Vårdagjämning och spirande grönska

Om det inte vore för alla instagrammare hade det nog gått mig förbi att det är Vårdagjämning idag. Men det hade å andra sidan inte gjort så mycket, för solen har strålat här i många dagar i rad nu och vårkänslan har redan börjat infinna sig. Så skönt att äntligen se att det händer något med all den där snön som fallit i enorma mängder denna vinter.

Inomhus ser jag också tecken på att den nya säsongen kommer allt närmre. Häromdagen tog jag skott på palettbladen och pelargonerna.

I de små krukorna där jag petade ner frön förra veckan har det redan börjat spira. Och chilin, chilin har faktiskt börjat växa! Det har tagit en sådan evinnerlig tid att jag började tro att det inte skulle bli någon chili. Paprikan har också varit svårflörtad, inte alls lika lättuppdriven i år när jag köpt riktiga frön istället för att så frön från en Ica-paprika. Av närmare 20 paprika- och chilifrön var det bara ett paprikafrö som tog sig på första försöket. Hoppas, hoppas att det ska gå bättre med den andra omgången frön. Än så länge ser det iallafall ut att gå aningen bättre.

Tackolov levererar tomaterna alltid troget. Även om de är lite småjobbiga med alla sina omplanteringar, stort vattningsbehov under hela balkongsäsongen och den osäkra leveransen av mogna tomater innan säsongen är över så känns de ändå roliga och tacksamma att odla.

 

Paprikaplantan med försprång och de små eftersläntrarna från den andra sådden.

Och en efterlängtad chili. Jag hoppas att jag kan få av skalet utan att skada bladen nu bara...

En gurkplanta har också kikat upp. Jag är så pepp på att se om det blir några gurkor odlade på fönsterbrädan eller ej.

Och så var det de där palettbladen jag tagit nya skott på. De gamla palettbladen är ganska vildvuxna och fula, så jag hoppas jag kan få lite bättre ordning på skotten.

Oxalisen skulle verkligen behöva planteras om, det hanns aldrig med förra våren. Men den tycks ju ha överlevt vintern rätt bra ändå. Jag fick syn på årets första blomstängel häromdagen. Vid en närmare titt nere vid jorden upptäckte jag en till blomstängel som var på gång.

Våren. Så vansinnigt efterlängtad efter att ha varit så fasligt insnöade hela vintern. Och odlingspeppen spirar, den med. Hoppas bara att vi får en bra odlingssäsong nu!

Dagens frösådder

Min förkylning verkar hålla i sig ett tag till. Men idag tröttnade jag på att bara sitta i soffan, så jag slog på ett avsnitt av podden Två odlare emellan och sjönk ner på en köksstol och tog itu med den länge förhalade sådden. Det blev ytterligare tre sorters tomat (åh, vad jag önskar mig ett växthus så skörden kunde bli lite mer i relation med allt arbete som läggs ner på omskolningar, tjyvplockande och vattning!), några olika sorters blommor, ett par gurkfrön i hopp om att kunna skörda gurka inomhus innan jag kanske ens hunnit få ut en enda gurkplanta på friland i juni. Och så blev det jordgubbe. Jag har aldrig testat att driva upp jordgubbe från frö, så det blir kul om det fungerar. Och betydligt billigare än att köpa alla plantor som kommer behövas till mitt planerade utbyggda jordgubbsland.

Idag vaknade jag av att solen strålar från en klarblå himmel. Det syns extra tydligt hur skitiga fönstren är, men också hur blommorna sträcker på sig och riktigt njuter av ljuset efter den långa mörka vintern. Mina pelargoner är ett enda högväxt rangel som jag borde klippt ner vid det här laget. Men de blommar ju så fint... precis som förra året. Då hade jag verkligen inte hjärta att klippa i dem. Med andra ord är det mer än oundvikligt att ta itu med det i år.

Vid en noggrannare titt kanske ni ser att där är en röd blomma bakom de rosa. Båda sorterna är arvegods efter min mormor och jag är så glad att vi lyckats hålla dem vid liv alla dessa år sedan hon lämnade oss. Tyvärr gick det inte lika bra med de begonior jag fick med mig när jag flyttade hemifrån, så nu har vi inga sådana kvar. Men när jag ser alla de nya, storbladiga sorterna med alla möjliga färger på blommorna i affären minns jag iallafall de där enkla rosa begoniorna med de magiskt skimrande mörkgröna bladen från fönsterbrädan i mormors kök.

