Inte vilken termin som helst

Bilden ovan tog jag 05.40 i tisdags, när väskorna bars ut till bilen och jag lämnade hemhemma för att återvända till Götet och sista terminen på lärarprogrammet.

Jag skulle göra saker och ting. Skura köksluckor och göra rent badrumsventilen som var svart av dammludd redan i juni när jag åkte hem, men det blev inte så värst mycket nytta gjord dessa dagar. Jag försökte göra saker jag ville istället. Det blev en hel massa avsnitt av Greys, lite matlagning, lite tvätt av täcke, kuddar och därtill en massa bloggläsning eftersom det inte funnits mycket tid över till det i sommar. Och så lite magasinsläsning, vilket det inte funnits tid till över huvud taget i sommar. Det blev mest bara studier och ingenting av de där promenaderna jag längtade efter under våren. Tråkigt, men inte mycket att göra åt. Jag började i alla fall få betalt för allt arbete jag lagt ner i sommar, då jag i fredags fick veta att jag klarat en av sommarkurserna. Nu väntar jag bara på besked om den andra också, men jag hoppas och tror mer på sluttentan i den kursen, så jag är inte direkt orolig.

Imorgon börjar jag min sista termin på lärarprogrammet. Redan om tre veckor går jag ut på min fem veckor långa slutpraktik. Och i torsdags fick jag besked från min tidigare vfu-plats att jag inte har någon handledare där längre. Jag kastade mig över mejlen och skrev till min samordnare som svarade på fredagsmorgonen att hon troligen redan hade en plats på gång till mig, så jag hoppas att det ordnar upp sig lite smidigt. Annars är det bara så typiskt. Jag har haft det struligt med vfu:n sedan termin två, på alla möjliga olika sätt. Jag försöker intala mig att detta är det sista eldprovet.

I övrigt består den här terminen av lite mer hfu, totalt blir det väl kring fem veckor inne på universitetet, och på min födelsedag startar den sista "kursen" - den som går ut på att vi ska skriva examensarbete i tio veckor. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot allting. Jag kommer få så stort ansvar under denna vfu. Jag ska i princip vara lärare på riktigt dessa fem veckor. Och så minns jag hur vi skrev b-uppsats i tre veckor i våras. Jag minns den totala tröttheten och kan inte riktigt förstå hur jag ska orka med tio veckors skrivande i höst. Men många studenter före oss har ju tagit sig igenom det, så det ska väl vi också göra. Dessutom skriver jag med två av de tre tjejer jag skrev med i våras och jag vet att vi kommer överens och samarbetar bra, så det är tryggt och positivt i alla fall.

Jag hade nog tänkt skriva lite mer här under de här sista veckorna av augusti, medan jag var ledig, men det blev inte så. Jag funderar på att återvända tillfälligt till min gamla nogg och skriva lite där framöver. Inläggen här kommer när de kommer, jag slutar inte skriva här helt om det skulle bli så. Men de lär nog inte komma i någon större mängd denna termin heller. Ni som känner till noggen vet var den finns, eller åtminstone var ni kan hitta länk till den. Om ni glömt lösenordet till de privata inläggen är det bara att hojta, för jag tror att det är sådana det kommer bli om jag skriver där.

I övrigt. Ptja. Jag skulle kunna skriva så mycket, men det här är inte rätt plats och/eller tid för det.

Det blev sommar och så blev det augusti

Femtio timmar har jag ägnat åt studierna hittills denna vecka, ännu fler kommer det bli. Jag har påbörjat slutspurten nu och försöker stöka undan mina fyra examinationsuppgifter fortast möjligt, i förhoppning om några extra lediga dagar innan höstterminen drar igång. Aldrig har jag varit så stressad över studierna som nu, inte ens i våras när jag läste två av mina mest krävande kurser hittills på min vanliga utbildning och jag har nog nosat på den där väggen ni vet. Försöker bita ihop och stå ut, men jag kan inte förneka att jag är orolig inför hösten. Inför framtiden. Den är så nära nu, alldeles runt hörnet.

