Helgens trädgårdspremiär och direktsådd

Efter vårens välkomna ankomst i mitten av förra veckan var det dags att börja skrota i trädgårdsodlingarna. Jag har ju ingen egen trädgård utan odlar i min mammas trädgård och har inte hunnit vara där och kolla läget speciellt mycket sedan snön smälte. Typ inte alls, faktiskt.

Allt såg sådär vintrigt trist och visset ut som det brukar göra såhär års. Och så är det lite snett och vint och igenväxt och ovårdat och bitvis ganska oinspirerande. Men jag blev så glad av att se den förändring odlingslimporna genomgått i vinter. Det är så fascinerande hur de där gräshögarna som var åtminstone en halvmeter höga som mest, nu knappt finns kvar! Det var nästan så jag undrade hur i all världen jag ska kunna odla där utan att först samla mer material!
 

Efter en liten vals med krattan, som gav mig ett obehagligt skavsår mellan tummen och pekfingret, över gick jag till att räfsa undan täckmaterialet i halva odlingslådan. Det var så kul att se den mörka jorden och knappt några ogräs alls där under. Sedan fick jag bråttom att häva täckmaterialet i en skottkärra och förbereda jorden för sådd. 
 

Eftersom jag startade upp den här odlingslådan så sent som förra året, med tidningar i botten och enbart köpejord i den så kände jag att det var läge att tillföra lite extra gödsel. Så jag tillförde mer eller mindre en hel säck naturgödsel. Egentligen vill jag inte bli beroende av att köpa gödsel av något slag utan tänker mig att täckmaterialet och i viss mån nässelvatten som jag "brygger" själv ska räcka. Men allt tar ju tid i trädgårdens och odlingens värld, så i år blev det lite köpegödsel ändå.

 

Det äldsta jordgubbslandet såg inte alls lika roligt ut. Det är fullt av ogräs och alldeles sprängfyllt av jordgubbsplantor och revplantor som jag trots idogt rensande förra året inte fått pli på. Det kommer bli ett projekt längre fram i vår. Jag klurar som bäst på om det inte vore läge att gräva ett helt nytt litet land till alla jordgubbar (förra året anlade jag ett till jordgubbsland i en annan pallkrage med hjälp av revplantor från ovan nämnda rensande) för att på enklast möjliga vis bli fri från det där ogräset. Det består till stora delar av jobbigt gräs med rötter som går långt ner i jorden och jag skulle helt enkelt ha väldigt svårt att gå bort allt annars. 

I det där nya landet är planen sedan att täcka runt plantorna för att förhindra att det här problemet med en massa rotogräs uppstår igen.  

 

I höstas satte jag ut lökarna från ett par krukor med minipåskliljor som jag hade sparat sedan förra våren. Sedan kompletterade jag med mitt livs första tulpanlökar, köpta i lösvikt. Nu fick jag äntligen undersöka resultatet av dessa planteringar!

 

Som synes fanns där lite gula små blommor. Bara några centimeter ovan jord blommade de. Jag har aldrig sett så små och söta påskliljor förut! Och runtomkring hade även tulpanblast (eller vad kallas det tro?) letat sig upp ur jorden. Så spännande att få se vilka färger blommorna får!

 

De senaste dagarna har vintern så smått återvänt, till stor förtret. Men i min odlingslåda ligger iallafall ett gäng frön tryggt nedbäddade under en täckväv som jag hoppas hjälper till att hålla jorden så pass varm att fröna snart ska vilja gro. Jag antar att jag får återkomma med rapport om det framöver.

Nu ska jag se återstoden av Trädgårdstider i väntan på årets första semifinal i Eurovision Song Contest!

Slutskördat i landet

Ja, så kom slutligen dagen när det var dags att slutskörda allt i odlingslådan. Att jag vaknade till beskedet att det snöade ute kändes som det ultimata tecknet, även om jag redan hade planerat för grönsaksupptagning idag eller imorgon. Det blev till att hoppa i nattlinnet, koftan och chenillesockorna innan mössa, halsduk, stövlar kom på plats. Sedan stövlade jag ut i landet mer eller mindre direkt från sängen. En himla fin start på dagen måste jag säga!

