Colour

Bild: IKEA Livet hemma

Jag fastnade för färgerna i den här bilden. Egentligen är jag ingen gul människa. Alls. Och jag har haft ganska svårt för orange därtill. Men nånstans började det svänga. Skulle gärna haft det marockanska kaklet i mitt drömslott. Tror inte jag är så modig att det skulle fått sitta i köket, men i en tvättstuga skulle det lyst upp ganska fint?

Jag älskar taginer för övrigt. Så himla fin form. Har alltid stått och fingrat på dem när jag besökt IKEA, men priset har hindrat mig från att slå till. Sedan vet jag inte om jag verkligen skulle använda den heller, det känns som att den skulle kunna bli en sådan där dammsamlare längst in i köksskåpet som glassmaskiner och popcornmaskiner och allt vad det nu är, har blivit genom köksmaskinsrevolutionen de senaste årtiondena (själv har jag dock inga sådana dammsamlare, så en dammsamlande tagine hade kanske varit okej?)


Idag var det introduktion på terminens andra delkurs. Resten av dagen har jag försökt avverka så mycket litteratur jag bara kunnat, men jag blir hemst trött i ögonen på en gång jag börjar läsa nuförtiden. Förmodligen skulle ett besök hos optikern varit på sin plats. Eller så beror det på att jag är trött, helt enkelt? Koncentrationen var också svårfunnen idag. Läste en bok med världens minsta text först, och sedan en manga. Manga är inte min kopp thé, så att säga. Jag läser Laban i lokaltidningen hemma om jag ramlar över en tidning. Men annars var det många år sedan jag läste serier, har aldrig riktigt gillat den typen av "litteratur" riktigt...

Salstentatajm

Jag har knappt haft tid för annat än att plugga sedan skolstarten den första september. Tycker jag. Men idag och igår har jag suttit med näsan i böckerna precis hela dagarna, typ. Imorgon är det dags för första salstentan. Jag känner att jag har hyfsad kontroll över det hela, eftersom vi fått läsa tentauppgiften i förväg och kunnat läsa böcker och förbereda oss. Men jag ser inte speciellt mycket fram emot att sitta och skriva i upp till fyra timmar för den skull...
 
Och inte kan jag trösta mig med att det kommer lugna ner sig framöver bara för att den här kursen är avklarat heller, nej nästa kurs är ännu mer fullsmockad med litteratur. Jag hämtade ut ett bokpaket på 4,5 kilo på posten idag som mamma skickat. Ändå saknas flera böcker fortfarande. Jag tröstar mig med att det är mycket barnböcker. De borde vara både snabb- och lättlästa. Mestadels!

Får se om jag hinner skriva något mer här i helgen eller så, kanske. De få stunder jag inte pluggar försvinner med ett litet poff och hinner inte riktigt ägnas åt bloggen...

Personlig, men inte privat?

När jag bestämde mig för att starta en ny blogg, den här bloggen, hade jag redan bloggat och skrivit dagbok på diverse olika forum på nätet i många år. Jag hade skrivit personligt, kanske för personligt? Jag kände att jag inte orkade det längre, ville krypa in under en anonym sten och bara skriva ytligt. Börja om. Men hela tiden har det gnagt i mig, känts fel. Och jag har av den anledningen varit på väg att skriva det här inlägget i någon form så många gånger sedan april 2010, då sandralinneas journalanteckningar skapades. Så varför skriver jag då detta just nu? Av flera anledningar. Bland dem finns Chula,  Susanna och Elin som bloggar så fint om att leva med psykiska besvär och sjukdomar av olika slag. Elin har jag följt i nästan lika många år som jag själv mått dåligt, de andra två bara en månad eller två. Alla tre har i alla fall bidragit till att jag nått den punkt då jag kände mig redo att skriva det här.

Jag är en småudda varelse, en borderliner och socialfobiker, möjligvis aspie, och emellanåt väldigt depressiv. Jag påbörjade min andra termin på universitetet för arton dagar sedan. Det började med ett smällfullt schema, tonvis med kurslitteratur och redan terminens fjärde vardag blev vi utskickade på VFU. Efter två och en halv dagar bland en drös åttaåringar kom halsontet som ett brev på posten, men jag tog mig igenom de återstående en och en halv dagarna fram till helgen innan det bröt ut på riktigt. På fredagseftermiddagen tappade jag rösten och på lördagen hade jag feberfrossa. Samtidigt förväntades jag läsa flera ton av den där kurslitteraturen och skriva uppsats. Och gå på föreläsningar.

