En bakåtblick

 Jag tappade blogglusten delvis på grund av strul med min gamla dator. Men i vintras köpte jag äntligen en ny och tänkte att jag skulle börja fota lite igen och återuppta bloggandet. Det blev ju inte riktigt så ändå. Men här är några tillbakablickar från den gångna vintern iallafall. En kväll bjöd jag granntanten på middag.

 

 

Naturligtvis intogs middagen bestående av mina sista hemodlade potatisar och rödbetor (och köpta morötter) och kyckling i köket där växtligheten nästintill hade tagit över både fönsterbräde och bord...

 

En sådan där härligt solig vinterdag kände jag mig tvungen att dokumentera snön. Jag undrar om det inte är den första snö som faktiskt låg kvar ett tag...

 

Våraktiviteter

 

Möjligtvis är det så att våren anlänt nu, en gång för alla. När jag hade balkongdörren på glänt hörde jag hur det byggdes vid ett hus i villaområdet alldeles intill och när jag följde med min mamma till kyrkogården för att riva bort allt gammalt ris på förmiddagen var där full aktivitet. Likaså i handelsträdgården som öppnade för säsongen just idag. Men våren har i det stora hela varit väldigt kall och svårlockad i år. Efter den där korta varma perioden jag skrev om förra gången jag kikade in här på bloggen blev det kallt. Och snöade. Och det har blåst isvindar och stormat till förbannelse.

Senast jag skrev hade jag precis sått purjolök, tomat och paprika och experimenterat lite med en vintersådd ute på balkongen. Sedan dess har jag planterat om paprikan och tomaterna och hunnit så ett helt tråg fyllt med solrosor och lite vitkål, tagetes och vad mer det nu blev. Jag får erkänna att jag inte har totalkoll på läget just nu.

Under påsklovet åkte jag till F som kom in i mitt liv strax före jul och tycks ha blivit kvar. I och med det överlämnade jag mina plantor i två blom- och plantvakters vård. Tyvärr resulterade det i att det jag sått alldeles innan avfärd var ganska ledset när jag kom hem och purjolöken hade i princip dukat under helt och hållet. Så nu ger jag upp den för i år, tror jag. Revanschen får med andra ord dröja ytterligare... Men som synes på bilderna ovan mår tomaterna och paprikan bra iallafall!

Likaså gör vintersådderna på balkongen; rädisor och sallat vet jag att det skall vara men resten minns jag inte såhär på rak arm. Det finns naturligtvis antecknat någonstans, just för att jag visste att minnet skulle svika. Jag tror det ska vara ruccola i tråget där det mest är svart jord, så den måste sås på nytt vad det verkar. Det får bli direktsådd denna gång.

Med tanke på att det var nedåt -10 grader ett tag under min Norrlandsvistelse och ingen täckning av plastlådan med sådderna gjordes och allt annat ändå överlevde får jag känna mig ganska nöjd ändå! Och jag känner mig hemskt pepp på att utöka vintersådderna nästa odlingssäsong!

Inomhus blommar pelargonen jag fick som ett litet skott av mamma i höstas och som härstammar från min mormor från början. Jag hade egentligen tänkt klippa ner den och ta ett nytt skott tidigare i vårvintras men då hann det komma en knopp och när jag kom hem förra helgen hade det fullkomligt exploderat med nya blommor. Så jag tror minsann att den bara får blomma vidare ett tag till. Kanske kan jag ta ett skott längre fram, annars får det helt enkelt vänta till hösten!

 

Jag är så glad att det fortfarande finns pelargoner kvar efter mormor, inte minst med tanke på att jag fick ta över ett par stycken av hennes blommor och nästan genast lyckades ta död på dem den gången jag flyttade hemifrån... 

 

Pelargoner har ju tantblommerykte om sig, men för mig kommer de alltid symbolisera min mormor som hade söderfönstren fulla av dem. Sedan har det ju kommit så många nya vackra sorter på senare år också, så hur skulle man kunna motstå dem egentligen?

Sommartid och groningstid

Hur det nu gick till övergick februari i mars och snart övergår mars i april. Och här i bloggen har det varit tyst. Men jag tänkte försöka råda bot på det igen nu!

