lördag 23 april 2016

På stappliga ben...


Okej. Wow. Det har gått nästan ett helt år sedan jag gläntade på dörren till min då ännu tomma, nya lägenhet här. Jag hade stora planer för bloggen då. Jag började iordningställa den nya lägenheten. Jag köpte en ny dator. Jag tror att jag laddade batteriet till kameran. Jag skulle bli en frekvent skribent igen var tanken, men så blev det visst inte.

Kameran förblev oanvänd, datorn började flimra efter bara någon vecka och när jag inte längre kunde förneka problemet stängde jag av den och återgick till min gamla omöjliga trotjänare. Efter ytterligare några veckor kunde jag inte skjuta upp problemet längre så den nya datorn fick åka på en treveckorssemester till Tyskland innan den kom hem och var lagad. Samtidigt försökte jag komma i ordning i lägenheten. Jag odlade på balkongen och flyttade runt möbler men kom aldrig riktigt till rätta. Jag trivdes inte. Jag orkade inte få klart det sista. Således uteblev de där "efter"-bilderna.

2015 var också året när jag flyttade hem efter nästan färdiga studier. Jag försökte komma igång med jobbet som vikarie i kommunens skol- och förskolevikariebas men ägnade oändliga veckor med att vara sjuk istället. Femton av tjugofem veckor mellan mitten av april och oktober närmare bestämt. Enda gången jag verkligen var frisk var under sommaren när skolorna var stängda och förskolorna slagits ihop så att vikariebehovet var obefintligt.

Jag ägnade också 2015 åt att promenera. Femtio mil blev det ungefär, mellan slutet av november 2014 och sista decemer 2015. Flest mil gick under sommaren dock. När jag promenerade kunde jag uppskatta det svala sommarvädret som annars bara kändes värdelöst.

Sedan var det ju den där läsutmaningen också, den jag skrev om här. Böcker från 30 länder, av minst tjugo olika manliga författare och böcker från minst tio olika decennier. Jag tror det får bli ett separat inlägg om hur den där utmaningen egentligen gick.

Nu flimrar min dator igen sedan någon vecka. Häromdan blev skärmen vit två gånger och jag tvingades starta om den för att det skulle försvinna. Den kommer måsta åka på en ny resa till Tyskland innan garantin går ut någon gång i maj. Jag förbannar att jag trots min begränsade ekonomi inte valde att hoppa upp åtminstone en femhundring i prisklass, så att jag kanske fått en problemfri dator. Men det är så dags att ångra det nu. Jag försöker att inte fästa mig vid det. Jag skriver istället. Jag skriver istället för att skjuta upp det tills den blivit lagad, tills jag tagit nya bilder med kameran, tills lägenheten känns iordning... Det får bli som det blir. Jag vill bara skriva igen.

Jag har saknat och längtat efter bloggandet.
Jag vet inte om jag kommer hitta tillbaka till det eller inte, men det här är ett första trevande försök. Och snart kommer det komma fler inlägg. Jag har tänkt ut några i förväg för att inte komma av mig direkt. Om någon mot förmodan hittar hit och sitter inne på någon önskning om vad jag ska skriva mer tar jag gärna emot förslag i kommentarsfältet.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar