Inför ESC del II.

Förra helgen var det dags för det första Inför ESC-programmet för i år (egentligen sänds det på måndagar, men jag ser reprisen) och nu är det dags för del två! Det var inte speciellt många bra bidrag förra veckan, precis som det ska vara enligt traditionen, men jag hoppas ändå på något bättre startfält idag.

Vi börjar pang på.
Först ut är Israel. De har haft flera låtar som platsat i toppskiktet genom åren, enligt min mening, men nu vet jag inte riktigt vad de håller på med. Clowner? Detta bidrag får endast en poäng.

Stafettpinnen går vidare till San Marino, det minsta landet i tävlingen. De höjer inte direkt ribban, snarare tvärtom. Noll poäng!

Cyperns bidrag har visst skrivits av en svensk. Pluspoäng för det? Nja. Det är dagens bästa låt hittills, utan tvekan, men sett till poängen jag delat ut säger väl inte det så mycket. Den har en viss energi, kan nog spelas en del i Ayia Napa i sommar som Gina säger. Kanske kan den också höras på dansställen här hemma? Tre poäng får den. Panelen ger den både fyror och femmor, men så långt kan jag inte riktigt sträcka mig, tyvärr.

Nu far vi till Danmark som representeras av en ung tjej med gitarr och ..orkesterbandsmilitäroutfit med piratstuk? Det är inget att hänga upp sig på dock, låten är bra och får en stark fyra!

Och så Ryssland då. Med tanterna som det snackats om i sociala medier tills jag blivit alldeles less på det utan att ens ha hört låten. Några vinnare är de inte, även om de har fina dräkter på sig och ler så sött. Det är enformigt, de har inga sångröster. De får noll poäng.

Ungerns låt gillar jag, men den är lite för alldagligt skvalpoppig för att få de riktigt höga poängen. Den får nöja sig med en trea.

Redan av Måns Zelmerlövs presentation av Österrikes låt förstår man att den inte är någon höjdare. Rap går inte hem hos mig, det går bara inte. Jag kan inte med det. Särskilt inte i dessa sammanhang, det går liksom inte att ta på allvar. Noll poäng.

Moldaviens bidrag gör mig mer eller mindre ordlös. En poäng.

Även Irland har svensk inblandning och Jedward som jag vill minnas att jag gav rätt höga poäng förra året är tillbaka. Kan det vara så att de vinner i år? Det var ju inte bara jag som gillade dem sist. Ptja, det är ju lite poppigt och medryckande men känns ändå som Dannys bidrag i den svenska uttagningen i år: urvattnat, blaskigt, för utspätt. Jag kan bara ge dem en svag trea.




Och min totala poängutdelning idag blir 15 poäng, vilket blev mycket snålare än tv-panelen.
Sett till båda dessa Inför-program är det Schweiz, Finland och Danmark som fått mina högsta poäng. Det blir spännande att se hur det går för dem i delfinalen!

Nytta eller nöje?

Moderna kriminalromaner och Att skriva barnlitteratur. De kurserna ska jag ägna sommaren åt. Jag blev antagen till tre kurser, men dessa gick på halvfart båda två och blir nog enklast att kombinera, den tredje var av det mer nyttiga slaget och på helfart så den kommer jag tacka nej till.

Från början hade jag bara tänkt läsa en kurs i sommar, men jag tycker att båda dessa verkar så roliga så jag kan nog inte välja bort någon av dem. Men jag ska ta en ordentlig funderare innan jag bestämmer mig helt. Efter denna kämpiga vår skulle jag egentligen behövt unna mig en del ledighet också innan höstens studietakt på 150% tar vid...

Väntans dag.