Snöfallet varade inte så länge och backen blev inte vit, men väl det lilla kafébordet intill ytterdörren. Det gick lite som en ilning genom ryggraden när jag såg det. Vintern, du kommer nog iallafall. Med den extrema höstvärmen som rått tills alldeles nyligen har jag stundvis tvivlat på snöns vara framöver. Kanske kanske kan jag få min stående födelsedagsönskan uppfylld nu iallafall: snö på födelsedagen.

Det mesta i odlingarna är ju upptaget redan, men som syns på bilden blev det ändå 7-8 liter grönsaker till. I botten ligger ungefär fyra rödbetor och två, tre små men fina palsternackor. Resten är en blandning av sommar- och vintermorötter. Jag antar att jag får planera in ett storkok till veckan så att en del kommer till användning direkt. Eftersom morötterna inte blivit så stora gissar jag att det kommer bli svårt att förvara dem någon längre tid så då är det förstås den bästa lösningen att tillreda det mesta fortast möjligt.

I övrigt har förkylningen äntligen börjat vända tror jag, nu saknas bara att nästäppan försvinner så jag slipper vakna med ond hals på grund av att jag måste sova med öppen mun om nätterna. Jag borde iallafall vara frisk nog att ta mig iväg till praktiken på måndag, vilket är ganska efterlängtat efter det snöpliga avbrottet efter bara två dagar på plats. Men först väntar en helg med British masters, kanske lite mer trädgårdsarbete och så en del matlagning och städning där hemma. Men det där tråkiga får bero till lördag eftermiddag och söndag, tänker jag. Tills dess stannar jag i mitt lilla paradis.

Avslutar odlingssäsongen

Det har gått nästan exakt en timme sedan jag tog de här bilderna, som tråkigt nog är ganska usla på grund av att jag fotade med mobilen. De ser dessutom aningen mörkare ut än vad det faktiskt var i verkligheten. Nu är det kolmörkt utomhus. Det går så fort nu. Höstens första frostnätter har ju varit här och skövlat sina offer. Jag hade inte så mycket kvar i landen som den kunde ta, det var gurkplantorna och  rosenskäran, i princip. Sedan har jag lite morötter, palsternacka och rödbetor kvar i odlingslådan ännu. Men det börjar bli dags att plocka upp det också snart tror jag, nästa helg kanske?

 

I måndags påbörjade jag en praktik jag länge försökt få till. I närmare ett års tid, vid närmare eftertanke. Men jag började inte söka aktivt efter en praktikplats förrän i februari - mars i år. Det gick sisådär kan jag konstatera såhär i efterhand, det slutade med att jag blev sjukskriven igen då den som skulle hjälpa mig hitta praktikplats körde över mig totalt. Men det är en annan historia.


Till en början ska jag vara på praktikplatsen, en F-6-skola där jag huserar på lågstadiet (som till stor del kör gemensam undervisning pga att de är en så liten grupp) tre dagar i veckan. Jag önskade en ledig dag mitt i veckan för att dels få en dag mitt i vardagen då jag kunde styra upp tillvaron (som jag alltid halkar efter med när jobb, studier eller något sådant kallar) och dels minska glappet till nästa tillfälle med praktik. Min önskan besvarades, så nu är det praktik måndag, tisdag och torsdag. Men min första vecka kunde ha börjat aningens bättre. Både måndag och tisdag vaknade jag med lite halsont som försvann rätt fort efter uppstigning. Innan dess hade jag också känt mig lite förkyld och nästäppt på nätterna. I onsdags när jag var ledig kändes det plötsligt lite bättre igen. Men igår vaknade jag en timme före alarmet skulle ringa och konstaterade att halsontet var tillbaka. Det blev att sjukanmäla mig.

 

Planen för helgen var att åka ut till mitt lilla paradis och se på golf, vila och avsluta trädgårdssäsongen. Jag har hållit fast vid planen, men adderat ett lugnt tempo och vila. Och några värktabletter, ett antal koppar te och intensivt gurglande av saltvatten. Jag tycker nog att det fungerar hyfsat. Halsen har inte blivit så mycket värre, tackolov. Kanske kanske kan jag fara till praktiken igen på måndag med bara en missad dag?!

