Inför ESC 2013, del III

Jahapp, så var det dags för det tredje Införprogrammet med lyssning på en del av de bidrag som kommer tävla i den andra deltävlingen i årets Eurovision Song Contest. Efter alldeles onödigt mycket pladder är det äntligen dags för första låt.

Den står Finland för och efter förra årets härliga annorlunda låt som framfördes på svenska av en ung tjej vars namn jag tyvärr inte minns är tongångarna nu helt andra; rockiga. Något som Finland har gemensamt med många andra i årets startfält är dock en ung kvinnlig sångerska. Det låter helt okej, men någon vinstlåt är det icke. Tre poäng. Sorry, Finland.

Malta har skickat en kirurg som mest ställt upp i tävlingen på skoj. Efter några få inledande toner tänker jag att det är en himla tur att han har ett annat yrke till vardags för detta låter inget vidare lovande. Det är en trallvänlig låt, det får jag ge honom. Men... njae? Jag vet inte. Den är svår att få grepp om. Tre poäng. Kanske? Det här kan vara en låt som växer på scen. Eller tvärtom.

Bulgarien. Lite modernt ESC-sound med östliga toner framfört på ett uselt vis. Mina öron gillar det inte. En poäng.

Island härnäst. Jag brukar ofta gilla deras bidrag och hoppas att de kan leva upp till förväntningarna. Det låter ballad. Lite för mycket ballad, är jag rädd. Den kan nog vara mäktig om man är på plats i arenan när den framförs, men nej. Island slåss inte om vinsten i år. Två poäng. Men pluspoäng för att bidraget framförs på isländska.

Grekland. En låt om finanskrisen i landet. Nej nej nej, detta funkar inte. En poäng. Plötsligt känns deras klassiska diskotekslåtar rätt okej ändå.

Och så vidare till Israel, som liksom Island är förknippade med en del förväntningar. Men vad har de iklätt kvinnan för scendräkt?! Porrstjärna slash lärarinna i 50-talsglasögon och håret uppkammat och fyllt av hårspray. Jag tappade fokus helt och hörde knappt låten. Men öronen hälsar att det lät sådär. Noll poäng.

Armenien är lite rockiga. Det faller mig inte i smaken. En poäng.

Det känns som att den här semifinalen är så mycket sämre än den första om jag bara ska utgå från de låtar jag hört hittills.

Kan Ungern rädda läget? Det är frågan. Med en tecknad video är det svårt att veta vad man har att vänta på scenen i Malmö. Den känns lite väl repetitiv, men också mysig. Jag väljer att vara snäll och ger den tre poäng.

Norge är nästa nordiska land ut. Hittills har ju skörden från Norden varit sisådär. Norge har alltså en del press på sig att komma med något bra nu för att finalen ska bli lite rolig. Margaret Berger heter sångerskan som framför bidraget och låten är av det slag som (världs)popstjärnorna hade kunnat framföra på radio tio gånger om dagen. Niklas Strömstedt pratar om att det är en låt som växer, och jag kan tänka mig det. Men personligen gillar jag den redan väldigt starkt. Den får årets första(?) femma!

Albanien tar vid med en platt rocklåt och en dålig video. Det faller mig inte i smaken. En poäng.

Georgien då? Tomas G:son ligger bakom bidraget som beställts utan någon föregående uttagning. Tyvärr håller det inte nu heller. Två poäng för den storslagna duettballaden.

Elva bidrag är genomlidna, ja mer eller mindre bokstavligt. Det fanns bara en låt som verkligen kändes okej i det här startfältet och det är naturligtvis Norge som fick min första fempoängare för i år. Måtte den sista fjärdedelen av startfältet som vi får höra på söndag höjer nivån en smula så att den andra semifinalen inte blir en lång plåga bara.

Inför ESC 2013, del II

Jag ligger lite efter med årets Införprogram, men nu är det dags för det andra och det tredje kommer eventuellt också redan idag. Sedan återstår faktiskt bara ett program innan det är dags för själva tävlingen!

Vitryssland är först ut med en låt som håller fast vid temat jag noterade i föregående program, det är mycket tjejer i årets startfält. Det här skulle nog kunna låta maffigt, men nej. Det blir bara platt och trist. Kommentatorerna säger att det är en låt man hört förut, och ja så är det! Två poäng av fem.