Min ångest nådde skyhöga nivåer och jag hade allvarliga funderingar på att hoppa av min utbildning bara jag tagit mig igenom de två delkurserna som hör ihop och varar halva terminen. Jag avstod från alla föreläsningar nu i veckan och satsade all ork på att få ihop min uppsats och ta mig till fredagens muntliga examination. Och så lättade ångesten lite.

Att studera med psykiska funktionshinder, att leva med psykiska funktionshinder. Hur funkar det egentligen? Jag försöker fortfarande komma underfund med det. Och jag tänkte hädanefter göra det lite mer offentligt, här i bloggen. För jag tror inte att jag är ensam om att försöka ta mig igenom vardagen som student samtidigt som jag slåss med någon form av demoner. Och jag tror inte att alla tabun kring dåligt mående och psykiska sjukdomar kommer att försvinna för att man tiger om dem. Jag tror att det är bättre att skriva om dem, tala om dem, visa att även vi som slåss för våra liv bakom kulisserna också lever vanliga liv. Att det går.

Anne på Grönkulla - L.M Montgomery & hösten

Hösten är, enligt min definition, mer eller mindre här nu. På torsdag är det upprop och därefter följer terminens första föreläsning. Således höst. Den här och nästa termin kommer jag läsa min valda inriktning, svenska. Jag ser fram emot kursen barnlitteratur och barnkultur med kursböcker av Roald Dahl, Astrid Lindgren, Caroll Lewis och L.M Montgomery som skrivit Anne på Grönkulla som kan skådas på bilden här ovan. Men först stundar Språk, litteratur och lärande, 6hp.

Bland de 21 böcker jag hunnit med att läsa i sommar kan jag pricka av hela serien om Anne på Grönkulla, med sina nio böcker. Jag har varit sugen på att läsa om min barndoms favoritböcker i flera år nu, men jag lyckades aldrig hitta första boken när jag kikade efter den på biblioteket. Förrän denna sommar, alltså.

Jag måste erkänna att Anne på Grönkulla inte var fullt lika magisk nu som för femton år sedan, och det var mycket som inte var som jag mindes det. Förmodligen har serierna som visats på tv virrat till mitt minne en hel del. Men visst var det roligt att läsa om Anne Shirley igen. Särskilt de första delarna. Säg, tills Anne gifter sig och lämnar Avonlea. Sedan ligger tyvärr inte fokuset på Anne längre.

Om jag får tillfälle till det kommer jag i alla fall definitivt jobba med dessa böcker i klassrummet i framtiden! Förhoppningsvis kan åtminstone några elever uppskatta Anne och hennes äventyr lika mycket som jag gjorde när jag var ...mindre :)

Utplockat

Få har nog undgått att den nya IKEA-katalogen släppts. Jag bläddrade igenom min igår och hittade ett par nya favoriter.

Lyckoax påslakanset, 199 kr

Karaffen Leende, 59 kr, har jag sedan tidigare i genomskinligt turkost. Gillar den här vita modellen också!

Arv är ingen ny servis, men den här skålen, 19 kr, var ny för mig. I like a lot.

Glasen Skoja, 9 kr, är förmodligen ingen nyhet heller, men jag föll för dem direk. De ser ut att passa perfekt till att servera nån slags dessert i vid lite festligare tillfällen!

Inte heller Trollsta sidobord är nytt. Det har stått på min önskelista i flera år. Men till min glädje såg jag att priset sänkts på det nu, till 499 kr. Om jag bara haft någon plats för det hade jag slagit till med en gång. Förmodligen kommer det hinna utgå ur sortimentet innan dess...

En eller fem, fem eller en?

Bildkälla

Om det inte vore för att den här jackan från MQ upptog min budget för minst fem jackor så hade jag väldigt gärna slagit till. Att hitta vettiga jackor är nämligen ett av mina svåraste klädprojekt. Jag tycker allt ser konstigt ut, och ser det inte konstigt ut så är det praktiskt och tråkigt värre. Varför är det så svårt att hitta bärbara kläder?

Milk - mjölk - le lait

Jag har ju skrivit ett par gånger att jag ska bli bättre på att uppdatera här nu. Utan att det blivit så. Skrivlusten har uteblivit, och jag skriver inte om den inte finns. Men jag hoppas den ska dyka upp igen snart. Tills dess tänkte jag skaka liv i inredningskategorin här. Faktum är att jag tänkt försöka mig på att fylla den ordentligt framöver. Den ekar nämligen alldeles för tom än så länge.

Bildkälla

Lampan Milk av Norm Arkitekter har synts både här och där ganska länge nu. Jag var länge skeptisk, men sedan föll jag. Den skulle göra sig fint i det där huset jag byggt i mitt huvud.

