söndag 15 maj 2016

En vecka passerar så fort...


Här växte en gång ingenting. Det var bara ogenomtränglig asfalt på den här platsen. Men åren gick, marken under asfalten rörde sig med tjäle, väder, torka och annan påverkan. Såsom bilarna som rullade fram eller stod parkerade på asfalten. Med tiden sprack asfalten upp, det började växa mossa på den. I asfaltssprickorna stack plötsligt växtlighet upp. Smörblommor, maskrosor, små träd och växter som buntas ihop med under den trista etiketten ogräs.



Jag har gått på den här asfalten miljontals gånger genom åren. Ända sedan jag tog mina första steg. Därför tycker jag oerhört mycket om de här bilderna som för en annans blick kanske bara är intetsägande, trista. Fyllda av ogräs.

  

Det har passerat en hel vecka sedan jag skrev senast. Inte för att jag inte velat skriva. Det har jag. Det har varit så roligt att så smått börjat hitta tillbaka hit. Men den försmak av sommar som hastigt sköljde över Sverige under ett par veckor försvann ju sedan lika hastigt och med sig tog det gråa vädret och kylan också all min ork och inspiration. Jag har helt enkelt inte vetat vad jag skulle skriva om riktigt.

 

Idag skiner solen igen över Dalarna, men jag antar att det bara är tillfälligt. Vidare varmt har det inte varit heller. Men jag har tagit min chans att mysa inomhus under veckan. Kockat ihop en lyckad kycklinggryta, läst, läst lite till och läst ännu mer. Sett lite serier på nätet, sett Eurovision - båda semifinalerna och förstås också finalen, gjort chokladbollar. Städat. Diskat. Vattnat blommor och plantor. Det är hög tid nu att börja plantera om allting en sista gång. Men jag har inte tillräckligt med jord hemma, så ett stort projekt att börja med är att frakta hem ett gäng säckar med jord medelst cykel eller hur det nu kan tänkas lösas... Imorgon tänkte jag, i väntan på det där jordprojektet, ge mig på att plantera om mina palettblad som är nöjda med vanlig blomjord. För det har jag iallafall hemma redan. Hoppas jag. I annat fall är det ganska mycket enklare att frakta hem en tioliterssäck med jord än en femtiolitersdito åtminstone.

 

Snart blommar smörblommorna igen. Och liljekonvaljerna. Och syrénerna. Och häggen. Och rosorna, lupinerna, pionerna och allt det andra. Jag längtar så. 

 

Till veckan ska jag ta nya tag med de där igenväxta landen i min mammas trädgård också. Jag vill så det sista som återstår senast veckan därpå! Utom möjligen potatisen, för den vet jag inte hur det går för där den står i källaren vid trädgården.

 

Vad tänker ni? Vad gör ni? Vad läser ni? Odlar ni? Vad odlar ni? Berätta! Eller skriv bara en kommentar om något annat här nedan! Det är inte i första hand för kommentarerna jag bloggar, men det är roligt när någon väljer att lämna någon rad ibland!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar