tisdag 30 november 2010

Day 17 – Your favorite memory



Att välja ett enda minne som min favorit är en omöjlighet. Det finns så många minnen.. så det får bli en liten kavalkad av några av de som känns viktigast istället, några av de jag kommer på just nu.


 Första Hultsfredsfestivalen, 2005. Efterklang, Håkan Hellström, Lars Winnerbäck*2, men framför allt Mews avslutningsspelning. Och mötet med min karusellsyster Malte.

 Novemberkalaset 2005. Med Tuss och Sassa. Massvis med orangea små saker, äcklig tårta, god tårta, kladdkaka, våfflor och framför allt thé. Jag hade just lärt mig dricka thé och Mums Bums var sagolikt gott.

 Att flytta hemifrån för första gången. Att få nycklarna till mitt andra egna boende, när det var alldeles nytapetserat. Att köpa den finaste spegeln. Att kunna stå framför den och för första gången någonsin kunna känna att jag kunde tycka om mig själv en aning.

Att få ut mitt slutbetyg sex år efter studenten, när jag sedan länge slutat tro att det någonsin skulle hända.


Och att komma in på universitetet, även om fortsättningen inte blivit så lyckad - än...





söndag 28 november 2010

Day 16 – Your first kiss

Ännu en rubrik som känns småjobbig. Det blev fel på alla sätt och vis. Jag ville inte. Jag önskar att det varit någon annan, istället för en kort människa som jag inte hade några som helst sådana känslor för. Men hänt är hänt och går inte att göra något åt.

Första advent






Första advent och årets adventsljuskreation blev en mönstrad historia. Har kört med helröda ljus de senaste åren så jag tänkte att det kunde vara roligt med lite variation och jag blev rätt nöjd. Men till nästa år måste jag hitta ett bättre ljusfat. Kanske i zink, eller ett vitt av någog slag? Det är himla svårt att hitta något som känns bra som det verkar, i alla fall i min vrå av världen, till ett bra pris.

Och saffransbullen med mandelmassa får bli en bonusbild, den togs för flera veckor sedan men det kändes lite lite med bara tre bilder och några få raders text ;)

fredag 26 november 2010

Day 15 – Your dreams

Ekonomiskt oberoende, att förverkliga drömmen om ett egenritat hus, att hitta min väg i livet, att må bra, att känslan av ensamhet "försvinner", att resa lite, en egen familj.

Adventspiff


Ljuspyramiderna fick komma fram från sin tillfälliga förvaring bakom dörren i mitt rum (där de stått sedan jag kom hem från Göteborg med dem) för flera dagar sedan.


 
Caspian har "a thing" för tv-boxen. Men nu gick det inte att ligga på den längre så då får man klämma in sig framför istället...




Kunde inte hitta mina fina julgardiner som jag köpte förra året, buhu! Men vinröda lönnlöv är rätt ok de med..


Blomkrukan kan äntligen vändas så att hjärtat syns (det ser ut som ett sådant där flätat pappershjärta som man hade i granen förr i tiden). Och så fick den rutiga duken som jag hade i köket förra året komma till användning också.



Mormors spånstjärna hänger mer, tillsammans med den klassiska julgardinen jag alltid hade i mitt rum när jag var liten.



Advenstljusstaken utifrån.



onsdag 24 november 2010

Day 14 – What you wore today

Jag förstår inte varför den här rubriken återkommer en andra gång? Måste ha blivit en miss i planeringen! Jag hade en vag plan om att hitta på en egen rubrik istället, men jag är oinspirerad och skippar det trots allt.

Dagens klädsel består av leggings med benvärmare utanpå, gröna chenillesockor, den blågråmönstrade favorittunikaklänningen i retrostil och den gråa koftan med på tok för många noppor från förra klädrubriksdagen.