 

Trädgårdsarbetet är iallafall avklarat nu. Rosenskäran är bemästrad (hjälp vilka stora rötter och vilken kraftig stam den hade!) och jag har fått till det sista på odlingslimpan jag började anlägga redan i början av sommaren. På sluttampen kom jag fram till att jag hade så mycket gräsklipp kvar att jag kunde påbörja en andra odlingslimpa också. Egentligen hade jag tänkt gräva den till våren, men jag har planer på att bygga en till odlingslåda då också, så budgeten för köpejord och byggmaterial känns redan spräckt. Nu kan jag förhoppningsvis komma undan med att göra lite gropar här och där i gräsbädden och fylla med jord som jag sedan kan stoppa ner lite blommor eller kanske jordgubbsplantsrevar i. Det kommer säkert bli bra vilket det än blir.

Jag får erkänna att det känns ganska skönt att släppa odlingen ett tag nu och leta mig inomhus istället. Jag lever på många sätt mitt liv i perioder (äter samma frukost en period innan jag tröttnar och byter, känner starkt för en viss färg en period innan jag plötsligt börjar längta efter en annan, bakar, broderar eller läser extra intensivt under en period osv. osv.) och det verkar spegla sig även i odlingen. Intresset håller sig inte på samma nivå såhär i slutet av odlingssäsongen som i våras när jag knappt kunde tänka på något annat. Sedan går det inte att komma ifrån att odlingsglädjen dämpas en aning när jag inte odlar i min egen trädgård utan måste låna min mammas. Det blir helt enkelt mer komplicerat, för jag lämpar inte över ansvaret på odlingen på min mamma utan sköter den förstås helt själv (med undantag för liiite vattning när det var som varmast och behövde vattnas ofta under försommaren). Men samtidigt kan jag inte låta bli att längta nu när jag ser de blivande landen och drömmer om vad som ska växa där om sju, åtta månader! Det kommer bli så kul att kunna odla mer och testa nya saker!

En del av de drömmarna och planerna kanske jag kan återkomma med i ett annat blogginlägg? Jag måste bara sätta mig ner och revidera planerna jag gjorde redan i juli en aning nu när förutsättningarna ser lite andra ut än vad jag hade tänkt då (odlingsytan jag hade räknat med var som sagt mindre då...) men sedan kan jag berätta lite om mina tankar och planer om någon är intresserad.

Men nu har jag pladdrat nog om odling för ett tag. Jag ska fylla på colaglaset och rikta blicken mot televisionen och Idol tror jag minsann! Och hoppas att någorlunda tidig sömn gör att jag orkar gå på Rättviks marknad imorgon. Det vore kul, jag har inte varit där på flera år och drömmer om marknadsmunkarna jag vill köpa där!

Frosten kom med oktober

Inatt kom höstens första frost. Enligt rapport från mer morgonpigg människa var det -0,6 grader vid halv åtta imorse. Ett par timmar senare hade frosten blivit till glittrande vattendroppar i gräsmattan. Jag försökte fånga det genom fönstret, men det gick inte så bra...

När jag kom hem på eftermiddagen, efter ett par dagar hos mamsen för att kolla på Ryder cup på golfkanal jag inte har, bestämde jag mig för att rädda alla tomatplantor jag kunde från att förfrysa på balkongen under kommande frostnätter. Därmed blev mina fönster och borden innanför dem än mer belamrade. Tur det bara är för en tid i alla fall! I köket har jag redan så många blommor på bordet så jag knappt fick plats där själv ens innan, men jag lyckades ändå klämma in en liten kruka med en tomat också.

För att kunna ta in alla krukor jag ville till vardagsrummet så fick jag lov att ta med balkongmöblemangets stolar också. Nu är det så fullt framför fönstret att jag förmodligen kommer behöva möblera om varje gång jag ska vattna för att alls ha en chans att nå blommorna på fönsterbrädan.
 

