Dimanche

Jag sitter i sängen och ser de sista minuterna av Nyhetsmorgon, försöker avgöra om filen i frukostskålen är ätbar eller ej (det borde den, med bäst föredatum som inträffar först om ett par dagar, men den har stått i kylen länge nu) och  försöker intala mig att det är dags att plugga sen. Det gick sisådär igår, men jag måste ta mig igenom de planerade sidorna till seminariet imorgon bitti, även om vi mest har obligatorisk redovisning då... Det är för mycket litteratur för att unna sig att halka efter nu.

I torsdags kunde jag äntligen hämta ut salstentan som legat färdigrättad på svenskainstitutionen i närmare en vecka utan att jag kunnat ta reda på hur det gått. Jag hade marginalerna på min sida och blev precis godkänd. Det är ju allt som spelar någon roll, men lite surt känns det. Å andra sidan kände jag inte att jag lyckats banka in allt som behövdes när jag gick till Victoriagatan den där tentadagen, så jag befarade så smått att det kunde bli omtenta. På så vis är det skönt ändå, omtentan är på fredag och jag hade omöjligt hunnit fräscha upp minnet av det jag läst och dessutom bättrat på det.

Nu återstår det att se hur hemtentan gick i läs- och skrivkursen innan den är klar, sedan är det bara att fokusera framåt och på att klara den pågående kursen. Myter är inte riktigt min grej, och skrivuppgifterna verkar väldigt svåra så jag har lite lätta flashbacks av Kunskapens villkor. Det säger nog inte så mycket om man inte läser till lärare, annars förstår man nog att detta inte är den roligaste kursen. Men snart är det dags för elva dagars VFU och återstoden av den här terminen flaxar förhoppningsvis förbi fort och utan att vara så hemsk som jag befarar...

Nu går tåget...

Ja, nu går tåget (snart) som Madicken kvider fram när gökuret gal efter hennes hjärnskakning. Här går inte tåget riktigt än, det dröjer nästan en och en halv timme till. Och jag kvider inte för att jag blir stående kvar på perrongen, tvärtom gråter jag en smula inombords över att behöva åka härifrån...

Sent igår kväll satt jag i soffan efter att ha stängt av teven för att gå och lägga mig och gosade med Sessan som låg bredvid mig och sov. Hon spann som ett helt spinneri och mitt hjärta gick i tusen små bitar. Det är inte lätt att komma och åka ifrån katterna som jag gör. De sover inte hos mig längre för de vet att jag kommer försvinna igen vilken dag som helst. Mina allrakäraste skatter litar inte på mig, trots att ingenting betyder mer. Men det är ju inte så konstigt när man aldrig stannar och är deras matte på riktigt...

Det kommer förhoppningsvis inte dröja "mer än" på dagen två månader innan jag återvänder hem igen för att stanna hela sommaren i alla fall (fast det känns som en evighets evighet, så det är egentligen ingen vidare tröst...).

Men det är förstås mer som är svårt att åka ifrån. Det ska jag skriva mer om någon dag, hade jag tänkt. Kanske redan imorgon eller på fredag då jag tar ledigt från en dramalektion som tyvärr skapar mer ångest än den ger något. Det visar sig.

Påskkort från landet

Påsken har kommit och nästan passerat. Jag är hemma i mitt kära paradis sedan i onsdags kväll och blir kvar fram till kommande onsdag förmiddag. Här har klappats katt, ätits på tok för mycket påskgodis (första och sista godiset i år), setts US Masters och svurits över vädret som inte håller vad det lovar när man tittar ut genom fönstret: idel solsken, men nordan(?)vinden biter så jag håller mig helst inne. Jag som bara vill ut och promenera i mina nya springskor! Ja, ni läste rätt! s. har inhandlat ett par skor som går under den benämningen. Huruvida det blir något springande i dem får vi väl säga att det råder stora tvivel om, men förhoppningsvis ska de funka för promenader i alla fall!

