söndag 29 april 2012

Inför ESC del II.


Förra helgen var det dags för det första Inför ESC-programmet för i år (egentligen sänds det på måndagar, men jag ser reprisen) och nu är det dags för del två! Det var inte speciellt många bra bidrag förra veckan, precis som det ska vara enligt traditionen, men jag hoppas ändå på något bättre startfält idag.

Vi börjar pang på.
Först ut är Israel. De har haft flera låtar som platsat i toppskiktet genom åren, enligt min mening, men nu vet jag inte riktigt vad de håller på med. Clowner? Detta bidrag får endast en poäng.

Stafettpinnen går vidare till San Marino, det minsta landet i tävlingen. De höjer inte direkt ribban, snarare tvärtom. Noll poäng!

Cyperns bidrag har visst skrivits av en svensk. Pluspoäng för det? Nja. Det är dagens bästa låt hittills, utan tvekan, men sett till poängen jag delat ut säger väl inte det så mycket. Den har en viss energi, kan nog spelas en del i Ayia Napa i sommar som Gina säger. Kanske kan den också höras på dansställen här hemma? Tre poäng får den. Panelen ger den både fyror och femmor, men så långt kan jag inte riktigt sträcka mig, tyvärr.

Nu far vi till Danmark som representeras av en ung tjej med gitarr och ..orkesterbandsmilitäroutfit med piratstuk? Det är inget att hänga upp sig på dock, låten är bra och får en stark fyra!

Och så Ryssland då. Med tanterna som det snackats om i sociala medier tills jag blivit alldeles less på det utan att ens ha hört låten. Några vinnare är de inte, även om de har fina dräkter på sig och ler så sött. Det är enformigt, de har inga sångröster. De får noll poäng.

Ungerns låt gillar jag, men den är lite för alldagligt skvalpoppig för att få de riktigt höga poängen. Den får nöja sig med en trea.

Redan av Måns Zelmerlövs presentation av Österrikes låt förstår man att den inte är någon höjdare. Rap går inte hem hos mig, det går bara inte. Jag kan inte med det. Särskilt inte i dessa sammanhang, det går liksom inte att ta på allvar. Noll poäng.

Moldaviens bidrag gör mig mer eller mindre ordlös. En poäng.

Även Irland har svensk inblandning och Jedward som jag vill minnas att jag gav rätt höga poäng förra året är tillbaka. Kan det vara så att de vinner i år? Det var ju inte bara jag som gillade dem sist. Ptja, det är ju lite poppigt och medryckande men känns ändå som Dannys bidrag i den svenska uttagningen i år: urvattnat, blaskigt, för utspätt. Jag kan bara ge dem en svag trea.




Och min totala poängutdelning idag blir 15 poäng, vilket blev mycket snålare än tv-panelen.
Sett till båda dessa Inför-program är det Schweiz, Finland och Danmark som fått mina högsta poäng. Det blir spännande att se hur det går för dem i delfinalen!




fredag 27 april 2012

Nytta eller nöje?


Moderna kriminalromaner och Att skriva barnlitteratur. De kurserna ska jag ägna sommaren åt. Jag blev antagen till tre kurser, men dessa gick på halvfart båda två och blir nog enklast att kombinera, den tredje var av det mer nyttiga slaget och på helfart så den kommer jag tacka nej till.

Från början hade jag bara tänkt läsa en kurs i sommar, men jag tycker att båda dessa verkar så roliga så jag kan nog inte välja bort någon av dem. Men jag ska ta en ordentlig funderare innan jag bestämmer mig helt. Efter denna kämpiga vår skulle jag egentligen behövt unna mig en del ledighet också innan höstens studietakt på 150% tar vid...

Väntans dag.


Idag väntar jag. På antagningsbeskedet. Men det kommer aldrig. När jag loggade in på Antagning.se imorse fick jag däremot hjärtsnörp då jag såg att det stod "behörig med villkor" på matematikinlärningskursen jag ska läsa i höst. Vadå med villkor?!? Men det visade sig att behörighetskravet är att man läst en inriktning på 60 hp och fått godkänt på en viss del av dem. Eftersom det är vad jag ägnar mig åt just nu gjorde det allt begripligt och hjärtsnörpen gick över. I'm not done with the inriktning på 6 veckor ännu! Och inte med den otåliga väntan heller... kom nu, besked!



torsdag 26 april 2012

Jag är inte rädd för mörkret


Jag måste säga att titeln är passande just idag, just nu, när regnet vräker ner där ute. Smattret mot fönsterblecket är verkligen inget jag kan klaga på idag, ofta smattrar där inte så mycket annars. Hemvägen från skolan blev en dränkt historia idag dessutom, först nu när jag varit hemma i en och en halv timme börjar jag känna mig någorlunda torr. Dock ej varm, så det blir nog att leta fram en varm kofta strax.