I veckan var det vårdagjämning och natten till idag var det dags att ställa fram klockan till sommartid. Det känns härligt för en vintertrött själ att kunna pricka av dessa olika "checkpoints" fram till sommaren, som jag börjat längta efter lite grann nu. Främst är det tanken på promenader när sommardagens värme drar sig tillbaka till förmån för kvällens svalka och lässtunder på balkongen som lockar. Men förstås också tanken på att det jag odlat börjat blomma och ge skörd. Och så ser jag av någon anledning fram emot att fortsätta mitt projekt med att måla vedboden hos min mamma... Det är ett projekt jag sysslat med två somrar nu och i år känner jag för att slutföra det. Men då måste jag lägga in en högre växel. Får se hur det går med det...

För ett tag sedan petade jag ner årets första frön i jorden och de har grott så fint. Det blev dels en experimentodling i form av lådan på bilden här ovan, som jag i grevens tid täckte med årets sista slaskiga snö och satte på locket på innan jag ställde ut den på balkongen. Men det blev även lite sådder för fönsterbrädan. Tre sorters tomat, lite paprika och purjolök har jag petat ner i jorden än så länge. Jag har försökt och misslyckats med att odla purjolök åtminstone två gånger tidigare, jag vet egentligen inte var jag ska placera den i odlingen heller. Jag har som inte planerat för den i år eftersom jag inte lyckats med den tidigare. Men det löser sig nog. Om det fungerar. Det vore så himla skönt att få revansch på denna krånglande växt.

Jag har egentligen inte misslyckats med så mycket av det jag odlat genom åren, även om jag inte odlat i någon större mängd eller någon vidare regelbundenhet och därmed inte heller fått några pangskördar. Men purjolök och gul lök uppdriven från frö har jag gått bet med helt. Vitkålen blev det heller inget med när jag premiärodlade det förra året, men det var helt och hållet mitt eget fel då jag inte täckte den så diverse kålfiender snabbt gjorde slut på dem. I år ger jag upp de där lökfröna och köper förkultiverad lök istället (eller vad kallas det när man köper dem i miniformat tro? jag har helt tappat ordet...). Sedan hoppas jag på att ta revansch på vitkålen också genom noggrann täckning av kålodlingsbädden, jag måste bara få ner fröna i jorden... Det hoppas jag på att få till nu till veckan.

 

Häromdan fångade jag blommorna på fönsterbrädan i vårsolen. Åh, vad ljuset gör under med mitt mående. Och energi, åtminstone ibland ;).

När jag väntade på att bli upphämtad av en av mina handledare på väg till praktiken vid halv åtta i torsdags morse strålade solen såhär fint på den klarblå himlen.

 
Vi var i skolskogen med eleverna hela förmiddagen den dagen, som även var vårdagjämningen. Vädret var minst sagt vältajmat! Idag har det varit desto fler grå moln på himlen, men termometern har ändå visat +16,5 grader. Ännu vid denna sena timme, klockan har passerat 21, visar min termometer 7,9 grader ute. Jag borde kanske ha fångat värmen innan den försvinner igen, men jag valde att stanna i soffan och se diverse saker på play, läsa lite och spela Hay day. Förhoppningsvis hinner jag fånga de fina vårdagar som fortfarande inte varit.


 

Hej hallå

2016 är slut, 2017 en bit på väg allaredan. Hoppsan! Bloggen blir fortsatt lidande. Men det är inget jag kan ha dåligt samvete för. Däremot känner jag en viss sorg över att tiden inte räcker till allt jag egentligen skulle vilja göra. För jag vill ju blogga mer, egentligen. Jag vill fota mer, till bloggen men också i största allmänhet. Jag minns nästan inte när jag höll i systemkameran senast. Och mobilkameran i iPhone är ju inte lysande, så det blir bara suddbilder. Ovan ser ni förresten mina mest gillade bilder på instagram från föregående år.

Det börjar dra ihop sig för ny odlingssäsong. Jag har förstås funderat på det ett tag redan, men jag kan inte direkt påstå att jag är pepp i år på samma sätt som jag var förra året. Jag tror det beror på att odlingssäsongen 2016 blev så utdragen (jag slängde de sista tomaterna som hade blivit dåliga innan de hann mogna så sent som i november och de sista egenodlade potatisarna är jag i färd med att äta upp just dessa dagar). Jag har inte ens haft inspiration att ta hand om mina inomhusblommor i vinter. Just nu är jag i färd med att slänga de flesta av dem för att börja om på nytt - och göra plats för frösådder på fönsterbrädan. Planen för i år är dock att direktså i mycket större skala än förra året. Det blir inga femtio tomat- och paprikaplantor på balkongen. Skörden i relation till mängden arbete gör att det inte känns värt, det får vänta tills jag förhoppningsvis har ett växthus någon gång i framtiden. Jag satsar på mer blommor och kanske lite gurka på balkongen i år istället. Och någon enstaka paprika och tomatplanta. Men det får jag väl anledning att komma tillbaka till vid ett senare tillfälle, antar jag.

