lördag 30 april 2016

Farbror Caspian


Här kommer en drös med bilder på Caspian, den ståtliga kattprinsen som gått och blivit farbror. Elva år blir han och hans syster i november. Ofattbart. Men han är rätt lekfull emellanåt fortfarande, så det finns hopp för den gamle herren ännu.


Idag tog jag cykeln ut till mitt världsliga paradis för att fortsätta snickra på ett projekt jag påbörjade för några veckor sedan. Exakt vad det ska bli får jag återkomma till när det är på plats! Tanken är att projektet ska bli klart imorgon och ställas på plats sedan iallafall. Senast till veckan borde jag därmed kunna visa upp bilder på det hela.





Ni vet när man börjar smygfota och resten av bildserien ser ut såhär...




fredag 29 april 2016

Inför ESC 2016 del II


Så var det dags för andra delen av Inför ESC 2016 och de återstående låtarna som deltar i första semifinalen kommer gås igenom.


Tjeckien är först ut med en riktigt blommig video. Men det är ännu en tjej och det är ännu en ganska stillsam låt. Den får en tvåa i betyg.


Cypern levererar tempo i form av en rocklåt, dock får inte låten mig helt och hållet på fall. Det är dock en helt okej låt och just för att det där med tempo är så sällsynt i år får låten en stark trea.


Österrike låt är trevlig. Den framförs på franska och ger mig lite Celine Dion-vibbar med extra fart och fläkt. Jag gillar! Fyra poäng.


Och så är det Estlands tur. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, den gör inget direkt intryck på mig. Varken positivt eller negativt. Den känns rätt meningslös. Två poäng. (Och i tv-studion verkar de ännu en gång gilla en låt jag ger dålig poäng, är jag extra elak i år? Eller är de för snälla?)

Azerbajdzjan fortsätter anlita svenska låtskrivare. Jag kan tycka att det är oändligt trist eftersom en av huvudmeningarna med tävlingen enligt min mening är att olika länder skickar musik som representerar just deras länder. Av samma anledning tycker jag att det är rätt trist att de flesta sjunger på engelska numera. Köper man in låtar från andra länder så faller ju det platt. Därför får de poängavdrag. Men samtidigt är låten rätt bra. Så den får en stark trea.

Frankrike
är direktkvalificerade enligt Big five-regeln. Vad ska jag säga om denna låt tro? Det blandas franska och engelska, både plus och minus enligt resonemanget ovan. Det är lite tempo i låten och jo, jag gillar den definitivt. En stark fyra får den! Det är första låten där lite av melodin fastnat i mitt huvud efter att låten tagit slut. Bara det borde väl säga något?

Härnäst Montenegro. Låten fortsätter inte alls som den började, med löfte om tempo och energi. Istället övergår den i hårdrock och njaaa. Det är ju inte min grej, även om just denna låt inte var den sämsta jag hört i genren. Samtidigt håller jag med Helena Paparizou, den är fel i sammanhanget. En tvåa.

Island sedan då. Jag brukar gilla deras bidrag, det går liksom att lita på att de levererar oftast. Sångerskan påminner om Lisa Miskovsky, något väcker hopp. Men med väldigt många svarta fransar på ärmarna som det mest intressanta måste jag konstatera att låten är intetsägande och får tråkigt nog bara en tvåa i betyg.

Bosnien Herzegovinas låt hörde jag knappt medan jag letade efter ordet fransar i huvudet till texten här ovan och funderade på hur den manlige sångarens mustasch matchade väl till den svarta randen på den vita kostymen. Jag tänker att låten borde väckt mig ur funderingarna om den verkligen varit bra men nu gjorde den inte det och därför ger jag den en poäng.

Malta är näst ut och även om jag skulle vilja gilla låten måste jag nog dra slutsatsen att den inte går hem helt och jag försöker sätta fingret på vad det är som inte funkar för mig. Jag tror det är det att sången sjunker in i musiken lite för mycket. Tydligen är det svenska låtmakare igen också. Jag ger tre poäng.

