning på förmiddagen och sedan en PM-presentation på eftermiddagen. Efter det väntar nästan fem veckors vfu, som jag kommer göra på en helt ny vfu-skola eftersom jag hastigt och oväntat blev av med min plats på min förra vfu-skola i slutet av augusti. Jag blev först besviken över att inte få komma tillbaka dit, men när jag träffade min nya handledare på den nya skolan kändes det jättebra och jag hyser stora förhoppningar om att denna slutpraktik ska bli bra. Kanske jättebra till och med. Efter vfu:n har vi typ två, tre dagar till inne på universitetet med redovisningar och sedan börjar examensarbeteskursen och vi kommer inte ha vare sig föreläsningar eller seminarier mer. Vi kommer inte träffas i någon klass och äta lunch tillsammans mer. Vi kommer istället sitta tre tjejer och slita vårt hår över ett google drivedokument där en uppsats ska ta form under närmare en halv termin. Det är så overkligt.

På universitetet envisas lärarna med att påminna oss om att vi snart är färdiga lärare och tycker att de ska kunna tala med oss som om vi vore deras kollegor, mer eller mindre. Jag vill bara hålla för öronen och skrika åt dem att sluta säga så för jag känner mig långt ifrån redo ännu och att de tror att vi är det känns som rena skämtet. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så heller. Men faktum är att jag kommer vara examinerad lärare i början av nästa år och alldeles snart är det dags att börja skriva mitt livs första CV och börja söka jobb. Och det kommer säkert gå bra när det väl är dags. Men det är med skräckblandad förtjusning jag konstaterar att något tryggt och i det stora hela ganska roligt tar slut till förmån för något okänt, läskigt, potentiellt jättebra.

Inte vilken termin som helst

Bilden ovan tog jag 05.40 i tisdags, när väskorna bars ut till bilen och jag lämnade hemhemma för att återvända till Götet och sista terminen på lärarprogrammet.

Jag skulle göra saker och ting. Skura köksluckor och göra rent badrumsventilen som var svart av dammludd redan i juni när jag åkte hem, men det blev inte så värst mycket nytta gjord dessa dagar. Jag försökte göra saker jag ville istället. Det blev en hel massa avsnitt av Greys, lite matlagning, lite tvätt av täcke, kuddar och därtill en massa bloggläsning eftersom det inte funnits mycket tid över till det i sommar. Och så lite magasinsläsning, vilket det inte funnits tid till över huvud taget i sommar. Det blev mest bara studier och ingenting av de där promenaderna jag längtade efter under våren. Tråkigt, men inte mycket att göra åt. Jag började i alla fall få betalt för allt arbete jag lagt ner i sommar, då jag i fredags fick veta att jag klarat en av sommarkurserna. Nu väntar jag bara på besked om den andra också, men jag hoppas och tror mer på sluttentan i den kursen, så jag är inte direkt orolig.

Imorgon börjar jag min sista termin på lärarprogrammet. Redan om tre veckor går jag ut på min fem veckor långa slutpraktik. Och i torsdags fick jag besked från min tidigare vfu-plats att jag inte har någon handledare där längre. Jag kastade mig över mejlen och skrev till min samordnare som svarade på fredagsmorgonen att hon troligen redan hade en plats på gång till mig, så jag hoppas att det ordnar upp sig lite smidigt. Annars är det bara så typiskt. Jag har haft det struligt med vfu:n sedan termin två, på alla möjliga olika sätt. Jag försöker intala mig att detta är det sista eldprovet.

I övrigt består den här terminen av lite mer hfu, totalt blir det väl kring fem veckor inne på universitetet, och på min födelsedag startar den sista "kursen" - den som går ut på att vi ska skriva examensarbete i tio veckor. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot allting. Jag kommer få så stort ansvar under denna vfu. Jag ska i princip vara lärare på riktigt dessa fem veckor. Och så minns jag hur vi skrev b-uppsats i tre veckor i våras. Jag minns den totala tröttheten och kan inte riktigt förstå hur jag ska orka med tio veckors skrivande i höst. Men många studenter före oss har ju tagit sig igenom det, så det ska väl vi också göra. Dessutom skriver jag med två av de tre tjejer jag skrev med i våras och jag vet att vi kommer överens och samarbetar bra, så det är tryggt och positivt i alla fall.

