Inför ESC 2016 del II

Så var det dags för andra delen av Inför ESC 2016 och de återstående låtarna som deltar i första semifinalen kommer gås igenom.


Tjeckien är först ut med en riktigt blommig video. Men det är ännu en tjej och det är ännu en ganska stillsam låt. Den får en tvåa i betyg.


Cypern levererar tempo i form av en rocklåt, dock får inte låten mig helt och hållet på fall. Det är dock en helt okej låt och just för att det där med tempo är så sällsynt i år får låten en stark trea.


Österrike låt är trevlig. Den framförs på franska och ger mig lite Celine Dion-vibbar med extra fart och fläkt. Jag gillar! Fyra poäng.


Och så är det Estlands tur. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, den gör inget direkt intryck på mig. Varken positivt eller negativt. Den känns rätt meningslös. Två poäng. (Och i tv-studion verkar de ännu en gång gilla en låt jag ger dålig poäng, är jag extra elak i år? Eller är de för snälla?)

Azerbajdzjan fortsätter anlita svenska låtskrivare. Jag kan tycka att det är oändligt trist eftersom en av huvudmeningarna med tävlingen enligt min mening är att olika länder skickar musik som representerar just deras länder. Av samma anledning tycker jag att det är rätt trist att de flesta sjunger på engelska numera. Köper man in låtar från andra länder så faller ju det platt. Därför får de poängavdrag. Men samtidigt är låten rätt bra. Så den får en stark trea.

Frankrike är direktkvalificerade enligt Big five-regeln. Vad ska jag säga om denna låt tro? Det blandas franska och engelska, både plus och minus enligt resonemanget ovan. Det är lite tempo i låten och jo, jag gillar den definitivt. En stark fyra får den! Det är första låten där lite av melodin fastnat i mitt huvud efter att låten tagit slut. Bara det borde väl säga något?

Härnäst Montenegro. Låten fortsätter inte alls som den började, med löfte om tempo och energi. Istället övergår den i hårdrock och njaaa. Det är ju inte min grej, även om just denna låt inte var den sämsta jag hört i genren. Samtidigt håller jag med Helena Paparizou, den är fel i sammanhanget. En tvåa.

Island sedan då. Jag brukar gilla deras bidrag, det går liksom att lita på att de levererar oftast. Sångerskan påminner om Lisa Miskovsky, något väcker hopp. Men med väldigt många svarta fransar på ärmarna som det mest intressanta måste jag konstatera att låten är intetsägande och får tråkigt nog bara en tvåa i betyg.

Bosnien Herzegovinas låt hörde jag knappt medan jag letade efter ordet fransar i huvudet till texten här ovan och funderade på hur den manlige sångarens mustasch matchade väl till den svarta randen på den vita kostymen. Jag tänker att låten borde väckt mig ur funderingarna om den verkligen varit bra men nu gjorde den inte det och därför ger jag den en poäng.

Malta är näst ut och även om jag skulle vilja gilla låten måste jag nog dra slutsatsen att den inte går hem helt och jag försöker sätta fingret på vad det är som inte funkar för mig. Jag tror det är det att sången sjunker in i musiken lite för mycket. Tydligen är det svenska låtmakare igen också. Jag ger tre poäng.

Italien gjorde ju comeback i tävlingen för några år sedan, till stor glädje för mig. När de inte misslyckas helt med sina låtval kan de hamna riktigt högt på min lista, precis som Island. I år är låten lite sådär mittemellan som så många andra. Men låten tillhör definitivt kvällens bättre bidrag iallafall och får därför en svag fyra.



Kvällen kan sammanfattas i tre fyror som högsta betyg, vilket är en mer än i första programmet. Det är väl inte så tokigt men jag börjar verkligen längta efter en sådan där låt som träffar rakt i hjärtat och står ut som en självklar vinnare nu. Finns en sådan i årets ESC-startfält? Hittills känns det mest som en stor gäspning om jag måste göra en övergripande sammanfattning över alla låtar.

Förra årets odlingar

Efter förra årets konstanta monsterförkylningar, jag räknade ut att jag varit sjuk ungefär 18 veckor mellan mitten av april 2015 fram till mitten av februari i år, så blev jag lite nervös när jag tidigare i veckan ägnade ett par dagar åt att växla mellan att frysa in till märgen och ha ordentliga feberkänningar. Men efter en natt med tio timmars sömn gav det tackolov med sig. Av den anledningen orkade jag dock inte riktigt ägna bloggen så mycket uppmärksamhet som jag hade tänkt nu när jag sparkat liv i den igen. Idag gör jag ett nytt försök.

Årets odlingar är redan i full gång, förstås. Men innan jag kommer till dem tänkte jag att vi kunde göra en återblick till förra årets balkongodling. Jag fick ju flytta in i min lägenhet första maj och det efter ett snabbt besked och kontraktsskrivning inte ens två hela veckor innan. Eftersom jag inte visste om jag skulle lyckas få någon lägenhet innan sommaren var slut hade jag inte förodlat något. Men i samma stund som lägenheten var ett faktum började jag förverkliga odlingsplanerna jag redan gjort upp i huvudet långt innan. Luktärt var högst prioriterat. Men det tar ju ett tag från sådd till blomning, så jag tog också över ett par överblivna penséer en kyrkogårdsplantering som fallit på min mammas lott förra året och så köpte jag på mig ett stort gäng pelargoner när de sålde dem till bra pris. Och sedan fyndade jag vit och lila/blå nepeta och en strandtrift genom ett liknande 5 för 100-erbjudande och planterade dem i en enorm tunna. Jisses vad jord det gick åt för att fylla den. Jag funderar på om jag kanske kan behålla en del av jorden i år och bara fylla på med nytt överst, för jag har ingen lust att släpa hem flera säckar till och släpa dem upp för tre trappor som inte är halvtrappor men inte heller fullånga trappor (vad nu det är).