Italien gjorde ju comeback i tävlingen för några år sedan, till stor glädje för mig. När de inte misslyckas helt med sina låtval kan de hamna riktigt högt på min lista, precis som Island. I år är låten lite sådär mittemellan som så många andra. Men låten tillhör definitivt kvällens bättre bidrag iallafall och får därför en svag fyra.



Kvällen kan sammanfattas i tre fyror som högsta betyg, vilket är en mer än i första programmet. Det är väl inte så tokigt men jag börjar verkligen längta efter en sådan där låt som träffar rakt i hjärtat och står ut som en självklar vinnare nu. Finns en sådan i årets ESC-startfält? Hittills känns det mest som en stor gäspning om jag måste göra en övergripande sammanfattning över alla låtar.









Förra årets odlingar


Efter förra årets konstanta monsterförkylningar, jag räknade ut att jag varit sjuk ungefär 18 veckor mellan mitten av april 2015 fram till mitten av februari i år, så blev jag lite nervös när jag tidigare i veckan ägnade ett par dagar åt att växla mellan att frysa in till märgen och ha ordentliga feberkänningar. Men efter en natt med tio timmars sömn gav det tackolov med sig. Av den anledningen orkade jag dock inte riktigt ägna bloggen så mycket uppmärksamhet som jag hade tänkt nu när jag sparkat liv i den igen. Idag gör jag ett nytt försök.



Årets odlingar är redan i full gång, förstås. Men innan jag kommer till dem tänkte jag att vi kunde göra en återblick till förra årets balkongodling. Jag fick ju flytta in i min lägenhet första maj och det efter ett snabbt besked och kontraktsskrivning inte ens två hela veckor innan. Eftersom jag inte visste om jag skulle lyckas få någon lägenhet innan sommaren var slut hade jag inte förodlat något. Men i samma stund som lägenheten var ett faktum började jag förverkliga odlingsplanerna jag redan gjort upp i huvudet långt innan. Luktärt var högst prioriterat. Men det tar ju ett tag från sådd till blomning, så jag tog också över ett par överblivna penséer en kyrkogårdsplantering som fallit på min mammas lott förra året och så köpte jag på mig ett stort gäng pelargoner när de sålde dem till bra pris. Och sedan fyndade jag vit och lila/blå nepeta och en strandtrift genom ett liknande 5 för 100-erbjudande och planterade dem i en enorm tunna. Jisses vad jord det gick åt för att fylla den. Jag funderar på om jag kanske kan behålla en del av jorden i år och bara fylla på med nytt överst, för jag har ingen lust att släpa hem flera säckar till och släpa dem upp för tre trappor som inte är halvtrappor men inte heller fullånga trappor (vad nu det är).







Och så grävde jag upp ett gäng jordgubbsrevar i mitt jordgubbsland hemma hos mamsen och fyllde en balkonglåda såklart. Det vore ju synd att bara slänga dem när de ändå behövde grävas upp. Ett par revplantor blev födelsedagspresent till en tvååring också.



Jag köpte även en rosa blomma med gul mitt som såg lite ut som en prästkrage (längst bak i mitten på bilden ovan). Den var himla fin. Men den blommade inte så länge och såg mest ledsen ut under sensommaren. Jag sådde även lite gamla blomfröer jag hade kvar sedan innan. Aster och blåklint i olika färger blev det. Jag brukar akta mig för blåklint eftersom jag vet att de så lätt får löss, men jag tänkte att det kanske skulle fungera bättre på en balkong. Men det gjorde det inte, kan jag rapportera. Och astern blommade nog aldrig om jag minns rätt. Jag vet inte om det berodde på sommaren eller att lössen på grannkrukans blåklint påverkade dem? Tråkigt hur som helst.