Jag hade nog tänkt skriva lite mer här under de här sista veckorna av augusti, medan jag var ledig, men det blev inte så. Jag funderar på att återvända tillfälligt till min gamla nogg och skriva lite där framöver. Inläggen här kommer när de kommer, jag slutar inte skriva här helt om det skulle bli så. Men de lär nog inte komma i någon större mängd denna termin heller. Ni som känner till noggen vet var den finns, eller åtminstone var ni kan hitta länk till den. Om ni glömt lösenordet till de privata inläggen är det bara att hojta, för jag tror att det är sådana det kommer bli om jag skriver där.

I övrigt. Ptja. Jag skulle kunna skriva så mycket, men det här är inte rätt plats och/eller tid för det.

Hej bloggen.

Precis som jag misstänkte har bloggen halkat ännu längre ner på prioriteringslistan än vanligt på sistone. Vet ni hur trött man blir av att skriva B-uppsats från halv nio till halv fem mest varje (var)dag tre veckor i sträck? Och mitt i allt det har en stor fältstudieuppgift med muntlig redovisning och opponering i en annan kurs dessutom (som sätter punkt för den första delkursen i den kursen)? Man blir jättetrött, kan jag tala om. Lika trött som man är de första veckorna under en vfu-period. Vet ni vad jag menar? Nähä. Nåja. Jag kan tala om att man blir sjuuuuukt trött av att ha vfu. Det är först sista dagarna/veckan man börjar komma in i det och sedan är det snöpligt nog över för den gången och nästa gång man går ut på vfu början man om från början med en trötthet man inte visste att man kunde känna.

Men vet ni? Nu är B-uppsatsen klar! Vi har haft opponering och fixat det lilla, får man ändå lov att säga, som vi fick kritik för av opponenterna och examinatorn. Det tog fyra timmar av en regnig onsdag mitt i mars och sedan skickade vi in uppsatsen  i sitt slutgiltiga skick och nu inväntar vi bara betyget, som gärna får komma väldigt väldigt snart. Det är helt underbart att ha det här avklarat. De stora uppsatserna har varit min stora skräck under hela utbildningen, men nu när jag överlevt den första kan jag känna att det ju faktiskt inte var så farligt ändå. Precis som alla jag uttryckt den där skräcken för och som redan skrivit B-uppsats har försökt tala om. Men C-uppsatsen återstår. Och just nu kan jag inte direkt påstå att jag känner mig jättepepp på den i höst. Men den kommer jag också ta mig igenom. Såklart.

Nu har jag en långhelg då jag tänker ägna mig åt total ledighet från studier, sedan börjar nästa kurs. Jag har turen att inte behöva bry mig om mattekursen heller förrän nästa vecka. Till helgen får jag besök av mamma. Trots att jag bott i den här stan ganska länge nu så har hon aldrig varit här för nöjes skull, utan bara i samband med att jag flyttat hit eller härifrån (bådadera har ju hänt några gånger vid det här laget, ehum). Jag planerar en fika med den godaste kladdkakan i hela stan, kanske ett Ikea-besök eftersom det inte finns därhemma, dessutom har jag inte varit där sedan tidigt i höstas, och lite sådant där. På det stora hela är det dock ganska planlöst och får bli som det blir. Det känns fint. Sedan kanske jag fått ihop lite ny energi att ta mig an den andra halvan av terminen också.

Jag tvivlade rätt rejält på om jag skulle orka med den här terminen där i gråa januari. Och ganska länge till, egentligen. Men nu när 20 av 45 hp är avprickade känns det inte ouppnåeligt längre. En sak i taget så är det snart slut på eländet, är mitt motto. Ironiskt nog ser jag dessutom fram emot sommaren oerhört mycket trots att jag då planerar att läsa sommarkurser på heltid, från veckan efter att vårterminen är slut till i mitten av augusti någon gång. Förhoppningsvis blir jag i alla fall antagen till två riktigt roliga kurser i sommar, jag väntar med spänning på antagningsbeskedet...