Jag tänker mycket på den. På vad mitt nästa drag efter examen ska bli. Var jag ska bo. Vad jag ska göra. Det lutar förstås starkt åt att återvända hem, men arbetsmarknaden är nog hårdare här än i en storstad, även om lärarbristen skapar rubriker var och varannan dag.

Jag har inte haft en endaste helledig dag hittills denna sommar, knappt ens en ledig kväll heller, men ikväll stängde jag ner alla dokument och lade ifrån mig pågående skönlitterär bok för att unna mig en helledig kväll. Det jag inte hunnit läsa i skönlitteraturväg på dagarna har helt enkelt blivit nattlektyr annars. I början av denna vecka hade jag några sena nätter då jag läste en historical romance i ett open officedokument dit jag överfört texten efter att ha laddat ner boken i ett mindre läsvänligt format. 550 sidor var pocketversionen på när jag tittade i efterhand. Det var inte min roligaste läsupplevelse rent tekniskt, men mina läsnätter älskar jag, jag sörjer bara att de inte är så ljusa längre. Tidigare i somras fastnade jag i Fifty shades-trilogin (att nöja sig med första delen visade sig omöjligt, så även om de övriga delarna inte ingick i kurslitteraturlistan så vigde jag nätterna åt dem) och när klockan var fyra, fem eller till och med närmare sex på morgonen och jag lyckats stänga boken brukade jag titta ut över sjön och soluppgången, ljuset, och förundras innan jag bäddade ner mig under ett ogosigt men hyfsat svalt lakan för att somna och sova några timmar innan mobilalarmet väckte mig till en ny dags studier.

Jag måste säga att årets litteraturvetenskapliga kurser inte varit lika roliga som de två jag läst föregående somrar. Det har helt enkelt blivit för mycket att bolla två olika kurser samtidigt, och sedan länge har jag känt mig ganska omotiverad att läsa en del av litteraturen. Men den allmänna läslusten är det inget som helst fel på, oh vad jag längtar efter att läsa sådant jag fått välja själv nu! Måtte jag orka läsa lite skönlitterärt i höst även om jag kommer ha världens pluggigaste avslutande termin på min utbildning.

Nu har jag visst skrivit bra mycket mer än jag egentligen hade tänkt här och det är hög tid att natta med kurslitteraturen som för tillfället är aktuell - Harry Potter och Halvblodsprinsen. Ja, det kunde ju varit värre, det kunde det. Men jag kan räkna upp tjugo andra titlar utan att tveka ett ögonblick som jag hellre hade läst just nu om jag fått välja.

God natt. Och på återseende så småningom. Om fjorton dagar är sommarterminen slut. På ont och gott. Jag misstänker att jag kommer landa på sisådär sjuttio studietimmar denna vecka och nästa lär inte bli mycket bättre. Men kanske kan jag faktiskt bli klar någon dag i förväg då. Jag jobbar mot det målet.

Högt och lågt, sommar och vinter.

Kära blogg. Jag tänker så ofta på dig, ändå ekar här tomt på inlägg. Jag vet inte om jag kan lova bättring heller. Jag trodde att jag skulle hinna blogga mer i sommar. Jag hade hoppats på lite ledighet emellanåt. Men jag har måstat ägna mig åt sommarstudierna varenda dag sedan kursstart den nionde juni. Till och med igår läste jag i tre timmar. Bridget Jones dagbok, visserligen, inom ramen för romancekursen, men ändå. Om jag vetat att två litteraturvetenskapliga kurser tillsammans skulle ta exakt såhär mycket tid i anspråk så hade jag kanske tänkt om. Fast samtidigt, det fanns inte mycket att välja på. Sommarkursutbudet har bara blivit allt sämre från år till år till följd av besparingarna som görs på universiteten. Det är påtaglig skillnad från 2012 då jag frossade i roliga och intressanta kurser när jag skulle göra min ansökningsprioritering. Nu blev det nog bara fem, sex kurser, varav några inte ens kändes intressanta egentligen.