Luktärten tog sig så småningom och blommade långt in i november tack vare den varma hösten. Den blev dessutom ett perfekt insynsskydd när den fick klättra på kattnätet. Jag tog rätt på så många frön jag kunde och är i startgroparna att så dem vilken dag som helst nu, men jag har också köpt på mig en ny påse med frön. Eftersom jag förodlar inne på köksbordet vill jag inte så dem alltför tidigt så att de hinner bli så stora innan det går att skola ut dem. Men en dryg månad eller uppåt sex veckor borde de väl klara utan riktigt klätterstöd, tänker jag?


Balkongen blev ganska frodig till slut. Men jag tog med mig tanken om att nyttja väggytorna bättre i framtiden. Jag längtar efter en riktig balkongdjungel!


Här syns blåklinten som aldrig blev vidare glad, ens när den blommade och lössen inte hade hunnit hitta dit riktigt än. Kanske trivs den helt enkelt inte i balkongvärme? För att slippa ha alla krukor på golvet släpade ut en gammal hemsnickrad tv-bänk på balkongen. Den blev lite av en blomtrappa när jag vände den på sidan och istället för att hamna på tippen fick den plötsligt ett andra blomstrande liv.


På borden skådas ett myggljus och en annan ljuslykta som jag fick anledning att tända en ynka kväll på hela sommaren. Annars var det för kallt att sitta där på kvällarna när mörkret började smyga sig på.




Pelargonerna var riktigt sega i början av sommaren, men oj vad de blommade sedan! Långt efter att jag tagit in dem på hösten, in i november om jag inte minns fel. Jag valde att ha vita, lila och röda förra året.


Under senvintern gav många av mina pelargoner upp och jag vet inte riktigt vilka färger det är på de som ännu lever. Det blir en trevlig överraskning när de bestämmer sig för att blomma tänker jag. Men jag hoppas lite på att det är de vita som klarat sig.


Jaa, det var min balkongsommar 2015. Tråkigt nog lyckades jag nog inte fånga när pelargonerna blommade sådär fint under slutet av säsongen, möjligen återfinns någon instagrambild i arkivet som jag kan visa upp här en annan gång, om ni inte redan sett dem på instagram. Ni finner mig under namnet @sandralinneas även där.

En annan dag får jag väl skriva lite om årets planer för balkongen också. Jag kan redan nu avslöja att det inte blir lika mycket blomster som ätligheter på balkongen i år iallafall. Men om jag känner mig själv rätt kommer jag väl inte kunna låta bli att köpa på mig blommor också i slutändan... det är ju alldeles för svårt att motstå dem när jag väl står i affärernas blomavdelningar.

tisdag 26 april 2016

Inför ESC 2016



Plötsligt är det dags igen. Årets ESC närmar sig och ikväll, i detta nu, går Inför ESC av stapeln. Som få kan ha undgått äger finalen rum i Sverige i år eftersom Måns gick och vann hela alltet förra året. Och hur Frans kommer klara sig, ptja det får vi väl veta ganska snart antar jag. Jag gillar låten även om den är oerhört lik Matt Simons "Catch and release". Jag hoppas att den kommer klara sig bra, men tror inte att den kommer vinna på grund av sin brist på action/tempo. Plagiatdiskussionen kan också vara till Frans nackdel. Men samtidigt känns det redan på förhand som att få låtar borde vara bättre. Europa brukar ju inte leverera vidare mycket av världsklass...


Nå, nu är det dags att komma till den verkliga anledningen till detta inlägg. Betygsättning av årets bidrag, i turordning, med Finland som första land ut. Tyvärr känns låten hemskt tråkig och därför får den bara en tvåa av fem i betyg.

Grekland har startnummer två. Introt får mig att tänka på Alexander Rybaks vinnarlåt, men sedan tar likheten definitivt slut. Jag gillar delen med den kvinnliga sångerskan och hennes röst men den manliga sångarens rappartier förstör det hela för mig (som inte uppskattar rap). Tack vare att det är mer tempo i denna låt får den ändå en något starkare tvåa i betyg än Finland.