Det hängde på klädbetjänten imorse, typ.

tisdag 23 november 2010

Day 13 – This week

Jag var på ett litet möte om min närmaste framtid nu i eftermiddag och vet därför lite mer om den här veckan. Eller jag vet snarare att ingenting kommer bli särskilt annorlunda denna vecka jämfört med de senast förflutna, men nästa tisdag ska jag påbörja min praktik på byns lilla föräldrakooperativa dagis. Två dagar i veckan, tre timmar per gång kommer nog bli en lagom start. Sedan får vi se om jag kanske går upp lite i tid, men allt har ju dragit ut i tid så mycket så redan om en månad kommer min sista praktikdag antagligen vara.

Jag har inget planerat den här veckan, utöver dagismötet idag och ett annat möte på torsdag.
Imorgon ska jag göra kycklinggryta igen, ett storkok så jag har mat resten av veckan. På söndag är det ju första advent, så jag funderar på om jag ska försöka få upp mina julgardiner i mitt rum någon dag innan dess. Och på fredag ska jag ta fram adventsljusstakar och/eller julstjärnor. Mina röda ljuspyramider kommer nog tändas redan ikväll..

Annars ser veckan antagligen ut som vanligt. Äta, sova, läsa bloggar, skriva blogginlägg, läsa bok, läsa inredningsmagasin, se på tv, äta, sova, handla, sova, göra nytta, äta, frysa....

måndag 22 november 2010

frostnät.


Samma dag som jag fotade de frostiga rönnarna möttes jag av en spektakulär syn på morgonen när jag kom in i vardagsrummet och blickade ut genom fönstret. Jag har som åtminstone vissa av mina läsare känner till, en hemsk spindelfobi, men jag är nästan lika rädd för spindelnät. Så det var inte självklart att jag skulle dokumentera dessa frostiga spindelnät. Men de var faktiskt spectacular! (med viss reservation för hur det stavas)

Synd bara att taket är i så många färger. Det är ju inte toksnyggt direkt, haha. Men men, det är bara tre år sedan taket lades om och de där omålade brädorna sattes upp, så de ska nog få lite färg inom sinom tid. Och det blåa ska bli gult (som fönsterväggen) bara den nya altanen byggts, vilket inte skedde nu i höst som vi hoppats... Vedbodens skiftande rödfärg beror på ytterligare ett ofärdigt projekt som inte är färdigställt ännu. Men det blir det nog, så småningom...







cendres de montagnes enneigées





En sen kväll förra veckan låg frosten riktigt tjock på träden och hela världen såg lite magisk ut. Såklart kunde jag inte låta bli att hämta kameran och ta några bilder. Jag tog dem utan blixt och utan kamerastativ. Därav suddigheten. Men jag gillar dem ändå.

Day 12 – What’s in your bag


Dagens rubrik är nog den tråkigaste för min del. Anledningen är att jag sällan använder någon väska, och när jag väl gör det tömmer jag den alltid så fort jag kommer in genom dörren - på nycklar, plånbok, lypsyl, eventuell mobiltelefon och kamera. Och kanske en bok, en penna och en skrivbok. Jag tar helt enkelt oftast bara med den när jag reser, och reser gör jag ju inte speciellt ofta.
Men jag kom på att jag inte visat någon bild på min nya väska än, så ni får se den istället. Min gamla gick sönder i Göteborg några dagar innan jag skulle åka hem, så det första jag och Linnéa gjorde när vi träffades irl för första gången var att gå på väskjakt, typ. Jag hittade denna inne på Åhléns och för att få en någorlunda hyfsad bild på den fick jag lov att hänga upp den i en ljusstake i fönstret. Håll till godo ;)








(Är jag inte hemskt duktig att skriva mycket om absolut ingenting, eller vad? ;)

söndag 21 november 2010

Day 11 – Your siblings


När jag var sexton fick jag en lillasyster. En trettonårig lillasyster V. Fram tills dess hade jag levt i tron att jag bara hade en sex år äldre halvsyster C på pappas sida. Min lillasyster är också min halvsyster. Tills dess min hemliga halvsyster, på pappas sida. Även om jag visste att jag hade en storasyster när jag var liten så kändes det inte så. Hon var med på mitt dop (då jag var två månader minus två dagar), och nån gång när jag var i fem,sexårsåldern kom hon upp igen för att hälsa på. Jag har ett vagt minne av att hon satt vid det runda skrangliga bordet i pappas kök, sedan vet jag att vi var på Tomteland men jag minns egentligen ingenting av det. Jag minns bara att jag önskade mig syskon, riktiga syskon. Sådana som alla andra hade, närvarande syskon, sådana syskon som man växte upp med, levde med, lekte med...