När jag kom hem vittjade jag postboxen på gårdagens post, som bestod av skivan här ovan (dock finns ingen titel på den, som synes, så det är inte alldeles självlart vad det är ;)). Kents nya, vars titel allts är densamma som rubriken till detta blogginlägg. Jag har inte hunnit lyssna ännu, men snart så. Jag hoppas att den blir guldkanten på denna gråmulna dag!



Almost there


Idag har det sista seminariet innan VFU:n klarats av. Vi fick ut den sista tentauppgiften så nu vet jag hur de närmaste 6 veckorna kommer se ut och jag kan lägga upp nån slags plan utöver den att skjuta allt på framtiden som jag gjort hittills... tack och lov så verkade den helt okej. Nästa gång jag ska till skolan är den 22 maj. Knäppt. Sedan är det bara några enstaka seminarier kvar med mina goa klasskamrater innan terminen och min inriktning är över. I höst kommer jag förhoppningsvis återse några ansikten, men några av de jag kommit närmast kommer hamna på andra kurser, tråkigt!

Jag har korresponderat med min vfu-handledare och -samordnaren, plus min LLU, men ännu vet jag inte med säkerhet om jag måste byta klass och LLU eller om jag har sådan tur att jag får stanna där jag vill,. Att vara i min vanliga klass med vikarie som LLU var dock inget alternativ.. :( Det lutar dock väldigt mycket åt ny klass och noll koll eller möjlighet att göra nån slags lektionsplanering innan jag kommer dit och kan prata med min handledare. Det är så irriterande, mina gamla barn känner jag ju redan och vet ungefär på vilken nivå jag kan lägga uppgifter på innan jag kommer dit, så jag är lite förberedd. Usch, stressen. Tusen bollar i luften och två förlamade händer ska försöka jonglera med dem allesammans...


måndag 23 april 2012

Till handlingarna


Idag hämtade jag ut VFU-rapporten från förra kursen och därmed kunde den läggas till handlingarna på riktigt. Ett VG stod präntat på den, vilket var skönt efter "magplasket" i salstentan.

På tal om VFU så närmar sig nästa period nu och det blir inte alls som jag vill. Det är inte bara trist, det känns helt jävla värdelöst att jag inte kommer få vara där jag vill. Det gör inte underverk för motivationen som varit mindre än noll på sistone. Jag vet inte alls om detta är rätt längre. Funderar mycket på vad jag skulle kunna tänka mig att göra annars, men kommer inte fram till några direkt realistiska grejer. Jejh.

På fredag ska i alla fall beskedet om antagningarna till sommarterminen komma, om jag minns rätt. Hoppas hoppas att jag blivit antagen till den kurs jag helst vill gå...

 

Norrsken


Via.

söndag 22 april 2012

11 frågor


Susanna uppmanade alla som ville att besvara hennes frågor, och jag är ju inte den som är den... Men några nya frågor tänker jag inte komma på och jag tänker inte skicka dem vidare till 11 personer som det egentligen är tänkt.

1.
Om du har en blogg – hur hanterar du känslan: "Det här ska jag berätta!!" vs. "Varför skulle någon bry sig??"?
Det här är en fråga jag ständigt bråttas med och som nog är grundorsaken till att jag inte uppdaterar bloggen lika ofta längre. Och en anledning till att jag bloggar bakom lösenord på det finaste av fina bland alla skribentforum. Där kan jag slänga ur mig allt svammel som ingen annan finner intressant, och det där svåra som man kanske inte vill dela med precis hela världen. Det som hamnar mitt emellan dessa två ytterligheter hamnar här. Men mest tänker jag att jag skriver det jag själv vill skriva. Om någon finner det intressant, fine, om inte så är det inte hela världen.


2. Vad gör dig argast just nu?
Regeringen och den politik som förs just nu.

3. Vad gör dig gladast just nu?
Jag måste i ärlighetens namn säga att jag har svårt att finna något klockrent svar på den frågan just nu, men att sitta i vännens soffa och skratta åt AFV och gosa med hennes katter igår kväll var fint.