 

Tre månader till jul...

Det är inte utan att jullängtet börjar smyga sig på såhär när nedräkningen övergått till tvåsiffrigt antal dagar och bara tre månader kvar till jul. Jullängtan brukar oftast vakna långt tidigare, men den trista sommaren har gjort att jag mest längtat efter sommaren 2018 nu på höstkanten. Nu börjar vindarna iallafall att vända. Jag funderar på inköpet av en ny ljusslinga till balkongen efter att den förra gett upp och förstås på julklappar. Hittills är det bara en person jag kommit på något till, mamsen känns mer omöjlig än någonsin att hitta på något roligt till. Samma sak med pappa... och själv, jo visst har jag några önskningar. Men för egen del måste jag nog fundera ut någon önskning till födelsedagen först och främst.

Så kom och gick en sommar...

 Våren övergick i sommar och i bloggtystnaden anlände snart även augusti, vindarna som viskade om höst liksom de mörka kvällarna och nätterna. Jag minns hur hårt de drabbade mig förra året. Hur jag mitt i den strålande sommaren plötsligt slogs av mörkret, hur tungt det plötsligt kändes. I år är känslan inte sådan, tack o lov. Därmed inte sagt att jag längtar höst.

Långt ifrån. För har vi verkligen haft sommar i år? När jag blickar bakåt minns jag inte många soliga, varma dagar. Vare sig i mitt kära Dalarna eller på nordligare breddgrader, där jag tillbringade min juli. Jag törstar ännu sommarens ljus och värme.

 Men blommorna blommar och odlingarna frodas och med lite tur kanske vi går en lång och härlig somrig höst till mötes? Måtte det bli så!

Här ovan skådas de nya buketter jag plockat in ikväll, min sista sommarlediga dag till ära. Luktärten doftar förstås alldeles ljuvligt och jag drömmer mig iväg till en framtida trädgård där de finns i betydligt större mängd och variation än vad som ryms i en ynka balkonglåda...

Imorgon börjar jag jobba igen efter åtta veckor och två dagars ledighet. Tanken är att jag ska fortsätta min praktik på skolan jag trivs så vansinnigt bra på en bit in i höst, och kanske jobba en del på, men innan skolstarten har jag fått ett vikariat på en förskola där jag jobbade en del förr och trivdes väldigt bra. Det blir en intensiv start på hösten, men jag hoppas att de sju dagarnas vikariat flyter på bra och utan några hemska förkylningar så att jag landar mjukt i skolan och återseendet med alla fina elever sedan.

Det är på sätt och vis en betydelsefull tid jag går emot nu. Flera år har jag kämpat för att nå fram och om allt går som det är tänkt kanske jag äntligen har fått min examen innan jul. Jag känner en märklig blandning av opepp, eller kanske snarare rädsla att misslyckas efter allt detta arbete, och vilja att denna prövning ska vara över nu. Jag önskar mig något annat än detta liv i limbo. Frågan är om de som ska ge mig  den där godkäntstämpeln gör det. Jag hoppas innerligt.

Möjligen reagerar någon med vaken blick över det plastiga pynt som ingår i ljusbrickans arrangemang. Den plastiga prylen påminner om den där kvällen i juni när Han äntligen kom till mig efter att vi inte setts på många många veckor. Och bar med sig en present i form av ett Kinderägg där denna gulgröna plastsak var skatten. Den kanske inte är vacker, men den minner mig om något fint. Alltså får den stanna där, tillsammans med stenarna  jag plockade i Holmsund i slutet av min norrlandsvistelse och som även de minner om sommaren. Den utflykten återkommer jag nog till vid ett senare tillfälle, tänker jag.


 

Helgens trädgårdspremiär och direktsådd

Efter vårens välkomna ankomst i mitten av förra veckan var det dags att börja skrota i trädgårdsodlingarna. Jag har ju ingen egen trädgård utan odlar i min mammas trädgård och har inte hunnit vara där och kolla läget speciellt mycket sedan snön smälte. Typ inte alls, faktiskt.

