Dagen

Var var jag nu?
Denna dagen skulle jag berätta om.
Eller mest om en specifik del av dagen snarare, nämligen mitt första besök på min nya vfu-skola.

I och med mitt studieuppehåll blev jag av med min gamla vfu-placering. Jag ville dock inte vara kvar där. Rädslan när jag sökte en ny plats var inte att inte få komma tillbaka dit, utan tvärtom att bli återplacerad. Det hände tack och lov inte. Missförstå mig nu inte, jag saknar min gamla vfu-skola väldigt mycket och hade gärna återvänt dit. Men det var inte aktuellt och det var andra anledningar som fick mig att vilja hamna någon annanstans. Sedan fanns ändå rädslan att bli placerad på ett sämre ställe. Ni vet, man vet vad man har men inte vad man får. Jag hade turen att inte behöva få alltför lång resväg till den nya vfu-platsen i alla fall, vilket var den största oron med en ny placering.

Och det andra och sista orosmolnet skingrades idag när jag alltså fick tillfälle att besöka skolan och träffa min nya LLU. Det blev krångel med placeringen hos en specifik lärare, men det löste sig utan större problem och det kommer nog bli minst lika bra framöver i alla fall. Det dröjer till andra halvan av den här terminen innan det är dags för någon riktig vfu, men vissa uppgifter kräver kortare besök på skolan innan dess. Som idag. Jag och en av mina fellow medstudenter var där och genomförde både enkät- och intervjuundersökningar som en övning inför B-uppsatsen som stundar. I nästa vecka återvänder jag för att genomföra en uppgift inom ramen för min andra kurs också. Då får jag träffa barnen också, ska bli himla roligt! Det är ju trots de som Är skolan. Kan man säga.

På hemvägen stannade jag till på affären så att jag ska kunna fokusera på studierna de närmaste dagarna och inte behöva ränna runt och uträtta saker också. Två inlämningsuppgifter ska skrivas den här veckan. Då följde en ljusrosa tulpanbukett med hem. För att det kändes bra. För att allt känns bra.
Och det borde firas på något sätt!