Högt och lågt, sommar och vinter.

Kära blogg. Jag tänker så ofta på dig, ändå ekar här tomt på inlägg. Jag vet inte om jag kan lova bättring heller. Jag trodde att jag skulle hinna blogga mer i sommar. Jag hade hoppats på lite ledighet emellanåt. Men jag har måstat ägna mig åt sommarstudierna varenda dag sedan kursstart den nionde juni. Till och med igår läste jag i tre timmar. Bridget Jones dagbok, visserligen, inom ramen för romancekursen, men ändå. Om jag vetat att två litteraturvetenskapliga kurser tillsammans skulle ta exakt såhär mycket tid i anspråk så hade jag kanske tänkt om. Fast samtidigt, det fanns inte mycket att välja på. Sommarkursutbudet har bara blivit allt sämre från år till år till följd av besparingarna som görs på universiteten. Det är påtaglig skillnad från 2012 då jag frossade i roliga och intressanta kurser när jag skulle göra min ansökningsprioritering. Nu blev det nog bara fem, sex kurser, varav några inte ens kändes intressanta egentligen.

Men jag kanske har fel, kanske lugnar det sig efter att de första inlämningsuppgifterna lämnats in. De ligger tätt och alldeles för snart, vilket gör att jag tvingats läsa veckans alla dar. Eller ja, tvingats och tvingats. Hjärnan orkar bara läsa fokuserat si eller så många timmar per dag. Sedan behöver den lite fritid. Allra helst när nästan precis all facklitteratur är på engelska, i båda kurser. Det tar tid. Och extra koncentration är nödvändig. Nog nu om det.

Midsommar har kommit och snart även gått. Jag gjorde en jordgubbstårta igår kväll, med köpt botten. Det fick räcka så. Blåsten och kylan gjorde mig inte mer pigg på det där med midsommarfirande. Sedan gillar jag nog inte sådana här högtider heller. Inte längre. Inte just nu i alla fall. Känner att jag måste väga min ord noga när jag skriver detta, det är inte så att jag missunnar någon annan sitt firande. Men jag kan inte tycka om en högtid när jag inte riktigt har någon att fira den med. Jag har inget givet kompisgäng att naturligt sälla mig till när almanackan ropar ut sina märkvärdigheter. Ine heller någon lagom stor familj. Det är bara jag och min mamma, och i helgen har jag tänkt på att ingen garanti finns att det ens kommer vara så framöver. Man vet aldrig. Det skrämmer mig att den bild jag såg framför mig redan för tio år sedan kanske blir sann en dag. På riktigt. Och att jag inte vet vad jag ska göra då...

Jag hoppas att jag får tillfälle att blogga mer framöver, jag saknar det så. Kanske jag kan ruska liv i kameran också då, även om det mesta redan blommat över här och mina motiv blir mer svårhittade då. Jag har inte hållit i kameran på nästan ett år, tror jag, bortsett från i julas möjligen. Kanske får den sova ännu en stund. Vi får se.

Den mörka natten

Min mamma har ända sedan jag var ganska liten och oförstående inför det där med politik berättat hur hon satt med mig, en bebis, på armen och följde tv-sändningarna om att Olof Palme blivit mördad. Nu sitter jag här, med tårar i ögonvrån och den växande klumpen i magen. Som  när Sd tog sig in i riksdagen. Jag trodde att det var en dag att gråta. Men ikväll visar Europa att det bara var en liten föraning om vad som komma skulle.

I min hemstad ligger siffrorna ännu högre, 12,2%. Jag skäms. Jag räds. Jag förfasas.

Jag tänker på det ansvar jag bär på mina axlar nu, som blivande lärare för blivande röstande medborgare. Jag tänker på hur jag ska kunna påverka dem att bli demokratiska medborgare som känner solidaritet med svaga och som värnar om jämställdhet mellan män och kvinnor och allt det andra viktiga som man kan läsa om i läroplanens värdegrund. Jag inser att det handlar om så otroligt mycket mer än det jag brinner för, att lära barn att läsa och skriva. Jag hoppas att jag kan leva upp till mitt ansvar.

Inför ESC 2014

Jag hade bestämt mig för att inte blogga om ESC i år. Tid och ork finns inte. Men så närmade sig reprisen (som just börjat) och jag tänkte att jo, men kanske?

Sedan såg jag vilka tyckarna i år är och ..NÄE.
Varför ska jag ta det på allvar när inte ni gör det?

Vad hände med Thomas från Finland och de andra gamla härliga kommentatörerna? Frågan är om man över huvud taget vill se Inför-programmen i år, det som annars nästan slagit högre än själva tävlingen.