Balans?

Balans mellan studierna och det övriga livet, det riktiga livet, har alltid varit A och O för mig. Annars skulle inte högskolestudier ha funkat över huvud taget. Jag gick in i min utbildning med en tung ryggsäck. Den har blivit lättare med tiden, men den finns fortfarande kvar och kan egentligen när som helst börja fyllas igen. Det är ingenting jag kan sia om. Jag kan bara hoppas på det bästa, och fortsätta göra vad jag kan för att förhindra det, naturligtvis.

Den här terminen är det svårt att hålla ordning på balansen. Det har varit riktigt tungt att jonglera två tunga kurser på samma gång. Men på något vis har det funkat såhär långt. En månad efter kursstarten fick jag idag besked om att tentan jag satt med från morgon till kväll förra veckan (över tio timmar per dag utan någon direkt paus att tala om) gick vägen. Och inte bara det, jag fick ett VG. På tentan och därmed också på kursen i sin helhet. Vårterminens första 7,5hp är därmed avcheckade. I helgen skriver jag den sista uppgiften till första delkursen i matematikkursen också. Kan bara hoppas att även den går vägen.

B-uppsatsen påbörjades också denna vecka. Nu har ungefär en tredjedel av tiden gått. Jag har aldrig varit så trött i huvudet som jag varit när jag kommit hem på eftermiddagarna denna vecka. Men jag tror att det blir bra. Och allt slit leder mig närmare mitt mål: examen, framtiden, förverkligande av drömmar.

Februari

Det är den första februari. Nästan den andra februari, rentav. Tiden går fort, fort. På gott och ont. Jag vet inte riktigt hur jag ligger till vad gäller studierna. Min huvudkurs är jag på vissa fronter mer än i fas, på andra smått efter. Distanskursen vet jag inte alls hur det står till i. Jag har inte hunnit samkoordinera kursernas planeringar så jag har en bra översikt. Jag hade tänkt ordna det idag. Och komma ikapp med den bit jag ligger efter med. Men jag har prioriterat annat åtminstone två dagar den här veckan. I torsdags valde jag att ta sovmorgon istället för att gå på seminarium (det är instuderingsfrågorna och läsningen till det jag inte hunnit ikapp med än). Och när jag vaknat hyfsat utsövd valde jag att ha Gilmore girls-maraton.

Idag vann socialt umgänge striden mellan borden och viljor. Jag och Tuss promenerade i närmare en timme och fikade sedan bort resten av eftermiddagen. När jag kom hem var klockan över sex, jag var hungrig och trött. Och enligt tidigare framarbetat regelverk kring studier (mellan mig och mig själv) pluggar jag aldrig efter klockan 19. Verkligen synd.

Fast jag kan ju inte säga att jag inte vet vad jag ska göra imorgon i alla fall. Torra skolböcker kommer kräva allt fokus. Åtminstone fram till fyra, då kommer de få samsas med tvättstugan om min uppmärksamhet. Men det ska väl gå bra det med...

Dagen

Var var jag nu?
Denna dagen skulle jag berätta om.
Eller mest om en specifik del av dagen snarare, nämligen mitt första besök på min nya vfu-skola.

I och med mitt studieuppehåll blev jag av med min gamla vfu-placering. Jag ville dock inte vara kvar där. Rädslan när jag sökte en ny plats var inte att inte få komma tillbaka dit, utan tvärtom att bli återplacerad. Det hände tack och lov inte. Missförstå mig nu inte, jag saknar min gamla vfu-skola väldigt mycket och hade gärna återvänt dit. Men det var inte aktuellt och det var andra anledningar som fick mig att vilja hamna någon annanstans. Sedan fanns ändå rädslan att bli placerad på ett sämre ställe. Ni vet, man vet vad man har men inte vad man får. Jag hade turen att inte behöva få alltför lång resväg till den nya vfu-platsen i alla fall, vilket var den största oron med en ny placering.

