lördag 21 maj 2016

Bättre trädgårdsarbetesväder


Jag tog med mig systemkameran i det där vingliga cykellasset med packning jag skrev om häromdan, men såklart glömde jag helt att fota med den innan jag lade på fiberdukarna på odlingarna idag. Men en instagrambild har iallafall förevigat dagens trädgårdsarbete!

Tack vare speluppehåll i golfen på grund av åskrisk fick jag ett par bonustimmar på eftermiddagen då jag hann fullfölja arbetet med landet som jag hade påbörjat under förmiddagen. Här har det turligt nog varit desto härligare väder än de haft på Irland idag kan jag konstatera! I förmiddags tog jag bort pallkragen som tidigare stått där det nu bara syns ett upphöjt jordigt land (det ser ju ganska trist ut, men åh vad jag hoppas det ska frodas av grönska senare i sommar!), grävde upp allt ogräs och vände på grästuvorna. Plattade till dem, lade på tidningar i ett hyfsat tjockt lager och fyllde därefter på med färsk jord. Fem säckar gick det åt för att få ett ungefär decimetertjockt jordlager. Sedan sådde jag mina sista fröer för i år; brytböna, isbergssallat och en bladsallad, eller vad det kan tänkas kategoriseras som, med lite rödgröna blad. Sådden täckte ungefär halva den nya odlingsytan, resten står orörd i väntan på potatisen och vitkålen jag försått. Eventuellt får jag så efter lite med tiden, men det beror förstås helt på hur det går med sådderna som redan är i jorden. Eftersom jag inte sådde så mycket sallad, en rad av varje sort bara, kan det nog bli så att jag får så ny senare under säsongen. Sedan vet jag ju inte riktigt hur det går med morötterna och de andra rotfrukterna jag sådde trots att deras bästföredatum passerat med råge. Några små morotsblast tyckte jag mig iallafall skåda när jag vattnade idag!

Framöver tänkte jag ordna en ny plats för den kasserade pallkragen, så jag kan föryngra och utöka mitt bestånd av jordgubbsplantor. Men sedan är det mesta av årets trädgårdsprojekt i hamn. Det som återstår är en evig vattning, att fixa nässelvatten att göda med och att få fram material att täcka landen med för att minimera risken för att ogräs hittar ner i mina odlingar nu när jag fått ordning på dem ordentligt. Jo, och så hoppas jag ju kunna få till lite höstsådder också, av vitlök i första hand men kanske också av lite annat. Exakt vad måste jag läsa på lite mer kring eftersom jag inte är så bekant med det fenomenet.

Sedan har jag förstås balkongen därhemma som det ska bli ordning på också. Som ni vet är det mesta omplanterat för sista gången redan, men tomaterna ska komma ner i större krukor och sedan vill jag nog ha något mer blommande bland alla tomater och paprikor också. En låda med blå Ipomoea (Blomman för dagen) och en med luktärt och tagetes är redan sådda. Men jag har en till låda som jag inte bestämt vad jag ska göra med. Jag hade tänkt mig något klättrande även i den till en början, men då skulle hela balkongen täckts av slingerväxter med risk för viss instängdhetskänsla och sedan kanske växterna inne på balkongen skulle fått för lite ljus också då. Nu tänker jag snarare färdiguppdrivna blommor som ger lite färg och blomning redan i början av sommaren. Om jag hittar några som passar min obefintliga budget. Det har ju gått åt så väldigt mycket jord de senaste månaderna... Förhoppningsvis kan jag producera nya land i framtiden utan att släpa hem lika mycket jord iallafall. Nu fick det bli köpejord på grund av att jag inte hade tid att vänta 1-3 säsonger på att naturen skulle ordna odlingsbäddar åt mig. Jag antar att jag återkommer till det när det väl är dags att anlägga nya odlingsbäddar längre fram...

Härnäst tror jag att jag ska bädda ner mig, kika igenom mitt instagramflöde, läsa lite Gård & torp och klia katten bakom öronen tills det är dags att sova. Vad roar ni er med denna lördagskväll?


fredag 20 maj 2016

Fredag, gråväder, golf och så de never ending odlingsfunderingarna förstås


Förra året var trädgårdslivet helt skevt tack vare den konstiga våren och sommaren. Vid midsommar, när syrén, pion och rosenbuskar vanligtvis blommar "på sista refrängen" hade de knappt ens hunnit börja slå ut. Och när de väl vecklade ut sina vackra blommor varade blomningen bara några få dagar. Jag kände mig så snuvad på konfekten då. Inte nog med att vädret var skit, nu var de där sakerna som är så fantastiska med just våren och försommaren överspelade på ett ögonblink. Så får det bara inte bli i år igen! Måtte pionen blomma just såhär vacker länge, länge om en dryg månad.



Om föregående bild skildrade en sådan där dag när sommaren visar sig från sin bästa sida är denna dag mer som den här bilden. Minus minsta lilla solstrimma och höstfärger på träden. Det är helt enkelt bara grått, blött och ibland kommer riktiga skyfallsskurar som får katten att gå ut i hallen och gömma sig i hopp om att ljudet inte ska nå dit.

