måndag 15 november 2010

Domherren

Det var hösten då mormor dog, det kan inte ha varit så långt efter, kanske hade det inte ens hunnit vara begravning. Eller så hade det det, och så hade vi hunnit flytta in i mormors hus. Jag minns inte riktigt. I vilket fall, så hade vi just satt oss i bilen och skulle åka iväg någonstans. Då såg jag en domherre i en av våra rönnar.

Det finns mängder med domherrar längre upp i byn under vintern. Men vi bor så utsatt här nere vid sjön, med blåst och kyla som märks mycket mer, och de är därför väldigt sällsynta här. Vi sade att det kanske var mormor som hälsade på, som ville visa att allt var okej.

Så var vi på Rättviks marknad tidigare i höst, och mamma kunde inte låta bli att köpa en liten domherre i keramik som vi såg. När vi lade på ris och gjorde höstfint på kyrkogården fick domherren sin tänkta plats vid mormors grav. Sedan dröjde det inte länge innan mamma genom fönstret såg en ensam domherre ute i trädgården.


Till saken hör, att min mormor under hela mitt liv hade klistermärken med fågelmotiv på kylskåpet. Det var talgoxar - och domherrar. Och när kylskåpet byttes ut bara någon månad innan mormor dog, flyttade hon omsorgsfullt över fåglarna till det nya skåpet. Där de sitter ännu denna dag - fast nu får de tyvärr trängas med magneter och trista papper också. Mormor verkade väldigt förtjust i sina domherrar, därför fick hon till och med en liten fågel på gravstenen. Och jag tror att det var mormor som var på besök igen den där dagen i oktober, för att tacka för den lilla porslinsfågeln.

Det går inte en dag utan att jag letar efter en rödmagad fågel ute vid fågelmaten i syrénen nu, men den har inte synts till igen...


2 kommentarer:

  1. Jättefint skrivet.
    Och det är klart att det är din mormor som hälsar på.

    SvaraRadera