Några tomater började bli klara, så innan jag började lyfta in alla krukor tänkte jag att jag skulle plocka av de tomater som bara behövde eftermogna lite i rumsvärme. Tycker så mycket om den här bilden. När inte en enda tomat hade börjat få färg i början av september kändes det lite lätt uppgivet. Jag hade ju drivit upp sååå många plantor och kämpat så med att vattna och göda dem hela sommaren. Men så klippte jag bort alla blad och grenar som saknade tomater för några veckor sedan och då fick jag äntligen resultat! Hurra!
 

 

 Jag tog med några rönnbärskvistar hem för att piffa till hallen. Tråkigt nog är det en sådan röra precis överallt så det där fina piffet kommer inte alls till sin rätt bortom kamerans fina vinklingar... Jag ska nog försöka röja upp lite de närmaste dagarna så jag slipper få spunk!

 

När (nästan alla) tomatplantor och paprikor bars in blev det väldigt tomt på balkongen.

Den långa sommaren har skapat viss förvirring i årstidspiffet, men tidigare i veckan kom iallafall ett par ljung ner i en balkonglåda och idag kompletterade jag med lite rönnbärskvistar också. I balkonglådan intill blommar tagetesen jag drivit upp från frö som aldrig förr, liksom de rosa nejlikorna i väggkrukorna. I balkonglådan längst bort växer Ipomoea, alltså blomman för dagen, som jag bara lyckats se en blommande blomma på hittills. Och den satt förstås på utsidan av (katt)nätet, så jag fick bara se baksidan av den. Jag undrar därmed fortfarande exakt hur den där blåfärgen som utlovades på bilden på fröpåsen överensstämmer med verkligheten. Jag hoppas jag hinner få svar på min nyfikna undran innan frosten tar död på hela Ipomoean...
 

Jag har varit rätt nöjd med växtvalen till min balkong i sommar. Men oh så roligt det var att byta ut den mjöldaggsdrabbade petunian mot ljung. Det blev ett sådant himla lyft och blicken dras ut genom balkongdörrens fönster varje gång den rosa ljungfärgen flimrar förbi i ögonvrån.

Det står väl inte på förrän det är dags att plocka lite ris till de andra balkonglådorna heller. Jag tycker det är lite i tidigaste laget ännu, men om ett par tre veckor så...!

Nyskördat igen. Och nysått.

Innan jag for hem idag blev det ett besök i trädgårdslanden. Jag planterade vitlök och sådde vintersallat och ruccola. Jag vet inte om det är i senaste laget för dem att hinna gro och växa till sig tillräckligt för att jag ska kunna skörda något, men jag chansar! Därefter blev det slutskörd på isbergssallaten. Några rödbetor och palsternackor drog jag också upp. Tråkigt nog har det inte gått något vidare med palsternacksodlingen i år av någon anledning. Kanske trivs de inte i odlingslådan? Eller så trivs de inte i odlingslådan så länge det fortfarande finns tidningar i botten så de inte kan växa fritt så djupt de vill? Förhoppningsvis hinner de där tidningarna förmultna till nästa år iallafall.


Ett stort gäng morötter fick också följa med hem. Jag bredsådde en rad med gamla morotsfrön i våras och till min stora förvåning grodde de mycket bra. Det blev således väldigt trångt om fötterna för dem. Att gallra bara för att slänga på komposten kändes inget vidare, så jag chansade på att det skulle fungera att gallra och äta upp de små morötterna allt eftersom säsongen gick och de som stod kvar fick då en chans att växa till sig trots allt. Några gigantiska rötter får jag nog tillstå att det aldrig blev ändå. Inte i den raden iallafall. Men idag fick jag upp en riktig bjässe i raden intill. Jag är osäker på om det var från raden jag sådde med nyare sommarmorotsfrön eller om det var en vintermorot, men himla kul var det iallafall!

När jag kom hem till lägenheten igen på eftermiddagen var jag rasande hungrig. Men all mat jag hade låg i frysen. Ytterst frusen. Efter visst rådbråkande med min inre lathet kom jag fram till att det bästa alternativet var att göra ett storkok i form av köttfärssås med färs som var precis lika genomfrusen som allt annat. Men till slut blev det iallafall en lördagsmiddag också. Fast jag vet inte om det blev en köttfärssås lika mycket som en morotssås med palsternacka och köttfärs. Mättande blev det iallafall.