Och så grävde jag upp ett gäng jordgubbsrevar i mitt jordgubbsland hemma hos mamsen och fyllde en balkonglåda såklart. Det vore ju synd att bara slänga dem när de ändå behövde grävas upp. Ett par revplantor blev födelsedagspresent till en tvååring också.

Jag köpte även en rosa blomma med gul mitt som såg lite ut som en prästkrage (längst bak i mitten på bilden ovan). Den var himla fin. Men den blommade inte så länge och såg mest ledsen ut under sensommaren. Jag sådde även lite gamla blomfröer jag hade kvar sedan innan. Aster och blåklint i olika färger blev det. Jag brukar akta mig för blåklint eftersom jag vet att de så lätt får löss, men jag tänkte att det kanske skulle fungera bättre på en balkong. Men det gjorde det inte, kan jag rapportera. Och astern blommade nog aldrig om jag minns rätt. Jag vet inte om det berodde på sommaren eller att lössen på grannkrukans blåklint påverkade dem? Tråkigt hur som helst.

Luktärten tog sig så småningom och blommade långt in i november tack vare den varma hösten. Den blev dessutom ett perfekt insynsskydd när den fick klättra på kattnätet. Jag tog rätt på så många frön jag kunde och är i startgroparna att så dem vilken dag som helst nu, men jag har också köpt på mig en ny påse med frön. Eftersom jag förodlar inne på köksbordet vill jag inte så dem alltför tidigt så att de hinner bli så stora innan det går att skola ut dem. Men en dryg månad eller uppåt sex veckor borde de väl klara utan riktigt klätterstöd, tänker jag?

Balkongen blev ganska frodig till slut. Men jag tog med mig tanken om att nyttja väggytorna bättre i framtiden. Jag längtar efter en riktig balkongdjungel!

Här syns blåklinten som aldrig blev vidare glad, ens när den blommade och lössen inte hade hunnit hitta dit riktigt än. Kanske trivs den helt enkelt inte i balkongvärme? För att slippa ha alla krukor på golvet släpade ut en gammal hemsnickrad tv-bänk på balkongen. Den blev lite av en blomtrappa när jag vände den på sidan och istället för att hamna på tippen fick den plötsligt ett andra blomstrande liv.

På borden skådas ett myggljus och en annan ljuslykta som jag fick anledning att tända en ynka kväll på hela sommaren. Annars var det för kallt att sitta där på kvällarna när mörkret började smyga sig på.

Pelargonerna var riktigt sega i början av sommaren, men oj vad de blommade sedan! Långt efter att jag tagit in dem på hösten, in i november om jag inte minns fel. Jag valde att ha vita, lila och röda förra året.

Under senvintern gav många av mina pelargoner upp och jag vet inte riktigt vilka färger det är på de som ännu lever. Det blir en trevlig överraskning när de bestämmer sig för att blomma tänker jag. Men jag hoppas lite på att det är de vita som klarat sig.

Jaa, det var min balkongsommar 2015. Tråkigt nog lyckades jag nog inte fånga när pelargonerna blommade sådär fint under slutet av säsongen, möjligen återfinns någon instagrambild i arkivet som jag kan visa upp här en annan gång, om ni inte redan sett dem på instagram. Ni finner mig under namnet @sandralinneas även där.

En annan dag får jag väl skriva lite om årets planer för balkongen också. Jag kan redan nu avslöja att det inte blir lika mycket blomster som ätligheter på balkongen i år iallafall. Men om jag känner mig själv rätt kommer jag väl inte kunna låta bli att köpa på mig blommor också i slutändan... det är ju alldeles för svårt att motstå dem när jag väl står i affärernas blomavdelningar.

Inför ESC 2016

Plötsligt är det dags igen. Årets ESC närmar sig och ikväll, i detta nu, går Inför ESC av stapeln. Som få kan ha undgått äger finalen rum i Sverige i år eftersom Måns gick och vann hela alltet förra året. Och hur Frans kommer klara sig, ptja det får vi väl veta ganska snart antar jag. Jag gillar låten även om den är oerhört lik Matt Simons "Catch and release". Jag hoppas att den kommer klara sig bra, men tror inte att den kommer vinna på grund av sin brist på action/tempo. Plagiatdiskussionen kan också vara till Frans nackdel. Men samtidigt känns det redan på förhand som att få låtar borde vara bättre. Europa brukar ju inte leverera vidare mycket av världsklass...


Nå, nu är det dags att komma till den verkliga anledningen till detta inlägg. Betygsättning av årets bidrag, i turordning, med Finland som första land ut. Tyvärr känns låten hemskt tråkig och därför får den bara en tvåa av fem i betyg.

Grekland har startnummer två. Introt får mig att tänka på Alexander Rybaks vinnarlåt, men sedan tar likheten definitivt slut. Jag gillar delen med den kvinnliga sångerskan och hennes röst men den manliga sångarens rappartier förstör det hela för mig (som inte uppskattar rap). Tack vare att det är mer tempo i denna låt får den ändå en något starkare tvåa i betyg än Finland.

Tredje land ut är Moldavien och låten får en trea i betyg av mig. Den är inte märkvärdig på något vis, men den är inte dålig heller.

Ungern skickar en man med raspig röst, något jag får erkänna att jag är lite svag för. Det känns som att den spelar lite i samma liga som Frans och jag ger den en stark fyra. Huruvida en så lugn låt går hem i Europa vet jag dock inte, eller snarare tror jag inte att den kommer slåss om slutsegern. En hyfsad placering kan Freddie kanske ta hem.

Femma i startordningen är en video med ett epilepsiframkallande åskoväder från Kroatien. Den överväldigar mig inte på något vis och om blixtarna i videon tas med i scenshowen kommer jag bli irriterad. Låten får ändå en trea i betyg för jag misstänker att andra låtar i samma genre kommer vara så mycket sämre och då behöver tvåorna och ettorna till dem ;).