Allt såg sådär vintrigt trist och visset ut som det brukar göra såhär års. Och så är det lite snett och vint och igenväxt och ovårdat och bitvis ganska oinspirerande. Men jag blev så glad av att se den förändring odlingslimporna genomgått i vinter. Det är så fascinerande hur de där gräshögarna som var åtminstone en halvmeter höga som mest, nu knappt finns kvar! Det var nästan så jag undrade hur i all världen jag ska kunna odla där utan att först samla mer material!
 

Efter en liten vals med krattan, som gav mig ett obehagligt skavsår mellan tummen och pekfingret, över gick jag till att räfsa undan täckmaterialet i halva odlingslådan. Det var så kul att se den mörka jorden och knappt några ogräs alls där under. Sedan fick jag bråttom att häva täckmaterialet i en skottkärra och förbereda jorden för sådd. 
 

Eftersom jag startade upp den här odlingslådan så sent som förra året, med tidningar i botten och enbart köpejord i den så kände jag att det var läge att tillföra lite extra gödsel. Så jag tillförde mer eller mindre en hel säck naturgödsel. Egentligen vill jag inte bli beroende av att köpa gödsel av något slag utan tänker mig att täckmaterialet och i viss mån nässelvatten som jag "brygger" själv ska räcka. Men allt tar ju tid i trädgårdens och odlingens värld, så i år blev det lite köpegödsel ändå.

 

Det äldsta jordgubbslandet såg inte alls lika roligt ut. Det är fullt av ogräs och alldeles sprängfyllt av jordgubbsplantor och revplantor som jag trots idogt rensande förra året inte fått pli på. Det kommer bli ett projekt längre fram i vår. Jag klurar som bäst på om det inte vore läge att gräva ett helt nytt litet land till alla jordgubbar (förra året anlade jag ett till jordgubbsland i en annan pallkrage med hjälp av revplantor från ovan nämnda rensande) för att på enklast möjliga vis bli fri från det där ogräset. Det består till stora delar av jobbigt gräs med rötter som går långt ner i jorden och jag skulle helt enkelt ha väldigt svårt att gå bort allt annars. 

I det där nya landet är planen sedan att täcka runt plantorna för att förhindra att det här problemet med en massa rotogräs uppstår igen.  

 

I höstas satte jag ut lökarna från ett par krukor med minipåskliljor som jag hade sparat sedan förra våren. Sedan kompletterade jag med mitt livs första tulpanlökar, köpta i lösvikt. Nu fick jag äntligen undersöka resultatet av dessa planteringar!

 

Som synes fanns där lite gula små blommor. Bara några centimeter ovan jord blommade de. Jag har aldrig sett så små och söta påskliljor förut! Och runtomkring hade även tulpanblast (eller vad kallas det tro?) letat sig upp ur jorden. Så spännande att få se vilka färger blommorna får!

 

De senaste dagarna har vintern så smått återvänt, till stor förtret. Men i min odlingslåda ligger iallafall ett gäng frön tryggt nedbäddade under en täckväv som jag hoppas hjälper till att hålla jorden så pass varm att fröna snart ska vilja gro. Jag antar att jag får återkomma med rapport om det framöver.

Nu ska jag se återstoden av Trädgårdstider i väntan på årets första semifinal i Eurovision Song Contest!

En ledig onsdag på balkongen

Efter en mycket intensiv första vecka efter påsklovet förra veckan, då jag praktiserade fyra dagar istället för mina sedvanliga tre och därtill vikarierade en dag, blev denna vecka desto lugnare med sin röda måndag. Det gjorde att mina tre praktikdagar istället blev två och jag fick en chans att vila upp mig lite. Men efter ett långt påsklov i norr och efterföljande intensiv vecka fanns också många saker att göra hemmavid. Bland annat behövde balkongen få sig lite uppmärksamhet efter vintern, så jag tömde alla gamla krukor på ris och ljung och plockade ner ljusslingan. Sedan längtade ett gäng blommor desperat efter mer utrymme runt rötterna och lite ny näringsrik jord. Och vad gör man när solen gassar som aldrig förr denna vår, om inte flytta ut omplanteringen? Det är ju perfekt att smutsa ner med jord där nu, innan golvet hunnit skuras!

