onsdag 29 februari 2012

Skottdagen


Min VFU-plats är ett enda stort katastrofområde som för tillfället är värre än någonsin. Men jag trivs ju där! Också! Och det är det som gör det så svårt att ta beslutet att byta skola. Men jag tror ändå jag måste göra det nästa termin...

Idag fick jag min första godkäntstämpel av tre från min VFU-handledare som kom till skolan för att vara med på min bedömningslektion. Det kunde gått bättre, kan man säga. När det bara är vikarier och lärarstudenter i ett enda virrvarr är det klart att barnen blir oroliga, men jag tror ändå att slutresultatet kommer att bli ganska (riktigt) bra! Och fördelen med att göra saker som man inte blir nöjd med är att det skapar tillfällen att inse hur man vill göra istället, för att göra det bättre. Faktum är att denna tvärtomtaktik är vad som fått mig att utvecklas mest och bäst som pedagog.

Imorgon byter jag dock "min" klass mot en heldag med specialpedagogen. Det här med sjuka pedagoger med handledningsansvar är svårt. Även om fritidspedagogen finns i klassrummet så är denne inte godkänd som LLU, så jag har tagit tillfället i akt och bestämt med en annan pedagog att få se hennes verksamhet istället. Jag har tänkt på det sedan min första VFU-period men tiden går så fort när man är ute på prakik och har uppgifter och samlar tusentals intryck som ska sorteras, så det har inte blivit av förut.

Specialpedagogiken är annars ett område jag tycker verkar väldigt spännande och jag är övertygad om att specialpedagoger besitter mängder med kunskaper som jag kan använda i vanlig klassrumsundervisning och höja kvalitén på den ett snäpp extra. Och det är ju inte fel?! :)

Sju dagar återstår av denna VFU-period, när jag gjort morgondagen har jag tagit mig halvvägs. Måste säga att det känns oändligt långt borta, och det ska bli väldigt skönt när jag nått i mål...

tisdag 28 februari 2012

Till stupstocken


Imorgon är det dags för min steg 2-bedömning. Efter dagens spännande röra med sjukanmäld LLU och vikarier för både lärare och fritidsledaren känns det inte alltför läskigt eller svårt. Men vad vet jag. Min bedömare kanske är jättesträng och lyckas avslöja att jag inte vet eller kan nånting om nånting! Huvaligen!

Jag drömer om sovmorgon, de här kvartöversexmorgnarna är inte inte inte min grej! Men det är långt till helgen ännu. Och ännu längre tills VFU:n är över för den här gången...

Mer än så har jag inte att säga för stunden, hoppas jag kan komma tillbaka med mindre trötta tankar och mer vettigt innehåll snart!

söndag 26 februari 2012

Studier i hängmattan


Det tog betydligt längre tid att gå igenom kurskatalogen med alla sommarkurser som ges på distans än jag hade tänkt mig. Jag hann se (höra) mer än en disc med Gossip girl-avsnitt under tiden och sedan var dagen, och helgen, slut.

I slutändan blev elva kurser kvar och även om det finns en risk för att jag möblerar om någon enstaka kurs i rangordningen innan ansökningsdatumet går ut så är den första delen definitivt spikad. Men just nu orkar jag inte tänka tanken att sätta mig och pussla mer med det här, så det blir nog som det blir bara.

Såhär blev listan:



Sommartermin 2012

1. Moderna kriminalromaner 7,5hp
2. Kreativt skrivande I 7,5hp
3. Mobbning i lärandemiljöer I 7,5hp
4. Att skriva barnlitteratur, preparandkurs (Distans, Deltid) 7,5hp
5. Deckaren, igår och idag. Från Agatha Christie till Stieg Larsson 7,5hp
6. Astrid Lindgrens författarskap (Distans, Deltid) 7,5hp
7. Chick lit (Distans, Deltid) 7,5hp
8. Kultur och samhälle i Frankrike 7,5hp
9. HBO och det samtida TV-dramat (Distans, Deltid) 7,5hp
10. Sociologi, GR, (A), Ungdomssociologi 7,5hp
11. Ungas kultur i ett digitalt medielandskap 7,5hp

Det som återstår att besluta är om jag ska försöka mig på 15 hp i sommar, eller om det räcker med 7,5. Med tanke på att jag ska läsa 150% halva hösten så lutar det åt det senare.

onsdag 22 februari 2012

Virustajm igen


...eller jag menar: VFU-tajm! Imorgon är det dags att återvända till mina andraklassare för första gången den här terminen. 12 dagar varar denna VFU och i ärlighetens namn känner jag mig inte alls peppad. Det har helt enkelt varit för mycket på sistone och väckning klockan sex för att hinna med bussen en timme senare och vara borta hela dagarna är inte det ultimata för att hinna återfinna balansen i tillvaron (och själen). Det är lite extra press den här gången också då det är dags för min första bedömningslektion. När jag fyllde i självvärderingen inför den igår kändes det som att jag inte kan nånting. Hu!

