Jag önskade mig och fick En dag av David Nicholls i julklapp, men har förstås inte haft tid att läsa den förrän nu. Frågan är om jag egentligen har tid att nöjesläsa nu heller, men en självvald bok ville jag i alla fall unna mig innan jag fokuserar helt på deckarna som ingår i sommarkursens litteraturlista, och då blev det denna som jag varit mycket nyfiken på.
Vad jag egentligen tycker om den är jag inte riktigt säker på. Stundvis kändes den seg, stundvis låg jag i sängen medan klockan närmade sig alldeles för sent med tårar i ögonen och ont i magen för att en av huvudkaraktärerna var så hopplöst vilsen och allt jag ville var att ta hen ifrån den destruktiva tillvaron hen levde. Och sedan kommer den sista delen av boken, där något händer som inte alls var väntat och inte alls vad jag ville skulle hända. Även om det återstår flera kapitel efter denna händelse känns det som att historien tar slut där, tappar fart för att sippra ut i ett ganska trist slut. Ett sådant där slut man kan förvänta sig.
Men jag lever mig in i de två karaktärernas liv, vilka man får följa en speciell dag varje år under en tjugoårsperiod. Det är fint att få följa deras utveckling från de tidiga tjugoåren fram till medelåldern, där jag väl också ska hamna så småningom.
Boken var inte alls vad jag väntat mig utifrån det lilla jag visste om den på förhand, och det är en annan sak som stör mig. Men det är ju bara mitt eget fel, eftersom jag inte vill läsa baksidetexten innan utan bara tagit fasta på ett par ytterst svepande ord som beskrivit handlingen och sen fantiserat ihop en egen idé om vad den kommer handla om.
Jag är alltså lite osäker på En dag, men ändå får den
4/5 i betyg. Jag tvekade mellan en trea och en fyra, men tycker egentligen inte att den är dålig och det känns som ett alldeles för snålt betyg att bara ge den 3. Således blir det 4, och en uppmaning till er att också läsa den. Kanske kan någon hjälpa mig bringa ordning i mina åsikter, då jag inte riktigt lyckas göra det själv.