Och nu sitter jag i soffan och känner mig nöjd med dagens stökerier. För inte nog med skördande, sådd och storkokslagning, jag hann också diska och fick sedan även upp en efterlängtad taklampa i vardagsrummet. Det tog bara sisådär sjutton månader från inflytt. Men det är inte det lättaste att hitta snygga lampor i rätt prisklass tycker jag. Eller om det är jag som är sliten mellan lite för många olika stilar, kanske? När jag ramlade över en av lamporna som stått på min short list i sisådär ett år i ett reklamblad till halva priset fanns det iallafall ingenting att fundera på. Jag slog till. Jag får återkomma med en bild på underverket endera dagen.

Rundvandring i höstträdgården

Årets första solros slog ut för ett par veckor sedan!

Så. Juli kom och gick. Augusti anlände med ett oändligt oönskat höstväder. Vi hade nära nollgradigt flera nätter och det var inte precis varmt på dagarna heller. Min kropp skrek panikartat efter mer sommar, var rädd att det inte skulle bli mer av den varan i år. Det kändes extra misströstligt efter två rätt dåliga, kalla och blåsiga somrar med grå slaskiga vintrar emellan. Särskilt som jag tycks vara en sådan som drabbas av årstidsrelaterade depressioner. Min ork och lust försvann, även för bloggandet jag ju äntligen hade börjat komma igång med.

Och i trädgården stannade växtligheten av. Allt jag jobbat med i sommar för att så småningom få skörda frukterna (grönsakerna) av. Men så kom september med en brittsommar som nog aldrig varit lika efterlängtad förut. Tackolov!

 

Jag kan inte ta äran för någon solrosodling, den är helt och hållet min mammas förtjänst. Men när de här solrosorna äntligen slog ut för någon vecka sedan bestämde jag att solrosor definitivt ska prioriteras i min egen, ännu ganska begränsade, odling nästa sommar! Jag tänker mig att den ska drivas upp så den kan ta plats i ett land där det först ska odlas potatis. Det kan bli precis hur fint som helst, tror jag. Särskilt om jag kombinerar den med något annat fint. Krasse kanske?  Och sommarslöja?

Den översta bilden här i inlägget fotade jag en dag för någon vecka sedan, då ett par solrosor tvekande börjat slå ut efter en lång sommars längtan och väntan. Ikväll tog jag en ny fotograferingsrunda i trädgården. Mot en spegelblank sjö och en natur som sakta börjat anta höstens klädnad sprakade mängder av små gula solar mot mig.

I odlingslådan exploderade rosenskäran fullständigt när sommaren bestämde sig för att återvända. Den hängde sig över sommarmorötterna åt söder och mot norr klängde den sig över astern och skuggade gurkplantorna jag sådde i slutet av juni, när ruccolan slutskördats. Det har blivit både en och flera stora buketter för att minimera skadan på morötterna. Till stor glädje, förstås. Det är verkligen sann rikedom att ha blommor att plocka in från trädgården istället för att släpa hem buketter från affären som kanske odlats långt, långt borta och gjort en klimatosmart resa hit.
 

Med den återvändande höstsommaren började också en del växtlighet ge upp. Brytbönorna som inte riktigt trivts i sommar, utan varit gula mest hela tiden, rev jag upp. På de fem plantorna fann jag sammanlagt ungefär lika många bönor, varav bara en eller två kanske var ätbara. Jag har dock inte testat dem än...

Sedan var det dags att plocka upp potatisen också. Oh, så spännande det var! Jag hade plockat på mig tre olika sorter i mataffärernas lösviktshyllor. Klassikern King Edward, en fast sort som jag inte vet namnet på och en röd sort, vars namn också är okänt för mig.

Förutom några enstaka potatisar som jag petat upp ur jorden och täckmaterialet i landet tidigare blev det här årets totala skörd, från ungefär 12-14 plantor. Sämst resultat blev det på King Edwarden. När jag drog upp blasten till de röda potatisarna fann jag däremot nästintill högar med stora fina potatisar kvar i groparna i jorden. En sådan fröjd det var att plocka upp dem! Tråkigt nog hade jag dock inte förgrott lika många röda som vita potatisar. Den totala potatismängden fyllde i slutändan nästan en matkasse, så jag gissar att det blev runt fem kilo eller så. Det räcker väl inte till att mätta mig ända till nästa höst, men en bra bit på väg kommer jag nog ta mig ändå!