 
Här Höstfloxen som var större än någonsin, men som aldrig slog ut mer än såhär i höstas. Så tröstlöst trädgårdsår!

För jo, jag befinner mig i mitt lilla paradis sedan igår då jag cyklade hit med alldeles för mycket packning hängandes och slängandes från styre, cykelkorg och pakethållare (nåja, mest kanske från styret...). Men det gick bra i alla fall och på hemvägen har jag tackolov inte lika mycket saker i släp eftersom jag kommer att ha ätit upp en hel del av packningen då ;).

Eftersom vädret bestämt sig för att vara såhär grått och blött har jag mest sett på golf och gosat katt dessa två dagar. Men imorgon hoppas jag på bättre väder, yr.no har iallafall lovat det i sin långtidsprognos. Då ska jag äntligen gräva land så jag kan få ner de sista fröerna i jorden! Det vankas brytbönor, två sorters sallat och så ska det lämnas plats för potatisen som ännu inte är riktigt redo att planteras tror jag. Det är första gången jag odlar potatis och jag har nöjt mig med köpepotatis av tre olika slag denna gång. Får se hur det går. För närvarande ligger de iallafall nedtryckta i några centimeter jord intill ett källarfönster och bildar rötter och blast. Enligt min nya trädgårdsguru ska det vara gynnsamt när de väl sätts ut i landet sedan för då kan de fortare producera potatisar. Och det gillas ju! Går potatisprojektet bra hoppas jag på att kunna odla ett helt gäng potatisar nästa år, kanske rentav bli självförsörjande. Med andra ord lär jag behöva förbereda ett till land tills dess...

Att bli självförsörjande på potatis låter kanske som ett enormt projekt? Men ärligt talat äter jag inte jättemånga kilo potatis under ett år, så jag tror inte det ska bli några problem. Skulle jag få ihop 20 kilo hade det nog räckt ganska långt. Det gäller bara att komma underfund med hur de ska lagras över vintern. Liksom ett gäng av de andra grönsakerna jag odlar...



tisdag 17 maj 2016

Fyratusen slottsfönster för odling...


I februari startade jag min fönsterodling inför sommaren tvåtusensexton. Några dagar eller någon vecka senare såg det ut såhär.

 

Efter ytterligare någon vecka såg det ut såhär. Jag skötte de små lyckobringarna till plantor som om de vore mina människobebisar.
 

I förmiddags lade jag ut den här bilden på instagram. Tomatplantorna håller på att kliva ur sina krukor, likaså paprikan. Och palettbladen! De har ju börjat få färg och blivit så stora att det var hög tid för omplantering om de inte skulle sluta växa.


Ikväll tog jag den här bilden. Efter flera timmars pyssel, en tur till affären för att köpa ny krukjord till de två tredjedelar av palettbladen som jag vid den tidpunkten ännu inte unnat plantera om, en massa jord under fötterna och bekymmer med alldeles för få lerkrukor och än färre fat hade alla plantor fått nya, egna hem.  Eller åtminstone 32 palettblad och kanske 20-30 paprikaplantor har fått nya hem. Tomatplantorna har jag inte jord till ännu, så det får bero till i början av nästa vecka.

Så, jag gjorde faktiskt vad jag skrev i bloggen igår. Jag var i ärlighetens namn inte helt säker på att jag skulle lyckas, men jag lyckades ju faktiskt plantera om mycket mer än jag egentligen hade tänkt. Alla paprikor blev en bonus som jag inte alls hade planerat att ta hand om idag. Så. Nu får jag luta mig tillbaka ett tag, fortsätta springa med vattenkannor och hoppas att allt växer till sig. Några av palettbladen måste nog få nya hem också. För var skulle jag få plats med 32 stora buskar sedan när de växt till sig? Några får nog stanna i famil- och vänkretsen, men några funderar jag på att sälja på vår tänkta sommarloppis i traktorgaraget också. Det vore fint att få tillbaka några av de slantar jag lagt ut på odlingen i vår och samtidigt glädja någon annan med fina palettblad. För visst är de fina?!

måndag 16 maj 2016

Trädgårdstider


Äntligen har det börjat igen, Trädgårdstider som det numera heter efter att ha gått igenom de flesta av veckodagarna i programtiteln. Det programmet är ett av mina bästa vårtecken. Fast jag tycker att det börjar på tok för sent under säsongen. Försår och grejar gör man ju redan i februari, mars. Kan det inte vara lämpligt att börja sända redan då?

Med mina odlingar händer det inte så mycket för närvarande. Jag har ju planer på att skola om en hel massa plantor och gräva land. Men jag har inte riktigt kommit igång med det ännu. Latheten har tyvärr segrat när jag funderat på att plantera palettblad de senaste dagarna. Men! Jag har börjat spana på väderrapporterna i hopp om att kunna planera in grävande av potatis/brytärtsland och innan veckan är slut hoppas jag att landet är i ordning och reda. Sånär som på påfyllnad av jord möjligtvis. Det är inte lätt det här att sakna körkort och bil när man behöver stora mängder jord. Och så ekar det kanske lite tomt på kontot för tillfället också. Ehum. Harkel.