Moldaviens bidrag framförs på moldaviska i ESC, men i deras uttagning framförs den på engelska. Av en tjej i prinsessklänning. Som ändrar färg. De flesta väljer ju att framföra sina låtar på engelska numera, vilket jag kan tycka är väldigt synd. På engelska låter det här helt okej, frågan är om det håller även vid språkbytet? Jag hoppas det. Tre poäng får Moldavien.

Irland härnäst. I år får Jedward stanna hemma. På sätt och vis synd, men det kan ju vara bra med variation också. Om det är bra, vill säga. I jämförelse med Jedwards första ESC-låt håller nog inte Irlands bidrag, tyvärr. Ändå låter det bättre än mycket annat man får höra i dessa sammanhang och därför vill jag ändå ge Irland en svag fyra. Lite bonuspoäng för att bidraget inte framförs av en tjej också, Irland kommer sticka ut med sin yngling.

Cypern satsar på ballad. Tyvärr känns den inte speciell på något vis, så den får inte mer än en svag trea.

Belgien går i Irlands fotspår - och gör det nog snäppet bättre till och med. Refrängen fastnar lätt. Fyra poäng får även denna yngling.

Serbien skickar en tjejtrio som likt Moldavien sjunger på något annat än engelska, gissningsvis serbiska med tanke på deras ursprung. Och jo, det låter helt okej. Lite upptempo. Men också en låt det känns som att man hört förut. Fyra svaga poäng får de. Kommentatorerna i tv-studion verkar mer skeptiska, men jag tror nog att de kan överraska. Inte minst med tanke på att de är sist ut i startfältet på första semifinalen.

Och här görs en bakåtblick till 2000 när Brainstorm gjorde tävlingsdebut för Lettlands räkning i Stockholm. Det är min bästa ESC-låt genom tiderna. Roligt att se igen!

I år är Lettlands bidrag inte ett sådant som kommer fastna i mitt minne med rap och glitter. Om nu rap ska framföras i ESC så är det åtminstone åt det här hållet det ska låta, medryckande och glatt kan det nog locka både en och annan röst ute i Europa. Hade jag satt poäng utefter förväntade resultat hade jag gett denna låt ganska höga poäng, men nu går jag helt efter vad jag själv tycker och därför får låten bara en tvåa.

San Marino kör på ballad med lite fart i. Det känns lite nytt och därför tror jag att den kan gå hem hos de som gillar ballader. Den får en trea av mig.

Makedoniens artister har tydligen bråkat ända upp på scen kring vilken låt de ska framföra. Kanske skulle man valt endast en artist istället, och då gärna den unge killen som har något på gång där. Två poäng.

Azerbajdzjan må vara omöjligt att stava till, men förra året hölls ju faktiskt finalen där. De kan alltså ESC (eller ja, de kan det där med att ta in svenska låtskrivare i alla fall). Men nej, det här gillar jag icke. Två poäng får de för sin låt, som jag hört i bättre versioner tidigare. Detta är den versionen som skär i mina öron och avslutar det andra Införprogrammet.


Sammanfattningsvis är Irland, Belgien och Serbien de som sticker ut med sina fyrapoängare. Frågan är om det kommer dyka upp någon värdig vinnare i de återstående programmen. Hittills är jag inte alls säker på att jag hört någon.

Öppet arkiv

Har ni koll på att man på SVT kan hitta en massa gamla klassiker i det öppna arkivet? Själv är jag sugen på att se Den vita stenen igen. Programmet Mat där Mat-Tina gjorde sitt tv-genombrott finns också tillgängligt, liksom Rederiet, Sommartorpet och mycket mer. Ett tips för regniga vår- och sommardagar, kanske?

För övrigt är det sista dagen En helkväll med Jonas Gardell finns tillgängligt på play idag, så skynda er att se om ni inte redan gjort det!

Inför ESC 2013, del I

Ja, förra veckan drog inför ESC-programmen igång. Jag såg det inte då, men nu ska jag göra det och traditionsenligt måste jag förstås tycka lite högt här på bloggen om alla bidrag! Tråkigt nog har min vän E kastat in handduken, så nu är det bara jag som upprätthåller traditionen. Återstår att se hur det går...