Ett namn för framtiden

Oavsett om du är lärare, studerar till lärare eller känner någon som är lärare. Oavsett om du har egna barn eller inte, så har du förmodligen barn runt omkring dig ändå. Syskonbarn, vänners barn, grannbarn... Och kanske kommer du också få egna barn, i en snar eller avlägsen framtid. Gemensamt med dem har du minst nio års skolgång.

Utbildning är en av samhällets grundpelare. Utan den skulle vårt land förmodligen raseras ganska snabbt. Men miljön på Sveriges skolor är och blir allt mer pressat för varje dag. Allt fler lärare vägrar att spela med i skolspelet med dess nuvarande regler. 2028 kommer det inte finnas några nya lärarstudenter, om den rådande trenden fortsätter.

Därför har ett upprop initierats, med ett brev som ska skickas till vår skolminister Jan Björklund. Jag har uppmanat alla jag är vän med på facebook och twitter att skriva under, och att hjälpa till att sprida det. Kanske har ni sett det, men inte orkat bry er? Nu vill jag i alla fall göra ett till försök att få er hjälp!
Tänk inte att det inte påverkar er att skolklasserna är gigantiska, att lärarna går på knäna av allt extrajobb de lastas med, att ni inte orkar bry er... för det kommer påverka!

När du blir gammal och sjuk och behöver en läkare, vill du träffa en kompetent läkare med gedigen kunskap, eller vill du träffa en läkare som tog sig in på läkarutbildningen med urusla betyg och dåliga kunskaper? Vill du att dina skattepengar ska gå till att betala sjukvård för elever från för stora klasser, som inte fått det stöd de behövt som barn? Eller vill du att dina skattepengar ska betala fängelse för de barn som inte bara blev sjuka, utan rentav kriminella för att de inte fick en ordentlig skolgång?

Kanske driver jag saken till sin spets nu, men i värsta fall är det sådana saker som kan hända för att man snålar in på kostnaderna för skolan idag! Kostnaderna kommer uppstå, men på ett annat sätt. Istället för förebyggande kostnader kommer det bli kostnader på grund av något som redan hänt. Jag hoppas min poäng framgår även om ni tycker det känns överdrivet; lärare och utbildning är någonting väldigt viktigt. För att ge lärare bästa förutsättningarna för att klara av sitt jobb, ja för att stanna kvar i läraryrket över huvud taget på ett bra sätt, för att ge barnen och samhället nu och i framtiden bästa möjliga förutsättningar var snälla och skriv under den här namninsamlingen!

Och sprid den väldigt gärna vidare via facebook, twitter eller bloggar. Knappt tretusen underskrifter är på tok för få...

En bokenkät

I somras hittade jag en liten bokenkät hos Skrivarmamma som jag tänkt besvara någon gång. Den gången verkar ha infunnit sig nu.


1. Om du för en dag fick hoppa in i en bok, och leva där- vilken bok skulle du välja?
Det första jag kommer att tänka på är Harry Potter. Det vore fantastiskt att få gå på Hogwarts. Om så bara för en enda dag! Annars skulle jag gärna velat hoppa in i en 1700- eller 1800-talsroman, vilken vet jag inte riktigt. Någon som utspelar sig i England tror jag. Eller Frankrike, det skulle varit intressant att se hur hovlivet fungerade innan revolutionen.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag vet faktiskt inte. Sedan jag kom tillbaka till Göteborg har jag inte böcker lika lättillgängliga eftersom jag inte brytt mig om att hitta ett bra bibliotek. Den egna bokhyllan gapar ganska tom på sådant som känns intressant just nu. Om jag kommer iväg in till stan någon dag snart hade jag tänkt uppsöka bokhandeln och spendera ett presentkort på Simona Ahrnstedts Överenskommelser, annars blir det förmodligen Josephine Fransmännens kejsarinna av Andrea Stuart. Eller nån kursbok, dagarna lär susa förbi fram till kursstart gissar jag.

3. Hur får du oftast boktips?
Genom bloggar och vänner som nämner böcker de läst och gillat.

4. Det är filmen ”Day after tomorrow” på riktigt och för att inte frysa ihjäl måste du hålla liv i elden. Vilka böcker offrar du till brasan?

Oj vilken svår fråga. Jag har jättesvårt att göra mig av med böcker ens om jag läst och inte direkt gillat dem. Antar att jag skulle uppsökt mammas bokhylla med en hel serie gamla ouppdaterade uppslagsböcker och börjat med dem. Sedan skulle jag gått vidare till hennes andra bokhylla och tagit Margit Sandemos serie Sagan om Isfolket (jag vet åtminstone en potentiell läsare som förmodligen blir förskräckt nu, men jag försvarar mig med att den är inkomplett, åtminstone som jag minns det). Sedan skulle jag nog klara mig utan en hel del av kurslitteraturen jag samlat på mig också. Vissa böcker skulle dock offras före andra bland dem!