Storbritannien är ju redan direktkvalificerade. Hade de inte varit det hade de nog ändå tagit sig vidare till finalen med sin poppiga låt framförd av två unga killar. Är den briljant? Nej. Den är ganska intetsägande men samtidigt behaglig för öronen. Den får en trea i betyg av mig.

Nederländernas bidrag faller jag nästan alltid för, så även denna gång. Det är en behaglig lugn poplåt som får en fyra!

Armenien då. Nej nej. Årets första enpoängare från min sida.

Näst ut är San Marino som representeras av en turkisk sångare, om jag hörde rätt. Hans röst påminner lite om nån sån där gammal amerikansk supersångare som jag inte kommer ihåg namnet på, den är djup och behaglig. Men låten som sådan känns inte vidare spännande, den känns lite som en låt som skulle platsa i en reklam för raklödder eller nåt. Jag ger den en svag trea i betyg, mest för den behagliga rösten.

Ryssland är tydligen favorittippade, som de nästan alltid är. Äntligen kommer en låt med tempo i, tack vare det sticker den ut och som tittare väcks ur den tidigare halvslummern, som visserligen varit ganska behaglig i det stora hela. Men ESC behöver mer tempo. Samtidigt håller jag med Oscar Zia om att den är ganska tråkig. Låten får därför en trea.


Så när det första Inför-programmet närmar sig sitt slut konstaterar jag att det inte finns någon klockren vinnare i startfältet såhär långt. Men två länder har fått högre betyg än övriga av mig; Ungern och Nederländerna.

Bejakad inre tant...

 

Efter några års uppehåll tog jag upp mitt korsstygnsbroderande i somras. Jag broderade på löpande band, påbörjade flera nya broderier. Inget av dem blev helt avslutat, tyvärr tryter mitt tålamod ofta när det kommer till slutfinishen med efterstygn och montering. Men tanken är väl ändå att de ska bli klara allesammans en dag. Jag har dock ingen brådska, det får ta den tid det tar.

Här är ett av broderierna jag påbörjade och som nääästan blev klart. Jag hoppas att jag kan visa en bild på det färdiga broderiet framåt sommaren någon gång. Jag påbörjade även ett annat broderi med kattmotiv, men det tycks jag inte ha någon bild på. Men jag hoppas att jag kan få det färdigt också i sommar.

Jag tog mig också an ett tredje broderiprojekt, mitt största någonsin. En julstrumpa med den tätaste väv jag någonsin broderat på!

Såhär långt hann jag på bara någon månad. Sedan kom december och mitt fokus hamnade på att julpynta och sådant istället. Men jag har ingen brådska. För någon månad sedan återupptog jag broderiet igen, men nu blir det bara några stygn nu och då när andan faller på. Det blir inga långa broderipass som i höstas. Hoppet är ändå ganska gott om att hinna klart med strumpan innan jul i år. Annars är det ingen katastrof om det dröjer ett år till. Mottagaren är fortfarande liten och kommer ändå kunna ha glädje av strumpan i många år, även om det skulle dröja till nästa år.

Här är en någorlunda nytagen bild. Som synes närmar sig slutet på själva korsstygnsarbetet trots allt. Sedan återstår bara allt det där andra, det som jag nyss skrev att jag fastnar vid... Den här gången måste jag dock bita ihop och ta mig igenom det så att mottagaren inte hinner sluta tro på tomten innan det blir klart ;).

Uppdatering om Läsutmaningen 2015

 

 "Under 2015 är tanken att jag ska läsa böcker från 30 olika länder, minst 20 böcker skrivna av manliga författare och böckerna ska vara skrivna under minst 10 olika årtionden. Till dags datum har jag läst 26 böcker, för närvarande har jag hunnit en bit in i bok 27." Så skrev jag när jag gjorde en sammanfattning av mitt läsprojekt drygt en fjärdedel in i det.

 

Till sist kunde jag konstatera att jag hann läsa 49 böcker under 2015. Det var ganska långt ifrån mitt läsrekordår, men ändå ett av de bättre. I läsutmaningen bockade jag av 18 länder, 20 manliga författare och 9 olika decennier innan året tog slut. Således tog jag mig bara i mål med en av tre delutmaningar, eller vad vi ska kalla det. De manliga författarna.

Såhär i efterhand anser jag att det går att peka ut en enskild anledning som bidrog extra mycket till att jag inte lyckades med läsutmaningen. Eller kanske två. Eller nej, tre anledningar stack ut. En var Madame Bovary, vilken inte föll mig helt i smaken. Jag kämpade med den länge. Att vädret inte tillät balkongläsning under sommaren var nog en annan anledning. Jag fick ingen riktig läsro inomhus.

Den tredje och största anledningen till mitt misslyckande med läsutmaningen var Michail Bulgakov. Om jag kämpade med Madame Bovary länge så kämpade jag med denna bok länge. I månader. Tyvärr tappade jag mycket av min läslust i detta kämpande och sedan återkom den aldrig riktigt under återstoden av året. Faktum är att den fortfarande inte helt återkommit såhär nästan fem månader in i 2016. Men att jag nu läser fritt igen har iallafall varit av godo för rehabiliteringen av min läslust! Detta antar jag att jag får tillfälle att återkomma till vid senare tillfälle dock.

Deckare är inte min favoritgenre, men för att snabbt avverka böcker var den utmärkt. Och det visade sig att just denna bok var riktigt bra dessutom.

Mot slutet av året flikade jag emellan med en hel del ungdomsböcker. Ungdomsböcker är min bästa bot mot läslustbrist. Ungdomsböcker är dessutom ofta mycket bättre än romaner och annan "vuxenlitteratur".

En av mina starkaste läsupplevelser under tvåtusenfemton visade sig bli denna bok, Boktjuven. Den var helt underbar! Om ni inte har läst den kan jag verkligen rekommendera er att göra det.