Dagens.

Idag släppte min lillasyster den stora nyheten att min systerdotter ska få ett syskon i sommar. Det betyder i förlängningen att jag ska bli moster gånger två! Jag har inte haft möjligheten att åka till storstaden och träffa min syster och systerdotter som jag hade önskat genom åren. Vi har inte alls någon nära syskonrelation, tyvärr. Men förhoppningsvis kanske det kan ändras i framtiden. Nu är inte examen och ett jobb så långt borta och då kommer möjligheterna bli så mycket bättre att göra små resor till människor som är utspridda lite här och där och som jag vill träffa. Jag tänker ibland på hur tråkigt det är att jag inte fick den plats jag så gärna hade velat ha i min systerdotters liv. Jag vill inte att det ska bli så igen...

Hej bloggen.

Precis som jag misstänkte har bloggen halkat ännu längre ner på prioriteringslistan än vanligt på sistone. Vet ni hur trött man blir av att skriva B-uppsats från halv nio till halv fem mest varje (var)dag tre veckor i sträck? Och mitt i allt det har en stor fältstudieuppgift med muntlig redovisning och opponering i en annan kurs dessutom (som sätter punkt för den första delkursen i den kursen)? Man blir jättetrött, kan jag tala om. Lika trött som man är de första veckorna under en vfu-period. Vet ni vad jag menar? Nähä. Nåja. Jag kan tala om att man blir sjuuuuukt trött av att ha vfu. Det är först sista dagarna/veckan man börjar komma in i det och sedan är det snöpligt nog över för den gången och nästa gång man går ut på vfu början man om från början med en trötthet man inte visste att man kunde känna.

Men vet ni? Nu är B-uppsatsen klar! Vi har haft opponering och fixat det lilla, får man ändå lov att säga, som vi fick kritik för av opponenterna och examinatorn. Det tog fyra timmar av en regnig onsdag mitt i mars och sedan skickade vi in uppsatsen  i sitt slutgiltiga skick och nu inväntar vi bara betyget, som gärna får komma väldigt väldigt snart. Det är helt underbart att ha det här avklarat. De stora uppsatserna har varit min stora skräck under hela utbildningen, men nu när jag överlevt den första kan jag känna att det ju faktiskt inte var så farligt ändå. Precis som alla jag uttryckt den där skräcken för och som redan skrivit B-uppsats har försökt tala om. Men C-uppsatsen återstår. Och just nu kan jag inte direkt påstå att jag känner mig jättepepp på den i höst. Men den kommer jag också ta mig igenom. Såklart.

Nu har jag en långhelg då jag tänker ägna mig åt total ledighet från studier, sedan börjar nästa kurs. Jag har turen att inte behöva bry mig om mattekursen heller förrän nästa vecka. Till helgen får jag besök av mamma. Trots att jag bott i den här stan ganska länge nu så har hon aldrig varit här för nöjes skull, utan bara i samband med att jag flyttat hit eller härifrån (bådadera har ju hänt några gånger vid det här laget, ehum). Jag planerar en fika med den godaste kladdkakan i hela stan, kanske ett Ikea-besök eftersom det inte finns därhemma, dessutom har jag inte varit där sedan tidigt i höstas, och lite sådant där. På det stora hela är det dock ganska planlöst och får bli som det blir. Det känns fint. Sedan kanske jag fått ihop lite ny energi att ta mig an den andra halvan av terminen också.

Jag tvivlade rätt rejält på om jag skulle orka med den här terminen där i gråa januari. Och ganska länge till, egentligen. Men nu när 20 av 45 hp är avprickade känns det inte ouppnåeligt längre. En sak i taget så är det snart slut på eländet, är mitt motto. Ironiskt nog ser jag dessutom fram emot sommaren oerhört mycket trots att jag då planerar att läsa sommarkurser på heltid, från veckan efter att vårterminen är slut till i mitten av augusti någon gång. Förhoppningsvis blir jag i alla fall antagen till två riktigt roliga kurser i sommar, jag väntar med spänning på antagningsbeskedet...

Balans?

Balans mellan studierna och det övriga livet, det riktiga livet, har alltid varit A och O för mig. Annars skulle inte högskolestudier ha funkat över huvud taget. Jag gick in i min utbildning med en tung ryggsäck. Den har blivit lättare med tiden, men den finns fortfarande kvar och kan egentligen när som helst börja fyllas igen. Det är ingenting jag kan sia om. Jag kan bara hoppas på det bästa, och fortsätta göra vad jag kan för att förhindra det, naturligtvis.