Om jag skriver här att jag tänker plantera om växter imorgon kanske det går bättre iallafall. Vi testar. Jag återkommer med bildrapport!

söndag 15 maj 2016

En vecka passerar så fort...


Här växte en gång ingenting. Det var bara ogenomtränglig asfalt på den här platsen. Men åren gick, marken under asfalten rörde sig med tjäle, väder, torka och annan påverkan. Såsom bilarna som rullade fram eller stod parkerade på asfalten. Med tiden sprack asfalten upp, det började växa mossa på den. I asfaltssprickorna stack plötsligt växtlighet upp. Smörblommor, maskrosor, små träd och växter som buntas ihop med under den trista etiketten ogräs.



Jag har gått på den här asfalten miljontals gånger genom åren. Ända sedan jag tog mina första steg. Därför tycker jag oerhört mycket om de här bilderna som för en annans blick kanske bara är intetsägande, trista. Fyllda av ogräs.

  

Det har passerat en hel vecka sedan jag skrev senast. Inte för att jag inte velat skriva. Det har jag. Det har varit så roligt att så smått börjat hitta tillbaka hit. Men den försmak av sommar som hastigt sköljde över Sverige under ett par veckor försvann ju sedan lika hastigt och med sig tog det gråa vädret och kylan också all min ork och inspiration. Jag har helt enkelt inte vetat vad jag skulle skriva om riktigt.

 

Idag skiner solen igen över Dalarna, men jag antar att det bara är tillfälligt. Vidare varmt har det inte varit heller. Men jag har tagit min chans att mysa inomhus under veckan. Kockat ihop en lyckad kycklinggryta, läst, läst lite till och läst ännu mer. Sett lite serier på nätet, sett Eurovision - båda semifinalerna och förstås också finalen, gjort chokladbollar. Städat. Diskat. Vattnat blommor och plantor. Det är hög tid nu att börja plantera om allting en sista gång. Men jag har inte tillräckligt med jord hemma, så ett stort projekt att börja med är att frakta hem ett gäng säckar med jord medelst cykel eller hur det nu kan tänkas lösas... Imorgon tänkte jag, i väntan på det där jordprojektet, ge mig på att plantera om mina palettblad som är nöjda med vanlig blomjord. För det har jag iallafall hemma redan. Hoppas jag. I annat fall är det ganska mycket enklare att frakta hem en tioliterssäck med jord än en femtiolitersdito åtminstone.

 

Snart blommar smörblommorna igen. Och liljekonvaljerna. Och syrénerna. Och häggen. Och rosorna, lupinerna, pionerna och allt det andra. Jag längtar så. 

 

Till veckan ska jag ta nya tag med de där igenväxta landen i min mammas trädgård också. Jag vill så det sista som återstår senast veckan därpå! Utom möjligen potatisen, för den vet jag inte hur det går för där den står i källaren vid trädgården.

 

Vad tänker ni? Vad gör ni? Vad läser ni? Odlar ni? Vad odlar ni? Berätta! Eller skriv bara en kommentar om något annat här nedan! Det är inte i första hand för kommentarerna jag bloggar, men det är roligt när någon väljer att lämna någon rad ibland!


söndag 8 maj 2016

Lite mer odlingstankar


Sommaren kom verkligen och svepte över Sverige den här veckan. Det känns underbart att tänka på att det bara är början av maj och att det bara är en försmak på vad som, förhoppningsvis, komma skall. För man vet ju aldrig i det här landet. Men efter två rätt urusla somrar så tycker jag väl ändå att det är dags för en riktig pärla till sommar igen, visst? Dock lär våren ta ner oss på jorden igen de närmaste dagarna för att påminna om att den inte är klar ännu. Men jag hoppas nog att den inte blir så långrandig i år. Jag är redo för sommaren.

Här kommer ett par bilder tagna med systemkameran istället för mobilen, innan den nya odlingslådan kom på plats. Visst ser det för risigt ut? Men tanken är som sagt att ge dessa land lite välbehövlig omvårdnad också framöver!



Här syns min dröm. Den gamla lindan som jag skulle vilja göra om till min alldeles egna trädgård. Efter att ha rivit det anskrämliga gamla traktorgaraget där ingen traktor längre huserar och byggt mitt alldeles egna drömhus, vill säga. Alternativet att ta över min mammas barndomshem så småningom finns förstås också. Men jag vill ju ha mitt hus inom några år (eller helst förra året redan), inte om potentiellt flera årtionden! Alltså lever husbyggardrömmen vidare.
 

Min tanke och önskan är ju att bygga ut dessa land till en betydligt större köksträdgård med tiden. Så länge jag inte bor vid trädgården utan över fem kilometer därifrån är det inte det lättaste att sköta det hela så som jag borde, därav de tidigare igenväxta landen. Ja, plus att jag ju sysslat med både vanliga studier på annan ord och sommarstudier av det mer tidskrävande slaget de senaste somrarna också... Men att spontant kunna gå ut och vattna, rensa lite ogräs eller så förenklar ju odlandet en hel del.