Idag ska jag fixa lite matlådor till veckan som kommer, diska lite och bara ta det lugnt. Det har varit motigt att komma igång med praktiken igen efter jullovet, men nu satsar jag på de tre veckor som återstår till sportlovet. Sedan blir det förhoppningsvis lättare att starta upp vardagen igen efter sportlovet när ljuset är tillbaka och ledigheten inte blir lika lång.

Novembervinter

Det blev november och snön föll. Inte årets första, men den första att ligga kvar på marken. I mina trakter började det snålt trots klass2-varningar och löfte om upp till fyra decimeter snö i första prognoserna, men i slutändan gick gräset gick fortfarande att ana under snötäcket. Men för första gången på många år gick min stående födelsedagsönskan om snö på min födelsedag ändå i uppfyllelse. Det gladde mig!

Den tredje november var himlen snudd på lika strålande blå som idag och några enstaka snöflingor signade under dagen ner från himlen, nästan som en hälsning från mina människor där uppe ovan molnen.

Och så föll sedan den riktiga snön i onsdags! Inga fyra decimeter, men väl en eller en och en halv. Och kylan tycks hålla i sig ännu ett slag!

Förra helgen satte jag upp ljusslingan på balkongen och klippte ner den blommande luktärten och tagetesen som slutligen blivit ganska ledsen (mer för att jag inte vattnat så mycket på sistone än pga kyla dock, men om den stått kvar hade den förstås gett upp nu när minusgraderna kom). Först hade jag tänkt vänta med att tända ljusslingan ett slag till, jag ville bara få upp den innan det blev för kallt för fingrarna. Men när en granne i huset mittemot plötsligt dundrade på en mycket juligare flerfärgad ljusslinga föll jag för frestelsen och myser nu i soffan om kvällarna när jag tittar ut genom fönstret i balkongdörren.

Jag hade egentligen tänkt piffa balkongen betydligt mer än såhär, men kylan och den tidiga vintern tog mig med överraskning, så än gapar de sista balkonglådorna tomma. Jag hoppas kunna ta mig ut i skogen och hämta hem lite ris innan första advent iallafall. Och så ska jag ställa ut den fina lykta jag fick i födelsedagspresent förra året och som lyste upp det bortre hörnet av balkongen hela förra vintern. Än så länge står den och lyser i köket om kvällar och nätter istället, men idag tror jag minsann det är dags för den stora flytten även om jag tycker lite synd om den som ska behöva stå ute i kylan. Japp, så fånig är jag! :)

På bilden ovan kan en fågelmatare anas också. Jag vet inte om mina grannar gillar det så värst mycket, men det bryr jag mig inte om. Jag har tre söta små talgoxar som hälsar på och tacksamt pickar på talgbollarna varje dag.

Jag önskar att jag haft en lite roligare utsikt än ett hus här, men om jag sitter i soffan ser jag bara taket och det är ju rätt snöigt fint trots allt. Och så den där blåa himlen ovanför det...

Idag är det sedvanlig ledig fredag från praktiken, jag har inte tagit på mig något vickpass heller och jag tycks få tillbringa den hemma som jag allra helst ville. Annars var det tal om att fara ut till mitt lilla paradis för att skotta snö,gosa katt, se lite golf och kanske röja lite mer bland mina pryttlar. Men det får bli en annan helg. Men lite tråkigt är det, för det hade varit en perfekt dag för fotografering nu när jag gjort den här investeringen:

Japp, det är ett helt gäng reafyndade minneskort. Nu ska det väl ändå dröja länge tills jag får problem med fullt minneskort igen tycker jag! Och bäst av allt är förstås att jag verkligen kommer kunna ta upp fotograferandet med systemkameran igen, något som talar för en ökad blogginspiration framöver. Sedan kan förstås det faktum att julen närmar sig inverka lite på blogginspirationen också...

Hoppas solen lyser även på dig och att du får en fin helg!

En brutalvacker cover

Hej!

Här sitter jag mitt i natten, det är oktober månads sista fredag. Nå, egentligen har det ju hunnit bli lördag nu, men när man inte hunnit gå och lägga sig än känns det ju på något vis inte som att det blir en ny dag även om midnatt passerats.

