Blöteborg och plugghelg

Jag börjar känna igen käre gamle Blöteborg nu. I helgen har det visat sig från sin mest bekanta sida. Eller mest idag, egentligen. Igår var det rätt fint väder ett tag. Riktigt varmt var det också på förmiddagen då, när jag promenerade iväg till butiken och handlade upp mina sista slantar (nåja, några finns kvar på sparkontot, men tanken med ett sparkonto är ju att slantarna ska stanna kvar där...). Framåt kvällen kom dock regnet och jag kunde tända ett ljus för första gången sen flytten. Som jag har längtat efter det! Jag känner mig verkligen inte hel om jag inte får tända ljus på kvällen.

Annars har den här helgen gått i studiernas tecken. Jag börjar känna att jag ligger lite mer i fas nu efter att nervöst ha väntat på att biblioteket i hemkommunen skulle få in de böcker jag beställt. Det saknas visserligen en ännu. Men två har jag och det räcker en bit i alla fall. Om jag tolkat nästa veckas uppgift kring etik rätt kommer jag klara mig utan den sista boken också, ifall det kniper. Men jag ska konferera med mina klasskompisar imorgon och se om jag fattat det hela rätt. Annars får jag be någon att ta med boken så att jag kan fota den och läsa på så vis...

Jag skrev ju sist att saker och ting börjat gå min väg också, med godkänd sommarkurs och ändrad studieplan. Jag har ännu inte skickat mejl för att höra mig för angående tillgodoräkning av sommarkursen i examen, men om det går vägen och jag läser in 7,5 hp till sommaren kommer jag kunna ta ut min examen en termin tidigare (annars läser jag 15 hp i sommar om jag så dör på kuppen, och håller planen ändå). Det innebär i alla fall att ht -14 kommer bli min sista termin. Och att jag kommer ha min examen i januari 2015. Jag har suttit och tänkt på det i eftermiddag och känt mig glad - men mest förundrad. Det är ju knappt ett år tills dess! Tänk att det är så lite kvar ändå?

Det kommer bli sjukt jobbigt med 150% studietakt till våren, men jag är inte den första som pluggar mer än heltid, eller har jobb vid sidan om, så omöjligt är det ju inte. Och jag känner mig klar med studierna sedan länge egentligen, vill gå vidare med mitt liv. Så om jag kan skynda mig att nå dit så gör det ju ingenting! Dock grämer det mig en smula att jag inte kom underfund med att jag kunde tillgodoräkna mig sommarstudierna redan förra sommaren. Då hade jag kunnat läsa något vettigare då med och redan ha mina 15 hp specialisering avklarade...

Plötsligt händer det.

Bildkälla: okänd

Ja, ni vet. Alla pusselbitar börjar falla på plats. Dagen började med mejl från studievägledaren. Positiva besked angående mina önskemål om ändring i studieplanen. Nästa termin kommer jag ge mig på ett försök att läsa in matematikinlärningen vid sidan av heltidsstudierna, på distans. Det är fem fysiska träffar. Förhoppningsvis ska jag klara det. Senare fick jag också besked om att sommarkursen med stor sannolikhet ska gå att räkna in i min examen. Därmed är det 7,5 hp mindre kvar att läsa än när jag vaknade imorse. Nästa sommar kommer jag dessutom kunna läsa in de sista 7,5 hp som jag haft lite hängande i luften hittills. Får se vad jag hittar för lämpliga kurser... Dagens bästa var dock beskedet att jag är godkänd i sommarkursen! Så nu borde ett beviljande av studiemedel inte vara långt borta...

Steget efter, Henning Mankell.

Jag kan erkänna att jag inte var vidare glad över att behöva läsa Mankell under deckarkursen förra sommaren. Några vidare förhoppningar hade jag inte heller, även om de Wallander-deckare jag sett filmatiseringar av varit helt okej. Det är ju ändå ett ganska långt steg mellan bok och film ibland. Och de där självgoda gamla gubbarna.. är inte de bara överskattade?

Det dröjde dock inte länge innan jag var fast. Snarare var jag fast från första sidan och mina fördomar fick jag äta upp rätt ordentligt. Steget efter är en av de bästa deckare jag någonsin läst och jag är mycket nyfiken på att läsa övriga böcker i Wallander-serien. Kan hända att boken är i längsta laget, men det är okej. Betyg: 4/5.

Fladdermusmannen, Jo Nesbø.