Tredje land ut är Moldavien och låten får en trea i betyg av mig. Den är inte märkvärdig på något vis, men den är inte dålig heller.

Ungern skickar en man med raspig röst, något jag får erkänna att jag är lite svag för. Det känns som att den spelar lite i samma liga som Frans och jag ger den en stark fyra. Huruvida en så lugn låt går hem i Europa vet jag dock inte, eller snarare tror jag inte att den kommer slåss om slutsegern. En hyfsad placering kan Freddie kanske ta hem.

Femma i startordningen är en video med ett epilepsiframkallande åskoväder från Kroatien. Den överväldigar mig inte på något vis och om blixtarna i videon tas med i scenshowen kommer jag bli irriterad. Låten får ändå en trea i betyg för jag misstänker att andra låtar i samma genre kommer vara så mycket sämre och då behöver tvåorna och ettorna till dem ;).

Storbritannien är ju redan direktkvalificerade. Hade de inte varit det hade de nog ändå tagit sig vidare till finalen med sin poppiga låt framförd av två unga killar. Är den briljant? Nej. Den är ganska intetsägande men samtidigt behaglig för öronen. Den får en trea i betyg av mig.

Nederländernas bidrag faller jag nästan alltid för, så även denna gång. Det är en behaglig lugn poplåt som får en fyra!

Armenien då. Nej nej. Årets första enpoängare från min sida.

Näst ut är San Marino som representeras av en turkisk sångare, om jag hörde rätt. Hans röst påminner lite om nån sån där gammal amerikansk supersångare som jag inte kommer ihåg namnet på, den är djup och behaglig. Men låten som sådan känns inte vidare spännande, den känns lite som en låt som skulle platsa i en reklam för raklödder eller nåt. Jag ger den en svag trea i betyg, mest för den behagliga rösten.

Ryssland är tydligen favorittippade, som de nästan alltid är. Äntligen kommer en låt med tempo i, tack vare det sticker den ut och som tittare väcks ur den tidigare halvslummern, som visserligen varit ganska behaglig i det stora hela. Men ESC behöver mer tempo. Samtidigt håller jag med Oscar Zia om att den är ganska tråkig. Låten får därför en trea.


Så när det första Inför-programmet närmar sig sitt slut konstaterar jag att det inte finns någon klockren vinnare i startfältet såhär långt. Men två länder har fått högre betyg än övriga av mig; Ungern och Nederländerna.



söndag 24 april 2016

Bejakad inre tant...




Efter några års uppehåll tog jag upp mitt korsstygnsbroderande i somras. Jag broderade på löpande band, påbörjade flera nya broderier. Inget av dem blev helt avslutat, tyvärr tryter mitt tålamod ofta när det kommer till slutfinishen med efterstygn och montering. Men tanken är väl ändå att de ska bli klara allesammans en dag. Jag har dock ingen brådska, det får ta den tid det tar.


Här är ett av broderierna jag påbörjade och som nääästan blev klart. Jag hoppas att jag kan visa en bild på det färdiga broderiet framåt sommaren någon gång. Jag påbörjade även ett annat broderi med kattmotiv, men det tycks jag inte ha någon bild på. Men jag hoppas att jag kan få det färdigt också i sommar.


Jag tog mig också an ett tredje broderiprojekt, mitt största någonsin. En julstrumpa med den tätaste väv jag någonsin broderat på!


Såhär långt hann jag på bara någon månad. Sedan kom december och mitt fokus hamnade på att julpynta och sådant istället. Men jag har ingen brådska. För någon månad sedan återupptog jag broderiet igen, men nu blir det bara några stygn nu och då när andan faller på. Det blir inga långa broderipass som i höstas. Hoppet är ändå ganska gott om att hinna klart med strumpan innan jul i år. Annars är det ingen katastrof om det dröjer ett år till. Mottagaren är fortfarande liten och kommer ändå kunna ha glädje av strumpan i många år, även om det skulle dröja till nästa år.


Här är en någorlunda nytagen bild. Som synes närmar sig slutet på själva korsstygnsarbetet trots allt. Sedan återstår bara allt det där andra, det som jag nyss skrev att jag fastnar vid... Den här gången måste jag dock bita ihop och ta mig igenom det så att mottagaren inte hinner sluta tro på tomten innan det blir klart ;).

lördag 23 april 2016

Uppdatering om Läsutmaningen 2015


 "Under 2015 är tanken att jag ska läsa böcker från 30 olika länder, minst 20 böcker skrivna av manliga författare och böckerna ska vara skrivna under minst 10 olika årtionden. Till dags datum har jag läst 26 böcker, för närvarande har jag hunnit en bit in i bok 27." Så skrev jag när jag gjorde en sammanfattning av mitt läsprojekt drygt en fjärdedel in i det.


Till sist kunde jag konstatera att jag hann läsa 49 böcker under 2015. Det var ganska långt ifrån mitt läsrekordår, men ändå ett av de bättre. I läsutmaningen bockade jag av 18 länder, 20 manliga författare och 9 olika decennier innan året tog slut. Således tog jag mig bara i mål med en av tre delutmaningar, eller vad vi ska kalla det. De manliga författarna.


Såhär i efterhand anser jag att det går att peka ut en enskild anledning som bidrog extra mycket till att jag inte lyckades med läsutmaningen. Eller kanske två. Eller nej, tre anledningar stack ut. En var Madame Bovary, vilken inte föll mig helt i smaken. Jag kämpade med den länge. Att vädret inte tillät balkongläsning under sommaren var nog en annan anledning. Jag fick ingen riktig läsro inomhus.



Den tredje och största anledningen till mitt misslyckande med läsutmaningen var Michail Bulgakov. Om jag kämpade med Madame Bovary länge så kämpade jag med denna bok länge. I månader. Tyvärr tappade jag mycket av min läslust i detta kämpande och sedan återkom den aldrig riktigt under återstoden av året. Faktum är att den fortfarande inte helt återkommit såhär nästan fem månader in i 2016. Men att jag nu läser fritt igen har iallafall varit av godo för rehabiliteringen av min läslust! Detta antar jag att jag får tillfälle att återkomma till vid senare tillfälle dock.


Deckare är inte min favoritgenre, men för att snabbt avverka böcker var den utmärkt. Och det visade sig att just denna bok var riktigt bra dessutom.


Mot slutet av året flikade jag emellan med en hel del ungdomsböcker. Ungdomsböcker är min bästa bot mot läslustbrist. Ungdomsböcker är dessutom ofta mycket bättre än romaner och annan "vuxenlitteratur".


En av mina starkaste läsupplevelser under tvåtusenfemton visade sig bli denna bok, Boktjuven. Den var helt underbar! Om ni inte har läst den kan jag verkligen rekommendera er att göra det.


Sammanfattningsvis kan läsutmaningen 2015 sägas ha varit både bu och bä för min del. Jag lyckades med min långvariga längtan efter att läsa mer varierat. Jag läste böcker av författare jag aldrig läst förut, jag läste böcker av författare från länder jag aldrig läst förut. Jag upptäckte nya favoriter. Jag prickade av ett par klassiker. Tyvärr visade det sig också att ett par bokval inte var så lyckade för min läslust och såhär i efterhand borde jag kanske inte ha envisats med att traggla mig igenom dem. Samtidigt är jag glad att jag trots allt gjorde just det. Det är genom att testa nytt man kan finna nya favoriter. Det hade lika gärna kunnat bli så.

Vid årsskiftet hade jag som målsättning att genomföra återstoden av läsutmaningen under 2016. Men i nuläget känner jag att jag hellre fortsätter läsa luststyrt. Kanske tänker jag om längre fram, men i nuläget får det bli som det blir med att pricka av de 12 länder och det decennium som fortfarande återstår för att utmaningen ska bli komplett utförd.