Jag har ägnat fredagen åt sedvanligt Idoltittande och sedan hamnade jag på svtplay för att se förra veckans Moraeus med mera. Och därav skriver jag nu här. För Maia Hirasawa gjorde en sådan brutalt vacker cover på Alcazars Not a sinner nor a saint att jag bara måste tipsa er om att se klippet med den.

Ni hittar Maia cirka 40 minuter och 15 sekunder in i programmet, som ni hittar här. Programmet finns tillgängligt i två månader, så ni har all tid i världen att se det. Många gånger. Efter den där första, som alltså blir nu. Så fort ni läst det här inlägget. Lova!

Jag lovar att det är värt det.

Slutskördat i landet

Ja, så kom slutligen dagen när det var dags att slutskörda allt i odlingslådan. Att jag vaknade till beskedet att det snöade ute kändes som det ultimata tecknet, även om jag redan hade planerat för grönsaksupptagning idag eller imorgon. Det blev till att hoppa i nattlinnet, koftan och chenillesockorna innan mössa, halsduk, stövlar kom på plats. Sedan stövlade jag ut i landet mer eller mindre direkt från sängen. En himla fin start på dagen måste jag säga!

Snöfallet varade inte så länge och backen blev inte vit, men väl det lilla kafébordet intill ytterdörren. Det gick lite som en ilning genom ryggraden när jag såg det. Vintern, du kommer nog iallafall. Med den extrema höstvärmen som rått tills alldeles nyligen har jag stundvis tvivlat på snöns vara framöver. Kanske kanske kan jag få min stående födelsedagsönskan uppfylld nu iallafall: snö på födelsedagen.

Det mesta i odlingarna är ju upptaget redan, men som syns på bilden blev det ändå 7-8 liter grönsaker till. I botten ligger ungefär fyra rödbetor och två, tre små men fina palsternackor. Resten är en blandning av sommar- och vintermorötter. Jag antar att jag får planera in ett storkok till veckan så att en del kommer till användning direkt. Eftersom morötterna inte blivit så stora gissar jag att det kommer bli svårt att förvara dem någon längre tid så då är det förstås den bästa lösningen att tillreda det mesta fortast möjligt.

I övrigt har förkylningen äntligen börjat vända tror jag, nu saknas bara att nästäppan försvinner så jag slipper vakna med ond hals på grund av att jag måste sova med öppen mun om nätterna. Jag borde iallafall vara frisk nog att ta mig iväg till praktiken på måndag, vilket är ganska efterlängtat efter det snöpliga avbrottet efter bara två dagar på plats. Men först väntar en helg med British masters, kanske lite mer trädgårdsarbete och så en del matlagning och städning där hemma. Men det där tråkiga får bero till lördag eftermiddag och söndag, tänker jag. Tills dess stannar jag i mitt lilla paradis.

Lite mer Gilmore girls

Är fortfarande soffan som gäller för mig efter en vecka med en rejäl förkylning med halsont och nästäppan from hell. Men kanske kanske har det börjat vända nu. Den här förkylningen är väldigt nyckfull, så jag vågar inte riktigt hoppas ännu.

Mycket sofftid ger iallafall tillfälle att förkovra sig i det digra utbudet internet har att leverera och efter klippet från de nya avsnitten av Gilmore girls som jag bloggade om häromdagen har jag nu sett ett fint reunion-program med några av skådespelarna från serien. Kan bara tipsa vidare om det, ifall nu någon mer är en lika stor GG-geek som jag är.

Åh, fyra nya avsnitt känns allt annat än tillräckligt. Varför lade de alls ner serien den där gången? Tänk att få en långkörare i Gilmore girlsformat istället för typ ...Glamour och vad nu allt heter som visats länge men håller usel kvalitet. Jag vill ha mer GG!

Samtidigt är det sjukt läskigt att veta att det kommer nya avsnitt såhär åtta år senare. Kommer de vara "the same"? Eller kommer jag bli besviken? Hemska tanke! Försöker ändå hålla förväntningarna på en hyfsat låg nivå så länge...

Gilmore Girls återkomst

En vän påstod att jag sett Gilmore girls typ hundra gånger. Hon var ganska fel ute. Jag har inte hunnit se det riktigt så många gånger. Men utan överdrift har det nog hunnit bli sisådär femton gånger eller så genom åren. Minst. Bara sedan jag började plugga 2011 har det iallafall blivit ungefär fem till sju vändor. Bara för att det är så svårt att säga hejdå till karaktärerna när jag kommit till slutet så jag måste börja om igen.