Idag regnar det för övrigt i Blöteborg. Jag åt ingen semla igår på semmeldagen eftersom det inte existerar vaniljsemlor i den här stan. Däremot ägnade jag hela dagen mellan 11-21 åt skolsaker och när jag kom hem efter en av våra ganska sällsynta heldagar i skolan idag fortsatte jag på den skolrelaterade vägen och letade fram exempeltentan och läsanvisningarna. Jag vet inte om jag verkligen kommer lyckas, men intentionen är att plugga så mycket jag bara kan under praktiken för det är så galet mycket litteratur och ett stycke salstenta som ju inte tillåter att man tar med böckerna och sitter och bläddrar i medan man besvarar frågorna.

Som synes har det inte blivit mycket till uppdateringar här på sistone och jag lovar ingen bättring den närmaste tiden heller. Efter VFU:n stundar en vecka med intensivt tentaplugg och därefter har jag en vecka på mig att skriva en VFU-uppgift på 5-6 sidor...

En positiv sak när jag kommer ut ur dimman igen är att Tuss kommer hem ifrån Asien typ närsomhelst då och dessutom kanske det börjar bli lite vår i min del av världen då! Åh vad jag längtar efter våren! Eller stryk det, jag längtar efter sommaren! På tal om sommaren ska jag förresten plöja kurskatalogen i helgen så jag kan göra min ansökan till sommarterminen (skumt ord). Några tips på roliga (edit: distans)kurser (som dessutom eventuellt kan vara till nytta i lärarjobbet)?


torsdag 16 februari 2012

Ännu en av mina förälskelser

Trillade över dessa bilder i ett utskick från Länna. Finfina lampor av duktiga Louise Campbell för Louis Poulsen som jag föll huvudstuga för. Jag skulle inte tacka nej till en av varje!

onsdag 15 februari 2012

Vaccinationer


En snabb tanke såhär på morgonen, strax innan det är dags att åka till didaktikföreläsningen. De pratar på nyheterna om att nyttan av vaccinet Pandemrix inte verkar gjort så stor nytta. Trots att över hälften av svenska befolkningen vaccinerades är dödstalen desamma som i Tyskland där bara 8% vaccinerades.

Jag var hela tiden skeptisk till det snabbt framtagna vaccinet och den hysteri som rådde och såhär i efterhand verkar jag ju ha gjort rätt som avstod och inte ens allvarligt övervägde att ta det. Som lärarstudent gissar jag att trycket kommer vara fortsatt högt vid framtida pandemier/epidemier. Men jag hoppas att de ändå låter oss göra våra egna val, så att inte hysterin gör att man tvingas ta förhastade beslut med svåra sjukdomar som följd. För vad är det som säger att det inte kommer bli på samma sätt med framtida vaccin?

söndag 12 februari 2012

När de sociala medierna får stå tillbaka



Ikväll skippade jag de sociala medierna några timmar och ägnade mig åt riktig brevskrivning istället. För första gången någonsin blev det dock författat i ordbehandlare istället för för hand. Kan konstatera att det inte alls har samma charm och dessutom hittade jag ett par knäppa formuleringar när jag läste igenom det efter att jag skrivit ut det. Kontenta: jag håller mig till penna och papper när jag ska skriva brev i fortsättningen.

Konstaterade som alltid när jag skriver brev att det sker alltför sällan. Jag önskar att jag hade tid och fler möjliga mottagare för brevskriveri...

Queen of the night


Vaknar till nyheten att en del av min barndom är borta. Whitney Houston är död, 48 år gammal. Det är så sorgligt, jag hoppades och hejade alltid på henne. Ville att hon skulle ta revansch på livet och återta sin plats på tronen...

Bodyguard var en av de första "vuxenfilmerna" som dök upp på min repertoar, tillsammans med Dirty dancing. Soundtracket till filmen var en av de första cd-skivorna jag minns att vi hade hemma. Den var mammas, men när jag flyttade hemifrån "lånade" jag med mig den...

Så sent som i höstas såg jag om Bodyguard för första gången på flera år när den gick på teve. Eftersom det var så länge sedan jag sett den upptäckte jag att det var mycket jag inte mindes exakt riktigt och det gjorde hela upplevelsen så mycket bättre. Filmen höll trots tidens gång. Jag antar att jag snart kommer få tillfälle att se den igen nu...