Formatet är annorlunda i år. Jag saknar den finländske Mumin-Thomas.  Han utgjorde på något vis det bästa med inför-programmet.


Österrike är i vilket fall först ut med en intetsägande låt med en ton som skär lite smått i öronen. Två poäng av fem känns snålt att öppna med, men mer kan tjejen tyvärr inte få.

Estland övertar stafettpinnen med ett bidrag som även det framförs av en ung tjej. Det låter bättre, men saknar det där speciella. Låten får ändå en trea.

Slovenien följer i de tidigare bidragens spår och skickar också en tjej. Hannah låter helt okej men låten går mig på nerverna till slut och får därför inte mer än en tvåa.

Kroatien bryter trenden och skickar en manskör. Typ. Det låter väl helt okej, men känns inte som något för mig. För sången skulle de fått en trea i betyg, men för helheten får de inte mer än två poäng. Det är tråkigt!

Och så är det dags för första nordiska landet, Danmark. Senast det begav sig att Sverige anordnade final i ESC gick de ju och vann med Olsen brothers. Har de någon chans i år? Emmelie De Forret heter sångerskan som framför bidraget. Och jo, det låter absolut bäst hittills. Högre favoritodds än Loreen hade förra året, säger de i panelen att Emmelie har. Jag gillar låten. Men har den det där som Euphoria hade? Njae, inte riktigt tycker jag nog ändå. Den får fyra poäng. Beroende på hur det övriga startfältet ser ut så kan jag nog ändå tänka mig att den kommer landa högt i resultatlistan.

Ryssland står på tur efter Danmark och skickar ett bidrag bakom vilket två svenskar textskrivare står. Det påminner starkt om en annan låt, är min första tanke. Kan det vara Sanna Nielsen eller Shirley Clamp jag tänker på månne? Jo, så är det nog. Men jag tycker låten är ganska fin och vill ge den en stark trea.

Ukraina är lite inne på samma spår som Österrike. Kanhända är den en liten smula bättre, men mer än en tvåa får den inte. Heller.

Nederländerna brukar tillhöra mina favoriter, men förra året har jag för mig att de kraschlandade totalt. Kan de leverera i år? Anouk kan absolut sjunga, men låten? Ett enda stort sömnpiller. Jag är besviken. Det låter lite Sound of music men utan att något riktigt händer. Den får en trea trots det, bara för att den är så annorlunda i jämförelse med de tidigare själlösa bidragen. Det skulle också kunna vara så att denna låten kommer växa för varje lyssning.

Montenegro. Nej, nej, nej. Rap hör inte hemma i ESC, när ska ni förstå det? Och videon? Det känns som att jag knappat in en filmkanal lite för sent på kvällen. Så obehagligt. Årets första nolla!

Litauens låt kommer avancera i resultatlistan oavsett hur den låter, efter föregående unkna bidrag kan den framstå som briljant. Om man inte har förståndet i behåll vill säga. För det är så dåligt. Detta är en enpoängare. Med andra ord näst sämst i startfältet hittills.


Danmark är i ohotad ledning hittills, följt av Nederländerna. Men ännu återstår tre program med tio låtar vardera, så hur listan ser ut i slutändan återstår ännu att se.

Länkkärlek & framtidsfunderingar

Nina Åkestam skriver om vad man ska bli när man blir stor och sånt efter att ha fått en massa frågor från sina läsare, gissningsvis med anledning av den pågående högskoleansökningen (som stänger den femtonde april). Även jag sällar mig till den stora skaran studie/yrkes/framtidsfunderare.

Det är snudd på sju månader på dagen sedan jag blev sjukskriven nu. Lite mer än sju månader sedan jag tog beslutet att flytta hem igen. Och inte ens en månad sedan jag äntligen fick påbörja terapin jag väntat på i ett helt halvår (att behöva vänta så länge skulle vi kunna diskutera en annan gång). Jag har fått ut en hel del av de få sessioner jag hittills haft med min psykolog tack vare att jag redan känner henne och därtill mig själv och vilka mina problem är, men jag har mycket arbete framför mig ännu. Jag vet inte om jag kommer hinna bli "färdig" till i slutet av augusti. Tankarna och ångesten är mina ständiga följeslagare, sömnlösheten har också smugit sig på.