Min storasyster växte upp i Stockholm, jag trettio mil norrut. Vi brevväxlade när jag var liten. Sedan orkade hon inte fortsätta eftersom min lillasyster blev ledsen och avundsjuk på att inte hon också fick ha en relation med mig. Har jag fått berättat för mig som hastigast, första gången jag träffade min lillasyster. Det var samma helg som min storasyster fyllde 25, och jag tyckte att det var på tiden att jag träffade henne igen. Och förstås min okända lillasyster.

Under en period efter "avslöjandet" hade jag och storasyster en hel del kontakt via msn, vår relation blev lite bättre. Lillasyster och jag var inte alls på samma våglängd då, så vi lärde inte känna varandra så väl som jag önskat.
Sedan rann kontakten med C långsamt ut i sanden, hon flyttade till Småland, och de senaste åren har hon varit sjuk. Senast vi hade kontakt.. jag minns inte riktigt, kanske i början av året. Möjligen var det i slutet av förra...

När min lillasyster var 16 blev hon gravid. Hon blev mer vuxen då tror jag, och vi började ha lite mer kontakt. Men det är svårt när man inte växt upp tillsammans. Eller åtminstone vetat om varandra och fått en chans att skapa någon slags relation tidigare. Och man inte har råd att resa och träffas...

Förra sommaren träffade jag lillasyster för tredje gången , och min systerdottersom nästan hunnit bli tre år för första gången. I våras ägde mitt och lillasysters fjärde träff i verkliga livet rum. Hon tog studenten då och jag var med på studentmottagningen.

Jag hoppas att jag kommer få en bättre relation till båda mina systrar någon gång, och min systerdotter!, även om förutsättningarna för det inte känns så goda...

lördag 20 november 2010

Day 10 – What you wore today

Det där med egobilder funkar inte i år. Nä, just det. Undantaget mitt dygn i huvudstaden i augusti tror jag inte jag finns avbildad sedan förra året faktiskt. Och trots dagens rubrik tänker jag inte göra nån ändring på det. Ni får använda er fantasi istället. Det kan ju faktiskt bli mycket roligare.

Svarta joggingbyxor med inslag av kattpälsmönster och stort tvättbehov.
Nyligen ärvd svart/plommonrutig topp

Och innan jag sjönk ner under det vändbara överkastet i soffan (brunt på ena sidan, turkost med blåbärs(?)klet på andra) hade även min gråa kofta med extremt mycket noppor äran att bli använd.

Vem har sagt att man måste se representativ ut när man går på bio?
Inte jag i alla fall, så jag brydde mig inte om att byta om inför den tidigare idag.

fredag 19 november 2010

Day 09 – Your beliefs

Den här rubriken har jag fasat för i ett par dagar nu, för det är betydligt lättare att berätta vad jag inte tror på. Gud till exempel. Religioner gör mig snudd på förbannad, tänk vad mycket färre krig det skulle funnits utan den där "skiten", tänk vad mycket mindre lidande det skulle funnits i världen, vad mycket färre anledningar till folkmotsättningar det skulle funnits. Vad mycket bättre förutsättningar världen och dess befolkning skulle ha?

Men det handlar ju inte om vad jag inte tror på nu...

Vad tror jag på?
Jag tror på andlighet och balans, på godhet, på möjligheter, på ödet, på den lilla människans makt att styra över sitt eget liv - även om det kan vara hemskt svårt! Man behöver en hel del mod och självförtroende för det.