Den här terminen är det svårt att hålla ordning på balansen. Det har varit riktigt tungt att jonglera två tunga kurser på samma gång. Men på något vis har det funkat såhär långt. En månad efter kursstarten fick jag idag besked om att tentan jag satt med från morgon till kväll förra veckan (över tio timmar per dag utan någon direkt paus att tala om) gick vägen. Och inte bara det, jag fick ett VG. På tentan och därmed också på kursen i sin helhet. Vårterminens första 7,5hp är därmed avcheckade. I helgen skriver jag den sista uppgiften till första delkursen i matematikkursen också. Kan bara hoppas att även den går vägen.

B-uppsatsen påbörjades också denna vecka. Nu har ungefär en tredjedel av tiden gått. Jag har aldrig varit så trött i huvudet som jag varit när jag kommit hem på eftermiddagarna denna vecka. Men jag tror att det blir bra. Och allt slit leder mig närmare mitt mål: examen, framtiden, förverkligande av drömmar.

Februari

Det är den första februari. Nästan den andra februari, rentav. Tiden går fort, fort. På gott och ont. Jag vet inte riktigt hur jag ligger till vad gäller studierna. Min huvudkurs är jag på vissa fronter mer än i fas, på andra smått efter. Distanskursen vet jag inte alls hur det står till i. Jag har inte hunnit samkoordinera kursernas planeringar så jag har en bra översikt. Jag hade tänkt ordna det idag. Och komma ikapp med den bit jag ligger efter med. Men jag har prioriterat annat åtminstone två dagar den här veckan. I torsdags valde jag att ta sovmorgon istället för att gå på seminarium (det är instuderingsfrågorna och läsningen till det jag inte hunnit ikapp med än). Och när jag vaknat hyfsat utsövd valde jag att ha Gilmore girls-maraton.

Idag vann socialt umgänge striden mellan borden och viljor. Jag och Tuss promenerade i närmare en timme och fikade sedan bort resten av eftermiddagen. När jag kom hem var klockan över sex, jag var hungrig och trött. Och enligt tidigare framarbetat regelverk kring studier (mellan mig och mig själv) pluggar jag aldrig efter klockan 19. Verkligen synd.

Fast jag kan ju inte säga att jag inte vet vad jag ska göra imorgon i alla fall. Torra skolböcker kommer kräva allt fokus. Åtminstone fram till fyra, då kommer de få samsas med tvättstugan om min uppmärksamhet. Men det ska väl gå bra det med...

Dagen

Var var jag nu?
Denna dagen skulle jag berätta om.
Eller mest om en specifik del av dagen snarare, nämligen mitt första besök på min nya vfu-skola.

I och med mitt studieuppehåll blev jag av med min gamla vfu-placering. Jag ville dock inte vara kvar där. Rädslan när jag sökte en ny plats var inte att inte få komma tillbaka dit, utan tvärtom att bli återplacerad. Det hände tack och lov inte. Missförstå mig nu inte, jag saknar min gamla vfu-skola väldigt mycket och hade gärna återvänt dit. Men det var inte aktuellt och det var andra anledningar som fick mig att vilja hamna någon annanstans. Sedan fanns ändå rädslan att bli placerad på ett sämre ställe. Ni vet, man vet vad man har men inte vad man får. Jag hade turen att inte behöva få alltför lång resväg till den nya vfu-platsen i alla fall, vilket var den största oron med en ny placering.

Och det andra och sista orosmolnet skingrades idag när jag alltså fick tillfälle att besöka skolan och träffa min nya LLU. Det blev krångel med placeringen hos en specifik lärare, men det löste sig utan större problem och det kommer nog bli minst lika bra framöver i alla fall. Det dröjer till andra halvan av den här terminen innan det är dags för någon riktig vfu, men vissa uppgifter kräver kortare besök på skolan innan dess. Som idag. Jag och en av mina fellow medstudenter var där och genomförde både enkät- och intervjuundersökningar som en övning inför B-uppsatsen som stundar. I nästa vecka återvänder jag för att genomföra en uppgift inom ramen för min andra kurs också. Då får jag träffa barnen också, ska bli himla roligt! Det är ju trots de som Är skolan. Kan man säga.

På hemvägen stannade jag till på affären så att jag ska kunna fokusera på studierna de närmaste dagarna och inte behöva ränna runt och uträtta saker också. Två inlämningsuppgifter ska skrivas den här veckan. Då följde en ljusrosa tulpanbukett med hem. För att det kändes bra. För att allt känns bra.
Och det borde firas på något sätt!

