Teflonpannor

Jag vill bara tipsa er om det här inlägget om teflonstekpannor. Efter att ha läst det känner jag detsamma som Linneas lilla gröna. Det blir aldrig mer någon teflonpanna i mitt kök efter att de som redan finns här är färdiga för tippen.

Då drömmen kan förverkligas

Tretton år har det gått sedan Charlotte Nilsson (Perelli) tog hem segern i Israel med Take me to your heaven och min dröm att en dag få vara med om en ESC-final live väcktes. Nästa år kan den bli förverkligad. Inte ett år för sent!

Men nu är jag en trött tant, så jag låter mig nöja med de raderna. Får återkomma en annan dag. Go Loreen!

Av vintern syns inte ett spår...

Okej att det är bra med sommar. Inte alls okej att sommaren kom såhär utan förvarning i denna omfattning. Jag lider i mitt Alcatraz. Om det inte vore för att jag skulle åka hem om bara ett par veckor och behöver spara alla pengar jag kan till sommaren hade jag investerat i en liten fläkt, men nu känns det ovärt. Eventuellt skulle det inte gjort någon nytta heller...

I skrivande stund har jag dock tagit mig till skolan och deras någorlunda snabba wifi, eftersom jag överskrivit surfgränsen på mitt mobila bredband flera gånger om denna månad och knappt kan läsa ett blogginlägg eftersom bilderna aldrig laddar. Så nu sitter jag här och ska nöjessurfa en timme tills det är dags för eftermiddagsseminarium!

Senast jag skrev räknade jag upp allt som gått fel i mitt liv den senaste tiden. Nyköp av dator, försvunna tv-kanaler och så vidare. Igår kväll när jag var på väg att gå och lägga mig gjorde jag dock ett uppgivet försök till kanalsökning igen och hux flux fanns de där. På dagen två veckor efter att de försvann. Jag hade lite svårt att sova sedan eftersom jag låg och funderade på alla repriser jag kommer kunna titta ikapp nu. Jag har saknat Greys anatomy och nyhetsmorgon alldeles vansinnigt. Och Trädgårdsonsdag!

Denna min ofrivilliga tv-löshet har dock fått mig att inse att jag inte saknar den så mycket som jag trodde jag skulle göra. Vissa tv-program, såsom de just nämnda har det svidit en del att veta att jag missat, men annars har det många gånger varit ganska skönt att inte vara slav under tv-tablån. Det har också blivit en bekräftelse på något jag brukar säga annars: nämligen det att jag sällan tittar på tv. Jag lyssnar istället. Teven står bara och går för att det inte ska kännas så tyst och ensamt.

Det har också fört med sig något annat gott, för att inte missa ESC-delfinalen i tisdags träffade jag E som det var närmare två år sedan jag såg senast (och för första gången :)). Det blev en mycket trevlig kväll minsann! Och ikväll ska jag socialisera över delfinal två tillsammans med Tuss. Hur det blir på lördag, nu när jag har min egen tv tillbaka, återstår att se. Det skulle vara skönt att bara stanna hemma och blogga om hela grejen om den här värmen håller i sig. Å andra sidan har jag inte många chanser kvar att socialisera nu innan sommaren och hemresan, så jag borde väl passa på...

Avslutningsvis kan jag förresten pricka av en av tre tentor. Den andra i ordningen tror jag att jag ska påbörja imorgon, det vore rysligt skönt att bli klar med dem så fort som möjligt så jag slipper tänka på dem mer...

Allt och inget

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Det har varit händelserika dagar. Jag har avslutat min sista praktik i bästa klassen, jag har haft min sista praktik på över ett år. Jag har haft huvudvärk och genomlidit en friluftsdag i ösregn. Jag har inga tv-kanaler sedan en och en halv vecka tillbaka, så jag har tittat igenom nästan hela Satc-boxen i ett svep, jag har sett fem Harry Potterfilmer på två dagar. Och förra söndagen hängde jag på uteserveringar halva dagen. I onsdags var jag dessutom på SM i Poetry slam. Önskar att jag kunnat stanna längre, och gått fler dagar, men så blev det nu inte. Jag har fått lov att skaffa ny dator och igår påbörjade jag VFU-uppgiften: tenta ett av tre.

Jag har gjort adressändring inför sommaren och tackat nej till platsen på en av sommarkurserna jag inte ska gå, invigt min blå klänning med vita prickar i frasande tyg och längtat hem, efter sommaren.

Och här sitter jag nu denna lördagsmorgon den nittonde maj och bloggar istället för att öppna tentadokumentet. Men än finns lite tid till det...

Inför ESC del IV

Ja, men se! Den här veckan lyckades jag faktiskt pricka in den riktiga sändningstiden och inte reprisen. Det är dags för de sista låtarna att bli poängsatta!

Turkiet övertygar inte mig. Kanske kan de övertyga andra, men jag ger dem en nolla.

Estland då, ska de väga upp den halvdåliga starten? Jodå, det gör de absolut. En stark trea får Kuula! Eller förtjänar den en fyra till och med? Jo, jag tror nästan det. En fyra!

Slovakien satsar på hårdrock och det går ju sällan hem hos mig. Ej heller denna gång, misstänker jag. Men efter introt som ringer i mina öron tar det sig ändå, kors i taket! En stark trea.

Och så är det Norges tur. Inte lär det bli någon ny Rybak-höjdare.. men vi får väl se. Nej, just det! Det var ju Eric Saade-grejen, den har jag hört förut. Två poäng.

Bosnien Herzegovinas låtar är jag ofta svag för. Det här låter också bra. En ballad, en tjej, en G-klav i videon. Fyra poäng.

Litauen... måste jag erkänna att jag i det stora hela missade. En tvåa? En trea? Panelen verkar inte gilla den, så jag följer dem i det här fallet. Två poäng.

Och jag har delat ut 15 poäng so far. Härnäst följer de låtar som är direktkvalificerade för att de bidrar med mest pengar till hela kalajset.

Storbritannien har valt.. en gubbe med ett sömnpiller till låt. En poäng. Hu! Samtidigt förstår jag att delar av panelen väljer den andra vägen och ger höga poäng. Det finns en viss chans att den här låten klarar sig hyfsat trots allt.

Frankrike skickar inte Sebastian Tellier i år. Synd, jag älskar honom. Men låten är i alla fall inte katastrofal., den får två poäng.

Italien, landet som återkom efter 13 års uppehåll förra året och blev tvåa. Jag gillar låten. Den får faktiskt en femma! De kommer nog hålla sig högt i resultatlistorna i år igen.

Och så Azerbajdzjan då, värdlandet. Tyckte mig höra att svenskar varit inblandade i även detta bidrag. Någon ny vinnare har de inte vaskat fram, dock. Det är ett sömnpiller som kan slå sig ihop med Storbritannien. Två poäng.

Spanien. Söt tjej, ballad. Låååååååååååååååååååååång ton. Men det övertygar inte mig. Två poäng.

Avslutningsvis är det så dags för Tyskland och en avhoppad Idoldeltagare med halsproblem. Han är rätt sympatisk faktiskt. Någon ny Lena är han inte, men det kan definitivt gå bra för honom. Fyra poäng!

31 poäng blev utdelade idag, och det är högsta poängsumma jag skramlat ihop under dessa Inför-program. Det är alltså fortsatt hög kvalitet på bidragen i den andra semifinalen. Månne blir det tufft för Sverige att ta sig vidare till finalen, trots allt?

Hur ser min topplista ut nu då?

Sverige, 5 poäng
Italien, 5 poäng
Schweiz, 5 poäng
Nederländerna, 4 poäng
Estland, 4 poäng
Bosnien Herzegovina, 4 poäng
Tyskland, 4 poäng
Danmark, 4 poäng
Finland, 4 poäng

Återstår att se om jag står fast vid min poängsättning den 22 maj och de efterföljande dagarna!

Länkkärlek igen & meningsfullhet

Jag skrev ett länkkärleksinlägg häromdagen där jag i korthet hyllade Jonna Jinton och hennes underbart, fantastiskt fina blogg och skrev att jag skulle återkomma till henne och även några tankar och känslor som jag gått och finurlat på. Det går också att koppla samman med inlägget jag skrev för en stund sedan, om högkänslighet.

Mitt i förra kursens allra intensivaste tentaplugg till både sals- och hemtenta började jag läsa Jonnas blogg, som jag hittade till för första gången för länge sedan. Då placerade jag den bara i mappen döpt till "Läs snart" där den sedan låg bortglömd och väntade. Jag vill tro att det finns en mening med att saker och ting händer och att de inträffar just då de inträffar. Så när Jonnas blogg nämndes av någon annan bloggare den här gången och jag klickade på länken var det just i rätta ögonblicket.