Jag tror på att aldrig riktigt släppa barnet i sig, oavsett hur gammal man är. Jag tror att det aldrig är för sent.

torsdag 18 november 2010

Yesterday





Eftersom jag sålde min soffa i somras så kommer jag behöva en ny den dag jag flyttar till en egen bostad igen. Den här soffan väcker ett brutalt ha-begär varje gång jag ser den. Och fåtöljen hör ju liksom ihop med soffan... Mitt fina Flower Mono kommer jag aldrig göra mig av med, men jag hade kunnat tänka mig att använda det mer som sidobord och ha ett större soffbord. Drömmen är att komplettera med ett stort Flower, men det lär nog dröja ett tag tills det får plats i min budget.. Så det nedersta bordet, men i svartbets, hade varit fint till soffan!

Men. För mig är en skön soffa jätteviktig, och jag är inte helt säker på att den där soffan är så himlans soffpotatisvänlig. Så jag lägger till den på önskelistan med viss reservation. Och återkommer med ett till soffinlägg en annan dag :)



Day 08 – A moment


Det var en eftermiddag några veckor in på min första gymnasietermin, jag hade kommit hem från skolan och i bakgrunden stod teven på. Själv stod jag vid det vingliga notstället och försökte läsa noterna och få fingrarna att landa rätt på strängarna, det var många år sedan jag spelat fiol regelbundet. Klockan var strax efter tre, har jag för mig, och på teveskärmen i bakgrunden visades en extra nyhetssändning där en film visades där ett flygplan flög rakt in i ett stort torn på Manhattan i New York.
Jag spelade inte så mycket mer, jag lade tillbaka fiolen i sitt fodral och det är sista gången jag minns att jag spelade.

Kanske spelade jag igen, kanske inte, men det var åtminstone en av de allra sista gånger jag rörde vid fiolen.

Jag valde att skriva om det här ögonblicket för att fiolen kommit till mig i tankarna ofta på sistone. Jag skulle så gärna vilja ta ned fiollådan från överskåpet där den ligger, byta strängarna som brustit och få den stämd. Skulle vilja återuppta spelandet, skulle vilja ta riktiga lektioner men vet inte hur det skulle gå till.. utan pengar, och antagligen för gammal för att platsa på den kommunala musikskolan..

onsdag 17 november 2010

Funkisdrömmen


För ett tag sedan trillade jag över det här reportaget i Hus & hem nr 12/10 och blev alldeles förälskad. Det här är min funkisdröm! Kanske inte så mycket invändigt, som exteriört. Men jag tar med alla bilder, för köket och vardagsrummet är inte så tokiga de heller. För att inte tala om den rödlackade bänken i gammal klassisk modell, så snyggt så snyggt! Finge jag bygga mig ett alldeles eget (funkis)hus skulle det här definitivt vara min utgångspunkt...







Day 07 – Your best friend




När jag var liten hade jag inte jättemånga vänner, däremot värdesatte jag de jag hade på ett sätt som kanske inte alla barn gör. Det fanns sådana jag kallade mina bästa vänner, men jag tror inte att det var besvarat. Jag minns att jag aldrig fick höra mitt namn när man pratade om sin bästa vän eller fyllde i sådana där Mina vänner-böcker. Det sved, såklart. Men för mig var de fina vänner ändå, för min del var de ändå mina bästa vänner. Det fanns två bästa vänner till en början, Caroline och Louise. Jag umgås inte längre med någon av dem, men genom de moderna sociala medierna finns de ändå kvar på ett litet hörn i mitt liv och det är jag glad för. Kanske tvinnas dessutom våra livsstigar sig tätare igen någon dag.