Och det andra och sista orosmolnet skingrades idag när jag alltså fick tillfälle att besöka skolan och träffa min nya LLU. Det blev krångel med placeringen hos en specifik lärare, men det löste sig utan större problem och det kommer nog bli minst lika bra framöver i alla fall. Det dröjer till andra halvan av den här terminen innan det är dags för någon riktig vfu, men vissa uppgifter kräver kortare besök på skolan innan dess. Som idag. Jag och en av mina fellow medstudenter var där och genomförde både enkät- och intervjuundersökningar som en övning inför B-uppsatsen som stundar. I nästa vecka återvänder jag för att genomföra en uppgift inom ramen för min andra kurs också. Då får jag träffa barnen också, ska bli himla roligt! Det är ju trots de som Är skolan. Kan man säga.

På hemvägen stannade jag till på affären så att jag ska kunna fokusera på studierna de närmaste dagarna och inte behöva ränna runt och uträtta saker också. Två inlämningsuppgifter ska skrivas den här veckan. Då följde en ljusrosa tulpanbukett med hem. För att det kändes bra. För att allt känns bra.
Och det borde firas på något sätt!

0-150

Jamen. Bilderna ovan illustrerar ganska exakt vad jag känner just nu. Total trötthet. Och vårterminen har knappt börjat. Faktiskt har jag bara påbörjat en kurs ännu. Idag, faktiskt. När ni hör namnet på den förstår ni säkert lite bättre var tröttheten kommer sig av: Vetenskapligt tänkande, vetenskapligt arbete och vetenskapligt förhållningssätt. Snark! Tyvärr är den inte valbar, så det är bara att traggla sig igenom den. Men jag verkar ha hamnat med ett par goa tjejer, en hänger med från SO-kursen i höstas.

Imorgon har jag introduktion till den andra kursen jag ska läsa i vår också. Matematikinlärning. Jag ska läsa den på distans. Jag undrar var jag ska hitta de 20 timmar varje vecka som är menade att läggas på den kursen med tanke på att jag redan utan den läser heltid på en kurs (som är otroligt krävande och förmodligen tar mer än 40 timmar per timma i anspråk).

Idag åkte jag hemifrån på förmiddagen (hade iaf turen att få börja så sent som 10.15 denna första dag på vårterminen), kom hem närmare 17. Åt, duschade, vilade hjärnan några minuter. Totalt i en timme nånting. Sen var det bara att öppna matematikboken och läsa inför morgondagen. Eftersom jag läser den på distans är det en del att läsa såhär inför den första av fyra träffar på skolan. Kan bara hoppas att det blir ett lite lugnare tempo när vi kommit igång ordentligt med allt. För just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och sooova tills i juni.

Om jag inte skriver så mycket här under våren så kanske det här inlägget förklarar varför - ja, tänk att jag för en gångs skull har en giltig ursäkt och inte bara lathet och lättja ;). Men i juni hoppas jag kunna skriva ett inlägg om hur högskolepoängen rassrassrasslat in på ladok och att jag är ett stort steg närmare min examen!

Hoppas förstås kunna få till några inlägg här innan dess också, men de blir nog inte alltför många...

Nattugglar

Här sitter jag och ugglar i natten med Musikhjälpen till sällskap. Faktiskt har jag följt den nästan hela dagen. Herregud så svårt det är att slita sig. Det är verkligen tur att det slutar på söndag, jag lär nog ha svårt att stänga av det annars. Jag har faktiskt inte följt det förut, inte mer än nån kort stund sådär, men vi kom att prata om det i skolan häromdan och sen föll det sig bara naturligt att undersöka det lite närmre när jag satt hemma och sammanställde statistik till en grupparbetesredovisning idag.

Musikhjälpen är ju inte bara något som är bra att fördriva tiden med. Det gör nytta också. Just i år går pengarna man samlar in till att se till att kvinnor får ha en bra graviditet. En finfin grej tycker jag, som senast igår på den ljusa Luciadagen, fick höra att en barndomsvän blivit mamma. Hjälp till om ni kan, önska en låt eller bjud på någon auktion som finns på Musikhjälpens sida!

Och så får man höra en hel massa bra musik också. Himla bra grej, jag jobbar på att hitta tillbaka till musiken och det går allt bättre tycker jag mig märka.