4. Bästa musiken?
Just idag är det My star av Brainstorm som jag blev påmind om när jag såg reprisen av Inför ESC tidigare idag. Rent allmänt är Damien Rice, Winnerbäck, Veronica Maggio, Melissa Horn, Cirkus Miramar, Ryan Adams och David Gray bland de mest spelade hos mig.

5. Bästa filmtipset?
Klassiker som Dirty Dancing, Erin Brockovich och Benny & Joon. Men jag är mer en serietjej.

6. Bästa tv-serien?
Just nu är det Revenge, Alcatraz och The Big C. Men Gilmore girls, One tree hill, Cityakuten och Greys anatomy är all time favorites, among others. Som sagt, jag är en serietjej.

7. Beskriv dig själv med tre ord.
Vilse i pannkakan.
8. Vad längtar du efter mest just nu?
"Sommarlov" hemma i Dalarna, även om jag kommer plugga minst halva sommaren.

9. Vilken ålder har hittills varit den bästa och varför?
Omöjligt att säga. Tiden kring studenten var både den värsta och den bästa samtidigt. Bästa var den för att jag lärde känna några av de finaste och bästa människorna i hela världen då. Men 2010 var rätt bra det med, då jag efter många om och men stod där med mitt slutbetyg i handen och sedan blev antagen till den utbildning jag ville. Det kändes som att jag var på rätt spår, efter många års vilsenhet.

10. Vad gör en blogg läsvärd?
Det är svårt att sätta ord på vad som gör en blogg läsvärd. Jag följer både bloggar som bara består av korta textstycken utan bilder och bloggar med mycket text och proffsiga bilder, som skriver om vitt skilda ämnen. Jag tror att det att ämnena intresserar just mig gör dem läsvärda. Många verkar besatta av att det ska uppdateras jämt och ständigt, men för mig spelar det ingen roll om bloggaren uppdaterar en gång om dagen eller en gång i veckan, det är kvaliteten på blogginläggen som avgör. 

11. Tre bloggar du följer.
CarolinaJonna och Nippertippa.

Inför ESC del I.


Eurovision song contest närmar sig. En av årets höjdpunkter. Detta startar ju med Inför-programmen då vi får en chans att förhandslyssna på alla låtar. Jag har en tradition att titta, lyssna och kommentera. Detta blir dock första året det sker i denna blogg. Min mer eller mindre helt insomnade tidigare blogg har tidigare fått den äran.

Jag missade Inför-programmet då det sändes i måndags, men nu är det repris och jag sitter beredd att kommentera, tycka, dissa, hylla... Traditionsenligt gissar jag att det blir mer av det tidigare än det senare dock. Först ut är förstås en glimt av förra årets vinnarlåt från Azerbajdzjan, och det skadar inte. Jag hade inget som helst minne av hur den lät. Björkman påminner dock om att det var svenskar inblandade i den, vilket jag minns då han säger det.

Montenegro och Rambo är först ut bland årets bidrag. Två sekunder är allt som krävs för att jag ska vilja sträcka mig efter fjärrkontrollen och byta kanal. Tänker sedan att det kanske räcker att sänka ljudet, men fortsättningen kan ju överraska. Lyssnar vidare. Lider. I n t e bra! Betyget blir en stor fet nolla (där fem är högsta betyg)!

Island har haft några bra bidrag med i tävlingen. Men den här gången är det inte riktigt så, trots att jag är svagare än svagast för stråkar. De får en stark tvåa.

Grekland har en medryckande låt. Lite intetsägande som poplåtar ofta är, men de väcker danslust även hos sådana som mig. En trea får den!

Lettland kör också på skvalpop, men till skillnad från Greklands låt väcker inte denna någon vidare danslust. En tvåa. Mest för att jag vet att det med största sannolikhet kommer dyka upp mycket sämre låtar som förtjänar de lägre poängen ännu mer.

Albanien. Pianospel. En kvinna i svart i en svart box i en gråvit tom sjukhussal, eller vad kan det vara? Och hon gapar. Och där krackelerade mina fönsterrutor mer eller mindre. Men i de lugnare partierna låter det ändå helt okej. Därför får den här låten också en tvåa.

Rumänien har valt ut ett väldigt intetsägande bidrag och det får en svag etta i poäng. (Måns Zelmerlöv visar sin brist på smak och ger en femma, Lena PH en fyra. What did I miss???)