Sammanfattningsvis kan läsutmaningen 2015 sägas ha varit både bu och bä för min del. Jag lyckades med min långvariga längtan efter att läsa mer varierat. Jag läste böcker av författare jag aldrig läst förut, jag läste böcker av författare från länder jag aldrig läst förut. Jag upptäckte nya favoriter. Jag prickade av ett par klassiker. Tyvärr visade det sig också att ett par bokval inte var så lyckade för min läslust och såhär i efterhand borde jag kanske inte ha envisats med att traggla mig igenom dem. Samtidigt är jag glad att jag trots allt gjorde just det. Det är genom att testa nytt man kan finna nya favoriter. Det hade lika gärna kunnat bli så.

Vid årsskiftet hade jag som målsättning att genomföra återstoden av läsutmaningen under 2016. Men i nuläget känner jag att jag hellre fortsätter läsa luststyrt. Kanske tänker jag om längre fram, men i nuläget får det bli som det blir med att pricka av de 12 länder och det decennium som fortfarande återstår för att utmaningen ska bli komplett utförd.

Kanske gör jag om utmaningen i sin helhet någon gång. Men då kommer jag nog ha det i bakhuvudet att jag byta ut böcker jag får kämpa med i ett tidigare läge. Kanske skulle jag också ändra lite på den. Kanske vore det en bättre idé att läsa böcker från 20 länder och av 30 olika manliga författare än tvärtom. För jösses så svårt det är att finna böcker från så många olika länder! Och när man vanligtvis har en läsrepertoar med böcker från ett mycket mindre antal länder är kanske utmaningen att utöka dem till tjugo stycken fullgod?

Avslutningsvis så vill jag också utmana er att läsa mer varierat, kanske genom att haka på den här läsutmaningen under 2017 (eller varför inte starta vid nästa månadsskifte eller vid halvårskiftet juni/juli)? Eller genom utmana er själva på något annat vis? Möjligheterna äro oändliga!

På stappliga ben...

Okej. Wow. Det har gått nästan ett helt år sedan jag gläntade på dörren till min då ännu tomma, nya lägenhet här. Jag hade stora planer för bloggen då. Jag började iordningställa den nya lägenheten. Jag köpte en ny dator. Jag tror att jag laddade batteriet till kameran. Jag skulle bli en frekvent skribent igen var tanken, men så blev det visst inte.

Kameran förblev oanvänd, datorn började flimra efter bara någon vecka och när jag inte längre kunde förneka problemet stängde jag av den och återgick till min gamla omöjliga trotjänare. Efter ytterligare några veckor kunde jag inte skjuta upp problemet längre så den nya datorn fick åka på en treveckorssemester till Tyskland innan den kom hem och var lagad. Samtidigt försökte jag komma i ordning i lägenheten. Jag odlade på balkongen och flyttade runt möbler men kom aldrig riktigt till rätta. Jag trivdes inte. Jag orkade inte få klart det sista. Således uteblev de där "efter"-bilderna.

2015 var också året när jag flyttade hem efter nästan färdiga studier. Jag försökte komma igång med jobbet som vikarie i kommunens skol- och förskolevikariebas men ägnade oändliga veckor med att vara sjuk istället. Femton av tjugofem veckor mellan mitten av april och oktober närmare bestämt. Enda gången jag verkligen var frisk var under sommaren när skolorna var stängda och förskolorna slagits ihop så att vikariebehovet var obefintligt.

Jag ägnade också 2015 åt att promenera. Femtio mil blev det ungefär, mellan slutet av november 2014 och sista decemer 2015. Flest mil gick under sommaren dock. När jag promenerade kunde jag uppskatta det svala sommarvädret som annars bara kändes värdelöst.

Sedan var det ju den där läsutmaningen också, den jag skrev om här. Böcker från 30 länder, av minst tjugo olika manliga författare och böcker från minst tio olika decennier. Jag tror det får bli ett separat inlägg om hur den där utmaningen egentligen gick.

Nu flimrar min dator igen sedan någon vecka. Häromdan blev skärmen vit två gånger och jag tvingades starta om den för att det skulle försvinna. Den kommer måsta åka på en ny resa till Tyskland innan garantin går ut någon gång i maj. Jag förbannar att jag trots min begränsade ekonomi inte valde att hoppa upp åtminstone en femhundring i prisklass, så att jag kanske fått en problemfri dator. Men det är så dags att ångra det nu. Jag försöker att inte fästa mig vid det. Jag skriver istället. Jag skriver istället för att skjuta upp det tills den blivit lagad, tills jag tagit nya bilder med kameran, tills lägenheten känns iordning... Det får bli som det blir. Jag vill bara skriva igen.

Jag har saknat och längtat efter bloggandet.
Jag vet inte om jag kommer hitta tillbaka till det eller inte, men det här är ett första trevande försök. Och snart kommer det komma fler inlägg. Jag har tänkt ut några i förväg för att inte komma av mig direkt. Om någon mot förmodan hittar hit och sitter inne på någon önskning om vad jag ska skriva mer tar jag gärna emot förslag i kommentarsfältet.

Öppnar dörren på glänt...

 
Det var den första maj jag hade tillträde till min nya boning. Första maj. Röd dag. Ingen från bostadsbolaget som kunde göra städbesiktning. Därför hämtades nycklarna upp på plats av föregående hyresgäst, nybliven sm-guldmedaljör. Kanske var det därför jag lite senare upptäckte hur de fuskat med städningen här och där. Men vad gjorde väl det när jag äntligen fick flytta!

Att jag var dödsförkyld och knaprade piller av alla de slag och kombinerade det med astmainhalator och hostmedicin och halstabletter och te och kalla drycker om vartannat, ja det var väl inte ultimat. Inte heller var det ultimat att få bära det allra mesta av flyttkartongerna och allt annat själv. Turligt nog fick jag hjälp med de tunga och stora möblerna och några av de tyngsta kartongerna, annars hade jag väl segnat ner avsvimmad i någon av de tre långa halvtrapporna...