Den där statistiken jag satt och jobbade med idag blev förresten färdigsammanställd så nu har jag långhelg (igen), ända till på onsdag då vi har redovisningarna som avslutar den här höstens studier. Fram tills dess ska jag passa på att stöka här hemma, städa lite så det är trevligt att komma tillbaka i mitten av januari, fundera på vad jag ska packa med mig hem, diska undan. Nöjesläsa. Och sova. Jag borde göra det nu med, men jag tror jag drar på det en stund till. Kanske ska jag läsa lite nu med en gång, samtidigt som jag följer Musikhjälpens sändning en stund till...

Ljus i mörkret

Det här är en gammal bild från mitt kära dalaparadis, men den illustrerar den här dagen väldigt fint. Göteborg har varit regnigt och grått idag, som så många dagar nu på sistone. Men de goda nyheterna har nästan regnat över mig idag och lyst upp tillvaron, så det har inte stört så mycket som annars.

Först och främst har jag fått besked om att jag fått en ny VFU-placering, till enormt stor lättnad och glädje. Jag ville verkligen inte stanna i det område jag var placerad inom innan mitt studieuppehåll. Inte ens min oro för att hamna i en förort långt utanför stan med evighetslång restid besannades. Restiden kommer nog bli ungefär densamma som tidigare, om inte mindre, så det är fantastiskt. Därefter fick jag också beskedet att jag kommer kunna tillgodoräkna mig sommarkursen jag läste i somras. Eftersom 15 hp måste vara inom samma område så tror jag att det är en god chans att även förra årets sommarkurs kan tillgodoräknas, eftersom det också var en litteraturkurs. Därmed kan jag pricka av 15 hp bara sådär. Jag är så glad! Det betyder att pressen inte är lika stor att hitta vettiga sommarkurser nästa år för att få ihop min examen på ett år så som jag vill. Fast jag kommer ändå försöka hitta ett par vettiga kurser och bredda mitt studiefält så gott jag kan. Dessutom blir det studier på helfart i sommar, till skillnad mot de föregående två somrarna då jag bara läst på halvfart.

Det lär bli ett tufft år här närmast. Men jag ser så mycket fram emot att bli klar nu.

November - where did you go?

November rusade förbi. Typisk tentaeffekt. Här ovan finns några glimtar av vad jag gjort med den tid då jag inte skrivit fler tentor än de jag precis hade blivit färdig med då förra inlägget skrevs här. Jag åkte hem för att fira födelsedag. Jag fastnade i Katrineholm i två timmar tack vare ett trasigt tåg. Sedan blev jag hämtad i Falun för att inte behöva bli än mer försenad än jag redan var då. Vi åkte raka spåret till China för att äta efterlängtad friterad kyckling och sötsur sås. Sedan gosade jag katt, åt hemlagat mos och gosade lite mer katt. Men allra först var jag på Winnerbäck-konsert i Scandinavium. Det var över tre år sedan jag såg honom sist, så det var fint. Det var min sjätte konsert med LW och den nådde kanske inte riktigt upp i samma nivå som några av de tidigare, men så länge Lasse fortsätter turnera kommer jag fortsätta gå på konserter då jag kan.

Efter att ha varit hemma i närmare en vecka hade jag mycket tentaskriveri och annat plugg som jag halkat efter med, så det blev lite fokus på sånt under ett par veckor. Men sedan fick vi äntligen till en spelkväll här hemma i lördags. Det är något det pratats om sedan jag först flyttade ner till Göteborg, men som aldrig blivit av. Mitt favoritspel från barndomen, Joakim von Ankas fantastiska affärer, verkade gå hem och jag hoppas att det kan bli en repris med den avancerade spelvarianten om inte alltför länge!

Nu återstår en tenta i historiakursen som officiellt redan är avslutad, tentan är påbörjad och kommer förhoppningsvis bli klar i helgen. Sedan är det dags för uppgifterna till den kurs som är aktuell nu. Det finns ingen hejd, alltså. Men det ska nog gå bra. Snart är det dags att packa väskorna och åka hem och fira jul och pausa ett tag igen!

