tisdag 28 januari 2014

Dagen


Var var jag nu?
Denna dagen skulle jag berätta om.
Eller mest om en specifik del av dagen snarare, nämligen mitt första besök på min nya vfu-skola.

I och med mitt studieuppehåll blev jag av med min gamla vfu-placering. Jag ville dock inte vara kvar där. Rädslan när jag sökte en ny plats var inte att inte få komma tillbaka dit, utan tvärtom att bli återplacerad. Det hände tack och lov inte. Missförstå mig nu inte, jag saknar min gamla vfu-skola väldigt mycket och hade gärna återvänt dit. Men det var inte aktuellt och det var andra anledningar som fick mig att vilja hamna någon annanstans. Sedan fanns ändå rädslan att bli placerad på ett sämre ställe. Ni vet, man vet vad man har men inte vad man får. Jag hade turen att inte behöva få alltför lång resväg till den nya vfu-platsen i alla fall, vilket var den största oron med en ny placering.

Och det andra och sista orosmolnet skingrades idag när jag alltså fick tillfälle att besöka skolan och träffa min nya LLU. Det blev krångel med placeringen hos en specifik lärare, men det löste sig utan större problem och det kommer nog bli minst lika bra framöver i alla fall. Det dröjer till andra halvan av den här terminen innan det är dags för någon riktig vfu, men vissa uppgifter kräver kortare besök på skolan innan dess. Som idag. Jag och en av mina fellow medstudenter var där och genomförde både enkät- och intervjuundersökningar som en övning inför B-uppsatsen som stundar. I nästa vecka återvänder jag för att genomföra en uppgift inom ramen för min andra kurs också. Då får jag träffa barnen också, ska bli himla roligt! Det är ju trots de som Är skolan. Kan man säga.

På hemvägen stannade jag till på affären så att jag ska kunna fokusera på studierna de närmaste dagarna och inte behöva ränna runt och uträtta saker också. Två inlämningsuppgifter ska skrivas den här veckan. Då följde en ljusrosa tulpanbukett med hem. För att det kändes bra. För att allt känns bra.
Och det borde firas på något sätt!

Kursjonglering och irl-möten


Jag är på en bra plats just nu. På något vis. Trots att jag är på tok för uppstressad över skolan för att det ska vara hälsosamt och att jag trots det inte gör i närheten av de timmar med studier per vecka som jag egentligen borde. Det har varit omtumlande att komma igång med vårens kurser. Men jag tror att bitarna faller på plats så sakteliga. Så kommer det nog fortsätta hela våren dock. När en sak är klar kommer jag ha tusen nya som närmar sig i horisonten. Och stressa. Därför är det extra viktigt att ta tiden att göra saker som inte är studierelaterade också, tror jag. Som att umgås. Jag har varit så dålig på det mestadelen av tiden här i Göteborg. Men det känns som att det går bättre nu. Jag känner att jag blivit bättre på att prioritera det framför annat. Som att åka hem och lägga mig i soffan och sedan stanna där resten av dagen, alla dagar. Jag är och kommer förmodligen alltid förbli en hemmakatt i det stora hela. Men med ökande stabilitet i måendet finns ändå mer ork och framförallt lust och vilja att ta mig ut också. Ibland. Lagom mycket.

Förra veckan fikade jag med en skrivarvän som jag känt i närmare tio år (hej hej, en av typ fem läsare här! jag ångrar att jag inte tog med dig hem och låste in dig i vindsförrådet så vi kunde umgås lite till!), men som jag aldrig har träffat i verkliga livet förut. Det gav mig en himlans massa energi. Vänner gör ju det. Jag lyckas glömma bort det alldeles för ofta. Kanske skulle jag haka på väggordstrenden och smacka upp en påminnelse om det på väggen? Det är så problematiskt, det här med vuxenlivet och socialiserande, bara. Att finna tiden. Alla har så fullt upp jämt. Hur lyckas man ses så ofta att det inte hinner passera nästan en hel termin mellan gångerna? Den måste jag klura vidare på.

Samtidigt tog jag ett beslut för ett tag sedan, att inte vara den som ständigt tar initiativen till att höras och ses. Kanske förlorar jag på det. Men samtidigt kostar det ju energi att vara den som styr och ställer och hör av sig jämt. Brunnen töms om man inte får någonting tillbaka emellanåt. Ni vet, den där klassiska: man måste både ge och ta. Att ta det beslutet är dock inte helt enkelt. När man inte tycker om sig själv och inte tror att andra heller gör det egentligen. Då räknar man nästan med att det kommer bli tyst.

Jag skulle egentligen skrivit mer i det här inlägget, men jag känner att det blir väldigt långt nu. Så jag tror att den här dagens händelser får ett eget inlägg istället. Men för att återknyta till inledningen. En bra plats. Jaa. Jag gillar't.



måndag 20 januari 2014

0-150



Jamen. Bilderna ovan illustrerar ganska exakt vad jag känner just nu. Total trötthet. Och vårterminen har knappt börjat. Faktiskt har jag bara påbörjat en kurs ännu. Idag, faktiskt. När ni hör namnet på den förstår ni säkert lite bättre var tröttheten kommer sig av: Vetenskapligt tänkande, vetenskapligt arbete och vetenskapligt förhållningssätt. Snark! Tyvärr är den inte valbar, så det är bara att traggla sig igenom den. Men jag verkar ha hamnat med ett par goa tjejer, en hänger med från SO-kursen i höstas.

Imorgon har jag introduktion till den andra kursen jag ska läsa i vår också. Matematikinlärning. Jag ska läsa den på distans. Jag undrar var jag ska hitta de 20 timmar varje vecka som är menade att läggas på den kursen med tanke på att jag redan utan den läser heltid på en kurs (som är otroligt krävande och förmodligen tar mer än 40 timmar per timma i anspråk).

Idag åkte jag hemifrån på förmiddagen (hade iaf turen att få börja så sent som 10.15 denna första dag på vårterminen), kom hem närmare 17. Åt, duschade, vilade hjärnan några minuter. Totalt i en timme nånting. Sen var det bara att öppna matematikboken och läsa inför morgondagen. Eftersom jag läser den på distans är det en del att läsa såhär inför den första av fyra träffar på skolan. Kan bara hoppas att det blir ett lite lugnare tempo när vi kommit igång ordentligt med allt. För just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och sooova tills i juni.

Om jag inte skriver så mycket här under våren så kanske det här inlägget förklarar varför - ja, tänk att jag för en gångs skull har en giltig ursäkt och inte bara lathet och lättja ;). Men i juni hoppas jag kunna skriva ett inlägg om hur högskolepoängen rassrassrasslat in på ladok och att jag är ett stort steg närmare min examen!

Hoppas förstås kunna få till några inlägg här innan dess också, men de blir nog inte alltför många...