Jag har pendlat så mycket det senaste året i mina framtidstankar. Vill jag bli lärare? Inte? Klarar jag det verkligen? Har handledaren rätt? Borde jag lägga lärarutbildningen bakom mig? Ska jag satsa på det andra jag drömmer om? Det där som är så mycket mer osäkert?

Jag har inget säkert svar, men som Nina så klokt skriver, så kan man välja om hur många gånger man vill i livet. Det är ingen katastrof om något inte blir som man hade tänkt sig det. Och när jag besvarar frågan var jag ser mig själv som 85-åring så är det en stuga med en stor prunkande trädgård och ett fint staket jag ser framför mig. Djur och familj är där med mig. Och när jag blickar tillbaka på mitt yrkesliv så är det bland barn jag har tillbringat det, genom att lära dem läsa, skriva, undersöka, skapa drömmar och gett dem verktyg att uppfylla dem med. Kanske har jag gjort annat också, om inte annat så i alla fall skrivit böcker som då kommer stå i min bokhylla med fina omslag och mitt namn på ryggen.

Det är alltså inte dags att ge upp min lärardröm ännu. Jag ska ge den ett försök till. Men för att ge mig själv bästa möjliga förutsättningar att faktiskt nå mitt mål har jag alltså en del att klura på. Att studera så långt hemifrån är ett av de största problemen, jag är så hemkär och det tär att inte ha möjligheten att åka hem på studs när hemlängtan blir för stor på grund av avståndet. Femtio mil låter kanske inte så mycket. Men när insomnian härjar och inga katter finns i fotändan att söka tröst hos, blir  femtio mil outhärdliga.

Med lite pusslande i studieplanen skulle jag kunna korta ner min studietid borta med en termin (om jag fortfarande skulle känna att det var ett problem våren tvåtusenfemton). Med flitigare umgänge med mina vänner skulle jag kanske inte behöva känna mig lika ensam. Och med lite nya verktyg och tankesätt i bagaget från terapifåtöljen kanske livet i allmänhet blir lite enklare. Och om det trots strategier, pusslande och annat inte skulle visa sig fungera i alla fall. Ja, då har jag i alla fall försökt. Och kan välja om. Hur många gånger jag vill.

Hur ser dina planer för hösten ut?

Länkkärlek: Skrivande medmänniskor

Är du en skrivande människa? Eller har varit, men kommit av dig och nu behöver en spark i rätt riktning? Då tycker jag att du ska kika in på min vän Wallinskayas skrivarcirkelblogg och haka på någon av skrivuppgifterna som publiceras där. Man kan skriva för sig själv om man vill det, men roligast är ju om fler skickar in sina texter så att andra får ta del av dem! Och om du inte känner för att skriva något själv kanske du känner någon annan som skriver? Kan du inte berätta om skrivarcirkeln för dem då?

Själv har jag inte riktigt lyckats haka på någon av uppgifterna än, däremot har jag klurat på en skrividé ända sen i höstas där detaljerna sakta men säkert har börjat falla på plats och nu är det snart dags att sätta ner rumpan på stolen och börja skriva!

Allô

Long time no see. Från säker källa har jag hört att det uppdateras dåligt här. Jag kan nästan vara benägen att hålla med faktiskt. Men jag ska göra ett nytt försök till bättring. Ni vet, plötsligt händer det. Det som inte har funkat förut börjar plötsligt att göra det och så blir man alldeles överraskad.

Jag tänkte börja med en liten mjukstart denna sena långfredagskväll i form av ett tv-tips så får vi se om jag kan fortsätta med bok- och bildbloggsplanerna enderna dagen.

Men för att återgå till mitt tips då. Det handlar om En helkväll med Jonas Gardell som du kan se här. Du inte bara kan se det där, du MÅSTE se det där. Så chup chup, klicka på länken nu och kom tillbaka hit om nån dag så ska vi se om jag inte lyckats skapa något mer inlägg. Eller två. Och en ny header. Herregud. Den borde ju varit utbytt för länge sen! Jag tror det får bli en nödlösning i form av återanvändning av något gammalt tills jag hunnit ordna med en ny.