Och till nästa sommar planerar jag att åtminstone dubblera potatismängden. Att utöka landens yta tar ju tyvärr lite tid när man inte gärna lägger ner tid på att gräva landen utan anlägger dem med hjälp av trädgårdsavfall som gräsklipp och löv. Dels tar själva nedbrytningen av materialet tid, dels är mängden trädgårdsavfall begränsat. Men jag har ingen brådska, saker och ting får ta tid i min odling för att inte riskera att ta död på odlingslusten.

Men jag kan ändå inte förneka att jag smider planer på att bygga en till odlingslåda till nästa odlingssäsong. Och så kommer jag nog inte kunna motstå att sätta spaden i jorden och gräva ett land eller två heller. Om tiden finns. För jag har ingen som helst aning om hur mitt liv kan tänkas se ut nästa sommar just nu...

Ännu en dagsfärsk bild visar hur även astern börjat blomma ordentligt efter min skövling av rosenskäran. Och i framkant på bild irrar sig gurkplantor som inte ser mycket ut för världen runt odlingslådans kanter. Men till stor lycka upptäckte jag att där fanns två eller tre gurkor på tillväxt idag. Den första omgången blommor på plantorna frös bort under kalla augusti, men brittsommaren gav dem en ny chans. Som jag längtar efter att få skörda mitt livs första egenodlade gurkor!

Som sista stopp i grönsaksodlingarna blir detta hörn i odlingslådan, där palsternackans blast har växt sig stor över de återstående rödbetornas vissnande blast och vintermorötterna och återstoden av sommarmorötter anas knappt där bakom palsternacksblasten. I landet i bakgrunden finns bara ett par sista isbergssallatshuvuden kvar efter slutskörden av potatisen, brytbönorna och plocksallaten. Där ska förmodligen ett gäng vitlöksklyftor pillas ner tillsammans med lite naturgödsel imorgon. Och så ska jag göra ett försök att så lite vintersallat och ruccola...

Och så slutligen, vänder jag mig från odlingslådan mot lönnen som iklätt sig höstens allra mest färgsprakande lövdräkt. Brittsommaren må ha varit solig, varm och fin. Men nu smyger sig hösten onekligen på. Och den där paniken jag kände inför den tidigt anlända hösten i augusti har så sakteliga börjat övergå i en längtan efter en ny säsong med nya stämningar och färger. För att inte tala om den där härliga luften som hösten bär med sig!


På återhörande snart, hoppas jag!
Nu är det hög tid att stänga ner datorn för idag och krypa till sängs för att klappa katt och sova tror jag minsann.

En dröm om något annat

Den som känner mig eller följt mig länge i sociala medier är nog väl förtrogen med min längtan till landet och drömmen om ett eget litet hus med stooor trädgård. När jag tänker tillbaka så är det just minnen relaterade till trädgård som sticker ut. Redan som liten hjälpte jag mormor plocka vissna rosor av rosenbuskarna så de skulle orka blomma vidare hela sommaren och hemma i lägenhetsträdgården fascinerades jag av de där solrosorna som sträckte sig ända upp till fönstret hos grannen på andra våningen. Och det där året när jag plockade de sista smultronen kring min födelsedag i november. Jag älskade de traditionsenliga fikorna i trädgården vid skolavslutningen, kikade på blommorna som börjat titta fram och björkarnas grönska. Jag minns med glädje de där snölekarna med mormor och hur jag hjälpte henne med snöskottningen.

Jag kan inte ha varit alltför gammal, kring tio kanske, när jag tog initiativ till att anlägga ett grönsaksland i mormors trädgård. Jag odlade morötter och sallad, senare jordgubbar och smultron också.
 

En igelkott på besök i mammas trädgård 2013. Rosenbuskarna som min mormor planterade när jag var liten är ett bra gömställe när konstiga varelser med kameror kommer och stör...