Schweiz har tempo, lite rockighet och killar med rätt trevlig sångröst. Jag gillar! Förutsett att de inte klappar ihop live på scen kan det här bli en riktig höjdare även där. Jag velar mellan fyra och fem, men de får en femma. Hoppas de levererar.

Belgien härnäst. En tjej i vit klänning som står väldigt bredbent och böjer på knäna. Hm. Kanske inte den bästa av röster, men speciell på något vis. Jag gillar den och ger Iris tre poäng.

Finland har tagit sig an detta med ett nytt grepp i form av talangtävling där okända artister och låtskrivare fått tävla om ESC-platsen. Vinnare är en tjej som enligt Thomas är mest känd som handbollsspelare. Hon sjunger på muminsvenska och intill sig har hon en cellospelare. Enough said. En fyra. Jag tror den lutar åt att vara av den svagare varianten snarare än en stark, dock.

22 poäng har jag delat ut idag, Thomas skramlade ihop 23 och var mest generös i tv-panelen, men de låg där strax över eller under 20 allihop tror jag. Vi är någorlunda överens, även om inte fördelningen av poängen var densamma. Imorgon är det dags för Inför-program nummer två. Tyvärr vinner nog Alcatraz då med, så del II dröjer nog ända till nästa helg.

lördag 21 april 2012

Länkkärlek


"En av de allra svåraste sakerna med att vara borderline är att det som ena sekunden tedde sig högst rimligt och realistiskt i nästa sekund kan te sig så overkligt och främmande att man knappt vet vart man skall göra av sig själv. Detta leder såklart till en jävla massa lidande." skriver Susanna och poängterar att det inte bara drabbar henne själv utan också omgivningen.

Jag nickar och känner igen. Men jag har ju inte så mycket människor omkring mig så tack och lov går det inte ut över så många mer än mig själv. Min mamma har förstås alltid fått ta emot den största skopan. Förr skrev jag först och tänkte sedan, numer försöker jag alltid tänka efter innan jag skriver. Ibland är saker för stora för att inte skriva om, men jag vill i alla fall försöka att tänka efter innan jag spyr ur mig en text som är fri för hela världen att läsa. Att välja ord med omsorg har blivit viktigare för mig. Kanske lite för viktigt, och därför ekar det alltmer tomt på annat än vardagligt trams i min nätdagbok och blogg. Jag hoppas att jag ska hitta balansen nån gång...

fredag 20 april 2012

Läs & skriv


Igår fick vi äntligen meddelande om att VFU-uppgiften fanns att hämta ut. Bara fyra dagar för sent. Inte alls bittert, nej. Vi är alla rätt skeptiska till att behöva vänta mer än de lagstadgade tre veckorna. Eftersom jag inte kommer åka in till skolan förrän på måndag kikade jag in på Ladok för att se om resultatet var inlagt, och det var det. Godkänd i läs- och skriv, hurra! Bara resten av terminen kvar nu då...

Hörde av mig till min LLU idag för att meddela när nästa VFU infaller, eftersom det blev sådant kaos sist. Konstaterar att det nog kommer bli minst lika jävligt denna gång. Suck. Men men, det får vänta till efter helgen då jag ska maila handledaren och samordnaren. Just nu orkar jag inte tänka på det.



Dementorerna


Via twittraren @engiftman

Det här gör mig minst sagt förbannad. Och fundersam. Vad hände sedan? Det kan omöjligt vara okej, och det borde de (få) veta! Jag åker alltid lagligt, men får ändå en klump i magen när de där dementorerna stormar bussar och vagnar. Japp, jag kallar dem dementorer. Första gången jag var med om det här i stan kändes det som att hela bussen blev sådär iskall som när dementorerna dyker upp på tåget på väg mot Hogwarts i Harry Potter, så sedan dess är det vad jag kallar dem. Det är nog inte bara jag som uppfattar dem så, så de borde kanske överväga att ändra sin approach?

Måste väl tillägga att alla inte medför den där isiga känslan. Häromdagen när jag åkte till skolan var det en äldre kontrollant som sade ett vänligt god morgon när han dök upp (ensam, de andra var i den bakre delen av vagnen medan jag satt i den lägre mellandelen på en "ny" vagn) och det var en helt annan upplevelse. Kanske kunde de sluta anfalla vagnar i stor klunga? Det är nog det som gör att det känns så hotfullt och insatsstyrkeaktigt. Det handlar ju faktiskt "bara" om lokaltrafik, man behöver inte ta det på större allvar än vad det är.