Jordgubbslandet och vad som ska bli en till odlingsplats för morot, palsternacka och sådant, eller möjligtvis potatisland!

Nu har jag dock en plan för hur jag ska förenkla arbetet för mig själv så mycket det bara är möjligt. Därmed vågade jag också utöka odlingsytan så mycket inför denna säsong. I princip är den väl mer än fördubblad. Vad planen går ut på? Kort och gott: täckodling! Istället för att släpa iväg allt gammalt gräsklipp från trädgården i svarta säckar ska det gå tillbaka in i kretsloppet. Samtidigt som ny näring tillförs minskar också risken för ogräs att rota sig och sprida sig, hur fiffigt är inte det?

Såklart måste en "Efter-bild" vara med också, även om ni redan sett den!

 Idén kommer från Sara Bäckmo som ligger bakom bloggen Skillnadens trädgård (och som dessutom släppt en bok med samma namn ganska nyligen och därtill finns både på Instagram och Facebook). I Saras blogg har jag funnit inspiration som gött på min trädgårdslängtan och odlingslust tusen gånger om sedan jag läste det första inlägget i hennes blogg förra året. Det var ett inlägg jag trillade över på den dära ansiktsboken och som handlade om hur mycket pengar hon sparade på att vara självförsörjande på frukt och grönsaker till sin familj under så stor del av året hon bara kunde. Att hennes blogg är oerhört pedagogisk och att bloggtexterna följs upp av än mer pedagogiska youtubevideos underlättar en glad amatörs försök att ta vara på alla hennes tips och förverkliga dem i sin egen, mindre skala. När ni också ett intresse för odling, framförallt av ätbarheter får jag väl tillägga, så är Skillnadens trädgård den ultimata bloggen för er!



 

Bloggen är mycket matnyttig vad gäller annat också. Som att anlägga nya land utan att gräva. Alltså. Jag tar det en gång till ifall ni inte riktigt hängde med: att anlägga nya land utan att gräva! Och utan att behöva släpa hem triljoner med dyra och tunga jordsäckar från affären. Ni hör ju! Vissa kanske gillar att gräva och har den perfekta platsen att göra av de där uppgrävda grästuvorna och bankkontot kanske exploderar av pengar som inget hellre vill än att köpas jord för. Men jag är både lite lat och ganska fattig, så det här tillvägagångssättet fick mig på fall med en gång. I den nya odlingslådan nämnde jag ju när jag skrev om den senast att jag började med att fylla upp den med gammalt trädgårdsavfall på tidningslagret i botten och att bara ungefär halva fylldes med köpejord. Om jag haft de kunskaper jag har nu redan i höstas och om odlingslådan stått på plats redan då så hade jag förmodligen börjar redan då. Men nu får jag satsa framåt istället. Nästa odlingsyta kommer vara skapad enligt Saras anläggningsmetod så att jag slipper släpa hem lika mycket jord nästa år! Plus att jag kommer täckodla, även det efter inspiration av Sara, så att jag slipper köpa hem så mycket gödsel och underhållsjord till befintliga odlingar i framtiden. En annan del i detta med gödning är något jag haft koll på sedan innan men nu blivit påmind om igen, nämligen att vattna med nässelvatten. För första gången någonsin kommer de där brännande elakingarna kunna göra nytta i mitt liv. Hurra!



Innan ni helt ledsnat ur på min långrandighet tar vi en sista närmare titt på de gamla pallkragarna. En sak som ganska snabbt visade sig vara lite till pallkragarnas nackdel var att de torkade ut mycket fortare än land anlagda direkt på marken. Det skapas snabbt en glipa mellan jorden och pallkragen, vilket jag nyligen lärde mig är en gynnsam miljö för sniglar. Och sniglar kan jag lova att det fanns mängder av förra sommaren, vilket förvisso till stor del kan beskyllas vädret. Men odlingslådorna bidrog nog så smått till det också. Detta var jag allt annat än glad över kan jag lova. En stor nackdel med odling är ju tyvärr krypen man kommer i kontakt med, åtminstone om man som jag har fobi för de flesta av dem.

Nå, för att minimera risken för fortsatt snigelinvasion och överdrivet vattningsbehov har jag iallafall bestämt mig för att ta bort den andra pallkragen. Eller kanske snarare flytta den. Bortanför pallkragen med jordgubbarna kommer jag iallafall gräva upp helt och fylla på med ny jord så snart jag har möjlighet, så att potatisen kan komma i backen i månadsskiftet ungefär. Och purjolöken som jag experimentodlar för första gången i år. Och så ska jag så bryrbönor. Och om de där morots-, rödbets och palsternacksfröna visar sig vara för gamla så skulle jag ju klämma ner lite sådana där också... Ja, ni hör ju. Jag behöver mer odlingsyta! Pronto!