Idag väntar jag. På antagningsbeskedet. Men det kommer aldrig. När jag loggade in på Antagning.se imorse fick jag däremot hjärtsnörp då jag såg att det stod "behörig med villkor" på matematikinlärningskursen jag ska läsa i höst. Vadå med villkor?!? Men det visade sig att behörighetskravet är att man läst en inriktning på 60 hp och fått godkänt på en viss del av dem. Eftersom det är vad jag ägnar mig åt just nu gjorde det allt begripligt och hjärtsnörpen gick över. I'm not done with the inriktning på 6 veckor ännu! Och inte med den otåliga väntan heller... kom nu, besked!

Jag är inte rädd för mörkret

Jag måste säga att titeln är passande just idag, just nu, när regnet vräker ner där ute. Smattret mot fönsterblecket är verkligen inget jag kan klaga på idag, ofta smattrar där inte så mycket annars. Hemvägen från skolan blev en dränkt historia idag dessutom, först nu när jag varit hemma i en och en halv timme börjar jag känna mig någorlunda torr. Dock ej varm, så det blir nog att leta fram en varm kofta strax.

När jag kom hem vittjade jag postboxen på gårdagens post, som bestod av skivan här ovan (dock finns ingen titel på den, som synes, så det är inte alldeles självlart vad det är ;)). Kents nya, vars titel allts är densamma som rubriken till detta blogginlägg. Jag har inte hunnit lyssna ännu, men snart så. Jag hoppas att den blir guldkanten på denna gråmulna dag!

Almost there

Idag har det sista seminariet innan VFU:n klarats av. Vi fick ut den sista tentauppgiften så nu vet jag hur de närmaste 6 veckorna kommer se ut och jag kan lägga upp nån slags plan utöver den att skjuta allt på framtiden som jag gjort hittills... tack och lov så verkade den helt okej. Nästa gång jag ska till skolan är den 22 maj. Knäppt. Sedan är det bara några enstaka seminarier kvar med mina goa klasskamrater innan terminen och min inriktning är över. I höst kommer jag förhoppningsvis återse några ansikten, men några av de jag kommit närmast kommer hamna på andra kurser, tråkigt!

Jag har korresponderat med min vfu-handledare och -samordnaren, plus min LLU, men ännu vet jag inte med säkerhet om jag måste byta klass och LLU eller om jag har sådan tur att jag får stanna där jag vill,. Att vara i min vanliga klass med vikarie som LLU var dock inget alternativ.. :( Det lutar dock väldigt mycket åt ny klass och noll koll eller möjlighet att göra nån slags lektionsplanering innan jag kommer dit och kan prata med min handledare. Det är så irriterande, mina gamla barn känner jag ju redan och vet ungefär på vilken nivå jag kan lägga uppgifter på innan jag kommer dit, så jag är lite förberedd. Usch, stressen. Tusen bollar i luften och två förlamade händer ska försöka jonglera med dem allesammans...

Till handlingarna

Idag hämtade jag ut VFU-rapporten från förra kursen och därmed kunde den läggas till handlingarna på riktigt. Ett VG stod präntat på den, vilket var skönt efter "magplasket" i salstentan.

På tal om VFU så närmar sig nästa period nu och det blir inte alls som jag vill. Det är inte bara trist, det känns helt jävla värdelöst att jag inte kommer få vara där jag vill. Det gör inte underverk för motivationen som varit mindre än noll på sistone. Jag vet inte alls om detta är rätt längre. Funderar mycket på vad jag skulle kunna tänka mig att göra annars, men kommer inte fram till några direkt realistiska grejer. Jejh.

På fredag ska i alla fall beskedet om antagningarna till sommarterminen komma, om jag minns rätt. Hoppas hoppas att jag blivit antagen till den kurs jag helst vill gå...

 

Norrsken

Via.

11 frågor

Susanna uppmanade alla som ville att besvara hennes frågor, och jag är ju inte den som är den... Men några nya frågor tänker jag inte komma på och jag tänker inte skicka dem vidare till 11 personer som det egentligen är tänkt.