 
5. Aliens/robotar/en sekt tar över världen och bannlyser alla böcker utom en. Vilken tycker du . ska vara den bok som sparas och varför?
Jag kan omöjligt säga en enda bok! Det enda jag med bestämdhet kan säga är att den bör vara tjock så att den räcker länge, och har ett viktigt budskap.

6. Jultomten hälsar på dig och säger att det aldrig mer blir någon jul om du inte skriver in dig  själv i en bok. Vilken bok vill du vara med i och vad gör du därinne?

Jag ...drabbas av totalt hjärnstillestånd av sådana här frågor! Får man säga en bok som inte existerar än? I sådana fall blir det väl den där delvis självbiografiska då. Den jag kanske tänkt skriva någon gång. Men jag vet inte om självbiografisk är rätt ord här, för jag ska inte berätta något rakt upp och ner, tror jag.

 

7. Din favoritförfattare åker limo/skateboard/pulka förbi dig. Givetvis springer du efter. Vem är författaren och vad frågar du?

En ännu värre fråga! Jag har många favoriter inom olika genrer, och en del av dem lever inte längre. Hur gör man då? Väljer Sofia Åkerman som åker förbi i pulka och frågar om jag får vara med, för att hon verkar vara en sådan fin människa som man gärna haft som vän? Ja det gör man!

8. Om du skulle skriva en egen bok- vad skulle den handla om?

Det var jag ju litegrann inne på här ovanför. Jag skulle vilja skriva en bok med utgångspunkt i egna känslor, tankar och upplevelser men på ett sätt så att den ändå inte handlade om mig. Jag vill gärna drömma ihop saker också.

9. Vilken typ av böcker behövs det fler av?

Jag lånar Skrivarmammas svar på den här frågan: "Jag gillar sådana som får mig att känna och att minnas. Och sådana som berättar saker jag inte vet. Och sådana som handlar om saker som jag känner igen. Och sådana som får mig att skratta lite. Och sådana som får mig att gråta lite. Det behövs fler sådana."

 
10. Finaste budskapet från en bok du har läst?

Det skulle kunna vara Sofia Åkermans Zebraflickan som gav mig hopp när jag behövde det. Eller kanske någon av ungomdsböckerna av Emma Granholm eller Katarina von Bredow för att de skriver om sådant man kan ta till sig och känna igen sig i alldeles vansinnigt mycket emellanåt och som jag tycker förmedlar hopp om förändring av sådant som skaver och inte känns/är bra.

Back at the crime scene

Jag kopplade in den externa hårddisken jag inte rört på många år mitt i packningen häromdagen och hittade alla bilder från 2004-2006 där...

Igår kväll landade jag på Göteborgs central drygt 75 minuter efter utsatt tid. Ganska irriterad hastade jag, efter att ha fått tillbaka mina nycklar av den utomordentliga husvakten E, med mina tunga väskor iväg till bussen som jag precis hann med. När jag så småningom kommit fram till slutmålet och stängde dörren bakom mig fann jag mitt lilla studentrum precis som när jag lämnade det den fjärde  juni.

Armmusklerna darrar fortfarande, ett dygn senare, lite efter att ha släpat på resväskorna med en sommars "kan komma till användningprylar". Jag tog mig iväg för att handla lite att fylla upp mitt ekande tomma kylskåp med idag, annars har jag bara packat ur resväskan och suttit i sängen (som också är soffa) och känt mig som ett UFO av trötthet idag.

Hösten är mer eller mindre här nu, antar jag. Jag har tänt både doftljus och vanliga ljus och utanför fönstren mörknar det snabbt. Terminen börjar inte än på ett par veckor, men jag ville komma ner för att hinna umgås lite och landa innan. Än så länge känns det som ett dumt beslut, jag saknar mina katter alldeles vansinnigt, och värmen som blir i mitt lilla rum när solen skiner på förmiddagen är inte så härlig heller. Men nu är jag här!

Jag funderar på att ge mig på ett ommöbleringsprojekt när jag ändå har tid över. Sedan hoppas jag att blogglusten infinner sig också, så jag kan ta ikapp alla uppdateringar som uteblivit i sommar. Sedan ska jag försöka bättra på lässtatistiken med ytterligare någon bok innan september och kurslitteraturen gör sig påminda (inte för att Bröderna Lejonhjärta känns som så värst betungande kurslitteratur, men det blir ju ingen riktig nöjesläsning ändå)...