Men jag kanske har fel, kanske lugnar det sig efter att de första inlämningsuppgifterna lämnats in. De ligger tätt och alldeles för snart, vilket gör att jag tvingats läsa veckans alla dar. Eller ja, tvingats och tvingats. Hjärnan orkar bara läsa fokuserat si eller så många timmar per dag. Sedan behöver den lite fritid. Allra helst när nästan precis all facklitteratur är på engelska, i båda kurser. Det tar tid. Och extra koncentration är nödvändig. Nog nu om det.

Midsommar har kommit och snart även gått. Jag gjorde en jordgubbstårta igår kväll, med köpt botten. Det fick räcka så. Blåsten och kylan gjorde mig inte mer pigg på det där med midsommarfirande. Sedan gillar jag nog inte sådana här högtider heller. Inte längre. Inte just nu i alla fall. Känner att jag måste väga min ord noga när jag skriver detta, det är inte så att jag missunnar någon annan sitt firande. Men jag kan inte tycka om en högtid när jag inte riktigt har någon att fira den med. Jag har inget givet kompisgäng att naturligt sälla mig till när almanackan ropar ut sina märkvärdigheter. Ine heller någon lagom stor familj. Det är bara jag och min mamma, och i helgen har jag tänkt på att ingen garanti finns att det ens kommer vara så framöver. Man vet aldrig. Det skrämmer mig att den bild jag såg framför mig redan för tio år sedan kanske blir sann en dag. På riktigt. Och att jag inte vet vad jag ska göra då...

Jag hoppas att jag får tillfälle att blogga mer framöver, jag saknar det så. Kanske jag kan ruska liv i kameran också då, även om det mesta redan blommat över här och mina motiv blir mer svårhittade då. Jag har inte hållit i kameran på nästan ett år, tror jag, bortsett från i julas möjligen. Kanske får den sova ännu en stund. Vi får se.

Den mörka natten

Min mamma har ända sedan jag var ganska liten och oförstående inför det där med politik berättat hur hon satt med mig, en bebis, på armen och följde tv-sändningarna om att Olof Palme blivit mördad. Nu sitter jag här, med tårar i ögonvrån och den växande klumpen i magen. Som  när Sd tog sig in i riksdagen. Jag trodde att det var en dag att gråta. Men ikväll visar Europa att det bara var en liten föraning om vad som komma skulle.

I min hemstad ligger siffrorna ännu högre, 12,2%. Jag skäms. Jag räds. Jag förfasas.

Jag tänker på det ansvar jag bär på mina axlar nu, som blivande lärare för blivande röstande medborgare. Jag tänker på hur jag ska kunna påverka dem att bli demokratiska medborgare som känner solidaritet med svaga och som värnar om jämställdhet mellan män och kvinnor och allt det andra viktiga som man kan läsa om i läroplanens värdegrund. Jag inser att det handlar om så otroligt mycket mer än det jag brinner för, att lära barn att läsa och skriva. Jag hoppas att jag kan leva upp till mitt ansvar.

Inför ESC 2014

Jag hade bestämt mig för att inte blogga om ESC i år. Tid och ork finns inte. Men så närmade sig reprisen (som just börjat) och jag tänkte att jo, men kanske?

Sedan såg jag vilka tyckarna i år är och ..NÄE.
Varför ska jag ta det på allvar när inte ni gör det?

Vad hände med Thomas från Finland och de andra gamla härliga kommentatörerna? Frågan är om man över huvud taget vill se Inför-programmen i år, det som annars nästan slagit högre än själva tävlingen.

Dagens.

Idag släppte min lillasyster den stora nyheten att min systerdotter ska få ett syskon i sommar. Det betyder i förlängningen att jag ska bli moster gånger två! Jag har inte haft möjligheten att åka till storstaden och träffa min syster och systerdotter som jag hade önskat genom åren. Vi har inte alls någon nära syskonrelation, tyvärr. Men förhoppningsvis kanske det kan ändras i framtiden. Nu är inte examen och ett jobb så långt borta och då kommer möjligheterna bli så mycket bättre att göra små resor till människor som är utspridda lite här och där och som jag vill träffa. Jag tänker ibland på hur tråkigt det är att jag inte fick den plats jag så gärna hade velat ha i min systerdotters liv. Jag vill inte att det ska bli så igen...

Hej bloggen.

