Marsian.

Utsikt från Alcatraz.

 Jag tänkte att jag skulle gå igenom mina bildmappar och lägga upp det jag inte orkat och hunnit med tidigare. Jag börjar med mars. Det var inte så många intressanta bilder och uppladdningshastigheten var obefintlig, så jag nöjer mig med det här för idag.

Ett annat universum?

  Bildkälla: Okänd. Om du vet var den kommer ifrån, berätta gärna!

                                          

Ibland blir jag så trött på människor. På världen. Alla andra verkar tala ett språk som jag inte förstår. Det är inte lätt att vara bordi/aspie. Att göra sig försådd. Att förstå. Att inte tolka in saker som inte finns egentligen. Och överreagera. Då vore det himla skönt om man bara kunde vinna 6 miljoner på Triss, såsom de gjort på Nyhetsmorgons trisskap både imorse och igår. Flytta ut i skogen. Koppla ur. Aldrig någonsin mer behöva möta en människa. Utom möjligen när man åkte in till Ica för att handla.

Jag var i fäboden som gått i arv i min släkt idag. Den finns fortfarande kvar inom släkten, men min morfar gav upp sin arvsdel så jag får tyvärr inte uppleva den på nära håll som jag så gärna skulle velat. Många stugor där har fortfarande inga som helst bekvämligheter. Min morfars syster har fuskat och installerat solceller så de till och med kan se på teve. Jag skulle nog föredragit bekvämlighetsfrihet nära naturen. Såklart skulle jag känt annorlunda om jag vistats där jämt, men för att tillbringa en dag eller två sådär hade nog varit underbart.

Det här var ju inte precis vad jag hade tänkt skriva när jag återupptog bloggandet, men men. Nästa gång ska jag nog återgå till de där recensionerna jag fortfarande inte hunnit med, och som blivit många fler sedan i somras. Sedan ska jag gå igenom bilderna jag fotade idag och se om det kanske kan finnas någon som passar till en mer höstig header.

Det stora i det lilla

Spenderat kvällen med att tvätta, brodera och hänga i tv-soffan med Cat på msn. Broderiet är nästan klart nu, men det tar lite tid eftersom det blir så många trådbyten när de sista partierna består av få stygn med många olika färger på garnet. Många rynkar nog på näsan om jag säger att det är den ultimata fredagskvällen i mitt tycke. Ja, bortsett från tvättstugan då. Och om Trädgårdsfredag inte blivit Trädgårdsonsdag hade det varit ännu bättre.

I eftermiddags kom Tuss på hejdåbesök också. Vi fikade bullar som låg och skramlade i frysen och kommenterade hur idiotiska vissa människor verkar vara medan vi kikade lite smått på Property ladder.

Nu är klockan alldeles för sent, så jag ska krypa till kojs. Imorgon ska jag packa inför söndagens hemresa och så ska jag göra ett ryck med flyttstädningen, vilket inte är det lättaste när man knappt kunnat packa ner något alls ännu. Och så kanske jag kan färdigställa broderiet? Det skulle bli tredje gången någonsin i sådana fall. Otaliga äro antalet påbörjade broderier, de färdigställda tycks däremot vara en sällsynthet. Det är dags att ändra på det, känner jag.

Oplanerad shopping

Jag antar att man får kalla det tröstshopping. Egentligen åkte jag bara till Nordstan för att införskaffa lite nytt shampo och såna nyttigheter från Yves Rocher nu innan jag får långt dit igen. Sedan skulle jag kolla upp en tänkt julklapp på Lagerhaus. Men den fanns inte, så jag köpte två gröna ljuslyktor och lite doftljus istället. Jag hade sett ljusstakarna innan på hemsidan och konstaterat att de påminde om Iittalas något snyggare (och dyrare variant) så jag slog till nu, trots att de två andra modellerna var slut och jag hade tänkt mig en liten mix... Nåja, det blev bra ändå. Grönt är ju fint!

Samtliga bilder är lånade från Lagerhaus.

Höstvindar.

Jag är officiellt sjukanmäld och brevet med min underskrift som bekräftar adressändringen är lagt på lådan. Stenen är satt i rullning. Jag flyttar hem. Jag ska försöka laga mig själv en gång för alla. Jag vet inte om det här är ett tillfälligt studieavbrott eller ett definitivt. Så mycket mer har jag inte att skriva just nu, men någon gång när jag samlat lite kraft ska jag skriva så mycket mer än det här. Ska man laga sig själv på riktigt måste man också vara ärlig. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska undanhålla livets baksida, det hjälper inte någon, och därmed kommer mina sanningens ord publiceras på denna offentliga plats också.

Höstvindar.

Idag, eller kanske redan inatt, har jag fattat ett beslut. Jag skriver mer om det en annan gång.

Creative therapy

Igår kväll gjorde jag det. Plockade upp ett av broderierna som fortfarande låg i den lilla osorterade högen som blivit kvar på golvet efter ommöbleringen. Det var nog nästan tre år sedan senast, vilket är idiotiskt för som synes är det nästan klart.

Just nu skulle jag bara vilja gå in i broderandets värld och stanna där all vaken tid. Möjligen med undantag för viss variation i form av att läsa böcker. Men det går ju inte. Efter morgondagen är jag inte ledig mer. Då är det höst och höstterminen kommer vara igång...

