söndag 27 maj 2012

Teflonpannor


Jag vill bara tipsa er om det här inlägget om teflonstekpannor. Efter att ha läst det känner jag detsamma som Linneas lilla gröna. Det blir aldrig mer någon teflonpanna i mitt kök efter att de som redan finns här är färdiga för tippen.

Då drömmen kan förverkligas


Tretton år har det gått sedan Charlotte Nilsson (Perelli) tog hem segern i Israel med Take me to your heaven och min dröm att en dag få vara med om en ESC-final live väcktes. Nästa år kan den bli förverkligad. Inte ett år för sent!

Men nu är jag en trött tant, så jag låter mig nöja med de raderna. Får återkomma en annan dag. Go Loreen!

torsdag 24 maj 2012

Av vintern syns inte ett spår...


Okej att det är bra med sommar. Inte alls okej att sommaren kom såhär utan förvarning i denna omfattning. Jag lider i mitt Alcatraz. Om det inte vore för att jag skulle åka hem om bara ett par veckor och behöver spara alla pengar jag kan till sommaren hade jag investerat i en liten fläkt, men nu känns det ovärt. Eventuellt skulle det inte gjort någon nytta heller...

I skrivande stund har jag dock tagit mig till skolan och deras någorlunda snabba wifi, eftersom jag överskrivit surfgränsen på mitt mobila bredband flera gånger om denna månad och knappt kan läsa ett blogginlägg eftersom bilderna aldrig laddar. Så nu sitter jag här och ska nöjessurfa en timme tills det är dags för eftermiddagsseminarium!

Senast jag skrev räknade jag upp allt som gått fel i mitt liv den senaste tiden. Nyköp av dator, försvunna tv-kanaler och så vidare. Igår kväll när jag var på väg att gå och lägga mig gjorde jag dock ett uppgivet försök till kanalsökning igen och hux flux fanns de där. På dagen två veckor efter att de försvann. Jag hade lite svårt att sova sedan eftersom jag låg och funderade på alla repriser jag kommer kunna titta ikapp nu. Jag har saknat Greys anatomy och nyhetsmorgon alldeles vansinnigt. Och Trädgårdsonsdag!

Denna min ofrivilliga tv-löshet har dock fått mig att inse att jag inte saknar den så mycket som jag trodde jag skulle göra. Vissa tv-program, såsom de just nämnda har det svidit en del att veta att jag missat, men annars har det många gånger varit ganska skönt att inte vara slav under tv-tablån. Det har också blivit en bekräftelse på något jag brukar säga annars: nämligen det att jag sällan tittar på tv. Jag lyssnar istället. Teven står bara och går för att det inte ska kännas så tyst och ensamt.

Det har också fört med sig något annat gott, för att inte missa ESC-delfinalen i tisdags träffade jag E som det var närmare två år sedan jag såg senast (och för första gången :)). Det blev en mycket trevlig kväll minsann! Och ikväll ska jag socialisera över delfinal två tillsammans med Tuss. Hur det blir på lördag, nu när jag har min egen tv tillbaka, återstår att se. Det skulle vara skönt att bara stanna hemma och blogga om hela grejen om den här värmen håller i sig. Å andra sidan har jag inte många chanser kvar att socialisera nu innan sommaren och hemresan, så jag borde väl passa på...

Avslutningsvis kan jag förresten pricka av en av tre tentor. Den andra i ordningen tror jag att jag ska påbörja imorgon, det vore rysligt skönt att bli klar med dem så fort som möjligt så jag slipper tänka på dem mer...



lördag 19 maj 2012

Allt och inget


Det var ett tag sedan jag skrev nu. Det har varit händelserika dagar. Jag har avslutat min sista praktik i bästa klassen, jag har haft min sista praktik på över ett år. Jag har haft huvudvärk och genomlidit en friluftsdag i ösregn. Jag har inga tv-kanaler sedan en och en halv vecka tillbaka, så jag har tittat igenom nästan hela Satc-boxen i ett svep, jag har sett fem Harry Potterfilmer på två dagar. Och förra söndagen hängde jag på uteserveringar halva dagen. I onsdags var jag dessutom på SM i Poetry slam. Önskar att jag kunnat stanna längre, och gått fler dagar, men så blev det nu inte. Jag har fått lov att skaffa ny dator och igår påbörjade jag VFU-uppgiften: tenta ett av tre.

Jag har gjort adressändring inför sommaren och tackat nej till platsen på en av sommarkurserna jag inte ska gå, invigt min blå klänning med vita prickar i frasande tyg och längtat hem, efter sommaren.

