onsdag 8 februari 2012

Det mirakulösa föryngrandet



Ingen har väl kunnat undgå statsministerns utspel igår om att höja pensionsåldern till 75. Ingen av oss vanliga människor har väl svårt att se hur totalt absurt hans förslag är heller. Få av oss kan väl hålla oss för skratt när vi tänker på hur väckarklockan väcker oss och driver oss iväg till jobbet på måndag morgon när vi är 74 heller? Eller?

Det går inte att beskriva klumpen som uppstod i min mage när jag hörde första nyhetssändningen igår morse där Reinfeldts nuna syntes. 75! Ska jag jobba till 75? Jag vet inte ens om jag kommer klara att jobba heltid efter examen 2014, året då jag fyller 29! Så ramlar jag över en länk till detta blogginlägg och förstår precis hennes känsla. För man behöver inte befinna sig i Fas 3 för att höra bojorna rassla. Man hör och känner dem lika väl i vanliga underbetalda yrken, 45 år innan det enligt dagens regler är dags för pension. Det finns ju nämligen statisktik som talar sitt tydliga språk när statsministern och hans kompanjoner inte gör det. Statistiken som visar hur människor slits ut i förtid av sina krävande jobb, som redan nu skvallrar om att vi också en dag kommer måsta sälla oss i ledet in i Fas 3 om ingenting görs nu för att förhindra att det blir så!

Arbeta till 75. Tanken är skrattredande. Min morfar dog en månad efter sin 55-årsdag. Min mormor hade det kämpigt sina sista levnadsår, men hon hann leva i lite mer än 74 år. Jag vet inte exakt hur gamla mina farföräldrar blev, men de föddes under andra halvan av 20-talet. Möjligtvis var min farmor född på 30-talet. Båda dog 1987/88. De blev alltså inte mycket äldre än morfar.

Mina gener innehåller hjärtsjukdom, pancreascancer, bröstcancer, diabetes, fibromyalgi, torticollis och reumatism. Jag har nedsatt hörsel och psykiatriska diagnoser. Min syster är född med kromosomfel, även om inte jag är det så vet man inte vilka skavanker som finns om man börjar titta närmare. Oddsen för att jag kommer vara frisk och arbetande till 75 är obefintliga! Men så är det ju precis det Reinfeldt och hans gelikar räknar med också. Att majoriteten av landets slavar ska dö innan staten måste leva upp till de skyldigheter de har gentemot oss, det vill säga betala ut pensionen vi är berättigade under förutsättning att vi lever upp till vår del av avtalet. Att hålla oss vid liv...

Debattvågorna var höga och länkarna många igår. Det som fastnade mest hos mig var bland annat den röst som sade: När de ringer och vill prata pension med mig skrattar jag bara och säger glöm det. Jag kommer inte leva länge nog att få nöje av de pengarna.

Och min tidigare ångest över att ännu denna dag inte ha ett öre i någon form av pensionssparande lättar en smula. För det ligger så mycket i det. Jag ska spara pengar i madrassen istället, att använda medan jag fortfarande lever!



3 kommentarer:

  1. Det bästa med Reinfeldts uttalande är att det äntligen (och med rätta!) kom kritik mot honom från många håll. I och för sig kommer han väl undan den också, om han tittar lite snällt med sina hundvalpsögon och säger att han bara "reflekterade", att det inte rörde sig om något egentligt förslag. Förslaget - eller reflektionen, då, enligt Reinfeldt - är sannerligen skrattretande. Hur hade han t.ex. tänkt sig att folk ska byta karriär vid 50? Plugga på universitetet utan studielån (det finns en gräns för studiestöd, vet inte exakt var den går dock)? Och hur ska alla dessa karriärbytande människor sedan få jobb? Vilka yrken hade Reinfeldt tänkt sig? Nej, antagligen hoppas nog Reinfeldt precis som du skriver, att det inte ska behövas betalas ut så mycket pension alls.

    För övrigt läste jag någonstans att Reinfeldt tycker att det "vimlar" av 100-åringar i Sverige. Vimlar?!?! Visst, det finns garanterat fler 100-åringar nu än för 50 år sedan, men vimlar gör det knappast.

    SvaraRadera
  2. "... antagligen hoppas nog Reinfeldt precis som du skriver ATT HAN GÖR..." ska det stå.

    SvaraRadera
  3. Elisabeth: Gränsen för studiemedel går precis som du säger vid 50 nu, men i samma andetag som han kläckte detta förslag så kläckte han ju också det att den gränsen skulle höjas. Och den biten måste man ju ge honom iaf en halv tumme upp för. Men å andra sidan tror jag inte många skulle orka plugga så sent så det skulle nog inte göra någon skillnad. Dessutom är det bättre att ge jobben till de arbetslösa ungdomarna än trasiga utförsäkrade äldre.

    SvaraRadera