Läser man en sommarkurs om deckare är det ganska enkelt att det ingår en del sådana i kurslitteraturen. Både före och efter det att jag läste Fladdermusmannen fick jag alltså uppleva olika typer av deckare, av varierande kvalitet. Läser man på omslaget av Fladdermusmannen står det att boken är en internationell storsäljare. Det hade jag väldigt svårt att förstå. Så vidare bra tyckte jag faktiskt inte att den var. Jag hade väldigt svårt att betygsätta Nesbøs bok, minns jag. I slutändan valde jag det snällare alternativet och gav boken 3/5 i betyg. Men de övriga böckerna i serien känner jag inte minsta sug efter att läsa...

Överensstämmelser, Simona Ahrnstedt

Förra sommaren läste jag ju, precis som i sommar, en litteraturvetenskaplig sommarkurs. Det innebar mycket läsning, mycket mer än i år. Ändå kunde jag inte hålla mig ifrån att läsa en bok helt för nöjes skull mitt i all annan litteratur. Jag hade länge velat läsa Överenskommelser och plötsligt kunde jag inte motstå den längre utan gav mig själv ett par dagar med mindre (eller kanske rentav inget) plugg utan bara nöjesläsning. Kanske var det så att jag inte hade något val. För när jag väl börjat läsa kunde jag inte lägga ifrån mig boken igen

Många hackar på romance. Själv är jag inte vidare bevandrad inom genren, även om jag nog ramlat över en och annan pocket under tonåren efter att ha gjort raider i mammas bokhylla eller så. Det är inget jag varit särskilt intresserad av liksom. Men Simona Ahrnstedt skriver inte "hjärndöd romance", om ni tillåter uttrycket. Det här är en bok som berör, väcker känslor och en önskan om att läsa mer. Och mer ska jag också läsa, för det finns två böcker till i samma serie och en ny serie är för tillfället under skrivande. Jag ser verkligen fram emot att följa Ahrnstedts fortsatta författande.

Betyg? 5/5 såklart!

Post-tentatid.

Vardagen rusar förbi i ett sådant tempo att jag inte riktigt hänger med längre. Allt går i ett, hela tiden känns det som. Om femton dagar är den första delkursen liksom slut och nästa tar vid! Däremellan hoppas jag dock innerligt att jag ska kunna åka hem en sväng. Jag saknar katterna, särskilt min lilla fotvärmar-Sessa som hade börjat bli så tillgiven igen i sommar. Hennes förtroende för mig revs, vilket är förståeligt, under min första studieperiod här på Västkusten. Det tog ett år att bygga upp det igen. Det skulle alltså kännas bra att åka hem och visa att jag fortfarande finns.

Igår hade jag salstenta på grunderna i de fem världsreligionerna. Vi hade fem timmar på oss, men jag behövde bara två. Det blir definitivt ingen fullpoängare, men jag hoppas att jag klarar G-gränsen med lite marginal. Det skulle kännas gôtt (som de säger i den här stan) att starta terminen stabilt liksom.

Jag vet inte om jag skrivit något om vad jag ska läsa den här terminen? Med risk för upprepning kan jag i alla fall berätta att det är SO som gäller. Den första delkursen är alltså religion, vilket jag är sådär intresserad av. Jag ser desto mer fram emot nästa delkurs, som är historia. Men jag lider inte nu heller. Vissa delar av religionsämnet är ju rätt intressanta också, särskilt det som mer handlar om etik än religion, bokstavligt talat.

Jag väntar fortfarande på besked om sommarkursen, men nu är det bara dagar kvar. Senast på fredag har de utlovat besked på Ladok, så jag loggar in på kursportalen minst en gång om dagen i hopp om att finna två G (minst) som betyg på de sista tentorna. Håll gärna en tumme eller två för att det går vägen, så jag kan bli beviljad studiemedel nån himla gång. Det börjar tära att inte veta om jag kommer kunna betala hyran i slutet av månaden, eller om jag ska flytta ut i skogen och äta kottar och bär resten av livet...

Vardagen.

Jag skulle så gärna göra ett inlägg med bilder på min nya lya. Men jag har inte fått till det sista fixet ännu, och diskberg är inte så roliga att fota heller, nej. Så det här blir ett ganska bildlöst inlägg med en rapport om vardagen istället. Den har ju inletts nu. Igår närmare bestämt. De gick ut hårt med introduktion 8-14. Matlåda första dagen, det har jag aldrig haft behov av förut. Och nästa måndag är första tentan. Vi fick läsinstruktioner idag. Så jag vet vad jag ska göra de närmaste dagarna kan man säga, även i helgen!

