Min förkylning verkar hålla i sig ett tag till. Men idag tröttnade jag på att bara sitta i soffan, så jag slog på ett avsnitt av podden Två odlare emellan och sjönk ner på en köksstol och tog itu med den länge förhalade sådden. Det blev ytterligare tre sorters tomat (åh, vad jag önskar mig ett växthus så skörden kunde bli lite mer i relation med allt arbete som läggs ner på omskolningar, tjyvplockande och vattning!), några olika sorters blommor, ett par gurkfrön i hopp om att kunna skörda gurka inomhus innan jag kanske ens hunnit få ut en enda gurkplanta på friland i juni. Och så blev det jordgubbe. Jag har aldrig testat att driva upp jordgubbe från frö, så det blir kul om det fungerar. Och betydligt billigare än att köpa alla plantor som kommer behövas till mitt planerade utbyggda jordgubbsland.
Idag vaknade jag av att solen strålar från en klarblå himmel. Det syns extra tydligt hur skitiga fönstren är, men också hur blommorna sträcker på sig och riktigt njuter av ljuset efter den långa mörka vintern. Mina pelargoner är ett enda högväxt rangel som jag borde klippt ner vid det här laget. Men de blommar ju så fint... precis som förra året. Då hade jag verkligen inte hjärta att klippa i dem. Med andra ord är det mer än oundvikligt att ta itu med det i år.
Vid en noggrannare titt kanske ni ser att där är en röd blomma bakom de rosa. Båda sorterna är arvegods efter min mormor och jag är så glad att vi lyckats hålla dem vid liv alla dessa år sedan hon lämnade oss. Tyvärr gick det inte lika bra med de begonior jag fick med mig när jag flyttade hemifrån, så nu har vi inga sådana kvar. Men när jag ser alla de nya, storbladiga sorterna med alla möjliga färger på blommorna i affären minns jag iallafall de där enkla rosa begoniorna med de magiskt skimrande mörkgröna bladen från fönsterbrädan i mormors kök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar