lördag 23 juli 2011

Med åska och regn som kulisser


Blogger ser helt annorlunda ut, jag har ju inte skrivit så ofta på sistone.. när jag väl försökt har det dessutom inte fungerat. Men jag hoppas det gör det idag, att jag får det att fungera.


Igår hörde jag den första åskknallen en kort stund efter att jag gått upp, nån gång mellan tio och halv elva. Sedan åskade det oavbrutet i många timmar. Och regnade. 37 mm hade det fallit i Mora enligt Rapports metereolog. Men det klarnade upp lite under den sena eftermiddagen. Jag kunde sätta igång teven, se lite golf. Textremsan som rullade överst på skärmen gjorde dock att jag bytte kanal, för att se NRK:s direktsändning från Oslo. Obegripliga bilder fick mig att känna mig illa till mods på ett sätt jag inte alls gjorde då sprängattentatet i Stockholm ägde rum i vintras. Och sedan kom rapporten om Utøya . När jag gick och lade mig talade de om nio döda där, och sju i Oslo. Jag läste retweets från människor som befann sig där, på ön. Aldrig har en nyhet känts så nära, och jag förstår nu varför det blivit så stort så snabbt. Twitter är här för att stanna, och likaså stannar jag. Där.


Nu åskar det igen. När jag vaknade imorse var det första jag gjorde att sätta på Nyhetsmorgon. Det första jag möttes av var beskedet om 84 döda på
Utøya. Bestörtning. Jag vet inte vilket ord som bättre kan beskriva det ögonblicket.

Jag tror att vädret är som det är just nu för Norges skull. Solsken skulle inte passa en dag när 91 oskyldiga, mestadels unga, människor blir berövade sina liv i ett sådant här vansinnesdåd. Och jag vet att jag måste syssla med politik på något vis i framtiden, som jag så länge egentligen velat redan men tvivlat på att jag någonsin skulle klara med tanke på min sjukdomsbakgrund. Kanske blir jag inte statsminister, men det är inte bara statsministrar och partiordföranden som gör skillnad. Skillnaden gör de små människorna tillsammans.




tisdag 5 juli 2011

Bara för att ni inte kan läsa det jag skriver i huvudet...

Jag har flertalet inlägg om utlästa böcker på lut, i huvudet. Det är bara det att de inte riktigt blir skrivna någon gång. Men ni kan ju inte läsa vad jag skriver i mitt röriga huvud, så imorgon eller någon annan dag ska jag ta tag i det. Minsann. Men nu ska jag påbörja en nygammal favoritbok, Anne på Grönkulla. Om jag inte somnar först.

Sedan ska jag ta tag i den hopplöst inaktuella  vårheadern också.