Jag är inte så stressad ändå. De skulle ju inte lägga en tenta så snart om de inte trodde att vi kunde klara att tillgodogöra oss det vi behöver tills dess. Jag är inte speciellt stressad över att vara tillbaka i skolans värld över huvud taget faktiskt. Det känns så naturligt på något vis. Mycket märkligt, kan jag tycka. Jag har förra september i starkt minne. Ångesten var total då. Efter att jag fattat beslutet att flytta hem gick jag ändå på introduktionen för den kurs jag skulle ha läst då. Jag insåg snabbt efter att jag kommit hem att studierna i sig inte var någon direkt bov i det hela. Nej, faktiskt inte, jag undrade om jag hade gjort ett misstag som hoppat av. Såhär i efterhand vet jag att jag inte kunnat göra något annat just då. Jag tog ett beslut som förhoppningsvis kommer gynna mig i resten av mitt liv.

Det var min hemlängtan som var total. Och min tillvaro i övrigt var helt raserad. Jag behövde bygga upp den från grunden. På mina sjukskrivningspapper tror jag det står något om akut stressreaktion. Jag var lite skeptisk då. Men nu när jag blickar tillbaka så kan jag se att det nog var så. När jag ser tillbaka inser jag också att jag mådde så mycket sämre än jag hade en aning om.

Trogna läsare minns kanske att jag skulle återuppta mina studier i januari i år, men det blev avblåst i sista stund. Fram tills dess hade jag bara gått hemma, sjukskriven. Egentligen hade ingenting förändrats. Men jag ville så gärna återuppta mitt liv. Vara som alla andra. Ville inte halka efter mer. Ville inte förlora mer tid. Ville avsluta min utbildning nån himla gång. Komma ut i arbetslivet, tjäna pengar och börja förverkliga mina drömmar. När jag ser i backspegeln på den tiden förstår jag också varför ångesten kom tillbaka i samma eller rentav än starkare styrka då som förra hösten. Då var det inte lika lätt att förstå. Bara frustrerande.

Men i mars kom min gamla psykolog tillbaka till sitt arbete i öppenpsykiatrin och jag kom äntligen högst upp på väntelistan. Mellan mitten av mars och mitten av augusti är det fem månader. Av de månaderna går fem veckor bort pga sjukvårdspersonal har semester precis som andra människor. Så i realiteten handlade det om knappt fyra månader. Fyra månader. Kan man bli frisk på den tiden? Kan man bli frisk från ätstörningar på fyra månader? Depressioner? Social fobi? Telefonfobi? Ångest? Stressreaktioner?

Frisk. Nja. Men stabil. Man kan hinna börja må ganska bra, lära sig äta hyfsat efter ett helt liv med matkaos. Man kan hinna få de verktyg man behöver för att återvända till sin studieort femtio mil bort och återuppta sina studier utan att känna ångest och hemlängtan redan innan flyttlasset gått. Och inte när man är på plats heller. Man kan gå på kursintroduktion och känna att det känns bra, som något man kan hantera, det kan kännas rätt och riktigt. Det kan kännas som att man är på väg framåt igen. Och om marken man går på skulle börja rämna så har man världens bästa psykolog ett telefonsamtal bort, redo med sina stöttande och kloka ord.

Jag har bestämt mig för att ta det lugnt den här terminen, komma igång igen efter mitt studieuppehåll. Men nästa termin ska jag satsa lite högre i hopp om att kunna läsa in 15 poäng extra. Om det funkar tänker jag göra detsamma terminen därefter och kan i sådana fall plocka ut min examen i januari 2015 istället för i juni. Om jag inte kan läsa in 15 hp redan till sommaren. Det vore ju egentligen lite bättre än 150% studietakt två terminer i rad, särskilt den sista då jag ska skriva C-uppsats också. Men det hänger på om det finns några kurser som fungerar då. Sommarkursutbudet är ju rätt.. uselt.

Hrm, ja. Så tänker jag om min närmaste framtid. Men i första hand tänker jag på här och nu. September. Religion. Första tentan som är på måndag. Tentaplugget som ska inledas imorgon.

Flytt, höst och kursintro. Typ.