Den där förkylningen visade sig förövrigt vara av en riktigt elak typ. Från den sjuttonde april och en månad framåt fanns det inte på kartan att jobba, ty så fort jag gjorde det minsta ansträngande kände jag mig alldeles matt och feberkänningarna gjorde att jag kokade om jag så bara tog på mig en strumpa. I slutet av maj jobbade jag ett par dagar och trodde att jag gick mot bättre tider. Men tji på mig. Efter ett tvåårskalas hos grannen(s dotter) anlände nästa helvetesförkylning och jag börjar så smått återhämta mig från den i skrivande stund. Om mindre än en vecka har jag alltså varit sjuk två månader i sträck, om än i mindre omfattning någon enstaka av dessa veckor.

Men varför tjatar jag nu om detta elände då? Jo, för att jag helt enkelt inte orkat komma iordning här i lägenheten ännu, fast jag bott här i nästan en och en halv månad. Mycket har kommit på plats, absolut. Men ingenting är färdigt nog för att visas upp ännu. Därför tänker jag nu bjuda på några bilder jag tog i samband med att jag hämtade nycklarna, så kanske jag kan komma lite mer iordning i lugn och ro. Några har undrat om det kommer några bilder någon gång och ja, här kommer det alltså. Ett balkonginlägg är också på gång, för vet ni? Jag har inte bara plockat upp kameran igen för första gången på typ ett år de här senaste sex veckorna, jag har också fått hem min nya dator och kommer hädanefter inte känna att tröskeln är fullt så hög att lägga in mina bilder i datorn och blogga om dem. Nå, nog pladdrat. Vi börjar vid ytterdörren:

 

Mittemot ytterdörren finns köket. Till höger skymtar badrumsdörren och den fula tapeten som är exakt likadan som den jag hade i min förra lägenhet här i området. Och i lägenheten jag och min mamma bodde i när jag gick i gymnasiet. Badrummet är ett elände. Det stinker otäckt där inne och endera dagen ska jag ge mig i kast med att kriga mig till en undersökning om orsaken till detta. Jag nojar om att tapeten avger gifter eller att det finns någon vattenskada bakom den och undrar om det kan ha bidragit till min evighetslånga förkylning.

 

I köket hittade jag något som jag tror är svartmögel häromdagen. Det känns ju också sisådär. Eftersom jag gillar de gamla 60-talsluckorna så hoppas jag att möglet är begränsat till att bo bakom silikonsträngen mellan diskbänken och kaklet. Det ska hyresvärden också få undersöka ordentligt.

 

Om vi återvänder till ytterdörren så syns även dörren till vardagsrummet på bilden här nedan. Ledsen för den sneda bilden.

I hallen bor alla garderober. De räcker ganska långt, kläder har jag inte så mycket. Värre är det med lådor till alla sängkläder. Vid tillfälle ska en byrå som inte hunnit komma på plats ännu fraktas hit från sin nuvarande bostad. Jag hoppas att den ska räcka att ta hand om allt det som fortfarande ligger travat på hög på en stol i hallen...

Här nedan syns slutligen vardagsrummet med sin sovalkov. Det är ungefär lika stort som hela min förra (student)bostad så det fungerar mycket bra tycker jag. Men jag ska inte påstå att jag inte saknar ett sovrum. Förhoppningsvis får jag ett någon dag i en inte alltför avlägsen framtid...

Som avslutning kommer här ett par bonusbilder från Instagram från när jag börjat flytta in. Blommorna var prioriterade. Och till sängen hade jag lyxat till det med nya sängkläder trots att linneskåpet som tidigare skrivet inte räcker till på långa vägar.

Eftersom alla väggar är vita (den i köket har ett mycket ljust tryck mot vit botten) och lägenheten har eftermiddagssol är den otroligt ljus. Då jag har en del mörka möbler känns det som att det kommer bli en bra balans, bara jag kommer iordning helt någon gång. Nu försöker jag göra lite varje dag eller så, så förhoppningsvis kan jag återkomma om inte alltför länge med fler bilder. Tills dess kommer iallafall några bilder på balkongen endera dagen!

ESC-final 2015

Hej!
Mitt övergången från min gamla dator till min nya uppstod lite osmidigheter i samband med att jag skulle ta mig in här på bloggen för att kunna skriva. Vem loggar liksom ut mellan varven? Okej, det gör ni säkert allihop. Men jag lånar aldrig ut min dator och har den alltid i hemnätverket bara så jag bryr mig inte om det.

Nu har vi iallafall hunnit höra Slovenien och snart även hela Frankrikes bidrag. Eftersom det är nya konkurrensförhållanden idag gentemot i semifinalerna så tänker jag att jag ger nya poäng. Kan ju vara intressant att se om jag ändrat uppfattning om något bidrag med någon mer lyssning. Eller så inte.

Slovenien gillade jag i semin, så är även fallet ikväll. Fyra poäng.

Frankrikes låt har vi ju inte hört med än sådär i förbigående tidigare eftersom den är direktkvalificerad. Den får tre poäng.

Israels låt var faktiskt inte alls bra innan refrängen, som däremot är rätt bra, och det kan möjligen vara så att den får sänkt betyg nu. Två poäng får bidraget ikväll.

Under Estlands bidrag tappar jag för första gången ikväll koncentrationen. Det är ingen bra grej. Ett poäng.

Storbritannien har vi ju inte heller hört i sin helhet tidigare eftersom de är direktkvalificerade till finalen. Bidraget är rätt catchy, vilket säkert gör att de får en del röster med tanke på hur mycket ballader och gäsplåtar som är med i år (här får jag väl erkänna att jag inte orkat kolla hur många av just nämnda typ av bidrag faktiskt tog sig vidare från semifinalerna, men några lär väl ha slunkit igenom iallafall). Tre poäng får de av mig.

Armeniens bidrag skär fortfarande i mina öron. Ett poäng.

Litauen har ju lite fart i sin låt och den har nog växt till sig lite. Tre starka poäng får den.