Uppdaterat: Västtrafiks kommentar och en intervju med kvinnan som filmade finns här. Ajour är förövrigt en bra sida att ha i bloggflödet, man får bra koll på det mesta långt innan tv-media hinner ta upp det (nättidningar orkar jag inte följa).

tisdag 17 april 2012

Att skaffa vänner


Alexandra har skrivit flera inlägg om att skaffa nya vänner när man är vuxen (observera att det är fem separata länkar!). Jag har egentligen bara kvar en vän från "förritiden", från gymnasiet. Vi gick i samma klass i högstadiet också, men då sportade vi den där grenen "skolk" på rätt avancerad nivå båda två så då var jag knappt medveten om hennes existens. Nu var det länge sedan vi sågs, men emellanåt hörs vi och skrattar gott åt gamla minnen via telefon.

Det där med vänner var inte speciellt roligt under tonåren, jag hade inte direkt några utanför skolan. I gymnasiet blev det lite bättre, så när jag tog studenten hade jag i alla fall två personer jag umgicks med på fritiden. Men att våga närma sig och lära känna människor när man är blyg och socialfobisk är inte så lätt. Tack och lov att datorerna och internet uppfanns just i denna tid. Tack vare cyberrymden kunde jag till slut göra det där jag inte vågade eller kunde i verkligheten. Jag hittade människor som jag delade intressen med, några få människor som bodde i närheten av mig och många människor som bodde långt från mig. Utspridda över hela vårt avlånga land.

Det är länge sedan jag tappade räkningen på hur många människor jag lärt känna via internet för att sedan träffa irl. Det närmar sig tresiffrigt, om jag inte uppnått det antalet redan. Precis som när man träffar människor i vardagen så blir ju inte alla ens bästa vänner. Några kommer och går, andra stannar och blir riktigt goda vänner. Att jag mådde väldigt dåligt en lång period både före och efter studenten påverkade tyvärr vänskapsrelationerna negativt, vilket förstås är ganska förståeligt. Att orka finnas där för någon som mår dåligt är tungt, och kräver en hel del av omgivningen. Flera personer som stod upp för mig i vått och torrt och var mig väldigt kära då, finns sorgligt nog inte kvar i mitt liv längre. Det är lättare att acceptera i en del fall, svårare i andra. Men det som är viktigast att ta fasta på är de vänner som jag fortfarande har kvar!

Bland mina äldsta nätvänner finns Cathrin. Jag var rädd att vi tappat bort varandra i flera år, men så i somras ändrades plötsligt det. Idag skulle jag vilja säga att hon är en av mina närmaste vänner igen, trots att vi fortfarande denna dag ännu inte har träffats! En annan vän som jag lärde känna ganska tidigt i min internetkarriär träffade jag senast idag och som varje gång vi träffas dök den där känslan upp, att hon kommer aldrig försvinna ur mitt liv. Aldrig. Jag känner mig aldrig så avslappnad som med henne. Det är fint. Att någon man lärde känna en gång för ganska många år sedan, med hjälp av ettor och nollor, nu är någon man troligtvis kommer dricka te och prata katter med mer eller mindre regelbundet de kommande femtio åren!

Trots att jag utökat min vänskara med nätets hjälp är den fortfarande inte jättestor. Det gör mig ingenting. Jag har hellre få men nära vänner än många ytliga bekantskaper, det är något jag aldrig förstått meningen med. Nu bor jag dessutom i en stad där flera av mina vänner genom ett lyckokast hamnat genom åren och kan träffa dem nästan när jag vill. Problemet är att jag inte gör det. Jag är fortfarande alldeles för bra på att stänga in mig i mitt studentrum och leva i en bubbla. Det borde jag sluta med. Lyckligvis har jag tagit mig ur min bubbla både en och två gånger redan denna vecka, och ytterligare en kommer det bli.

Sedan är det ju inte för sent att fortsätta knyta nya vänskapsband heller. Så jag har samlat mod och frågat fikadejtchans på en bloggare och wordfeudmotståndare jag tycker verkar himla fin. En berättelse to be continued...