Hej bloggen. Nu var det ett tag sedan. Igen. Jag har flyttat! Förra fredagen bar det iväg söderut. Det blev en slitig fredag. Efter 45 mils resväg var vi framme mellan tre och fyra på eftermiddagen och då började den riktiga utmaningen: att släpa in alla flyttsaker i huset. Vi fick släpa allt runt halva huset eftersom jag varit oförutseende nog och inte skaffat nyckel till grinden. Som tur var är jag och min flytthjälpare (mamma) rutinerade inom den här branschen nu, så med hjälp av pirra gick det riktigt smidigt ändå. Dock är hissen i det här huset en sirapsseg mardröm som man måste hålla in knappen på hela tiden den är i rörelse, så det tog många timmar innan allt kommit innanför dörren på tredje våningen. Och då bor jag ändå på 25 kvadrat nu, vilket inte rymmer jättemycket saker.

Nio på kvällen monterade vi soffa och säng, sen var vi igång och packade upp och fixade i flera timmar till. Mina fötter grät av flera anledningar. Nya skor och flytt är en rätt dålig kombination, kan jag konstatera. Särskilt om man gått långpromenad i dem några dagar tidigare och har blåsor under en fot redan tidigare. Och om man sen kombinerar det hela med hårt betonggolv... Ja, aj. Lördagen var ännu värre. Jag hade så ont under fötterna att jag försökte sitta hela tiden. Men det var som om stolen hade någon bortstötningsfunktion för jag lyckades inte sitta ner många sekunder åt gången alls. Hela tiden krävdes det att jag gick iväg till skåp för att ställa in saker eller så stod kartongerna för långt borta...

Jag hade mamma kvar här till söndag morgon. Då hade det mesta kommit iordning och jag kunde unna mig en vilodag. Jag bakade en äppelpaj (för jag har en ugn nu!!!) och min vän E blev min första gäst sedan jag återvände till västkusten.

Under den gångna veckan har min ena fot fortsatt göra sig påmind tack vare blåsorna, så jag har hållit hov här i min nya boning. E har hälsat på en gång till, då bjöd jag in till soppmiddag. Även Tuss har varit här på besök. Annars har jag ägnat mig åt lite småpyssel fram och fram, gjort storkok, bakat lite till och passat på att ha seriemaraton med mig själv eftersom jag inte vet hur mycket tid jag kommer ha till det framöver. Jag har upptäckt min närmaste mataffär bara hundra meter bort, men i övrigt har jag hållit mig hemma. Det har dock inte enbart berott på foten, utan också på min ekonomiska situation för tillfället.

Det är nämligen så att CSN bestämt sig för att djävlas med mig och beviljar inte studiemedel för hösten innan betygen rapporterats in för sommarkursen jag läst (vilket jag aldrig varit med om förut). Och det kan dröja ända till den trettonde september om jag har otur! Det är inte utan att jag är lite nervös faktiskt. Att det efter allt mitt kämpande ska fallera på en 7,5 hp-sommarkurs. Nu hyser jag rätt gott hopp till att jag klarat de två tentor som fortfarande är orättade (den första har jag klarat), men ändå! Skulle jag bli underkänd på en enda liten uppgift så får jag ju inte ut mitt betyg förrän det är åtgärdat, och de rapporterar inte in omtenta-betygen förrän i oktober. Min tillvaro är alltså ganska osäker nu. För sparpengarna jag kämpat hårt med att spara det senaste året, de är mer eller mindre slut nu.

Men nog om de tråkigheterna!
Min första känsla när jag kom hit var inte att det här var hemma och jag tvivlade på att jag skulle kunna känna så heller. Jag har aldrig varit med om att det inte känts självklart redan från början efter en flytt förut, och då har jag ändå flyttat väldigt många gånger (undantaget den gången jag flyttade till en villakällare i Frölunda...). Nu har jag i alla fall börjat bo in mig ordentligt, den där känslan har försvunnit alltmer och jag ser fram emot kursintroduktionerna imorgon. Men det tänkte jag skriva lite mer om i ett separat inlägg. Det är nämligen dags att sparka ordentligt liv i den här bloggen igen!

Några bilder på min nya bostad har jag tyvärr inte än, men det återkommer jag med vid ett senare tillfälle. Förhoppningsvis om inte alltför länge...

Ett blogginlägg med uppmaningen att läsa andras blogginlägg. Typ.

Ja, som rubriken säger. Det här är ett inlägg med uppmaningen att läsa andras blogginlägg. Först ut: Pernillas inlägg om varför det är så viktigt att läsa.

Och så Helenas inlägg om det svåra som ingen vill uppleva, men som ändå kan drabba när man som minst anar det. Och om hur alla människor skulle kunna hjälpa till. Exempelvis genom att registrera sig i Tobiasregistret. Jag ska definitivt kolla upp det.