lördag 7 maj 2016

Odling och trädgårdsdrömmar


Att jag närt en galen hus- och trädgårdslängtan en längre tid är ingen hemlighet för de som känner mig. Jag har ritat hus sedan jag var liten och för några år sedan ritade jag det som fortfarande är mitt drömhus, det hus jag hoppas att få möjlighet att bygga en vacker dag. Med hus följer ju i regel också en trädgård av varierande storlek. Jag drömmer om en något större. Ganska rejäl, rentav. Minst några tusen kvadratmeter. Min balkong må vara gynnsam för tomatodling och värmeslag, men jag drömmer om äppelträd, om svartvinbärsbuskar, om körsbärsblom, om morötter och självförsörjning på jordgubbar. Jag drömmer om uteplatser i olika vädersträck, om grusgångar, om lavendel, rosor och pioner. Vårblomning, höstfärger, vintergrönt. Och mer därtill!

När jag såg den här bilden i Weronicas blogg för ett tag sedan var det omedelbar kärlek. Precis sådär skulle jag vilja ha det. Stenkantade odlingar, åtminstone kunde en del av köksträdgården få se ut så. Och så uppmurat växthus och lummig grönska till det. Kanske en dag. Tills dess får jag odla vidare på fönsterbrädan och balkongen. Och så får jag fortsätta odla upp min mors trädgård... Igår ägnade jag mig åt det senare. Då kom det där lilla projektet jag hintat om här på sistone nämligen på plats!


Fast litet och litet. Jag vet inte om det är så litet... Odlingsbänken är över 2,5 meter lång och strax över metern bred. Tolv säckar jord tippade jag i odlingslådan jag byggt - och då hade jag redan fyllt halva lådan med gammalt gräs, löv, lite kvistar och sådant där innan med tanken att komma undan lite billigare med jorden.




Tanken var att odla saker som inte växer så mycket på djupet i den här odlingsbänken i år för att sedan mata den med mer trädgårdsavfall och få mer jord samtidigt som gräset under (som jag täckte med tidningar innan jag ställde lådan på plats för att ungdå så mycket grävarbete) luckras upp lite till nästa säsong. Men eftersom mina andra land ser ut som en smärre katastrof (se odlingslådorna i bakgrunden på bilderna, eller åtminstone den vänstra...) och jag var pepp på att odla nu så tippade jag i ett gäng morots- och palsternacksfrön som det stod 2013 och 2014 på. Om det visar sig att fröna trots allt inte vill gro så är det ingen katastrof iallafall, utan då kan jag fylla på med mer ovanjordsväxter. Typ sallad? Förhoppningsvis får jag ordning på de övriga landen inom några veckor också så jag kan så lite nya morötter, palsternackor och rödbetor tillsammans med de potatisar som ligger på groning i min mammas källare och de purjolökar och vitkålen som jag förodlat här hemma på fönsterbrädan men som jag inte vet hur det kommer gå med. Purjolöken ser väldigt ledsen ut i sin kruka och kålen börjar bli väldigt ranglig, så jag borde sätta fart med ogräsrensningen och inköp av mer jord helt enkelt.
 

Utöver grönsaker kommer det också bli lite blommor, gul lök, vitkål och rucola här. Om jag nu lyckas. Hehe. Det är väldigt många experiment i år, varav några i form av gamla frön och flera saker har jag aldrig odlat förr. Jag har säkrat upp med att så lite extra tätt iallafall. Då brukar det ju sluta med att allt gror så man står där helt handfallen och får börja rensa bort istället. Hellre det än att det blir luckor tycker jag nog ändå!



I den högra pallkragen i bakgrunden huserar mina jordgubbsplantor. I den vänstra har ogräset växt vilt de senaste två säsongerna, men jag tänker att jag ska gräva ur det och starta om från början. Bortom pallkragarna finns resterna av mitt ursprungliga morotsland (se andra bilden uppifrån), grävt tillsammans med min mormor en gång för många år sedan. Där har en del gamla växter huserat bland ogräset sedan min mor grävde upp dem inför en grunddränering av huset för ett antal år sedan och den andra halvan är rätt och slätt igenväxt. Den senare halvan ska också grävas upp igen har jag tänkt. Och nästa år hoppas jag kunna utöka landet ytterligare. Kanske med en till odlingslåda som den jag byggt nu, kanske skapar jag ett nytt land på enklast möjliga sätt. Kanske både och. Om det får jag nog återkomma senare under säsongen.

Nu önskar jag er en fortsatt trevlig lördagskväll och går in i köket för att fylla på mitt colaglas i väntan på Mr Selfridge 21:30.

(Av någon anledning envisas vissa textstycken med att vara blåa för mig idag och inte blev teckensnittet som det skulle heller. Hoppas ni har överseende med det! Jag ska försöka ordna det vid tillfälle.)

fredag 6 maj 2016

Inför ESC 2016 del IV


Det är fredagkväll igen. Hur är det möjligt? Dels var det ju nyss tisdag då jag satt och skrev del tre i den här lilla "serien" och dels känns det som om det var fredag alldeles för en kvart sedan. Men nu är det alltså dags igen. De sista låtarna ska lyssnas på och betygsättas.