Och här skulle det vara en fin video, men det vill inte fungera så jag hoppas ni orkar klicka på länken istället...

torsdag 9 februari 2012

Framåtrörelse


Kunde äntligen pusta ut och konstatera att jag blivit godkänd i den förra kursen i eftermiddags när jag kom hem efter bra didaktikseminarium med den mest engagerade läraren sedan jag började på lärarutbildningen och roligt grupparbete i textbedömning.

Nu stundar långhelg för mig, vilket inte känns helt fel. Förutom att plugga ska jag försöka fylla helgen med te och massor av Gossip girl. Melodifestivalen är förstås oundviklig, men jag ser mer fram emot På spåret imorgon! Kanske lyckas jag göra något storkok också. Det har jag skjutit på alldeles för länge nu och Dafgårds kalops börjar bli tråkig...

onsdag 8 februari 2012

PS


PS. Ni kommer väl ihåg att jag besvarar kommentarer direkt i kommentarsfältet? Om du klickar på "registrera mig via e-post" när du lämnar din kommentar ser du enkelt om jag svarar eftersom det då dyker upp ett mejl om det i din inkorg!

Pysssko


Apropå föregående inlägg om pensionsåldersförslaget läser jag följande i facebookflödet från gruppen VI som INTE vill ha FREDRIK REINFELDT som STATSMINISTER:
Sverige har nästan Europas högsta ungdomsarbetslöshet. I det läget väljer statsminister Fredrik Reinfeldt (M) att ge en intervju, i Dagens Nyheter, där det främsta budskapet är att vi borde jobba tio år längre än nu innan vi får pension, till 75 år.

Om det inte vore för att människan vore så fruktansvärt läskig hade jag skrattat åt det, för mer humor än så kan det väl inte bli? Verklighetens utslitna folk ska plugga efter femtio, men gubbjäveln som säger att folk måste ställa in sig på att byta yrkesbana sent i livet genom att studera igen, tjänar 144 000 i månaden och har alla förutsättningar både ekonomiskt och ur potentiell livslängdsvinkel (hög ekonomisk standarn hänger ju samman med hög hälsa och därmed chansen för ett långt liv), han tycker att det är för sent! Jävla dubbelmoraliserande rådjursögda smurf!

(som synes är en karriär inom politiken inte att tänka på för min del, jag skulle aldrig kunna debattera på ett riktigt vis utan stå där och skrika diverse skällsord och förolämpningar och skiljas från min post fortare än kvickt, haha!)



Det mirakulösa föryngrandet



Ingen har väl kunnat undgå statsministerns utspel igår om att höja pensionsåldern till 75. Ingen av oss vanliga människor har väl svårt att se hur totalt absurt hans förslag är heller. Få av oss kan väl hålla oss för skratt när vi tänker på hur väckarklockan väcker oss och driver oss iväg till jobbet på måndag morgon när vi är 74 heller? Eller?

Det går inte att beskriva klumpen som uppstod i min mage när jag hörde första nyhetssändningen igår morse där Reinfeldts nuna syntes. 75! Ska jag jobba till 75? Jag vet inte ens om jag kommer klara att jobba heltid efter examen 2014, året då jag fyller 29! Så ramlar jag över en länk till detta blogginlägg och förstår precis hennes känsla. För man behöver inte befinna sig i Fas 3 för att höra bojorna rassla. Man hör och känner dem lika väl i vanliga underbetalda yrken, 45 år innan det enligt dagens regler är dags för pension. Det finns ju nämligen statisktik som talar sitt tydliga språk när statsministern och hans kompanjoner inte gör det. Statistiken som visar hur människor slits ut i förtid av sina krävande jobb, som redan nu skvallrar om att vi också en dag kommer måsta sälla oss i ledet in i Fas 3 om ingenting görs nu för att förhindra att det blir så!

Arbeta till 75. Tanken är skrattredande. Min morfar dog en månad efter sin 55-årsdag. Min mormor hade det kämpigt sina sista levnadsår, men hon hann leva i lite mer än 74 år. Jag vet inte exakt hur gamla mina farföräldrar blev, men de föddes under andra halvan av 20-talet. Möjligtvis var min farmor född på 30-talet. Båda dog 1987/88. De blev alltså inte mycket äldre än morfar.