Serbien faller mig inte riktigt i smaken, men sångerskan kan sjunga och det känns ändå rätt Eurovision, så tre poäng blir det även nu, men med ett litet minus efter.

Så har vi Norge då. Jag gillar ju inledningen här och jag älskar sångerskans hår. Jag gillar låten. Den får en fyra! Vore det inte för att jag tycker att Sveriges låt är en klockren vinnare hade jag kunnat ge den en femma... Sedan kan man alltid diskutera, är det en låt med ESC-vinstpotential? Inte helt säker, men så tar jag inte hänsyn till det i min betygsättning utan går helt efter vad jag gillar och ogillar.

Och på tal om Sverige så är det äntligen dags för Måns! Men startnummer tio, är inte det lite väl tidigt? Kommer tittarna ihåg låten efter ytterligare sjutton låtar av varierande kvalitet? Numret är iallafall sjukt mycket bättre tajmat och tajt ikväll. Och när jag läser detta hoppas jag tusen gånger mer på att Måns kammar hem vinsten och sätter dubbelmoraliska esc-generaler på plats. Ska inte ESC vara politiskt så ska bossarna bakom inte hålla på att fiffla med politiska motiv heller!

Cypern tar över stafettpinnen efter Måns och det är ju lite av en vaggvisa i jämförelse. Men jag gillar fortfarande den här låten och ger den en fyra.

Oj. Jag tror jag tappade fokus nu igen.
(Australien må vara på gästbesök i esc-sammanhang, men jag tror inte de blir kvar för att vara värdar för finalen nästa år. Andra verkar uppskatta låten mer än jag. Eftersom jag inte riktigt hörde bidraget framföras får jag gå tillbaka till vad jag minns av Inför-programmet där den visades och då tänkte jag mig nog en trea i betyg.

Belgien får jag återkomma till efter snabbreprisen...eller så struntar jag bara i det och hänvisar er till inlägget från semifinalen)

Bidrag nummer tretton ikväll är iallafall Vitryssland och ptja. Två poäng.

Österrike är ju också direktkvalificerade. Mannen i hatten vid pianot gillas här. Helt klart värd fyra poäng.

Grekland har en sångerska som påminner mig om Serena van der Woodsen. Låten är fortfarande gäspig. Om det inte vore för att jag varit på långpromenad idag och är vansinnigt trött i fötterna och dessutom har kvar dricka i glaset hade det här varit läge för toalett/vätskepåfyllningspaus. Men det är proffsigt, det får jag ge henne. Kanske har den växt en smula för mig, jag ger den tre poäng.

Montenegro funkar sisådär. Två poäng.

Att Tyskland kör en (sämre!) repris av sin tidigare vinnarlåt med Lena och tror att det ska gå hem...alltså, nej! Även om jag gillar låten och älskade Lenas personliga uttryck så funkar det inte när någon annan försöker göra samma sak. Låten som sådan är det rätt svårt att tycka till om eftersom det inte går att bortse ifrån hur den framförs. Men en trea kanske?

Polen. Tre poäng? Tyvärr är det här en sådan låt som får mina öron att göra ont framåt slutet. Ett tecken på att jag fått nog av den och att det inte är kvällens vinnare.

Lettlands röda klänning med sångerska i (jo, klänningen är verkligen stor) har jag haft lite svårt för tidigare. Eller snarare varit lite ambivalent inför. Jag gillar det där maffiga. Men sedan blir det något modernt inslag som passar på ett trendigt dansställe eller så (tror jag) och det förstör litegrann för mig. Tre poäng kan den ändå få ikväll för att det är final.

Rumänien... Två poäng. Har inte så mycket att säga.

Spanien har också en sångerska med röd klänning. Men nu försvann den och ersattes av en mindre i guld. Pluspoäng för den twisten. Men låten i övrigt, nja. Två poäng får den av mig. Nu längtar jag tills det sista bidraget är framfört. Eller förresten har jag gjort det ungefär sedan Måns sjungit klart. Kan vara så att jag är för trött för att riktigt hitta rätta humöret för detta ikväll.


Ungern har visst också varit i garderoben med röda klänningar och letat scenkläder. Vad man ser om man faktiskt lyckas höja blicken från datorskärmen en stund! Men låten lyfter inte. Det är ett sömnpiller som inte behövs så här långt in i tävlingen. Ett poäng.

Georgien går inte hem här, den där Draculastilen förstår jag inte heller. Ett poäng.

Azerbajdzjan. Nej nej nej. Det här gillar jag icke. Ett poäng.

Ryssland var jag rätt generös mot med poängen häromdagen, men jag tror det får bli en trea ikväll. Tröttsurheten gör sig kanske påmind ;).

Albanien är näst sist ut och allt jag kan tänka på är att det ska ta sluuut. Och låten varade i en evighet. Två poäng.

Italien har grävt fram lite opera som direktkvalificerats till finalen. Det låter väl fint, men känns rätt fantasilöst. Italien har gjort så mycket bättre än såhär. Men en trea får de ändå för sitt felfria framträdande och jag förstår varför de är vinsttippade. För mig räcker det dock inte så långt.


Sammanfattningsvis ligger fem låtar mig liiite varmare om hjärtat än övriga 22. Förutom Måns är det Sloveniens, Norges, Cyperns och Österrikes låtar, som alla fått fyra poäng.

Nu lämnar jag röstningen därhän och publicerar det här inlägget. Jag är för trött helt enkelt. Kanske får jag tillfälle att återkomma senare med en uppdatering, kanske låter jag det vara. Hur som så säger jag på återseende! Framöver blir det dock mindre Eurovision och mer lägenhetsbilder, läsutmaning och annat som faller mig in att skriva om. Iallafall tills det blivit 2016 och är dags för en ny cirkusvända.

Update 01:19

VI VANN!
Så vansinnigt roligt, en sådan lättnad och fy vilken rysare det blev!

Nästa år kanske det är dags att vara på plats på finalen?