Mitt i terminen-update

Bildkälla: okänd

Idag blev jag äntligen klar med skrivuppgift/tenta 3 av tre i kursen som avslutades för nästan två veckor sedan. Det var vansinnigt segt att skriva dem och det är så skönt att veta att jag har dem klara nu och kan fokusera helt på historian jag läser nu. Med tre liknande uppgifter. Hu, men klarade jag de första tre så lär ju de också bli klara så småningom. Eftersom deadline är först i december har jag ingen jättebrådska, men visst vore det skönt att ligga i fas både under de kurser som ska läsas nu och framöver, och inför jul och projektarbetet som ska produceras därikring.

Till helgen åker jag i alla fall hem och pausar lite, men jag hinner förhoppningsvis pricka av en uppgift under tågresorna och komma en bit på väg med en släktträdsuppgift hemmavid också. Mellan hårklippning, öronläkarbesök och födelsedagsfirande.

Som pepp inför julen som närmar sig köpte jag tågbiljett till julhemresan idag också. Jejh! En dag, vecka, kurs, månad i taget så är snart terminen avklarad.

Pluggeri pluggera

Jag har inte mycket lektionsbundna studier just nu, men desto mer fria studier som jag skjutit upp i det längsta. Eller, för att vara ärlig: för länge. Så den här veckan har jag försökt komma ikapp lite. Jag har läst en hel avhandling de senaste dagarna och börjar så sakteliga bena ut hur mina inlämningsutgifter ska se ut. Inlämningsuppgifter som inte behöver lämnas in på fredag när kursen tar slut, men strax innan jul. Jag antar att det är därför jag halkat efter, disciplinen försvann. Vilket är märkligt med tanke på att jag fixar det så bra när jag läser sommarkurser på distans. Men vid den här tiden nästa vecka hoppas jag att åtminstone två av de tre inlämningsuppgifterna ska vara något sånär klara.

I övrigt måste jag skriva något om hur fantastisk denna kurs har varit. Alla jag pratar med i klassen är mer eller mindre lyriska över den. Den har gett så otroligt mycket. Häromdagen skrev jag på twitter att jag lärde mig mer under kursens första två veckor (med sisådär fyra halvdagar med seminarier) än jag gjort under de tre tidigare terminerna tillsammans. Med bara en lätt överdrift. Och till min lycka kommer vi ha samma lärare även i nästa kurs, så jag räknar med att lära mig massor mer innan den här terminen är slut! Det är så himla roligt att känna att man lägger sin tid och studiemedel på något meningsfullt. Aldrig har jag längtat så mycket efter att ta examen och få komma ut i verkligheten som nu!

På tal om examen så har jag ju planer på att läsa in en termin genom tillgodoräkning av sommarkurser och genom att läsa 150% till våren. Förhoppningsvis kan jag räkna in den kurs jag läste i somras, och behöver därmed bara 7½ hp ytterligare till sommaren. Men eftersom jag då får så mycket svenska (vilket iofs inte alls är fel) så funderar jag på att försöka bredda mig lite till sommaren och läsa 15 hp inriktat på NO av något slag. Trots att jag kanske inte skulle behövt läsa mer än 7½ hp, alltså. Utbudet är ju lite mindre på sommaren, och jag lär vara så lagom sliten efter vårterminen, men jag känner ändå att jag måste ge det ett försök. Funkar det inte så kan jag tenta av det som saknas medan jag läser sista terminen, typ. Åtminstone under förutsättning att jag klarar alla poäng i vår. Och det ska jag väl göra, hoppas jag.

Men nu har jag fördrivit ytterligare en stund på att skjuta upp pluggeriet. Bäst att jag tar tag i det så att jag hinner ägna mig åt något roligt innan helgen är över också!

Tiden.

Förra veckan blev jag äntligen clearad av csn och kastade mig över SJ:s bokningssida för att i torsdags morse, nä stryk det, det var ohemult tidigt, så tidigt att det borde vara olagligt att kalla det morgon... gick upp. 04:40 ringde väckaren efter onsdagens kursavslutning och start på den nya kursen, och jag samlade ihop mitt pick och pack och tog vagnen genom en öde stad till centralen. Så ödsligt har jag aldrig sett Götet förut. Och det lär nog dröja innan det händer igen.