1. Om du har en blogg – hur hanterar du känslan: "Det här ska jag berätta!!" vs. "Varför skulle någon bry sig??"?
Det här är en fråga jag ständigt bråttas med och som nog är grundorsaken till att jag inte uppdaterar bloggen lika ofta längre. Och en anledning till att jag bloggar bakom lösenord på det finaste av fina bland alla skribentforum. Där kan jag slänga ur mig allt svammel som ingen annan finner intressant, och det där svåra som man kanske inte vill dela med precis hela världen. Det som hamnar mitt emellan dessa två ytterligheter hamnar här. Men mest tänker jag att jag skriver det jag själv vill skriva. Om någon finner det intressant, fine, om inte så är det inte hela världen.

2. Vad gör dig argast just nu?

Regeringen och den politik som förs just nu.

3. Vad gör dig gladast just nu?

Jag måste i ärlighetens namn säga att jag har svårt att finna något klockrent svar på den frågan just nu, men att sitta i vännens soffa och skratta åt AFV och gosa med hennes katter igår kväll var fint.

4. Bästa musiken?

Just idag är det My star av Brainstorm som jag blev påmind om när jag såg reprisen av Inför ESC tidigare idag. Rent allmänt är Damien Rice, Winnerbäck, Veronica Maggio, Melissa Horn, Cirkus Miramar, Ryan Adams och David Gray bland de mest spelade hos mig.

5. Bästa filmtipset?

Klassiker som Dirty Dancing, Erin Brockovich och Benny & Joon. Men jag är mer en serietjej.

6. Bästa tv-serien?

Just nu är det Revenge, Alcatraz och The Big C. Men Gilmore girls, One tree hill, Cityakuten och Greys anatomy är all time favorites, among others. Som sagt, jag är en serietjej.

7. Beskriv dig själv med tre ord.

Vilse i pannkakan.
8. Vad längtar du efter mest just nu?

"Sommarlov" hemma i Dalarna, även om jag kommer plugga minst halva sommaren.

9. Vilken ålder har hittills varit den bästa och varför?

Omöjligt att säga. Tiden kring studenten var både den värsta och den bästa samtidigt. Bästa var den för att jag lärde känna några av de finaste och bästa människorna i hela världen då. Men 2010 var rätt bra det med, då jag efter många om och men stod där med mitt slutbetyg i handen och sedan blev antagen till den utbildning jag ville. Det kändes som att jag var på rätt spår, efter många års vilsenhet.

10. Vad gör en blogg läsvärd?

Det är svårt att sätta ord på vad som gör en blogg läsvärd. Jag följer både bloggar som bara består av korta textstycken utan bilder och bloggar med mycket text och proffsiga bilder, som skriver om vitt skilda ämnen. Jag tror att det att ämnena intresserar just mig gör dem läsvärda. Många verkar besatta av att det ska uppdateras jämt och ständigt, men för mig spelar det ingen roll om bloggaren uppdaterar en gång om dagen eller en gång i veckan, det är kvaliteten på blogginläggen som avgör. 

11. Tre bloggar du följer.
Carolina, Jonna och Nippertippa.

Inför ESC del I.

Eurovision song contest närmar sig. En av årets höjdpunkter. Detta startar ju med Inför-programmen då vi får en chans att förhandslyssna på alla låtar. Jag har en tradition att titta, lyssna och kommentera. Detta blir dock första året det sker i denna blogg. Min mer eller mindre helt insomnade tidigare blogg har tidigare fått den äran.

Jag missade Inför-programmet då det sändes i måndags, men nu är det repris och jag sitter beredd att kommentera, tycka, dissa, hylla... Traditionsenligt gissar jag att det blir mer av det tidigare än det senare dock. Först ut är förstås en glimt av förra årets vinnarlåt från Azerbajdzjan, och det skadar inte. Jag hade inget som helst minne av hur den lät. Björkman påminner dock om att det var svenskar inblandade i den, vilket jag minns då han säger det.