Sedan senast har en ny kurs påbörjats, och även om schemat varit ganska snällt hittills så är det mycket litteratur och jag har att göra innan jag sätter mig på tåget igen... Tyvärr, måste jag säga, för lusten att plugga är lite si och så just nu. Jag längtar oändligt efter sommaren och åtminstone en liten smula ledigt. En del plugg lär det förstås också bli, frågan är bara vad för slags plugg. Antagningsbeskedet till sommarterminen dröjer ännu några veckor, men jag hoppas särskilt mycket på en.

Som synes har det ekat ganska tomt här på sistone, även om jag varit och är ledig en hel del sedan tentorna så känns det inte som att tiden räcker till allt jag vill göra. Förhoppningsvis ska jag snart lyckas skriva ihop ett inlägg jag haft på lut de senaste veckorna i alla fall!

Hey Dolly, Amanda Svensson

Bildkälla

Hey Dolly har stått på min läslista sedan den gavs ut. Det krävdes dock att jag skulle glömma boken jag haft på gång ända sedan i höstas på nattduksbordet hemma i studentrummet när jag åkte hem över påsk, för att jag skulle uppsöka biblioteket och ramla över den på en hylla där personalen ställt fram utvalda böcker och låna med den hem. Hey Dolly blev årets första utlästa skönlitterära bok. Att detta sker först den åttonde april är förskräckligt, men vad gör man när tiden och orken saknas för nöjesläsning? Nu nalkas åtminstone sommaren, och då vore det väl själva den om jag inte skulle få tid över för lite avbockningar från läslistan! Det lär inte bli något rekordår sett till antalet lästa böcker, men tids nog kommer jag förhoppningsvis plöja böcker igen.

Men för att återgå till "huvudpersonen" i det här inlägget, boken Hey Dolly av Amanda Svensson. Det är en tunn och snabbläst bok och det finns något i den som väcker intresse redan från första sidan. Men sidorna rasslar iväg och när jag slår ihop den efter att ha läst sista sidan så har jag svårt att finna någon poäng med den. Jag gillar tempot, det moderna språket, konstigheten. Men det räcker inte till. Tyvärr. Den skulle kunnat vara mycket längre, tillåtits breda ut sig och ta mer plats än 157 sidor. Därför kan jag inte ge Hey Dolly mer än 2/5 poäng. Dock hoppas jag att det finns eller kommer att finnas mer utgivet av Amanda Svensson i framtiden. Då hon är född 1987 ser jag ingen orsak till att hon inte skulle kunna skriva många läsvärda historier i framtiden!

Pâques

Ytterst spontant köpte jag tågbiljetter hem över "påsklovet" som vi kanske får. Om det preliminära schemat inte visar sig vara helt uppåt väggarna fel som sist. Men det gick ju bra då också, trots att jag missade flera seminarier och föreläsningar så förhoppningsvis gör det det den här gången också. Om det nu har blivit något fel. Många av de där dagarna är ju röda och då lär det ju inte ligga några lektioner direkt, men de vanliga vardagar som är schemafria...

Lov eller icke, I'm going home! Åh vad skönt det ska bli att få komma hem och klappa kattorna igen. Egentligen hade jag kommit fram till att jag inte skulle ha råd att åka hem förrän i juni när terminen är över, men nu blev det så ändå. Tack vare lite värdebevis på grund av tidigare försenade tåg och resebidrag från pappa...

Förövrigt är vfu-rapporten/hemtentan inlämnad och imorgon ska jag fika med min fina Emma. Vi har inte setts sedan vi blev ösregnade på på Lucia, så det är hög tid för ett återseende. I Haga, dessutom!

Printemps!

Jag tyckte att det var hög tid att byta ut snön i headern mot något mer vårigt. Men eftersom jag suttit inlåst i mitt lilla rum i Alcatraz de senaste två veckorna med tentor har jag inga nydokumenterade vårtecken. Det fick alltså bli en repris på förra årets header, som baseras på bilder som är ännu äldre. För nu är det ju äntligen vår! I lördags hörde jag gatsopsfordonet brumma utanför fönstret halva dan, bättre ackopanjemang till tentaplugg kan man knappast få!