Och här sitter jag nu denna lördagsmorgon den nittonde maj och bloggar istället för att öppna tentadokumentet. Men än finns lite tid till det...


måndag 7 maj 2012

Inför ESC del IV


Ja, men se! Den här veckan lyckades jag faktiskt pricka in den riktiga sändningstiden och inte reprisen. Det är dags för de sista låtarna att bli poängsatta!

Turkiet övertygar inte mig. Kanske kan de övertyga andra, men jag ger dem en nolla.

Estland då, ska de väga upp den halvdåliga starten? Jodå, det gör de absolut. En stark trea får Kuula! Eller förtjänar den en fyra till och med? Jo, jag tror nästan det. En fyra!

Slovakien satsar på hårdrock och det går ju sällan hem hos mig. Ej heller denna gång, misstänker jag. Men efter introt som ringer i mina öron tar det sig ändå, kors i taket! En stark trea.

Och så är det Norges tur. Inte lär det bli någon ny Rybak-höjdare.. men vi får väl se. Nej, just det! Det var ju Eric Saade-grejen, den har jag hört förut. Två poäng.

Bosnien Herzegovinas låtar är jag ofta svag för. Det här låter också bra. En ballad, en tjej, en G-klav i videon. Fyra poäng.

Litauen... måste jag erkänna att jag i det stora hela missade. En tvåa? En trea? Panelen verkar inte gilla den, så jag följer dem i det här fallet. Två poäng.

Och jag har delat ut 15 poäng so far. Härnäst följer de låtar som är direktkvalificerade för att de bidrar med mest pengar till hela kalajset.

Storbritannien har valt.. en gubbe med ett sömnpiller till låt. En poäng. Hu! Samtidigt förstår jag att delar av panelen väljer den andra vägen och ger höga poäng. Det finns en viss chans att den här låten klarar sig hyfsat trots allt.

Frankrike skickar inte Sebastian Tellier i år. Synd, jag älskar honom. Men låten är i alla fall inte katastrofal., den får två poäng.

Italien, landet som återkom efter 13 års uppehåll förra året och blev tvåa. Jag gillar låten. Den får faktiskt en femma! De kommer nog hålla sig högt i resultatlistorna i år igen.

Och så Azerbajdzjan då, värdlandet. Tyckte mig höra att svenskar varit inblandade i även detta bidrag. Någon ny vinnare har de inte vaskat fram, dock. Det är ett sömnpiller som kan slå sig ihop med Storbritannien. Två poäng.

Spanien. Söt tjej, ballad. Låååååååååååååååååååååång ton. Men det övertygar inte mig. Två poäng.

Avslutningsvis är det så dags för Tyskland och en avhoppad Idoldeltagare med halsproblem. Han är rätt sympatisk faktiskt. Någon ny Lena är han inte, men det kan definitivt gå bra för honom. Fyra poäng!

31 poäng blev utdelade idag, och det är högsta poängsumma jag skramlat ihop under dessa Inför-program. Det är alltså fortsatt hög kvalitet på bidragen i den andra semifinalen. Månne blir det tufft för Sverige att ta sig vidare till finalen, trots allt?

Hur ser min topplista ut nu då?

Sverige, 5 poäng
Italien, 5 poäng
Schweiz, 5 poäng
Nederländerna, 4 poäng
Estland, 4 poäng
Bosnien Herzegovina, 4 poäng
Tyskland, 4 poäng
Danmark, 4 poäng
Finland, 4 poäng

Återstår att se om jag står fast vid min poängsättning den 22 maj och de efterföljande dagarna!


söndag 6 maj 2012

Länkkärlek igen & meningsfullhet


Jag skrev ett länkkärleksinlägg häromdagen där jag i korthet hyllade Jonna Jinton och hennes underbart, fantastiskt fina blogg och skrev att jag skulle återkomma till henne och även några tankar och känslor som jag gått och finurlat på. Det går också att koppla samman med inlägget jag skrev för en stund sedan, om högkänslighet.

Mitt i förra kursens allra intensivaste tentaplugg till både sals- och hemtenta började jag läsa Jonnas blogg, som jag hittade till för första gången för länge sedan. Då placerade jag den bara i mappen döpt till "Läs snart" där den sedan låg bortglömd och väntade. Jag vill tro att det finns en mening med att saker och ting händer och att de inträffar just då de inträffar. Så när Jonnas blogg nämndes av någon annan bloggare den här gången och jag klickade på länken var det just i rätta ögonblicket.