På mellanstadiet började jag umgås ganska intensivt med Ida efter att vi blivit ihoptufsade av våra mammor som då gick samma utbildning. Ida som tidigare gått i en parallellklass och som jag aldrig hade haft någon direkt kontakt med innan. Vi hade egentligen inte så mycket gemensamt. Hon lyssnade på Jumper och Kent och en massa annan populär och spännande musik och jag upptäckte Kent först för några år sedan - medan hon förmodligen tappat bort dem sedan länge nu. Hon spelade innebandy och fotboll, vilket upptog mycket av hennes fritid, och jag har aldrig begripit mig på det där med sport. Hon tillhörde de populära i klassen, medan jag börjat glida alltmer utanför samhörigheten sedan vi växt ur våra ett-treor för att börja i en renodlad fjärdeklass. Vi tillhör testråttegenerationen. När vi började sexan var vi den första årskullen att flyttas över till högstadiet ett år tidigare än man gjort förr. Vår klass delades upp i två och blandades upp med elever från andra skolor. Jag och Ida hamnade i varsin klass, och tappade snabbt bort varandra. Allrahelst sedan hon bytte skola i sjuan.
I gymnasiet hamnade vi i samma klass igen och hittade tillbaka till varandra till viss del. I skolan hängde vi ihop, åtminstone de första två åren. Det tredje började jag umgås mer med fröken J och M och sedan studenten har vi bara träffats sporadiskt.
Sedan studenten är fröken J den jag umgåtts med mest, även om det också gått långa perioder då vi inte haft så mycket kontakt eftersom jag lätt drar mig undan och inte orkar umgås när jag mår dåligt. Vi har visserligen roligt tillsammans, men vår vänskap har aldrig haft det djup som krävs för att man ska kunna bli allra bästa vänner. Antagligen beror det till stor del på mig, som har svårt att prata om mörkret. Hon har aldrig riktigt känt hela mig, om man kan säga så, och då kan man nog heller inte bli fullt så goda vänner.

När jag var oförmögen att behålla och lära känna nya vänner i verkliga livet dök cyberrymden upp som, ja.. en räddande relationsängel. Jag skulle gärna kalla de förlorade, d. och Håkan och Cathrin och Jonas och Joel och Elin och Malin och Maria och Sassa några av mina första och bästa nätvänner. Och jag skulle gärna utnämna min Tuss - Marie och Malin och Mija och Kim och Emma och Anna till mina bästa vänner. Men det känns lite väl påfluget, för jag har ju faktiskt inte ens träffat allihop ännu! Och de jag faktiskt träffat, har jag inte träffat länge eller mycket utan bara alldeles för kort. Men för mig är det förstås ingen nödvändighet heller, att träffas det vill säga. För skrivna ord kan vara nog så bra för att lära känna en människa, kanske rentav bättre än uttalade ord. Men titeln för den här texten är ju ändå Your best friend, och jag ska skriva om henne nu.


Det var när livet mitt rämnade alldeles och på alla håll samtidigt som vi plötsligt nästintill samtidigt skrev varsina e-brev till varandra. Jag visste inte om jag gjorde rätt i att kontakta denna obeskrivligt fascinerande varelse som till en början var en vän till min vän, men det står sedan länge klart att det var något av det bästa jag någonsin gjort. För jag fann inte bara en vän, eller en bästa vän. Jag fann en syster, jag fann den syster jag längtat efter i hela mitt liv men aldrig haft - ens i mina riktiga halvsystrar. Och hon hjälpte mig ta mig upp ur de spillror som återstod efter att livet rämnat, vare sig hon var medveten om det eller ej.

Jag lärde känna henne som Engla Vit, och Engla Vit har hon för mig förblivit sedan den där maj för sex och ett halvt år sedan. Jag har haft den oändliga lyckan att få träffa henne (endast) tre gånger och långa kan de tider vara då vi inte växlar ett ord. Men när någonting gnager, när någonting livsomvälvande sker, när maj nalkas eller handarbetet tas fram om hösten, då är det hos min syster Vit mitt hjärta landar för att med eller utan ord meddela vad som händer, vad jag känner och tänker, ty även vid ordlöshet är jag förvissad om att det jag har på hjärtat når fram till sin mottagare...



tisdag 16 november 2010

Ljus varde här






Igår hade vi femton ljus tända här hemma, det får ses som rekord so far den här vintern... =)