Länkkärlek

"En av de allra svåraste sakerna med att vara borderline är att det som ena sekunden tedde sig högst rimligt och realistiskt i nästa sekund kan te sig så overkligt och främmande att man knappt vet vart man skall göra av sig själv. Detta leder såklart till en jävla massa lidande." skriver Susanna och poängterar att det inte bara drabbar henne själv utan också omgivningen.

Jag nickar och känner igen. Men jag har ju inte så mycket människor omkring mig så tack och lov går det inte ut över så många mer än mig själv. Min mamma har förstås alltid fått ta emot den största skopan. Förr skrev jag först och tänkte sedan, numer försöker jag alltid tänka efter innan jag skriver. Ibland är saker för stora för att inte skriva om, men jag vill i alla fall försöka att tänka efter innan jag spyr ur mig en text som är fri för hela världen att läsa. Att välja ord med omsorg har blivit viktigare för mig. Kanske lite för viktigt, och därför ekar det alltmer tomt på annat än vardagligt trams i min nätdagbok och blogg. Jag hoppas att jag ska hitta balansen nån gång...