Inför ESC 2016 del II

Så var det dags för andra delen av Inför ESC 2016 och de återstående låtarna som deltar i första semifinalen kommer gås igenom.


Tjeckien är först ut med en riktigt blommig video. Men det är ännu en tjej och det är ännu en ganska stillsam låt. Den får en tvåa i betyg.


Cypern levererar tempo i form av en rocklåt, dock får inte låten mig helt och hållet på fall. Det är dock en helt okej låt och just för att det där med tempo är så sällsynt i år får låten en stark trea.


Österrike låt är trevlig. Den framförs på franska och ger mig lite Celine Dion-vibbar med extra fart och fläkt. Jag gillar! Fyra poäng.


Och så är det Estlands tur. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, den gör inget direkt intryck på mig. Varken positivt eller negativt. Den känns rätt meningslös. Två poäng. (Och i tv-studion verkar de ännu en gång gilla en låt jag ger dålig poäng, är jag extra elak i år? Eller är de för snälla?)

Azerbajdzjan fortsätter anlita svenska låtskrivare. Jag kan tycka att det är oändligt trist eftersom en av huvudmeningarna med tävlingen enligt min mening är att olika länder skickar musik som representerar just deras länder. Av samma anledning tycker jag att det är rätt trist att de flesta sjunger på engelska numera. Köper man in låtar från andra länder så faller ju det platt. Därför får de poängavdrag. Men samtidigt är låten rätt bra. Så den får en stark trea.

Frankrike är direktkvalificerade enligt Big five-regeln. Vad ska jag säga om denna låt tro? Det blandas franska och engelska, både plus och minus enligt resonemanget ovan. Det är lite tempo i låten och jo, jag gillar den definitivt. En stark fyra får den! Det är första låten där lite av melodin fastnat i mitt huvud efter att låten tagit slut. Bara det borde väl säga något?

Härnäst Montenegro. Låten fortsätter inte alls som den började, med löfte om tempo och energi. Istället övergår den i hårdrock och njaaa. Det är ju inte min grej, även om just denna låt inte var den sämsta jag hört i genren. Samtidigt håller jag med Helena Paparizou, den är fel i sammanhanget. En tvåa.

Island sedan då. Jag brukar gilla deras bidrag, det går liksom att lita på att de levererar oftast. Sångerskan påminner om Lisa Miskovsky, något väcker hopp. Men med väldigt många svarta fransar på ärmarna som det mest intressanta måste jag konstatera att låten är intetsägande och får tråkigt nog bara en tvåa i betyg.

Bosnien Herzegovinas låt hörde jag knappt medan jag letade efter ordet fransar i huvudet till texten här ovan och funderade på hur den manlige sångarens mustasch matchade väl till den svarta randen på den vita kostymen. Jag tänker att låten borde väckt mig ur funderingarna om den verkligen varit bra men nu gjorde den inte det och därför ger jag den en poäng.

Malta är näst ut och även om jag skulle vilja gilla låten måste jag nog dra slutsatsen att den inte går hem helt och jag försöker sätta fingret på vad det är som inte funkar för mig. Jag tror det är det att sången sjunker in i musiken lite för mycket. Tydligen är det svenska låtmakare igen också. Jag ger tre poäng.

Italien gjorde ju comeback i tävlingen för några år sedan, till stor glädje för mig. När de inte misslyckas helt med sina låtval kan de hamna riktigt högt på min lista, precis som Island. I år är låten lite sådär mittemellan som så många andra. Men låten tillhör definitivt kvällens bättre bidrag iallafall och får därför en svag fyra.



Kvällen kan sammanfattas i tre fyror som högsta betyg, vilket är en mer än i första programmet. Det är väl inte så tokigt men jag börjar verkligen längta efter en sådan där låt som träffar rakt i hjärtat och står ut som en självklar vinnare nu. Finns en sådan i årets ESC-startfält? Hittills känns det mest som en stor gäspning om jag måste göra en övergripande sammanfattning över alla låtar.