Kursjonglering och irl-möten

Jag är på en bra plats just nu. På något vis. Trots att jag är på tok för uppstressad över skolan för att det ska vara hälsosamt och att jag trots det inte gör i närheten av de timmar med studier per vecka som jag egentligen borde. Det har varit omtumlande att komma igång med vårens kurser. Men jag tror att bitarna faller på plats så sakteliga. Så kommer det nog fortsätta hela våren dock. När en sak är klar kommer jag ha tusen nya som närmar sig i horisonten. Och stressa. Därför är det extra viktigt att ta tiden att göra saker som inte är studierelaterade också, tror jag. Som att umgås. Jag har varit så dålig på det mestadelen av tiden här i Göteborg. Men det känns som att det går bättre nu. Jag känner att jag blivit bättre på att prioritera det framför annat. Som att åka hem och lägga mig i soffan och sedan stanna där resten av dagen, alla dagar. Jag är och kommer förmodligen alltid förbli en hemmakatt i det stora hela. Men med ökande stabilitet i måendet finns ändå mer ork och framförallt lust och vilja att ta mig ut också. Ibland. Lagom mycket.

Förra veckan fikade jag med en skrivarvän som jag känt i närmare tio år (hej hej, en av typ fem läsare här! jag ångrar att jag inte tog med dig hem och låste in dig i vindsförrådet så vi kunde umgås lite till!), men som jag aldrig har träffat i verkliga livet förut. Det gav mig en himlans massa energi. Vänner gör ju det. Jag lyckas glömma bort det alldeles för ofta. Kanske skulle jag haka på väggordstrenden och smacka upp en påminnelse om det på väggen? Det är så problematiskt, det här med vuxenlivet och socialiserande, bara. Att finna tiden. Alla har så fullt upp jämt. Hur lyckas man ses så ofta att det inte hinner passera nästan en hel termin mellan gångerna? Den måste jag klura vidare på.

Samtidigt tog jag ett beslut för ett tag sedan, att inte vara den som ständigt tar initiativen till att höras och ses. Kanske förlorar jag på det. Men samtidigt kostar det ju energi att vara den som styr och ställer och hör av sig jämt. Brunnen töms om man inte får någonting tillbaka emellanåt. Ni vet, den där klassiska: man måste både ge och ta. Att ta det beslutet är dock inte helt enkelt. När man inte tycker om sig själv och inte tror att andra heller gör det egentligen. Då räknar man nästan med att det kommer bli tyst.

Jag skulle egentligen skrivit mer i det här inlägget, men jag känner att det blir väldigt långt nu. Så jag tror att den här dagens händelser får ett eget inlägg istället. Men för att återknyta till inledningen. En bra plats. Jaa. Jag gillar't.

0-150

Jamen. Bilderna ovan illustrerar ganska exakt vad jag känner just nu. Total trötthet. Och vårterminen har knappt börjat. Faktiskt har jag bara påbörjat en kurs ännu. Idag, faktiskt. När ni hör namnet på den förstår ni säkert lite bättre var tröttheten kommer sig av: Vetenskapligt tänkande, vetenskapligt arbete och vetenskapligt förhållningssätt. Snark! Tyvärr är den inte valbar, så det är bara att traggla sig igenom den. Men jag verkar ha hamnat med ett par goa tjejer, en hänger med från SO-kursen i höstas.

Imorgon har jag introduktion till den andra kursen jag ska läsa i vår också. Matematikinlärning. Jag ska läsa den på distans. Jag undrar var jag ska hitta de 20 timmar varje vecka som är menade att läggas på den kursen med tanke på att jag redan utan den läser heltid på en kurs (som är otroligt krävande och förmodligen tar mer än 40 timmar per timma i anspråk).

Idag åkte jag hemifrån på förmiddagen (hade iaf turen att få börja så sent som 10.15 denna första dag på vårterminen), kom hem närmare 17. Åt, duschade, vilade hjärnan några minuter. Totalt i en timme nånting. Sen var det bara att öppna matematikboken och läsa inför morgondagen. Eftersom jag läser den på distans är det en del att läsa såhär inför den första av fyra träffar på skolan. Kan bara hoppas att det blir ett lite lugnare tempo när vi kommit igång ordentligt med allt. För just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och sooova tills i juni.

Om jag inte skriver så mycket här under våren så kanske det här inlägget förklarar varför - ja, tänk att jag för en gångs skull har en giltig ursäkt och inte bara lathet och lättja ;). Men i juni hoppas jag kunna skriva ett inlägg om hur högskolepoängen rassrassrasslat in på ladok och att jag är ett stort steg närmare min examen!

Hoppas förstås kunna få till några inlägg här innan dess också, men de blir nog inte alltför många...