Här.

Jag är här nu. Tillbaka i Göteborg. I Alcatraz. I rummet på 19 kvadrat. Jag sitter i min nya röda soffa och önskar att jag kände glädje och inspiration. Att dela med mig av hur det blev efter att de nya möblerna flyttade in. Att påbörja en ny termin på lärarprogrammet. Men det är inte riktigt så. Inte alls så. Jag vet inte hur det här kommer sluta.

För nu känns det fel att skriva hurtiga inlägg om möbler eller peppra bloggen med recensioner på de böcker jag läste i somras men ännu inte hunnit skriva om här. Så det kommer nog eka tomt ett tag. Kanske letar jag min in i bildmappen och lägger in några ovisade sommarbilder någon dag, kanske inte. Jag återkommer väl så småningom i alla fall.

Ett vitt ark.

Jag bor som bekant i ett 19 kvadratmeter stort studentrum just nu. I hyran ingår en del fula möbler som verkligen skriker institution och de har sedan dag ett bidragit till en viss känsla av vantrivsel. Men nu har jag äntligen tagit tag i det och kommer från och med nästa vecka slippa dem. Hurra! Detta föranleder förstås införskaffande av lite nya möbler, för allt jag har i möbelväg sedan innan i Alcatraz är min säng, en Expedithylla och mitt älskade Mono Flower-bord. Samt lite småpryttlar som lampor, gardiner och så förstås. Gissa hur glad inredningsnörden i mig är över det? Jo, hon hoppar minst sagt jämfota... även om det inte blir några märkvärdiga investeringar.

Först och främst kommer min snälla mamma investera i en ny säng till mig. Det är välbehövligt, kan jag säga. Men det är ju rätt trist att börja bildregnet med en resårbotten, så den tar vi sist. Utöver möblerna här nedan tänkte jag också införskaffa lite nya kuddfodral och gardiner. Ett vitt ark ska så att säga färgläggas.

Expedit är verkligen en fantastisk serie. Billig och mångsidig. Dessutom sväljer de massor med pryttlar. 3 sådana här ska göra den gamla Expediten sällskap. Två blir tv-bänk, den tredje ska ställas på den redan existerande, eventuellt som avskärmning mellan sänghörnan och resten av rummet.

Roligast av allt är att jag ska klämma in en soffa i min skolåda till bostad! Den hoppas jag ska få tillfälle att husera vänner ofta i höst. Tidigare har gäster varit sällsyntheter eftersom jag inte haft någon bra umgängeshörna. Och när jag kommit hem till någon med soffa har jag behandlat dem som vore de magiska. Man uppskattar utan tvekan soffor på ett helt annat sätt när man inte har någon själv.

Soffbord behövs. De får bli gröna och färgglada och två till antalet. Vid behov kan man kanske stapla dem på varandra och på så sätt få extra arbetsyta vid matlagning och sådant. Det behövs eftersom jag kommer skippa matbord även i fortsättningen.

Och så var det sängen.

Med tillhörande ben. Sängramen plockas isär och följer med hem till Dalarna igen för att skapa lite mer utrymme.


Samtliga bilder är lånade från Ikea.

Breaking the silence

Det har varit tyst på tok för länge här. Nu igen. Det var inte alls meningen. När tentan var klar och inskickad förra veckan hade jag tänkt skriva både det ena och det andra inlägget, men tiden är en märklig grej som tycks gå alldeles extra fort just sådana gånger då man har blogglust - och så hinner man inte göra hälften av det man tänkt och velat göra mellan det att man vaknar och fram tills det är dags att gå och lägga sig igen. Alltså fortsätter bloggen eka tom på uppdateringar.

Och sedan har jag varit rätt ur form det senaste, för att vara ärlig. Jag vet inte om det har att göra med att resan ner till västkusten oåterkalleligen närmar sig. Med största sannolikhet är det åtminstone en stor bidragande del i det hela. Sedan finns det annat som jag inte tänker gå in på alltför djupt just nu. Tvivlet på mitt yrkesval har väl redan lyst igenom en del. Likaså min längtan efter att få flytta hemöver igen. Från storstadens betong till lantortens gäss på sjön, solnedgångar i allehanda obeskrivliga nyanser. Och kattgos alla dar i veckan. Snart är det slut med det, och det gör så oerhört ont i hjärtat att veta att den lilla varelsen som efter en lång "inskolningsperiod" äntligen hittat tilliten och vill sova bredvid mig i sängen igen. Om jag bär henne dit. För frivilligt kommer hon fortfarande inte.

Jag hade en liknande period vid den här tiden förra året, men den tog jag mig igenom, så nu försöker jag påminna mig om det och ta en sak i taget. Först och främst ska jag njuta av de sista två dagarna här hemma. Packa. Gosa med katterna. Färga håret. Sedan åker jag, med sällskap, ner till storstaden vilket förhoppningsvis ger en lite mjukare landning än att stiga av ett tåg med en överfull packning för att sedan ta sig hela vägen till det tomma studentrummet med den...

Sedan tröstar jag mig med att jag endast har två schemalagda dagar efter den min födelsedag fram till jul och därmed kommer kunna vara hemma en hel del denna senhöst-vinter jämfört med annars. Och ingenting är ju skrivet i sten heller. Man kan bryta upp om något känns fel i tillvaron.