Och gamla syrénträd är spännande att klättra i...
 

Drömmen om ett eget hus har funnits länge. Jag skissade på husritning efter husritning i tonåren, drömde om att en gång få bygga ett eget hus utifrån någon av alla de där skisserna. Något år efter studenten föll ännu en bit på plats när jag insåg att det kanske skulle gå att bygga det där drömhuset där det stora traktorgaraget, en kvarleva från när morbror tagit över morfars traktorgrävarfirma, i mammas trädgård står. Det där traktorgaraget är ändå inte av någon större användning, det står mest och förfaller för att det inte hinner skötas. Så kom det sig att jag i samband med att mamma lämnade in bygglovspapper för den nya altanen efter att husgrunden dränerats frågade om det ens var möjligt. Och det lät inte alls omöjligt!

Något hus har det ju inte blivit, och finns inte i sikte inom den närmaste framtiden heller eftersom ekonomin inte tillåter. Men drömmen lever. Kanske, kanske är den inte ultimat ändå. Här omkring byggs nya hus varje år, den by jag känner från min barndoms snöskottning och rosplockning finns inte kvar. Avståndet till grannarna krymper alltmer och grannar vill jag egentligen inte ha särskilt många av. Ett par, tio stycken tvärs över en åker eller två känns lagom, men inte särskilt många fler. Dessutom vill jag egentligen inte bo i ett nyproducerat hus. Jag vill ju ha gamla trägolv, kakelugnar och sådana där underbara handblåsta fönster. Typ. Samtidigt som den där gammeldagsa charmen står högt på listan vill jag samtidigt leva så miljövänligt och energieffektivt det är möjligt. Kanske att de gamla fönstren måste stryka på foten då...

Finge jag drömma helt fritt skulle jag hitta en lagom liten/stor stuga med stor trädgård för odling av både grönsaker och torpblommor. Något uthus eller två  med plats för djur, plats för växthus och med utsikt över en sjö och med åkrar omkring (skogar tenderar att locka flygfän och kryp, så det vill jag inte ha alldeles nästgårds. Men bortom den där åkern och grannarna vore det fint så att jag kunde gå dit och plocka bär.

Ibland leker jag med tanken att försöka hitta en liten stuga att hyra tills vidare. Men jag vill allra helst finna den där platsen att göra till bara min. Måtte det vara möjligt om inte alltför länge, för oh vad jag längtar. De senaste åren har längtan blivit så intensiv att jag nästan inte vet vad jag ska göra med den.
 

Möjligheten att förverkliga min dröm beror förstås en hel del på hur det går att ta mig ut i arbetslivet efter studierna som fortfarande inte är helt avslutade. Och efter sjukskrivningarna. Dessutom behöver jag nog ett körkort om jag ska ta mig ut i ingenstans och kunna bo där.
 

Hur kommer det sig att jag skriver om detta nu då? Jo, av en slump hittade jag till en ny blogg igår; Grusvägen. Där skriver Ida om hur hon och hennes sambo köpt ett (par) gamla hus på landet utan några direkta bekvämligheter som rinnande vatten. Jag fastande direkt. Sedan tidigare följer jag ju också bloggen Skillnadens trädgård, där Sara Bäckmo bloggar om hur hon odlar för att vara självförsörjande på grönsaker i så stor utsträckning som möjligt. Än längre har jag följt Jonna Jinton som lämnade Göteborg för att flytta ut i ingenstans, liksom Clara Lidström - UnderbaraClara, som väl inte behöver någon närmare presentation.

Jag märker hur jag alltmer söker mig ifrån de där inredningsbloggarna med konsumtionshets som var min väg in i bloggvärlden 2007 och mer längtar efter att läsa bloggar som de just nämnda. Bloggar om odling, ett alternativt och självförsörjande liv långt från platta paket med fanérskivemöbler och slit och släng. Jag längtar efter det gedigna, det genuina, naturen och lugnet.