Slovenien är först ut med en catchy melodi som känns passande såhär på fredagskvällen. Jag tror säkert att den kommer uppskattas på semifinaltorsdagen och på finallördagen också. Låten får en fyra av mig.


Nästa land att framföra sin låt är Bulgarien och låten är lika catchy som Sloveniens. Därför får även denna en fyra i betyg.


Danmark härnäst. Plötsligt blev energin mycket lägre. Även om låten är helt okej så känns den helt intetsägande på grund av föregående två låtar. Jag är ledsen, men ni får bara en tvåa i år.


Ukrainas bidrag framförs på ett språk som det aldrig sjungits på i ESC tyvärr hörde jag inte riktigt vad herr ESC sade att det hette. Det är ju spännande. Men jag gillar tyvärr inte låten något vidare trots allt. Två poäng.


Kvällens Big five-land är Spanien och de har dragit upp tempot rejält i jämförelse med alla ballader som varit i tidigare program. Men om en del ballader varit för stillsamma så känns den här låten nästan för hektisk för mig. Jag tror att det är en låt många kommer gilla, men jag kan inte ge den mer än en trea i betyg.

Efter Spanien är det dags för vårt grannland Norge. Anna från Frost verkar ha stigit ut ur filmen och in på Norges melloscen med en låt jag inte blir riktigt klok på. Till en början tror jag att det ska bli en uptempolåt men sedan övergår den i mer stillsamma toner i refrängen. Den är förvisso helt okej, men låten är inte klockren och därför får den bara en trea i betyg.

Tänk att det dröjt ända fram till sista Inför-programmet innan jag får använda mig av de bevingade orden "den här låten skär i mina öron". Ledsen Georgien, ni får en etta i betyg. Kan hålla med juryn som säger att låten sticker ut, tyvärr gör den inte det på rätt sätt.

Albaniens låt är inte heller något vidare. Jag vet inte vad mer jag ska säga om den. Två poäng.

Så är det dags för Belgien. Sångerskan är riktigt peppig och ja, låten är helt okej. Den får en svag fyra.

Sist ut är vår egen Frans. Som jag ju redan avslöjat vad jag känner för. Låten må vara en kopia, men jag älskar den. Och sett till hela startfältet känner jag att den har riktigt bra chans trots att vi är värdland i år. Det vore ju helt fantastiskt om Frans lyckades ta hem det hela för oss ännu en gång. Sverige får en femma! Årets enda!


Sammanfattningsvis kan jag säga att semifinal två har ett så mycket bättre startfält rakt igenom än den första semifinalen. Det kommer bli hård konkurrens. Förhoppningsvis gör det tävlingen lite mer spännande. Frans befinner sig dock enligt mig i en egen galax i tävlingen. I övrigt blev mina favoriter ikväll alltså Slovenien, Bulgarien och Belgien som alla fick en fyra av mig.

Nu är det bara att invänta nästa veckas semifinaler och final så får vi se hur det faktiskt blir i slutändan!



Köket


Idag räckte visst inte tiden till riktigt. Trots sovmorgon var jag ändå helt slut när jag kravlade mig ur sängen vid elva, frukost intogs först vid halv ett och sen behövde ett diskberg tas om hand och mat lagas. På eftermiddagen sådde jag luktärt också. För att ändå få ihop ett blogginlägg tänker jag att några glimtar på mitt kök kan vara på sin plats. Detta är bilder från förra våren när jag inte riktigt hunnit få allt i ordning ännu. Jag sitter alltså inte i luften om någon trodde det ;).



Jag köpte ett litet klaffbord på en antikbutik i Orsa för att kilarna till bordet på bilderna här ovan var puts väck och det inte var stabilt nog att ha som köksbord i det skicket. Naturligtvis kom kilarna till rätta samma dag som bordet kom hem. Sedan skulle det visa sig att det var svårt att ha klaffbordet i köket med stolar runtomkring ändå, så det gjorde ingenting. Däremot har klaffbordet senare fyllt en viktig funktion som blombord i vardagsrummet i nedfällt skick. Tanken är att det ska målas, för det är gjort av nån slags träskivor och inte rent trä som man kanske kan tro. Jag har bara inte riktigt kunnat bestämma mig för om det ska bli grått, grönt, svart, vitt eller kanske någon annan färg ännu. Jag har dock tänkt testa att måla det med kalkfärg som ju är så populärt nuförtiden. Tycker det verkar bli så fint och levande med sådana färger.

 

Eftersom klaffbordet inte är så fint i omålat skick lade jag på en duk för att täcka så mycket som möjligt av det. Men det blev lite väl mycket blommönster då... Varken duk eller bord blev heller långlivade i köket. Jag bytte snabbt tillbaka bordet med de återfunna kilarna som kommer från min mammas farmor från början istället.


Lite kuriosa såhär avslutningsvis. Den gula begonian köpte jag till påsk förra året. Den fick bo i sin köpekruka fram till februari i år, men blommade ändå konstant fram till jul. Efter avtog blomningen nästan helt, men någon enstaka blomma har hela tiden funnits kvar på den. Det känns lite fint att lyckas med en sådan sak efter att en gång i tiden ha lyckats ta död på alla pelargoner jag ärvde av min mormor...