Ett kattliv

Caspians nya favoritplats är på ryggstödet till min soffa (som nyligen fått landa på rätt köl igen efter ett halvår på högkant). Det är platt och mycket lägre än på mammas soffa, som han visserligen också brukade ligga på ibland, men nu kan han riktigt vältra sig i mys. Mattes kli-hand har liksom kommit mycket närmre. Och så är det mindre halt utan ett glansigt sofföverdrag som egentligen är ett sängöverkast. Det går att snurra och korva runt mycket bättre. Ibland blir det lite trist. Eller något. Det måste flyttas och snurras, vändas hitan eller ditan.

Nyss försvann han ovanligt mycket ur mitt synfält, han hade lagt sig längst ut på kanten, liksom lite bakom mig. När jag vred på huvudet låg han med huvudet under lakanet på fåtöljen som står "på rad" efter min soffa numer. Kikandes ner mot golvet. Det såg så fasansfullt roligt ut så jag kunde inte hålla inne gapskrattet.

Jag hoppas han inte tog illa upp. Jag försökte förklara för honom att det bara såg väldigt väldigt roligt ut.


Älskade knäppa pälsboll!

PS 1. Jag tänker mig att jag ska göra någon slags comeback här snart. På riktigt. Vi får se.

PS 2. Jag upptäckte just att mitt förra inlägg inte blev publicerat då det skrevs. Ordnade det nu.

Länkkärlek

Bild: Privat

Jag läser ju evinnerligt många bloggar men är oftast dålig på att tipsa vidare om dem. Idag vill jag i alla fall slå ett slag för en av mina favoriter, nämligen Caisa K. I denna blogg är fokus på inredning och renovering av det fina lilla huset där hennes famlj bor och bilderna är otroligt fina.

Cancelled.

En riktigt sopig vecka är över och förhoppningsvis är det en bättre vecka som nu har inletts. Insomnia och begravning av en släkting inledde helgen. Jag har inte träffat släktingen sedan min mormors begravning för över sju år sedan och jag har inte haft mycket kontakt med honom innan heller, men det var ändå sorgligt. Begravningen fick mig att tänka på mormor, och hennes begravning. Och så har jag drabbats av en oförklarlig smärta bakpå foten, ovanför hälen, som gjorde mig soffbunden en hel dag innan det blev möjligt att gå lite smått på foten igen...

Beslutet att lyssna till magkänslan togs och effekterna av det började fixas med. Känslorna har varit både högt och lågt men jag tror det här är bra i slutändan. Jag stannar i Dalarna även denna termin. Om det är ett definitivt avsked till lärarutbildningen lämnar jag till framtiden att utvisa. Just nu är förhoppningen att min återanmälan till en distanskurs (matematikinlärning) jag blev antagen till men valde att tacka nej till då antagningsbeskedet kom i december utmynnar i ett positivt nytt antagningsbesked. I sådana fall hoppas jag att jag i alla fall ska klara av halvtidsstudier nu under våren. Och så ska jag ge mig på att skriva ihop en amazing ansökan till min andra drömutbildning, som jag kanske får ägna hösten åt då.

Jag ska återuppta min terapi. Riktigt när vet jag inte, det är lång väntelista och man kan inte leva upp till vårdgarantin i kommunen, förhoppningsvis kan den i alla fall hjälpa mig att hamna på rätt köl igen när en psykolog blir tillgänglig. Kanske är det trots allt så att jag inte är redo att släppa lärarutbildningen ännu, men den kommer få stå tillbaka tills jag gett min andra dröm en riktig chans. Men mitt huvudfokus måste ändå ligga på mig själv en tid nu. Annars finns risken att jag inte kommer klara någon utbildning alls...

Jag har inte riktigt ork att blogga glada inlägg just nu, men jag hoppas inspirationen återkommer snart. Jag vill ju bli klar med all bokbloggning jag släpar efter med och komma i fas igen. Ja och så finns det väl annat att blogga om förstås... För stunden är jag dock en ganska cancelled människa. Och bloggen likaså.