Precis som jag misstänkte har bloggen halkat ännu längre ner på prioriteringslistan än vanligt på sistone. Vet ni hur trött man blir av att skriva B-uppsats från halv nio till halv fem mest varje (var)dag tre veckor i sträck? Och mitt i allt det har en stor fältstudieuppgift med muntlig redovisning och opponering i en annan kurs dessutom (som sätter punkt för den första delkursen i den kursen)? Man blir jättetrött, kan jag tala om. Lika trött som man är de första veckorna under en vfu-period. Vet ni vad jag menar? Nähä. Nåja. Jag kan tala om att man blir sjuuuuukt trött av att ha vfu. Det är först sista dagarna/veckan man börjar komma in i det och sedan är det snöpligt nog över för den gången och nästa gång man går ut på vfu början man om från början med en trötthet man inte visste att man kunde känna.

Men vet ni? Nu är B-uppsatsen klar! Vi har haft opponering och fixat det lilla, får man ändå lov att säga, som vi fick kritik för av opponenterna och examinatorn. Det tog fyra timmar av en regnig onsdag mitt i mars och sedan skickade vi in uppsatsen  i sitt slutgiltiga skick och nu inväntar vi bara betyget, som gärna får komma väldigt väldigt snart. Det är helt underbart att ha det här avklarat. De stora uppsatserna har varit min stora skräck under hela utbildningen, men nu när jag överlevt den första kan jag känna att det ju faktiskt inte var så farligt ändå. Precis som alla jag uttryckt den där skräcken för och som redan skrivit B-uppsats har försökt tala om. Men C-uppsatsen återstår. Och just nu kan jag inte direkt påstå att jag känner mig jättepepp på den i höst. Men den kommer jag också ta mig igenom. Såklart.

Nu har jag en långhelg då jag tänker ägna mig åt total ledighet från studier, sedan börjar nästa kurs. Jag har turen att inte behöva bry mig om mattekursen heller förrän nästa vecka. Till helgen får jag besök av mamma. Trots att jag bott i den här stan ganska länge nu så har hon aldrig varit här för nöjes skull, utan bara i samband med att jag flyttat hit eller härifrån (bådadera har ju hänt några gånger vid det här laget, ehum). Jag planerar en fika med den godaste kladdkakan i hela stan, kanske ett Ikea-besök eftersom det inte finns därhemma, dessutom har jag inte varit där sedan tidigt i höstas, och lite sådant där. På det stora hela är det dock ganska planlöst och får bli som det blir. Det känns fint. Sedan kanske jag fått ihop lite ny energi att ta mig an den andra halvan av terminen också.

Jag tvivlade rätt rejält på om jag skulle orka med den här terminen där i gråa januari. Och ganska länge till, egentligen. Men nu när 20 av 45 hp är avprickade känns det inte ouppnåeligt längre. En sak i taget så är det snart slut på eländet, är mitt motto. Ironiskt nog ser jag dessutom fram emot sommaren oerhört mycket trots att jag då planerar att läsa sommarkurser på heltid, från veckan efter att vårterminen är slut till i mitten av augusti någon gång. Förhoppningsvis blir jag i alla fall antagen till två riktigt roliga kurser i sommar, jag väntar med spänning på antagningsbeskedet...

Balans?

Balans mellan studierna och det övriga livet, det riktiga livet, har alltid varit A och O för mig. Annars skulle inte högskolestudier ha funkat över huvud taget. Jag gick in i min utbildning med en tung ryggsäck. Den har blivit lättare med tiden, men den finns fortfarande kvar och kan egentligen när som helst börja fyllas igen. Det är ingenting jag kan sia om. Jag kan bara hoppas på det bästa, och fortsätta göra vad jag kan för att förhindra det, naturligtvis.

Den här terminen är det svårt att hålla ordning på balansen. Det har varit riktigt tungt att jonglera två tunga kurser på samma gång. Men på något vis har det funkat såhär långt. En månad efter kursstarten fick jag idag besked om att tentan jag satt med från morgon till kväll förra veckan (över tio timmar per dag utan någon direkt paus att tala om) gick vägen. Och inte bara det, jag fick ett VG. På tentan och därmed också på kursen i sin helhet. Vårterminens första 7,5hp är därmed avcheckade. I helgen skriver jag den sista uppgiften till första delkursen i matematikkursen också. Kan bara hoppas att även den går vägen.