 

Sedan var det ett gäng fröer som behövde komma ner i jorden också, så jag fortsatte med att så. Salladsbasilika, ny purjolök, gurka, bondböna, brytböna, broccoli och grönkål blev det. 

 

Jag har ju inte odlat i någon större skala tidigare, det var först förra året som jag vågade mig utanför boxen av jordgubbar, morötter, palsternacka, sallad och sådant därn't och testade ruccola, vitkål, lök och lite annat. Därför fortsätter jag att testa nya saker i år, och odlar varje gröda i ganska begränsad skala men testar ännu lite fler än i fjol. Förhoppningen är förstås att jag ska upptäcka att det är easy peasy att odla allting och att jag dessutom finner användning för det jag odlat på något sätt så att jag får anledning att odla det igen. Men än så länge experimenterar jag alltså mest. Jag är så nyfiken på resultatet som ju borde börjat visa sig inom någon månad eller två!

Dessutom gav den soliga onsdagen mersmak för balkonghäng så jag hoppas det blir tillfälle att fixa till balkongen snart och börja vistas där mer. Soliga eftermiddagar med en bok och grönska... oh, så jag längtar!



 

Våraktiviteter

 

Möjligtvis är det så att våren anlänt nu, en gång för alla. När jag hade balkongdörren på glänt hörde jag hur det byggdes vid ett hus i villaområdet alldeles intill och när jag följde med min mamma till kyrkogården för att riva bort allt gammalt ris på förmiddagen var där full aktivitet. Likaså i handelsträdgården som öppnade för säsongen just idag. Men våren har i det stora hela varit väldigt kall och svårlockad i år. Efter den där korta varma perioden jag skrev om förra gången jag kikade in här på bloggen blev det kallt. Och snöade. Och det har blåst isvindar och stormat till förbannelse.

Senast jag skrev hade jag precis sått purjolök, tomat och paprika och experimenterat lite med en vintersådd ute på balkongen. Sedan dess har jag planterat om paprikan och tomaterna och hunnit så ett helt tråg fyllt med solrosor och lite vitkål, tagetes och vad mer det nu blev. Jag får erkänna att jag inte har totalkoll på läget just nu.

Under påsklovet åkte jag till F som kom in i mitt liv strax före jul och tycks ha blivit kvar. I och med det överlämnade jag mina plantor i två blom- och plantvakters vård. Tyvärr resulterade det i att det jag sått alldeles innan avfärd var ganska ledset när jag kom hem och purjolöken hade i princip dukat under helt och hållet. Så nu ger jag upp den för i år, tror jag. Revanschen får med andra ord dröja ytterligare... Men som synes på bilderna ovan mår tomaterna och paprikan bra iallafall!

Likaså gör vintersådderna på balkongen; rädisor och sallat vet jag att det skall vara men resten minns jag inte såhär på rak arm. Det finns naturligtvis antecknat någonstans, just för att jag visste att minnet skulle svika. Jag tror det ska vara ruccola i tråget där det mest är svart jord, så den måste sås på nytt vad det verkar. Det får bli direktsådd denna gång.

Med tanke på att det var nedåt -10 grader ett tag under min Norrlandsvistelse och ingen täckning av plastlådan med sådderna gjordes och allt annat ändå överlevde får jag känna mig ganska nöjd ändå! Och jag känner mig hemskt pepp på att utöka vintersådderna nästa odlingssäsong!

Inomhus blommar pelargonen jag fick som ett litet skott av mamma i höstas och som härstammar från min mormor från början. Jag hade egentligen tänkt klippa ner den och ta ett nytt skott tidigare i vårvintras men då hann det komma en knopp och när jag kom hem förra helgen hade det fullkomligt exploderat med nya blommor. Så jag tror minsann att den bara får blomma vidare ett tag till. Kanske kan jag ta ett skott längre fram, annars får det helt enkelt vänta till hösten!

 

Jag är så glad att det fortfarande finns pelargoner kvar efter mormor, inte minst med tanke på att jag fick ta över ett par stycken av hennes blommor och nästan genast lyckades ta död på dem den gången jag flyttade hemifrån... 

 

Pelargoner har ju tantblommerykte om sig, men för mig kommer de alltid symbolisera min mormor som hade söderfönstren fulla av dem. Sedan har det ju kommit så många nya vackra sorter på senare år också, så hur skulle man kunna motstå dem egentligen?