Mina gener innehåller hjärtsjukdom, pancreascancer, bröstcancer, diabetes, fibromyalgi, torticollis och reumatism. Jag har nedsatt hörsel och psykiatriska diagnoser. Min syster är född med kromosomfel, även om inte jag är det så vet man inte vilka skavanker som finns om man börjar titta närmare. Oddsen för att jag kommer vara frisk och arbetande till 75 är obefintliga! Men så är det ju precis det Reinfeldt och hans gelikar räknar med också. Att majoriteten av landets slavar ska dö innan staten måste leva upp till de skyldigheter de har gentemot oss, det vill säga betala ut pensionen vi är berättigade under förutsättning att vi lever upp till vår del av avtalet. Att hålla oss vid liv...

Debattvågorna var höga och länkarna många igår. Det som fastnade mest hos mig var bland annat den röst som sade: När de ringer och vill prata pension med mig skrattar jag bara och säger glöm det. Jag kommer inte leva länge nog att få nöje av de pengarna.

Och min tidigare ångest över att ännu denna dag inte ha ett öre i någon form av pensionssparande lättar en smula. För det ligger så mycket i det. Jag ska spara pengar i madrassen istället, att använda medan jag fortfarande lever!



Hundrafemtio


Det blir inte så regelbundet skrivande som de första veckorna på året. Jag har inte så himla mycket att skriva om liksom. Vårterminskursen drog ju igång för ett par veckor sedan och i och med att jag valde att åka hem en vecka och dessutom inte fick fatt i böckerna direkt ligger jag en smula efter med läsningen. Jag har läst ikapp en del och som tur är är det inte så fasligt mycket läsning i denna kurs som i litteraturkursen i höstas heller, så det jag inte hunnit med känns inte överväldigande. Men det börjar definitivt kännas lite jobbigt att tänka på salstentan i mitten av mars. Snart måste jag lägga i en högre växel, inte minst med tanke på att det bara är några veckor kvar till VFU:n. Under de veckorna orkar man inte tänka på kurslitteratur, vilket innebär att jag inte har särskilt mycket effektiv tentapluggstid kvar...

För en stund sedan blev jag uppringd av en studievägledare som informerade om en ändring i upplägget av höstens studier. Ändringen innebär en studietakt på 150% under första halvan av terminen, varav 50% är på distans. Men å andra sidan kommer studietakten bara vara 50% på distans under andra halvan av terminen. Jag har förstås inte hunnit tänka så mycket på det ännu, men jag tror det kan bli bra.

Anledningen är att engelskan inte ges på heltid under en halva av terminen som det informerats om tidigare, utan på distans över hela. Och matten som jag tydligen lagt under andra halvan av terminen har jag flyttat till första halvan istället. Det blir skönt att få den undanstökad så snabbt som möjligt tror jag, med tanke på att matten är det jag fasar näst mest över under studietiden (efter examensarbetet)...

Idag har jag, på tal om skolan, inga lektioner. Därtill har jag inga planer på att plugga heller eftersom jag pluggade en hel del i helgen, bortsett från att jag ska gå igenom ett par elevtexter tills imorgon då vi ska göra bedömningar av dem i basgruppen. Skönt!



lördag 4 februari 2012

Nivån.


När Sean Banans bidrag är det svängigaste och låter bäst... har man umgåtts för mycket med sju- och åttaåringar då? Eller är det bara där nivån ligger i år?


Février


Det har blivit februari sedan jag senast skrev. Jag har återvänt till Göteborg efter en alldeles för kort vecka hemma i Dalarna, varit på 25-årskalas för min fina Snuss, börjat sakna Tuss som rest iväg till Asien i sju veckor... det har gått två dagar sedan hon for. Bra ekvation, väldigt bra. Not.

Hela världen är iskall och min vattenkokare arbetar flera gånger om dagen för att göra thévatten. Ljus har tänts, även om det känns lite halvdant efter att ha sett bilderna från Guldheden där ett studentbostadshus brinner och en  person har hittats död på nyheterna. Jag hoppas att ingen jag känner bor där. Eller alltför nära.

Jag har ägnat dagen åt lite plugg och en del städning som slutade med att jag tömde dammsugarpåsen på allt sitt innehåll för att hitta T-tangenten till datorn. Låt oss säga att det tog ett tag, ledde till en hel del nysande och att jag fick dammsuga om en del av golvet.

I väntan på att årets Melodifestival-följetong ska dra igång ser jag Postkodmiljonären och äter kladdkaka. Och dricker thé, förstås. Friggs Green Chai med kanel och kardemumma, en av favoriterna. Men nu är det alldeles strax dags! Jag återkommer kanske med en liten utvärdering lite senare...

Bilder: Privata