Och ja, nu är jag som sagt ledig några dagar. Så det kanske kan bli lite fler uppdateringar här en stund... Nästa vecka ska jag eventuellt på fotograferingsdejt med en kursare också, så då blir det förhoppningsvis lite påfyllning i fotoalbumet också!

On the other side

Jag tog mig fram till ljuset i tunnelns slut. Tentan, eller snarare rapporten, är klar. Och jag lyckades proppa den full av referenser från olika böcker. Jag tror minsann jag börjar få lite rutin i det här med akademiska texter till slut! :)

Något annat som också är slut är säsong fyra av Gossip girl, jag såg det sista avsnittet i eftermiddags när tentan var klar. Nu har jag inga fler Gossip-boxar att plöja igenom. Huff! :( Vad ska jag nu göra? SATC känns inte som en lika självklar serie att plöja rakt igenom. Det kanske är läge att ta av plasten från Sjunde himlen-boxen jag haft ståendes i film-hyllan i minst fem år? Problemet är bara att jag inte har fler än första säsongen, så då blir det snart sådär tomt och besvärligt igen, tillbaka på ruta ett liksom...

Ljuset i tunneln

Även om jag påbörjade rapporten lite smått i söndags så var det först igår jag kom igång ordentligt och skrev drygt två sidor. En sida till skramlades ihop idag och nu hoppas jag verkligen att orden ramlar på plats lätt och snabbt imorgon så jag blir klar då. Jag är urless på tentor och längtar verkligen efter några bonusdagar av ledighet innan helgen och nästa vecka då det är intro på nästa kurs. Då det mest är egna reflektioner som ska till borde målet inte vara helt ouppnåeligt!

Söndagsblues

Songs: Ohia vaggar mig sakteliga mot sömnen. Jag har haft svårt att somna på sistone, legat vaken och tänkt en massa. Förhoppningsvis blir det bättre nu när den röriga VFU:n (som blev lite bättre, men inte mycket, i slutet) är avklarad, liksom salstentan som jag pluggade till dagarna i ända i veckan. På onsdag eftermiddag började det bli kämpigt, på torsdagen gick det mer eller mindre inte att läsa en rad till och i fredags skrev jag vad som förhoppningsvis är en godkänd tenta.

Jag tog ledigt resten av fredagen och ägnade hela lördagen åt sådana där saker jag knappt ens minns när jag gjorde sist. Läste en hel tidning, lyssnade på musik, plöjde serier och hängde på msn. Och kunde faktiskt känna mig lite ledig. Idag skulle jag komma en bit på hemtentan som ska vara inne nästa fredag, men det gick sisådär med det. En halv A4 av 5-6 är skriven. Jag lär sätta lite fart imorgon alltså. Jag ser gärna att tentan är färdig i förtid så jag kan glömma den och vara ledig lite till innan nästa kurs börjar på måndag om en vecka.

För här är det från askan in i elden som gäller. Ingen ro och ingen vila. Och jag längtar alldeles vansinnigt efter sommaren, efter att få åka hem och klappa katter och sitta ute i trädgården medan de smyger omkring och håller ställningarna i reviret.

On and on, it goes

Nya bud igen. Troligen kommer min handledare inte tillbaka förrän nästa onsdag, och då har jag ju bara tre dagar kvar på min VFU. Och idag kunde jag inte vara med specialläraren för att hon fick lägga sitt vanliga schema helt åt sidan tack vare allt som händer och ta hand om en elev som har assistent, som förstås också är borta. Så jag hamnade i min vanliga klass med assistentvikarien och lärarvikarien istället.

Om jag inte kan vara med specialpedagogen imorgon heller vänder jag mig till ettan. För där finns fortfarande en ordinarie pedagog!

Alltså, den här röran... Varenda eftermiddag den här veckan när jag kommit hem har det känts som att jag haft hemsk hög feber, men det är förmodligen bara tröttheten som gör att det känns som att kinderna kokar... Jag längtar så fruktansvärt mycket till helgens ledighet!