Jag har kommit att tänka på det alltmer på sistone, hur den här längtan smugit sig på. Kanske stärkte åren i Göteborg min längtan. Kanske bär även min socialfobi del i längtan bort från trängsel, stress och alltför många människor. Oavsett, så känns det som en väg jag vill vandra vidare på, grundad av min omsorg om miljön. En väg som jag tror är den rätta och som jag hoppas att många fler kommer att välja framöver som en del i att rädda den fantastiska planet vi bor på.


Förhoppningsvis är dagen när jag får låsa upp dörren till min alldeles egna stuga inte alltför långt borta. Men det återstår väl att se...

Det växer så det knakar.

En liten odlingsrapport kunde väl också vara rolig nu när det faktiskt grönskar rätt bra i planteringarna? Även detta är bilder från min lilla fotosejour i torsdags kväll när juni visade sig från sin bästa sida.

Närmast i bild syns ruccolan som jag började skörda av i måndags. Den gick att skörda långt tidigare egentligen, men som nybörjare på ruccola var jag inte säker på om det var ruccola eller ett ogräs som kommit upp, eftersom det bara fanns en enda planta rätt länge (den stora på bilden här). Men efter lite googling vågade jag mig på att smaka till slut! ;) Både hitom och bortom ruccolan skulle det blivit gul lök, men av den gula löken har jag inte sett en skymt. Tror jag. Så förra helgen sådde jag frilandsgurka och röd lök där istället. Får se om de vill ta sig istället...

Därefter kommer ett par, tre rader med olika blommor. Och sen. Sen kommer en explosion av morot. Sommarmorot och vintermorot. Allra längst bort tryckte jag in en rad palsternacka och rödbeta också.

I pallkragen till höger i bild trängs jordgubbarna som nog börjar bli röda vilken dag som helst nu. Och till vänster om den skådas den ståtliga potatisen som jag upptäckte har små blomknoppar idag, så snart kan jag nog börja undersöka om de har några potatisar att bjuda på!

Sedan har vi då den där...gräshögen också. Där hoppas jag kunna ha en mer eller mindre dubblerad odlingsyta till nästa år. Naturligtvis lär inte allt gräs hunnit bli jord, men min trädgårdsguru menar att det fungerar utmärkt att odla potatis, squash och sådant i små jordhögar som tillsätts i gropar i "gräslandet". Med tanke på att potatisen i år har växt så bra vågar jag nog tro på den där planen om att utöka potatisodlingen rätt ordentligt nästa år.

Åh, vad det är roligt när den trista jorden äntligen börjar täckas av grönska! 

 

Lilla fröken var med på min fotorunda, men så fort jag böjde mig ner och försökte ta en bild på henne kom hon rusande mot mig i hopp om gos. Bättre än såhär lyckades jag inte fånga henne...
 

Mer från en sådan där kväll i juni...

Med alldeles lagom lite marginal till midsommar började slutligen knopparna på "mormorsrosorna" att öppna sig. Vanligtvis blommar de ljusrosa rosorna samtidigt som pioner och syréner, men i år hann syrénerna blomma över och pionernas knoppar var ännu hårt knutna denna kväll...

Solljuset som glittrade mot ekens gröna blad gjorde den särdeles ståtlig.
 

Hahaha, okej... jag tänkte inte riktigt på det där att gräset såg för jefligt ut på grund av att Batman (robotgräsklipparen, that is) hamnat på efterkälken med klippningen sedan en vägskrapa haft av en av trådarna som gör att han vet var han bor, när jag tog den här bilden. Förhoppningsvis ser inte ni det heller utan bara den något senare blommande franska syrénen och den charmiga ladan...
 

För ett par år sedan stod en annan lada till vänster om de här rosenbuskarna, som prydde verandan till ladan. Så icke längre. Nu har marken som ladan stod på helt täckts av ogräs... Exakt vad planen är för denna plätt är okänd för mig. Men förhoppningsvis ska den bli finare om mamsen någon gång hinner ikapp med ogräsrensning och sådant där (ytterst osannolikt, vet ni hur ogräs växer?!) 

För ett par år sedan fick vi en ny granne också. Nu är det ytterligare ett husbygge på gång. Jag grämer mig lite lagom varje gång blicken landar på nybygget och önskar att det var jag som byggde mitt drömhus istället...