 

Detaljbilder på bordet. Älskar de där kurviga benen!




onsdag 4 maj 2016

Traskar


Jag ägnade mig åt flera projekt förra året. Ett av dem startade jag i november 2014: att gå femtio mil innan sista december 2015. Anledningen till det var att jag inte kunde säga en mening utan att få slut på luft. Jag var trött på att ha så dålig kondition att jag inte ens kunde prata som folk längre. Jag har aldrig varit idrottsintresserad i större skala. Jag tränade ju-jutsu ett par terminer i högstadiet. Men jag var inte med på mer än en handfull idrottslektioner från det att jag började högstadiet  (vilket jag räknar att jag gjorde i sexan eftersom vi flyttade till högstadieskolan då) fram tills jag tog studenten. En stor bidragande faktor till det var att jag hade världens sämsta idrottslärare i sexan och sjuan. Men då var det redan för sent. Jag ville inte vara med ändå.

Att promenera utan anledning var svårt, jag läste min sista termin med fem veckors praktik och dagar som började halv sex och i princip slutade vid sex på kvällen när jag kom hem igen. Jag tog spårvagnen även den där enda hållplatsen till affären för att få åtminstone lite fritid. Och efter det var det dags för 10 veckors c-uppssatsskrivande när annat liv i princip inte existerade. Det var när jag promenerade hem till min uppsatsvän för att hon bodde i en zon som inte täckte mitt busskort som jag drog igång promenadprojektet. Jag samlade ihop några kilometer i runkeeper-appen och blev inspirerad att samla fler. Så kom målet till. Jag hade promenerat ett antal mil sommaren innan också, men kommit av mig. För jag är ju inte så idrottsintresserad på något vis. Men jag visste ungefär hur långt jag hade hunnit traska de där sommarmånaderna och visste vad som kunde vara realistiskt. Samtidigt tänkte jag på avståndet hem. Femtio mil. Femtio mil som jag snart skulle flytta. Så det blev även en symbolisk distans. Jag skulle promenera hem.

Tyvärr drogs jag ju med ett antal evinnerligt långdragna och riktigt vidriga förkylningar under 2015 och blev lite hindrad att promenera på grund av det. Men jag kämpade på så gott jag kunde och klarade med nöd och näppe mitt mål efter att ha lagt in lite oregistrerade promenader på affären och från parkeringen och sådant i appen på nyårsafton. Grejen för mig var nämligen inte att promenera-promenera för att det skulle räknas. Grejen var att jag skulle gå. Använda mina två fötter. Röra på mig. Alltså räknades alla sammanhang.


I år har jag inte satt upp något promenadmål. Däremot har jag satt upp ett mål att klara av att springa en kilometer innan sista juni. Bara för att testa. Men det betyder förstås inte att jag inte promenerar. Tvärtom försöker jag åter ta mig ut och promenera regelbundet nu när vintern och min vinterkoma är över. Plus att jag försöker bli bättre på att cykla på cykeln jag köpte förra året efter att ha varit utan i sisådär åtta år efter att min förra blev stulen.

Idag startade jag med att cykla två kilometer. Väl hemma igen gick jag över till grannen och sen gav vi oss ut på en långsam långpromenad på sju kilometer (mina fötter är ledsna nu) och ikväll tog jag ännu en cykeltur på två kilometer. Känslan när man sätter sig i soffan på kvällen en sådan här dag är oslagbar. Jag hoppas det blir många fler sådana kvällar framöver. Sommaren verkar äntligen smyga sig på, det är utlovat riktigt finväder resten av veckan och förhoppningsvis håller det i sig. Efter förra och förrförra årets urusla somrar är det inte mer än rätt att vi får en riktig kanonsommar i år!

Det enda som saknas nu är ett par nya, BRA walkingskor. Har du några bra men inte sinnessjukt dyra sådana att tipsa om? Gör det då hjärtans gärna i kommentarfältet!

tisdag 3 maj 2016

Inför ESC 2016 del III


Ja, så var det tisdag och dags för ännu ett gäng låtar att dissekeras och betygsättas inför nästa veckas semifinaler och final. Jag hoppas jag får anledning att ge lite högre betyg ikväll än föregående gånger, dels för att jag känner mig ganska elak och dels för att det vore roligt med en sådan där klockren vinnarlåt som gör en bubbellycklig liksom. Så som Måns Zelmerlövs Heroes, Alexander Rybaks Fairytale och tyska Lenas vinnarlåt från häromåret (tyvärr minns jag inte vad den heter...)


Lettland är först ut för ikväll med en intetsägande låt och en raspig röst som är raspig på fel sätt. Låten får en etta i betyg. Ingen vidare bra början, tråkigt nog.

Polen då? Joo, jag kan inte sätta fingret på vad det är. Egentligen är låten inte märkvärdig på något vis, men jag gillar den. En trea!

