Fredag, gråväder, golf och så de never ending odlingsfunderingarna förstås

Förra året var trädgårdslivet helt skevt tack vare den konstiga våren och sommaren. Vid midsommar, när syrén, pion och rosenbuskar vanligtvis blommar "på sista refrängen" hade de knappt ens hunnit börja slå ut. Och när de väl vecklade ut sina vackra blommor varade blomningen bara några få dagar. Jag kände mig så snuvad på konfekten då. Inte nog med att vädret var skit, nu var de där sakerna som är så fantastiska med just våren och försommaren överspelade på ett ögonblink. Så får det bara inte bli i år igen! Måtte pionen blomma just såhär vacker länge, länge om en dryg månad.

Om föregående bild skildrade en sådan där dag när sommaren visar sig från sin bästa sida är denna dag mer som den här bilden. Minus minsta lilla solstrimma och höstfärger på träden. Det är helt enkelt bara grått, blött och ibland kommer riktiga skyfallsskurar som får katten att gå ut i hallen och gömma sig i hopp om att ljudet inte ska nå dit.

 

Här Höstfloxen som var större än någonsin, men som aldrig slog ut mer än såhär i höstas. Så tröstlöst trädgårdsår!

För jo, jag befinner mig i mitt lilla paradis sedan igår då jag cyklade hit med alldeles för mycket packning hängandes och slängandes från styre, cykelkorg och pakethållare (nåja, mest kanske från styret...). Men det gick bra i alla fall och på hemvägen har jag tackolov inte lika mycket saker i släp eftersom jag kommer att ha ätit upp en hel del av packningen då ;).

Eftersom vädret bestämt sig för att vara såhär grått och blött har jag mest sett på golf och gosat katt dessa två dagar. Men imorgon hoppas jag på bättre väder, yr.no har iallafall lovat det i sin långtidsprognos. Då ska jag äntligen gräva land så jag kan få ner de sista fröerna i jorden! Det vankas brytbönor, två sorters sallat och så ska det lämnas plats för potatisen som ännu inte är riktigt redo att planteras tror jag. Det är första gången jag odlar potatis och jag har nöjt mig med köpepotatis av tre olika slag denna gång. Får se hur det går. För närvarande ligger de iallafall nedtryckta i några centimeter jord intill ett källarfönster och bildar rötter och blast. Enligt min nya trädgårdsguru ska det vara gynnsamt när de väl sätts ut i landet sedan för då kan de fortare producera potatisar. Och det gillas ju! Går potatisprojektet bra hoppas jag på att kunna odla ett helt gäng potatisar nästa år, kanske rentav bli självförsörjande. Med andra ord lär jag behöva förbereda ett till land tills dess...

Att bli självförsörjande på potatis låter kanske som ett enormt projekt? Men ärligt talat äter jag inte jättemånga kilo potatis under ett år, så jag tror inte det ska bli några problem. Skulle jag få ihop 20 kilo hade det nog räckt ganska långt. Det gäller bara att komma underfund med hur de ska lagras över vintern. Liksom ett gäng av de andra grönsakerna jag odlar...