Stressen av två långa intensiva terminer utan ett sommarlov emellan då jag fått en chans att vila upp mig, har tagit väldigt på mig och en längre tid har jag balanserat på bristningsgränsens rand. Funderingarna på att uppsöka studenthälsan, på att kanske behöva bli sjukskriven igen, på att hoppa av utbildningen, på att flytta hem, har allesammans funnits och växt sig allt större. Men lika lätt som jag ibland ger upp utan att ge något ett sista försök och en kraftansträngning, lika svårt har jag andra gånger för att släppa något ifrån mig. Tjurskalligheten håller mig då kvar på banan och jag kämpar och kämpar och kämpar tills jag plötsligt har nått ända fram till (del)målet (och sedan kraschar jag eventuellt innan jag samlar ihop alla spillror och går vidare igen). Det är väl ungefär där jag befinner mig nu, på upploppssträckan till sommarlovsmålet. En månad återstår innan jag får packa väskan och åka hem i två och en halv månad, andas lantluft, klappa mina katter och finna kraft igen.

Men jag har också insett att detta egentligen inte är vidare snällt mot mig själv och inte är en taktik som kommer att hålla för alltid. Så jag har tänkt mycket. Kanske har jag också mognat, blivit mer vuxen, för bitarna har långsamt börjat falla på plats. Drömmarna som under en lång tid av min sjukskrivning försvann helt, har med tiden återkommit och utkristalliserats allt tydligare. I samma veva som jag började läsa Jonnas blogg gjorde jag också en vision board. Jag gjorde en för några år sedan. Även om jag inte vet om jag har den kvar längre, så minns jag en del av det som stod på den och kunde konstatera att jag kunde bocka av några av punkterna på den medan jag skrev på den nya. Det viktigaste är att blanda högt och lågt, stort och smått. Att bara sätta upp långsiktiga, svåruppnåeliga mål är inget vidare... då får vision boarden bara motsatt effekt och det känns som att man inte lyckas med någonting.

Just nu drömmer jag om mindre saker som att köpa en cykel, att vara mer kreativ och umgås mer med mina vänner men också stora saker som att få ett jobb, skriva en bok, spara pengar och köpa ett hus på landet, bli delvis självförsörjande. Ett enda litet moln på min vision board sammanfattade till slut allt det andra: leva.

Det är där Jonna och hennes blogg kommer in i det hela (igen). För livet känns mig ganska avlägset nu, staden, de tuffa studierna och det framtida heltidsarbetet är inte liv för mig. Jonna fotograferar det magiska norrskenet, har förvandlat ett stort intresse till en försörjningskälla och flyttade hundra mil från storstaden till "ingenstans" där hon plötsligt fann magin i tidningspapper, bark och en välfylld vedbod.

Jag påmindes om min barndoms vedklyvning hos mormor, om snöskottningen och tiden då jag läste, cyklade och såg magin i det lilla. Jag kände meningslösheten i att dag efter dag låta livet rinna mellan fingrarna då jag bara sitter instängd i mitt lilla studentrum med datorn och teven som tidsfördriv och insåg att det inte är att leva. Men leva ska jag göra. Det är ditåt jag strävar: mot livet.

HSP

Igår stötte jag på en länk till en artikelserie i SvD om högkänslighet och mina tankar började virvla i hundraåttio. Att diagnostiseras med borderline är att ha vissa förstärkta personlighetsdrag. Personlighetsdrag som är så starka att de gör att man får svårt att leva normalt. Man är överkänslig, pendlar mellan svart och vitt, högt och lågt, hat och kärlek. Det finns inget mellanläge. Medan borderline är ett skällsord är högkänslighet och att vara en highly sensitive person det inte. Det är istället förklaringen till varför man är som man är, i all sin sköra bräcklighet, utan att lägga någon skuld i det. Upp till en femtedel av alla människor har detta högkänsliga personlighetsdrag och plötsligt är det som att få stiga in i de "normalas" värld igen.

Jag kanske aldrig varit sjuk? Kanske är min stresskänslighet, mitt behov av lugn och tystnad, de oförklarliga överväldigande känslor som ibland kan skölja över mig som en enorm våg bara alldeles normalt om än lite mindre vanligt än att inte vara överkänslig? Kanske har det bara inte funnits tillräcklig kunskap och kännedom om detta hos de personer jag träffat under mina år som sjukskriven och inom psyksvängen?
 
Artiklarna blev som ett kvitto på att jag är på rätt spår med de tankar jag burit omkring på och som på sista tiden blivit alltmer klara och begripliga för mig och som jag ett tag nu tänkt blogga om. Vore det inte för att jag funnit dessa artiklar hade rentav detta blogginlägg innehållit dessa tankar, men nu dröjer det till nästa text (som jag förmodligen kommer skriva direkt efter denna, eller åtminstone innan dagen är slut).