Schweiz sångerska ser ut som en Marilyn Monroekopia. Hon sjunger rätt fint också, rösten sticker inte ut på något vis men den är behaglig att lyssna på liksom låten. Men en till vaggvisa? Vad är det som händer egentligen? Vill ESC att vi ska sova oss igenom programmet i år? Hur bra låtarna än må vara så finns det en gräns för hur många ballader en och samma ESC-final tål. Å andra sidan gillar jag låten, den är inte sämre än Polens bidrag och därför får den också en trea i betyg.

Efter Schweiz kommer så Israel. Åh, minns ni när Dana International vann? Det var tider det. Tider när schlagern fortfarande levde. I år skickar Israel - surprise surprise - en inte alltför fartfylld låt. Som alla andra. Men eftersom det finns en tempohöjning som faktiskt märks i låten så upplevs den ändå lite som en väckarklocka efter de första låtarna och kan nog få ett gäng röster på grund av det. Sångarens röst är behaglig också. En till trea i betyg.

Vitrysslands sångares röst håller inte hela vägen för mig. Tyvärr sänker det låten, fast jag är inte helt övertygad av den heller ens från början. Två poäng.

Sedan är det dags för kvällens Big five-land, Tyskland. Jag nämnde ju tyska Lena som favorit i inledningen av det här inlägget, det här är ingen ny Lena. Låten är som flera andra rätt behaglig, sångerskan är spännande att titta på på grund av hatten och scenkläderna, men det får inte mer än en svag trea.

Serbiens bidrag är helt okej. Men jag blir inte riktigt klok på sångerskans scenspråk. Alls. Om hon kan komma till rätta med det till semifinalen kanske det blir lättare att ta till sig själva låten. Men för nu får hon nöja sig med en trea, mer åt det svaga än starka hållet. (Tydligen är det inte bara jag som stör mig på scengrejen, även i tevejuryn kommenteras det).

Irland representeras av Westlifemedlemmen Nicky Byrne. Spännande! Kan han leverera som soloartist i detta sammanhang? Enligt mig är svaret JA! Äntligen en bra låt även i semifinal två, den får fyra poäng av mig. Hade den varit lika bra i ett annat sammanhang? Mnja, kanske inte. Men här är låten en frisk fläkt, för att låna Oscar Zias ord.

Makedonien tar över stafettpinnen med en Loreen-alike sångerska. Låten är dock inte i närheten av Euphoria. Inte sagt att den inte är bra för det, tvärtom. Jag gillar den faktiskt. Pluspoäng också för att den inte sjungs på engelska! Fyra poäng. Och ja! Helena Paparizou säger att hon låter som Eva Dahlgren, det är klart det är Eva hon påminde om. Inte Lisa Nilsson som jag ett ögonblick tänkte. Intressant också att tevejuryn dissar låten medan jag gillar den.

Litauen härnäst. Jag tror att den här låten kan överraska och placera sig ganska högt faktiskt. En fyra får den.

Australien avslutar kvällen. Det känns fortfarande udda att de ställer upp i tävlingen, men okej. Vill de vara med så är det väl bara att vänja sig. Låten är riktigt bra. Den kommer säkert placera sig ganska högt precis som förra året. Men är det en vinnarlåt? Nja. Jag tror inte den går hem som vinnare i sammanhanget. Vi kommer få höra den på radio i sommar dock. En fyra är den definitivt värd iallafall.



Oj, vad spännande att de fyra sista låtarna kammat hem fyra poäng var. Irland, Makedonien, Litauen och Australien. Och kvalitén i allmänhet i kvällens startfält känns definitivt bättre än i semifinal ett. Ännu roligare. Men samtidigt plågsamt eftersom sämre låtar från den första semifinalen kommer ta sig till den stora finalen istället för ett gäng bättre låtar från den andra semifinalen. Aouch för det. Jag avskyr när det blir på det viset. Dessutom saknar jag fortfarande den där låten som är värd en klockren femma i betyg. Finns den i fredagens startfält, måntro?










Snart blommar syrénen igen


Jag lade upp några bilder tagna kring midsommartid förra året här på bloggen igår. Jag tänkte att jag lika gärna kunde visa några fler också, för ni har säkert noterat att alla bilder mer eller mindre varit gamla sedan jag återupptog bloggandet. Det känns lite som att kolla i skafferiet och gör slut på det som finns där innan man skriver handlingslista och går och handlar nytt. Jag vill bli klar med det gamla först liksom. Och så gillar jag att ha alla bilder på ett och samma ställe, här i bloggen. Ifall något skulle hända med datorer, minneskort och sådant därn't. Jag hoppas i har överseende med de gamla bilderna, för så småningom (snart) kommer det ju bli mer färska uppdateringar.

Temat idag blir syréner. Om jag inte minns fel så hade de knappt hunnit slå ut vid midsommar ifjol, vilket kändes väldigt konstigt eftersom de mer eller mindre är överblommade vid den tiden annars. Men än konstigare var att blomningstiden var rekordkort för både syrénerna, pionen och de vackra mormorsrosorna som beundras av alla som går förbi dem där hemma i byn när de blommar.