ESC - Semifinal 2

Så var det dags igen. Semifinal 2. Vad tiden gått fort sedan i tisdags. Nu är det äntligen dags för det vi väntat på - att få se Sveriges bidrag rocka sig in i finalen! För jo, det tror jag utan tvekan att Måns kommer göra med Heroes!

Litauen har fått äran att inleda hela kvällens kalas med en trist duett. Även om den är mycket "bättre" än många bidrag i första semifinalen så får den bara en etta av fem i betyg. För den är sååå tråkig.

Irland har skickat en tjej med ett piano som sjunger... jag vet inte, är det tillgjort eller bara ett eget uttryck? Bland alla gäspiga ballader tycker jag ändå att denna sticker ut, så den får en fyra!

San Marino levererar kvällens andra duett, men det är också allt. Tjejen sjunger ...inte bra. Noll poäng får detta elände. Och tydligen är sångarna ovänner och bråkar bakom scen. Ser man på!

Montenegro då? Nja, jag kan inte säga att det går hem hos mig direkt. Det lyfter inget vidare ens i refrängen, så två poäng får det bli.





Malta är ett sådant där land som både levererat saker jag tyckt mycket om och ogillat extremt mycket. I år kan deras bidrag placeras i ett fack som närmar sig hatar-facket. Nå, nå. Urdåligt är det inte. Men mer än två poäng kan det inte få.


Efter en liten paus kliver Norges sångare på scenen i sin vita kavaj och så står där en tjej i lika vit klänning och sagohår och vips har vi kvällens.. ja, jag har faktiskt inte koll på vilken duett i ordningen det här är. Men jag tycker det låter rätt fint och vill ändå ge dem en, om än svag, så iallafall en fyra.

Portugal har väl nästan rekord i att misslyckas i den här tävlingen och nej, jag faller inte för årets bidrag heller. Hur svårt kan det egentligen vara att producera en bra låt? En enda gång? Det här är bara för tråkigt. En poäng.

Tjeckien gör comeback (tyckte jag de sa? Måste erkänna att jag är en smula trött efter en lång dags jobb). Deras låt påminner på sina håll om en låt av Nightwish eller något åt det hållet, men är inte alls bra som den låten. Men den är inte jättedålig heller, så en tvåa kan den få.


Sedan har vi Israel då, ett land som hamnar i samma fack som Malta. Och i det där facket jag skrev om i samband med Rysslands bidrag i första semifinalen. Det är svårt att inte bli politisk ibland även om den här tävlingen ska vara opolitisk. Men om vi återgår till Malta-facken så sorteras även detta bidrag in under mappen för misslyckade ESC-år. Två poäng.


Lettland ligger bakom en av mina favoritlåtar of all times i dessa sammanhang, Brainstorms My star från nånstans kring millennieskiftet. Den är inte direkt hotad av årets bidrag. Det skulle kunna lyfta, men det gör inte det. En poäng.

Och Azerbajdzjan med ytterligare ett bidrag med en svensk låtskapare. Så lagom nyskapande. Kom igen, skriv era egna bidrag nån gång! Slår vad om att det skulle bli så mycket bättre än detta sömnpiller till låt. (Azerbadzjan är förövrigt ännu ett av mina älska eller hata-land i dessa sammanhang, har de läst min blogg och samlat alla i samma semi tro?) Ett poäng.

Island. Detta börjar ju bli fånigt. Hatar eller älskar. Vilket fack kommer bidraget hamna i i år då? Jag är faktiskt inte vidare imponerad till min stora sorg och besvikelse. Två poäng, där det andra poänget mest ges för att sångerskan har en fin rosa klänning.

Oooooch nuuuu är det dags! Låt nummer tretton - Sverige!
Jag måste betona att jag inte var helsåld på låten till en början. Sceneriet med animeringen däremot, ojojoj vad det golvade mig. Men av den anledningen kom jag inte fram till att Måns var vår vinnare förrän det var dags för final. Sedan dess har jag dock inte tvivlat. Han är proffsig, låten är bra och trallvänlig. Sceneriet, som skrivet. Meeen. Vad händer med ljudet ikväll? Det känns inte alls sådär bra som det gjorde i mello. Förstår Europa storheten efter denna enda lyssning? Jag vet faktiskt inte. Och jag som var övertygad om att det var årets ESC-vinnare. Men självklart får låten en femma av mig ändå. Med tanke på att jag inte var såld från första början tycker jag att det är ett ärligt betyg och inte bara ett önskebetyg från en svensk till det svenska tävlingsbidraget.

Oj, vi får raskt gå vidare till Schweiz nu, vars sångerska redan hunnit ta sig långt förbi introt när jag börjar skriva detta. Låten har lite mer tempo än många andra av årets bidrag. Som motvikt till Mums-Måns har de skickat en kvinnlig artist och Carola-fläktar. Kan nog gå hem i stugorna, men jag tror jag nöjer mig med en trea i betyg.

Cypern, så. Detta är ett av mina favoritbidrag i år efter Inför-programmen. En kille, lite gitarr till hans sång. Ballad. Av det rätta slaget tål att påpekas. Jag väger mellan en fyra och femma, men på grund av att det trots allt finns något enstaka bidrag som är bättre måste jag stanna vid fyra poäng. Vore roligt om han kunde landa på topp fem i finalen iallafall. Om han tar sig dit, vill säga.

Slovenien. Oj. Jag tappade faktiskt koncentrationen helt här och missade att tycka (eventuellt fastnade jag en smula på twitter också). Återkommer efter snabbreprisen. (Snabbrepris: Alltså jo, jag gillar det ändå, med viss reservation för att de kan ha valt ut det bästa bland det dåliga till snabbreprisen. Fyra poäng!).

När Polen tar vid är hjärnkontoret påslaget igen, om än sådär dimrat som datorskärmen brukar bli när man drar ur strömkabeln. Kanske beror det på min tidigare fastställda trötthet efter lång arbetsdag, kanske beror det på att det är en himla tråkig låt. En poäng.