Dagens serietips


Det är svårt att undgå att jag gillar det här med tv-serier om man känner mig. Jag ser inte så mycket på film, men tv-serier plöjs så fort tillfälle ges. Min serieboxsamling är i ständig tillökning.

På sistone har för ovanlighetens skull en riktigt bra svensk serie gått på tv, 30 grader i februari. Faktum är att det är något av det bästa jag sett över huvud taget. Förra veckan sändes sista avsnittet, men hela säsongen finns att se på svt play för den som missat den. Till den 9 maj ligger alla avsnitt kvar, ta tillfället i akt och se dem! Jag lovar att det är värt de tio timmarna.

Serien är långt ifrån feelgood, snarare får man vara beredd på att en stor klump av ångest flyttar in. Men jag tror att det är just det som gör att den lyfter. Man kan relatera, eller tänka sig in i det som händer på ett sätt som man kanske inte riktigt kan göra när man ser Gilmore girls eller något annat mer "lättsmält".

Men jag tänkte faktiskt inte nöja mig med ett tips idag. Serien Alcatraz hade premiär förra veckan samtidigt som det sista avsnittet av 30 grader sändes. Jag kunde alltså inte se det då, men bestämde mig för att se reprisen. När jag upptäckte att dubbelavsnittet sändes först 00:30-02:30 natten mellan söndag och måndag var första tanken att det går ju inte. Jag hade grupparbetsredovisning klockan nio på måndag morgon, obligatorisk. Det är inte läge att komma dit med endast fem timmars sömn i bagaget!

Det slutade ändå med att jag höll mig vaken. Glad är jag för det. Alcatraz har inslag av övernaturliga fenomen. 302 personer försvann spårlöst från det ökända fängelset då det stängde 1963 och nu kommer de plötsligt tillbaka igen, en efter en... oåldrade och utan förklaring till var de varit och vad som hänt. Än så länge känns det ändå inte speciellt övernaturligt, utan mer som en blandning av Lost som det var i början av serien och någon av alla kriminalserier som sänds nuförtiden. Eftersom jag gillar bådadera är det en hit, även om just den övernaturliga biten inte nödvändigtvis faller mig särskilt väl i smaken. Igår sändes tredje avsnittet och efter att ha sett det är jag fortsatt övertygad. Haka på, om ni inte redan upptäckt den serien också!



söndag 15 april 2012

Dimanche


Jag sitter i sängen och ser de sista minuterna av Nyhetsmorgon, försöker avgöra om filen i frukostskålen är ätbar eller ej (det borde den, med bäst föredatum som inträffar först om ett par dagar, men den har stått i kylen länge nu) och  försöker intala mig att det är dags att plugga sen. Det gick sisådär igår, men jag måste ta mig igenom de planerade sidorna till seminariet imorgon bitti, även om vi mest har obligatorisk redovisning då... Det är för mycket litteratur för att unna sig att halka efter nu.

I torsdags kunde jag äntligen hämta ut salstentan som legat färdigrättad på svenskainstitutionen i närmare en vecka utan att jag kunnat ta reda på hur det gått. Jag hade marginalerna på min sida och blev precis godkänd. Det är ju allt som spelar någon roll, men lite surt känns det. Å andra sidan kände jag inte att jag lyckats banka in allt som behövdes när jag gick till Victoriagatan den där tentadagen, så jag befarade så smått att det kunde bli omtenta. På så vis är det skönt ändå, omtentan är på fredag och jag hade omöjligt hunnit fräscha upp minnet av det jag läst och dessutom bättrat på det.

Nu återstår det att se hur hemtentan gick i läs- och skrivkursen innan den är klar, sedan är det bara att fokusera framåt och på att klara den pågående kursen. Myter är inte riktigt min grej, och skrivuppgifterna verkar väldigt svåra så jag har lite lätta flashbacks av Kunskapens villkor. Det säger nog inte så mycket om man inte läser till lärare, annars förstår man nog att detta inte är den roligaste kursen. Men snart är det dags för elva dagars VFU och återstoden av den här terminen flaxar förhoppningsvis förbi fort och utan att vara så hemsk som jag befarar...



onsdag 11 april 2012

Nu går tåget...


Ja, nu går tåget (snart) som Madicken kvider fram när gökuret gal efter hennes hjärnskakning. Här går inte tåget riktigt än, det dröjer nästan en och en halv timme till. Och jag kvider inte för att jag blir stående kvar på perrongen, tvärtom gråter jag en smula inombords över att behöva åka härifrån...