Kanske gör jag om utmaningen i sin helhet någon gång. Men då kommer jag nog ha det i bakhuvudet att jag byta ut böcker jag får kämpa med i ett tidigare läge. Kanske skulle jag också ändra lite på den. Kanske vore det en bättre idé att läsa böcker från 20 länder och av 30 olika manliga författare än tvärtom. För jösses så svårt det är att finna böcker från så många olika länder! Och när man vanligtvis har en läsrepertoar med böcker från ett mycket mindre antal länder är kanske utmaningen att utöka dem till tjugo stycken fullgod?

Avslutningsvis så vill jag också utmana er att läsa mer varierat, kanske genom att haka på den här läsutmaningen under 2017 (eller varför inte starta vid nästa månadsskifte eller vid halvårskiftet juni/juli)? Eller genom utmana er själva på något annat vis? Möjligheterna äro oändliga!

På stappliga ben...


Okej. Wow. Det har gått nästan ett helt år sedan jag gläntade på dörren till min då ännu tomma, nya lägenhet här. Jag hade stora planer för bloggen då. Jag började iordningställa den nya lägenheten. Jag köpte en ny dator. Jag tror att jag laddade batteriet till kameran. Jag skulle bli en frekvent skribent igen var tanken, men så blev det visst inte.

Kameran förblev oanvänd, datorn började flimra efter bara någon vecka och när jag inte längre kunde förneka problemet stängde jag av den och återgick till min gamla omöjliga trotjänare. Efter ytterligare några veckor kunde jag inte skjuta upp problemet längre så den nya datorn fick åka på en treveckorssemester till Tyskland innan den kom hem och var lagad. Samtidigt försökte jag komma i ordning i lägenheten. Jag odlade på balkongen och flyttade runt möbler men kom aldrig riktigt till rätta. Jag trivdes inte. Jag orkade inte få klart det sista. Således uteblev de där "efter"-bilderna.

2015 var också året när jag flyttade hem efter nästan färdiga studier. Jag försökte komma igång med jobbet som vikarie i kommunens skol- och förskolevikariebas men ägnade oändliga veckor med att vara sjuk istället. Femton av tjugofem veckor mellan mitten av april och oktober närmare bestämt. Enda gången jag verkligen var frisk var under sommaren när skolorna var stängda och förskolorna slagits ihop så att vikariebehovet var obefintligt.

Jag ägnade också 2015 åt att promenera. Femtio mil blev det ungefär, mellan slutet av november 2014 och sista decemer 2015. Flest mil gick under sommaren dock. När jag promenerade kunde jag uppskatta det svala sommarvädret som annars bara kändes värdelöst.

Sedan var det ju den där läsutmaningen också, den jag skrev om här. Böcker från 30 länder, av minst tjugo olika manliga författare och böcker från minst tio olika decennier. Jag tror det får bli ett separat inlägg om hur den där utmaningen egentligen gick.

Nu flimrar min dator igen sedan någon vecka. Häromdan blev skärmen vit två gånger och jag tvingades starta om den för att det skulle försvinna. Den kommer måsta åka på en ny resa till Tyskland innan garantin går ut någon gång i maj. Jag förbannar att jag trots min begränsade ekonomi inte valde att hoppa upp åtminstone en femhundring i prisklass, så att jag kanske fått en problemfri dator. Men det är så dags att ångra det nu. Jag försöker att inte fästa mig vid det. Jag skriver istället. Jag skriver istället för att skjuta upp det tills den blivit lagad, tills jag tagit nya bilder med kameran, tills lägenheten känns iordning... Det får bli som det blir. Jag vill bara skriva igen.

Jag har saknat och längtat efter bloggandet.
Jag vet inte om jag kommer hitta tillbaka till det eller inte, men det här är ett första trevande försök. Och snart kommer det komma fler inlägg. Jag har tänkt ut några i förväg för att inte komma av mig direkt. Om någon mot förmodan hittar hit och sitter inne på någon önskning om vad jag ska skriva mer tar jag gärna emot förslag i kommentarsfältet.