Men när jag hade tittat klart nu senast, i början av sommaren, kändes det faktiskt helt okej att göra en paus från the Gilmores. Jag åkte till New York och Gossip girl istället, för närvarande är jag inne på säsong tre och älskar återseendet med Blair och alla andra.

Kanske var det vetskapen om att nya avsnitt från Stars hollow var på gång när jag tog adjö från Rory och Lorelai där under försommaren? Trots att det var oklart när jag skulle få återse dem mer exakt. Men nu så, nu är datumet avslöjat (sen ett tag tillbaka, antar jag) och häromdagen ramlade jag över den här lilla trailern. Jag försöker komma över hur Rorys röst förändrats sedan serien lades ner så att jag inte ska haka upp mig på det och missa själva avsnitten då de släpps i slutet av november.


Och som en avslutande liten fun fact kan jag berätta att det finns två Rorys i mitt liv. Dels Gilmore, som det här inlägget handlar om. Dels den irländske golfaren som varit min favorit sedan han var grön på touren med sitt lockiga hår som stack ut ur kepsen bak i nacken. McIlroy heter han. Och någon gång ska jag ha två katter (eller kanske hundar, men det känns rätt otroligt) som ska få heta så. McIlroy och Gilmore. Är det inte briljant? ;)

Än varar odlingssäsongen

En av få, om inte den enda, bilden från balkongen där en paprika skådas. Bilden är även en av de sista innan alla krukor fick flytta in.

Hösten sprakar utanför fönstret, eller nåja. Om jag tar mig en bit utanför mitt bostadsområde så är färgprakten på träden enorm. Inom mitt bostadsområde är växtligheten rätt trist, här finns bara några enstaka träd och en massa trötta buskar intill husfasaderna. Desto större anledning att odla upp hela balkongen.

Själv uppvisar jag också hösttecken i form av min andra förkylning inom loppet av en och en halv, två månader sisådär. Jag gurglar saltvatten och funderar på om någon hällt tapetklisterpulver i min näsa eftersom nästäppan är total och knappt ens kan rubbas med nässpray. Men i jämförelse med mina långdragna sjukor förra året är ändå dessa förkylningar ändå ingenting, tackolov!

Men nu var inte tanken att bli en klagotant som bara rabblar krämpor.

Idag var det dags för en vattningsrunda, något som är ganska knepigt nu sedan alla tomatplantor flyttade in pga frosten i början av månaden. Jag ser och når knappt det som står närmast fönstren eftersom det är så många stora växter som står innanför dem. Idag åkte iallafall saxen fram igen och ännu lite mer av tomatplantorna tömdes på blad så att ljusen enklare ska nå fram till tomaterna, och förstås för att de ska ta lite mindre plats. Jag lyckades också göra några spännande iakttagelser gällande paprikaplantorna. Jag har ett helt gäng paprikaplantor, varav ganska många faktiskt aldrig kom ur sina små plastkrukor i våras på grund av krukbrist. Men jag kunde inte med att slänga dem ändå. Det har dock lett till att de inte växt så mycket och bara två av mina stora, omplanterade plantor har satt frukt. Vilket även det dröjde väldigt långt in på säsongen. Nu såg jag att en av paprikorna ääääntligen börjat ändra färg från sin gröna till den efterlängtade röda slutfärgen. Åh, så roligt!

Men jag såg också att en till paprika var på gång på en annan planta, plus att en av mina mindre plantor faktiskt hade blommor och med lite tur håller en eller två av dem mot alla odds på att utvecklas till paprikor. Jag håller tummarna för det och gläds för att odlingssäsongen fortfarande inte är över på långa vägar. De närmaste månaderna kommer jag ju få skörda åtminstone två eller tre paprikor och därtill mognar forfarande nya tomater ideligen.

Jag har dessutom rotat ett gäng tomatsticklingar efter att ha fått det tipset av någon av mina trädgårdskunniga gurus, om jag inte missminner mig var det i ett videoklipp hos Farbror Grön. Tanken är att plantorna ska ha kommit mycket längre mycket tidigare i vår så att även skörden tidigareläggs en smula. Med tanke på att jag åt min första tomat för bara någon vecka sedan lockar den tanken enormt. Det är svårt att odla sådana stora växter utan växthus eller åtminstone en större bostad än en enrummare med bara två fönster i hela bostaden och till på köpet i zon 6. Om skörden då kan bli klar innan hösten och den tillhörande frosten så att jag slapp släpa in alla krukor vore det helt underbart!