Sent igår kväll satt jag i soffan efter att ha stängt av teven för att gå och lägga mig och gosade med Sessan som låg bredvid mig och sov. Hon spann som ett helt spinneri och mitt hjärta gick i tusen små bitar. Det är inte lätt att komma och åka ifrån katterna som jag gör. De sover inte hos mig längre för de vet att jag kommer försvinna igen vilken dag som helst. Mina allrakäraste skatter litar inte på mig, trots att ingenting betyder mer. Men det är ju inte så konstigt när man aldrig stannar och är deras matte på riktigt...

Det kommer förhoppningsvis inte dröja "mer än" på dagen två månader innan jag återvänder hem igen för att stanna hela sommaren i alla fall (fast det känns som en evighets evighet, så det är egentligen ingen vidare tröst...).

Men det är förstås mer som är svårt att åka ifrån. Det ska jag skriva mer om någon dag, hade jag tänkt. Kanske redan imorgon eller på fredag då jag tar ledigt från en dramalektion som tyvärr skapar mer ångest än den ger något. Det visar sig.


söndag 8 april 2012

Påskkort från landet


Påsken har kommit och nästan passerat. Jag är hemma i mitt kära paradis sedan i onsdags kväll och blir kvar fram till kommande onsdag förmiddag. Här har klappats katt, ätits på tok för mycket påskgodis (första och sista godiset i år), setts US Masters och svurits över vädret som inte håller vad det lovar när man tittar ut genom fönstret: idel solsken, men nordan(?)vinden biter så jag håller mig helst inne. Jag som bara vill ut och promenera i mina nya springskor! Ja, ni läste rätt! s. har inhandlat ett par skor som går under den benämningen. Huruvida det blir något springande i dem får vi väl säga att det råder stora tvivel om, men förhoppningsvis ska de funka för promenader i alla fall!

Sedan senast har en ny kurs påbörjats, och även om schemat varit ganska snällt hittills så är det mycket litteratur och jag har att göra innan jag sätter mig på tåget igen... Tyvärr, måste jag säga, för lusten att plugga är lite si och så just nu. Jag längtar oändligt efter sommaren och åtminstone en liten smula ledigt. En del plugg lär det förstås också bli, frågan är bara vad för slags plugg. Antagningsbeskedet till sommarterminen dröjer ännu några veckor, men jag hoppas särskilt mycket på en.

Som synes har det ekat ganska tomt här på sistone, även om jag varit och är ledig en hel del sedan tentorna så känns det inte som att tiden räcker till allt jag vill göra. Förhoppningsvis ska jag snart lyckas skriva ihop ett inlägg jag haft på lut de senaste veckorna i alla fall!



Hey Dolly, Amanda Svensson


Hey Dolly har stått på min läslista sedan den gavs ut. Det krävdes dock att jag skulle glömma boken jag haft på gång ända sedan i höstas på nattduksbordet hemma i studentrummet när jag åkte hem över påsk, för att jag skulle uppsöka biblioteket och ramla över den på en hylla där personalen ställt fram utvalda böcker och låna med den hem. Hey Dolly blev årets första utlästa skönlitterära bok. Att detta sker först den åttonde april är förskräckligt, men vad gör man när tiden och orken saknas för nöjesläsning? Nu nalkas åtminstone sommaren, och då vore det väl själva den om jag inte skulle få tid över för lite avbockningar från läslistan! Det lär inte bli något rekordår sett till antalet lästa böcker, men tids nog kommer jag förhoppningsvis plöja böcker igen.

Men för att återgå till "huvudpersonen" i det här inlägget, boken Hey Dolly av Amanda Svensson. Det är en tunn och snabbläst bok och det finns något i den som väcker intresse redan från första sidan. Men sidorna rasslar iväg och när jag slår ihop den efter att ha läst sista sidan så har jag svårt att finna någon poäng med den. Jag gillar tempot, det moderna språket, konstigheten. Men det räcker inte till. Tyvärr. Den skulle kunnat vara mycket längre, tillåtits breda ut sig och ta mer plats än 157 sidor. Därför kan jag inte ge Hey Dolly mer än 2/5 poäng. Dock hoppas jag att det finns eller kommer att finnas mer utgivet av Amanda Svensson i framtiden. Då hon är född 1987 ser jag ingen orsak till att hon inte skulle kunna skriva många läsvärda historier i framtiden!