Montenegro och Rambo är först ut bland årets bidrag. Två sekunder är allt som krävs för att jag ska vilja sträcka mig efter fjärrkontrollen och byta kanal. Tänker sedan att det kanske räcker att sänka ljudet, men fortsättningen kan ju överraska. Lyssnar vidare. Lider. I n t e bra! Betyget blir en stor fet nolla (där fem är högsta betyg)!

Island har haft några bra bidrag med i tävlingen. Men den här gången är det inte riktigt så, trots att jag är svagare än svagast för stråkar. De får en stark tvåa.

Grekland har en medryckande låt. Lite intetsägande som poplåtar ofta är, men de väcker danslust även hos sådana som mig. En trea får den!

Lettland kör också på skvalpop, men till skillnad från Greklands låt väcker inte denna någon vidare danslust. En tvåa. Mest för att jag vet att det med största sannolikhet kommer dyka upp mycket sämre låtar som förtjänar de lägre poängen ännu mer.

Albanien. Pianospel. En kvinna i svart i en svart box i en gråvit tom sjukhussal, eller vad kan det vara? Och hon gapar. Och där krackelerade mina fönsterrutor mer eller mindre. Men i de lugnare partierna låter det ändå helt okej. Därför får den här låten också en tvåa.

Rumänien har valt ut ett väldigt intetsägande bidrag och det får en svag etta i poäng. (Måns Zelmerlöv visar sin brist på smak och ger en femma, Lena PH en fyra. What did I miss???)

Schweiz har tempo, lite rockighet och killar med rätt trevlig sångröst. Jag gillar! Förutsett att de inte klappar ihop live på scen kan det här bli en riktig höjdare även där. Jag velar mellan fyra och fem, men de får en femma. Hoppas de levererar.

Belgien härnäst. En tjej i vit klänning som står väldigt bredbent och böjer på knäna. Hm. Kanske inte den bästa av röster, men speciell på något vis. Jag gillar den och ger Iris tre poäng.

Finland har tagit sig an detta med ett nytt grepp i form av talangtävling där okända artister och låtskrivare fått tävla om ESC-platsen. Vinnare är en tjej som enligt Thomas är mest känd som handbollsspelare. Hon sjunger på muminsvenska och intill sig har hon en cellospelare. Enough said. En fyra. Jag tror den lutar åt att vara av den svagare varianten snarare än en stark, dock.

22 poäng har jag delat ut idag, Thomas skramlade ihop 23 och var mest generös i tv-panelen, men de låg där strax över eller under 20 allihop tror jag. Vi är någorlunda överens, även om inte fördelningen av poängen var densamma. Imorgon är det dags för Inför-program nummer två. Tyvärr vinner nog Alcatraz då med, så del II dröjer nog ända till nästa helg.

Länkkärlek

"En av de allra svåraste sakerna med att vara borderline är att det som ena sekunden tedde sig högst rimligt och realistiskt i nästa sekund kan te sig så overkligt och främmande att man knappt vet vart man skall göra av sig själv. Detta leder såklart till en jävla massa lidande." skriver Susanna och poängterar att det inte bara drabbar henne själv utan också omgivningen.

Jag nickar och känner igen. Men jag har ju inte så mycket människor omkring mig så tack och lov går det inte ut över så många mer än mig själv. Min mamma har förstås alltid fått ta emot den största skopan. Förr skrev jag först och tänkte sedan, numer försöker jag alltid tänka efter innan jag skriver. Ibland är saker för stora för att inte skriva om, men jag vill i alla fall försöka att tänka efter innan jag spyr ur mig en text som är fri för hela världen att läsa. Att välja ord med omsorg har blivit viktigare för mig. Kanske lite för viktigt, och därför ekar det alltmer tomt på annat än vardagligt trams i min nätdagbok och blogg. Jag hoppas att jag ska hitta balansen nån gång...