Stressen av två långa intensiva terminer utan ett sommarlov emellan då jag fått en chans att vila upp mig, har tagit väldigt på mig och en längre tid har jag balanserat på bristningsgränsens rand. Funderingarna på att uppsöka studenthälsan, på att kanske behöva bli sjukskriven igen, på att hoppa av utbildningen, på att flytta hem, har allesammans funnits och växt sig allt större. Men lika lätt som jag ibland ger upp utan att ge något ett sista försök och en kraftansträngning, lika svårt har jag andra gånger för att släppa något ifrån mig. Tjurskalligheten håller mig då kvar på banan och jag kämpar och kämpar och kämpar tills jag plötsligt har nått ända fram till (del)målet (och sedan kraschar jag eventuellt innan jag samlar ihop alla spillror och går vidare igen). Det är väl ungefär där jag befinner mig nu, på upploppssträckan till sommarlovsmålet. En månad återstår innan jag får packa väskan och åka hem i två och en halv månad, andas lantluft, klappa mina katter och finna kraft igen.

Men jag har också insett att detta egentligen inte är vidare snällt mot mig själv och inte är en taktik som kommer att hålla för alltid. Så jag har tänkt mycket. Kanske har jag också mognat, blivit mer vuxen, för bitarna har långsamt börjat falla på plats. Drömmarna som under en lång tid av min sjukskrivning försvann helt, har med tiden återkommit och utkristalliserats allt tydligare. I samma veva som jag började läsa Jonnas blogg gjorde jag också en vision board. Jag gjorde en för några år sedan. Även om jag inte vet om jag har den kvar längre, så minns jag en del av det som stod på den och kunde konstatera att jag kunde bocka av några av punkterna på den medan jag skrev på den nya. Det viktigaste är att blanda högt och lågt, stort och smått. Att bara sätta upp långsiktiga, svåruppnåeliga mål är inget vidare... då får vision boarden bara motsatt effekt och det känns som att man inte lyckas med någonting.

Just nu drömmer jag om mindre saker som att köpa en cykel, att vara mer kreativ och umgås mer med mina vänner men också stora saker som att få ett jobb, skriva en bok, spara pengar och köpa ett hus på landet, bli delvis självförsörjande. Ett enda litet moln på min vision board sammanfattade till slut allt det andra: leva.

Det är där Jonna och hennes blogg kommer in i det hela (igen). För livet känns mig ganska avlägset nu, staden, de tuffa studierna och det framtida heltidsarbetet är inte liv för mig. Jonna fotograferar det magiska norrskenet, har förvandlat ett stort intresse till en försörjningskälla och flyttade hundra mil från storstaden till "ingenstans" där hon plötsligt fann magin i tidningspapper, bark och en välfylld vedbod.

Jag påmindes om min barndoms vedklyvning hos mormor, om snöskottningen och tiden då jag läste, cyklade och såg magin i det lilla. Jag kände meningslösheten i att dag efter dag låta livet rinna mellan fingrarna då jag bara sitter instängd i mitt lilla studentrum med datorn och teven som tidsfördriv och insåg att det inte är att leva. Men leva ska jag göra. Det är ditåt jag strävar: mot livet.

HSP


Igår stötte jag på en länk till en artikelserie i SvD om högkänslighet och mina tankar började virvla i hundraåttio. Att diagnostiseras med borderline är att ha vissa förstärkta personlighetsdrag. Personlighetsdrag som är så starka att de gör att man får svårt att leva normalt. Man är överkänslig, pendlar mellan svart och vitt, högt och lågt, hat och kärlek. Det finns inget mellanläge. Medan borderline är ett skällsord är högkänslighet och att vara en highly sensitive person det inte. Det är istället förklaringen till varför man är som man är, i all sin sköra bräcklighet, utan att lägga någon skuld i det. Upp till en femtedel av alla människor har detta högkänsliga personlighetsdrag och plötsligt är det som att få stiga in i de "normalas" värld igen.

Jag kanske aldrig varit sjuk? Kanske är min stresskänslighet, mitt behov av lugn och tystnad, de oförklarliga överväldigande känslor som ibland kan skölja över mig som en enorm våg bara alldeles normalt om än lite mindre vanligt än att inte vara överkänslig? Kanske har det bara inte funnits tillräcklig kunskap och kännedom om detta hos de personer jag träffat under mina år som sjukskriven och inom psyksvängen?
 
Artiklarna blev som ett kvitto på att jag är på rätt spår med de tankar jag burit omkring på och som på sista tiden blivit alltmer klara och begripliga för mig och som jag ett tag nu tänkt blogga om. Vore det inte för att jag funnit dessa artiklar hade rentav detta blogginlägg innehållit dessa tankar, men nu dröjer det till nästa text (som jag förmodligen kommer skriva direkt efter denna, eller åtminstone innan dagen är slut).