Tackolov var det kvällens sista bidrag! Nu börjar den långa väntan på resultatet och att få nanna kudden...

Nu kommer resultatet!
Finalister är:

Lettland
Polen
Slovenien
SVERIGE!!!
Norge!!
Montenegro
Cypern
Azerbajzdjan
Litauen
Israel


Herregud vad jag ska sova nu. Eller så.

ESC Semifinal 1

Hej bloggen.

Det är ju ESC-tider och min vana trogen tänkte jag blogga lite om det. I väntan på att #ettanpåandravåningen blir så pass iordningställd att den tål att fotas och dokumenteras här, vilket borde vara vilken dag som helst nu. Kanske.

Men oj, vi är igång! Efter att ha sett Inför-programmen med Sarah Dawn Finer och gänget de senaste veckorna vet jag att startfältet i år är det svagaste någonsin enligt min mening. Men något kattguldkorn kanske vi kan vaska fram iallafall. Jag tror dock att Mums-Måns är just en sådan ohotad segrare som vissa antytt. Låten kändes klockren som vinnare i vår uttagning. Men om vi återgår till semifinal ett nu då. Där ju Måns sorgligt nog inte är med.

Moldavien är först ut. Och inte alls övertygande. Jag får lust att kvida som en marskatt. Ett poäng av fem får den.

Armeniens låt får en gäspig tvåa. Den skär lite lagom i öronen efter ett tag, sådär som en äkta esc-låt kan göra.

Så har vi redan låt tre, som är Belgiens. Nja. Detta är inte heller någon höjdare i mina öron. En trea får den ändå för den är... "bäst" hittills.

Nederländernas bidrag brukar jag nästan alltid gilla. I år är inget undantag, även om låten är lite sämre än vanligt. Det blir som lite enformigt på slutet. Den får också en trea.

Så har vi Finland med historiens kortaste ESC-bidrag. Tyvärr faller inte låten mig i smaken alls, men de får ett stort plus för artisterna! Noll poäng.

Grekland härnäst. Med en gäspig ballad kammar sångerskan hem en tvåa från mig. Om det bara hade hänt något hade poängen kunnat bli lite högre, men jag tycker inte riktigt att det gör det ens när tempohöjningen kommer.

Och så har vi Estland med en duo som sjunger en rätt okej poplåt. Den är, om inte bäst, så iallafall bland de bästa låtarna ikväll skulle jag vilja säga. Fyra poäng kan den få, bara för att de låtar som fått en trea i poäng tidigare är så mycket sämre. Men egentligen kvalar nog denna låt också in under det betyget...

Makedonien. Det blir en gäsp här med. Och helt rent sjöng de inte heller tror jag, annars hade låten kunnat tillhöra de bättre ikväll. Två poäng.

Serbiens bidrag är... hm, sångerskan kan sjunga iallafall. Och i övrigt, ja, jo. Den går nog hem i stugorna, men så har också två tidigare ESC-vinnare varit med och skrivit den tydligen. Fast för min del, nej. Hon tappar mig vid tonartshöjningen. Tre poäng.

Vidare har vi nu Ungern som jag tappade fokus från när ett sms trillade in från min esc-vän här i världen. Men jag tror inte den var så bra? Två, tre poäng någonting?

Vi går sedan raskt vidare till Vitryssland som får, ptja. Tre poäng får det nog bli här.

Ryssland kan få ...tre poäng, också. Sångerskan kan åtminstone sjunga och låten har lite mer tempo än merparten av kvällens bidrag. Eller nä förresten, hon får faktiskt en fyra. Hur ont det än gör mig att erkänna så kan detta bli en tuff konkurrent till Heroes.

Nu blir det Danmark! Jag minns inte deras låt från Inför-programmet så det blir trevligt med en reminder. Men alltså, nej. Två poäng får låten, jag gillar inte sångarens röst. Eller om det är så att han inte kan sjunga helt enkelt? Om Ryssland är ett hot mot Måns så är då inte Danmark det, tyvärr.

Kvällens fjortonde låt står Albanien för. Om den tycker vi, okej jag om man ska vara noga, ...inte så vidare mycket om. Eller, jag är nog lite ambivalent här. Nej. Två poäng får den.

Och sedan var det bara två låtar kvar för ikväll!

Rumänien. De säger alltid att man inte ska bli politisk i ESC, men pengarna de lagt på att skicka den där mannen att sjunga den där rätt dåliga låten till tävlingen hade nog gjort bra mycket mer nytta hos den fattiga befolkningen. Tre poäng, men än en gång mest för att det finns annat som är sååå mycket sämre.

Äntligen kvällens sista låt, jo jag är trött... Georgien har hyrt in svenska Tomas G:son för att skriva sin låt eftersom de kom allra sist förra året. Men jag vet inte om det hjälpt så vidare värst? Jag kan sträcka mig till en trea även här. Det finns iallafall lite tempo i denna låt, till skillnad från många andra.


Ja, sammanfattninsvis kan man väl konstatera att två låtar sticker ut ikväll med sina fyror i poäng och av dem håller jag på Estland. Sedan kommer såklart Ryssland att gå vidare också, som vanligt.

Mellanakterna, är det någon som gillar dem egentligen? Jag orkar aldrig riktigt titta. Tänk om de kunnat visa de bidrag som är färdiga för finalen under denna stund istället! Jag passar på att gå och fylla på mitt glas istället.

Men nu så! Efter en evighet får vi veta finalisterna.

Albanien
Armenien
Ryssland
Rumänien
Ungern
Grekland
Estland (!!!)
Georgien
Serbien
Belgien

Varken Danmark eller Finland vidare, inte vidare otippat alls och inte vidare trist heller enligt min mening. Desto mer tråkigt att Nederländerna inte tog sig vidare.

Men nu! Nuu lockar kudden. Väldigt mycket.