Vad hände med juli?

 Ja, vad hände egentligen med juli? Eller snarare: vad hände med sommaren? Vad hände med det här året?

Det är mindre än fem månader innan 2013 övergår i 2014. Jag hade tänkt blogga så mycket mer i sommar, men det verkar som att den flitiga blogguppdateringens tid är förbi.

Frugan bloggade om ungefär samma sak häromdan. Jag skriver fortfarande på nätet dagligen, men jag har slagit mig till ro på ett forum med inloggning och har lite svårt att känna mig bekväm utan den. Det här bloggandet, det är roligt och givande på alla sätt och vis. Men ändå blir det inte så mycket av...

Jag vet inte om det är så att ett ofrivilligt slut närmar sig? Hoppas inte. Men nu i sommar har jag studerat på halvfart och inte funnit tiden och orken, så hur det ska gå i höst när jag går upp till helfart med mina ordinarie studier kan man ju ana. Men jag tänker absolut inte bestämma mig för att sluta skriva definitivt. Absolut inte. Jag har alldeles för svårt för sådana definitiva beslut. Dessutom går det väl alldeles utmärkt att blogga när andan faller på? Man blir ingen storbloggare på det viset, nej. Men det eftersträvar jag ju inte heller. Tanken på många läsare är snarare bara jobbig och jag skulle få ännu svårare att skriva något vettigt om tusentals hittade hit för att läsa.

Men en liten snabbresumé över sommaren då?

 Jag har läst en kurs om Astrid Lindgrens författarskap på distans. En fantastisk, intressant kurs på så sätt att jag fått frossa totalt i alla hennes böcker, vilket jag insett att jag aldrig gjort förut. Jag har fortfarande några juveler kvar att ta mig an eftersom jag inte hade mer utrymme i den här kursen, och det kan ju vara roligt att få läsa dem utan några förväntningar eller krav.

Just nu sliter jag med det sista. Två tentor som ska in senast den 16 augusti, men jag har satt nästa fredag som slutmål för att hinna få lite helledigt innan höstterminen börjar. Och för att få tid till att packa!

Om mindre än tre veckor går flyttlasset åter ner till västkusten och lärarstudierna.

Jag känner mig fortfarande lite osäker på om det är rätt yrke för mig ibland, men jag trivdes ju väldigt bra under de första tre terminerna och har ingen aning om vad jag skulle göra annars. Plus att jag saknar klassrumsarbetet från praktikperioderna. Så helt avskräckt är jag ju inte.

Alltså är planen att fullfölja de fyra terminer som saknas innan det blir omöjligt i och med att den gamla utbildningen fasas ut helt till förmån för den nya som introducerades terminen efter att jag påbörjade studierna. Eventuellt försöker jag mig på att läsa in en termin parallellt med de vanliga heltidsstudierna, men det har jag inte fattat beslut om än...

Hm, ja. I övrigt har jag väl inte hunnit så mycket i sommar. Jag har läst kurslitteratur och nöjesläst inredningsmagasin. Och så har jag jobbat på mitt promenadprojekt, men det hade jag tänkt skriva ett eget inlägg om någon gång, så jag fördjupar mig inte något mer i det nu.

Flytten? Den har jag sett fram emot en del på sistone tack vare några planerade saker. En bokcirkel ska startas. Eventuellt får den en egen etikett här framöver. Det beror väl lite på hur genomförandet går! Och så hoppas jag på att kunna införa någorlunda återkommande spelkvällar. Ni vet, med gamla hederliga sällskapsspel som Monopol! Jag har redan fyllt en halv flyttkartong med spel, så förhoppningsvis kommer de till användning regelbundet framöver...

Det jobbiga kommer förstås bli att åka ifrån mina katter, men jag får bita ihop. Försöker att inte tänka på det alls just nu. I slutändan kommer mitt slutförande av studierna inte bara ge mig utan även dem ett bättre liv i alla fall, vilket jag försöker ha som motivation. Det låter kanske flummigt, men vad jag menar är att jag med ett hyfsat betalt jobb kan köpa ett hus med trädgård där de kan få gå fria, så som de är vana att göra nu, istället för att pressa in mig och dem i en liten lägenhet med balkong...

Och så mycket mer hade jag nog inte att förtälja idag. Hoppas jag får några fler tillfällen att återkomma innan höstterminsstarten i alla fall!