Jag hittade en avgång som gick via Stockholm med ett halvlångt uppehåll där. Det utnyttjade jag på bästa vis och träffade en vän jag inte sett på fem år ungefär. Det var fantastiskt fint. Men kort. Så jag hoppas på en längre repris framöver...

                                                            

Hemma lyste solen.

Och katterna ignorerade mig, typ. Men söta var de <3.

 Efter den tråkiga sommaren, ur ekonomisk vinkel, tyckte jag att det kunde vara på sin plats med ett China-besök. Aldrig har den friterade kycklingen smakat godare! Hoppas på en repris i samband med min födelsedag också - till vilken jag säkrade hemresan igår!

Men en helg går fort. Särskilt om den hör till de sällsynta på hemmaplan. Snart skramlade jag fram genom Sverige med rikte mot västkusten igen. I det här gamla tåget.

Och idag är det redan tisdag. Och oktober har det blivit. Jag har morgonseminarium imorgon, för tredje dagen i rad, och borde redan sova. Men inte kan man väl göra det så tidigt? Jag satsar på sovmorgon på torsdag istället, då de varit så snälla och schemalagt eftermiddagspass istället. Fredagen är schemafri, men ska väl ägnas åt en del plugg ändå. Det har skjutits på framtiden lite längre än det egentligen var menat nu...

Men jag hoppas att jag ska ha lite tid och ork över för att blogga lite mer också! :)

Blöteborg och plugghelg

Jag börjar känna igen käre gamle Blöteborg nu. I helgen har det visat sig från sin mest bekanta sida. Eller mest idag, egentligen. Igår var det rätt fint väder ett tag. Riktigt varmt var det också på förmiddagen då, när jag promenerade iväg till butiken och handlade upp mina sista slantar (nåja, några finns kvar på sparkontot, men tanken med ett sparkonto är ju att slantarna ska stanna kvar där...). Framåt kvällen kom dock regnet och jag kunde tända ett ljus för första gången sen flytten. Som jag har längtat efter det! Jag känner mig verkligen inte hel om jag inte får tända ljus på kvällen.

Annars har den här helgen gått i studiernas tecken. Jag börjar känna att jag ligger lite mer i fas nu efter att nervöst ha väntat på att biblioteket i hemkommunen skulle få in de böcker jag beställt. Det saknas visserligen en ännu. Men två har jag och det räcker en bit i alla fall. Om jag tolkat nästa veckas uppgift kring etik rätt kommer jag klara mig utan den sista boken också, ifall det kniper. Men jag ska konferera med mina klasskompisar imorgon och se om jag fattat det hela rätt. Annars får jag be någon att ta med boken så att jag kan fota den och läsa på så vis...

Jag skrev ju sist att saker och ting börjat gå min väg också, med godkänd sommarkurs och ändrad studieplan. Jag har ännu inte skickat mejl för att höra mig för angående tillgodoräkning av sommarkursen i examen, men om det går vägen och jag läser in 7,5 hp till sommaren kommer jag kunna ta ut min examen en termin tidigare (annars läser jag 15 hp i sommar om jag så dör på kuppen, och håller planen ändå). Det innebär i alla fall att ht -14 kommer bli min sista termin. Och att jag kommer ha min examen i januari 2015. Jag har suttit och tänkt på det i eftermiddag och känt mig glad - men mest förundrad. Det är ju knappt ett år tills dess! Tänk att det är så lite kvar ändå?

Det kommer bli sjukt jobbigt med 150% studietakt till våren, men jag är inte den första som pluggar mer än heltid, eller har jobb vid sidan om, så omöjligt är det ju inte. Och jag känner mig klar med studierna sedan länge egentligen, vill gå vidare med mitt liv. Så om jag kan skynda mig att nå dit så gör det ju ingenting! Dock grämer det mig en smula att jag inte kom underfund med att jag kunde tillgodoräkna mig sommarstudierna redan förra sommaren. Då hade jag kunnat läsa något vettigare då med och redan ha mina 15 hp specialisering avklarade...