Inför ESC del III


Ja, så var det dags för det näst sista Inför ESC-programmet för i år. Låtarna som är med idag kommer synas i den andra semifinalen, där återfinns också Sveriges Loreen. Men först kommer några andra låtar...

Serbien är först ut med en artist som valts ut utan någon omröstning, folket fick däremot rösta på vilket språk låten skulle framföras på. Instämmer då Gina säger att det kanske kunde vara ett grepp för SVT att använda sig av nästa gång... Låten då. Ptja. Heldålig är den inte, men hur högt lyckas den klättra på betygsstegen? Jag tror det får bli en trea, av det svagare slaget.

Makedonien överraskar. Efter det lugna introt blir det plötsligt mycket rockigare. Det kan nog låta bra på en livescen men jag tycker inte riktigt att det tar sig ändå, så även denna låt får bara en svag trea.

Nederläderna, vad sysslar ni med då? Indianfjädrar och något 70-tals flower powerigt, trummor, tamburiner och ännu mer indianrelaterad klädse à la Pochahontasl. Det är ganska lugnt tempo, jag gillar det. En fyra!

Malta härnäst, representerade av Kurt som bland annat står i snöfallet och sjunger något som låter rätt okej. Jag tror Sverige hamnat i den tuffare delfinalen minsann, tre poäng får Kurtan! (Men panelen ger låga poäng och sågar detta, så jag kanske missat något?)

Vitryssland satsar på motorcykeloveraller i år ser det ut som. Hur låter de då? Lite enformigt tycker jag, så de får nog bara en tvåa. Eller en svag trea kanske? Näej, lite elak måste jag ju vara också!

Portugal. Ojoj, jag somnar redan två sekunder in i introt. Panelen utnämner vissa låtar till kisspaustillfällen och detta är nog en sådan. En poäng får tjejen, bara för att hon har en snygg röd klänning och andra varit betydligt sämre!

Näst på tur är Ukraina. Det låter väl rätt okej men skär ändå på något sätt i mina öron, så det blir bara två svaga poäng till den. Jag tror att andra kommer gilla den så den får nog en hyfsad planering ändå.

Bulgariens låt låter ganska trevlig men blir lite lätt enformig ju längre det lider. Tre poäng till den. Men ljussättningen får ni bannemig göra något åt, jag blir bländad av allt vitt ljus!

Sloveniens låt är skriven av samma låtskrivare som låg bakom Serbiens vinnarbidrag Molitva. Denna har inga större likhet med Molitva, men helt dålig är den inte. Jag tror den får en svag trea, den med.

Kroatien har även de skickat en vitklädd kvinna, det har varit några sådana på raken nu. Men det vita känns inte nytt och fräscht som i Lindström & Schyfferts inredningsshow, snarare är detta ganska trist. En poäng. Eftersom de ligger alldeles innan Sverige i startfältet är det inte helt fel att det är så trist och fartfattigt dock!

Sverige står alltså på tur nu. Loreen låg inte på vinnarplats för mig under uttagningarna, men låten är för all del fartfylld och bra så jag känner mig inte speciellt orolig för att hon kommer skämma ut oss med ett uruselt resultat ändå. Hon är åtminstone värd en fyra. I jämförelse med resten av startfältet kan hon rentav vara värd en femma, men för att inte bli anklagad för partiskhet reserverar jag mig något ;). Men alltså, nu efter att ha hört alla låtar och funderat lite så måste jag nog ändå ge Loreen den där femman. Hon är värd den!

Georgien följer upp vårt svenska superseriösa bidrag med låten "I'm a joker". Och ett skämt är det verkligen. Noll poäng!


Och 29 (eller 30) poäng har jag delat ut. 24-30 poäng har panelen delat ut (Thomas var såklart mest generös) och de verkar instämma med mig i uppfattningen att det är bättre låtar med i denna semifinal.



onsdag 2 maj 2012

Länkkärlek & VFU


Jag hade hoppats ha energi till att skriva ett riktigt välskrivet blogginlägg när jag kom hem efter min första VFU-dag för den här perioden. Men kaoset som rådde förra gången råder ännu i minst samma skala. Jag kan bara hoppas att det ordnar upp sig innan helgen, annars är det nog bara att stå ut. Tio dagar kvar.....

Men även om orken tryter vill jag i alla fall länka till och tipsa om den finaste blogg jag någonsin läst, nämligen Jonna Jintons. Har ni inte läst den förut, så gör det nu och lägg till den i erat bloggflöde! Jag återkommer så fort jag inte känner att hela min hjärna är mos med några väl valda tankar och ord om både hennes blogg och vad jag tänker och känner efter att ha läst den från början till slut inte mindre än två gånger.