B-uppsatsen påbörjades också denna vecka. Nu har ungefär en tredjedel av tiden gått. Jag har aldrig varit så trött i huvudet som jag varit när jag kommit hem på eftermiddagarna denna vecka. Men jag tror att det blir bra. Och allt slit leder mig närmare mitt mål: examen, framtiden, förverkligande av drömmar.

Februari

Det är den första februari. Nästan den andra februari, rentav. Tiden går fort, fort. På gott och ont. Jag vet inte riktigt hur jag ligger till vad gäller studierna. Min huvudkurs är jag på vissa fronter mer än i fas, på andra smått efter. Distanskursen vet jag inte alls hur det står till i. Jag har inte hunnit samkoordinera kursernas planeringar så jag har en bra översikt. Jag hade tänkt ordna det idag. Och komma ikapp med den bit jag ligger efter med. Men jag har prioriterat annat åtminstone två dagar den här veckan. I torsdags valde jag att ta sovmorgon istället för att gå på seminarium (det är instuderingsfrågorna och läsningen till det jag inte hunnit ikapp med än). Och när jag vaknat hyfsat utsövd valde jag att ha Gilmore girls-maraton.

Idag vann socialt umgänge striden mellan borden och viljor. Jag och Tuss promenerade i närmare en timme och fikade sedan bort resten av eftermiddagen. När jag kom hem var klockan över sex, jag var hungrig och trött. Och enligt tidigare framarbetat regelverk kring studier (mellan mig och mig själv) pluggar jag aldrig efter klockan 19. Verkligen synd.

Fast jag kan ju inte säga att jag inte vet vad jag ska göra imorgon i alla fall. Torra skolböcker kommer kräva allt fokus. Åtminstone fram till fyra, då kommer de få samsas med tvättstugan om min uppmärksamhet. Men det ska väl gå bra det med...

Dagen

Var var jag nu?
Denna dagen skulle jag berätta om.
Eller mest om en specifik del av dagen snarare, nämligen mitt första besök på min nya vfu-skola.

I och med mitt studieuppehåll blev jag av med min gamla vfu-placering. Jag ville dock inte vara kvar där. Rädslan när jag sökte en ny plats var inte att inte få komma tillbaka dit, utan tvärtom att bli återplacerad. Det hände tack och lov inte. Missförstå mig nu inte, jag saknar min gamla vfu-skola väldigt mycket och hade gärna återvänt dit. Men det var inte aktuellt och det var andra anledningar som fick mig att vilja hamna någon annanstans. Sedan fanns ändå rädslan att bli placerad på ett sämre ställe. Ni vet, man vet vad man har men inte vad man får. Jag hade turen att inte behöva få alltför lång resväg till den nya vfu-platsen i alla fall, vilket var den största oron med en ny placering.

Och det andra och sista orosmolnet skingrades idag när jag alltså fick tillfälle att besöka skolan och träffa min nya LLU. Det blev krångel med placeringen hos en specifik lärare, men det löste sig utan större problem och det kommer nog bli minst lika bra framöver i alla fall. Det dröjer till andra halvan av den här terminen innan det är dags för någon riktig vfu, men vissa uppgifter kräver kortare besök på skolan innan dess. Som idag. Jag och en av mina fellow medstudenter var där och genomförde både enkät- och intervjuundersökningar som en övning inför B-uppsatsen som stundar. I nästa vecka återvänder jag för att genomföra en uppgift inom ramen för min andra kurs också. Då får jag träffa barnen också, ska bli himla roligt! Det är ju trots de som Är skolan. Kan man säga.

På hemvägen stannade jag till på affären så att jag ska kunna fokusera på studierna de närmaste dagarna och inte behöva ränna runt och uträtta saker också. Två inlämningsuppgifter ska skrivas den här veckan. Då följde en ljusrosa tulpanbukett med hem. För att det kändes bra. För att allt känns bra.
Och det borde firas på något sätt!