Day 02 – Your first love

Den första kärleken lät sig vänta på länge. Och slutade inte väl. Jag var arton, han 24 och skrämmande men oemotståndlig. Ibland undrar jag om den ens kan räknas, när man aldrig träffat varandra i verkligheten? Men det måste det ju göra. Något som påverkar hela ens värld måste ju vara på riktigt.

Day 01 – Introduce yourself

Att presentera mig är inte alldeles enkelt. Bortsett från självklara fakta. Som att jag är en alldeles nybliven 25-åring med åldersnoja vid namn Sandra men som föredrar en nedkortning till ett endaste litet s med en punkt efter - s. - eftersom jag aldrig varit vidare förtjust i mitt namn, att det inte känns som jag. Att mina rötter är djupt förankrade i Dalarnas bördiga jord men med funderingar om att lämna landet för storstaden och studier och att jag är matte till två ljuvliga kattbarnsterrorister.

Resten blir så dubbelt. Jag älskar att skriva, men har lidit av mer eller mindre svår skrivkramp i flera år nu. Jag tycker om att fotografera, men har svårt att hitta variation i fotomotiven och orkar inte sätta mig in i tekniken på allvar och tycker inte att man har så mycket nöje av tre miljoner bilder som mer eller mindre ser likadana ut. Så jag fotar inte alltför ofta, egentligen.
De skrivna orden upptar mycket av min vakna tid. I bokform, i tidningsform, i bloggform... Stod valet mellan dövhet och blindhet vore valet en självklarhet, till hörselns nackdel. Fast jag älskar förstås musik, och skulle sakna Lars Winnerbäcks stämma ur högtalarna...

Att lära känna mig är svårt, eller lätt. Det beror på om vi träffas i den virtuella världen eller i den riktiga. Jag gör mig bäst bakom ettor och nollor, när jag sitter mittemot en annan människa har jag svårt att veta vad jag ska säga. Om vi ska utgå ifrån att världen är i ordning så är förklaringen till det sifferkombinationen 300.23 - eller bokstavskombon s o c i a l  f o b i. Men alltmer tyder på att min värld är en fortfarande outredd härva där siffrorna som ingår är 299.80 eller F84.5 och jag önskar att få klarhet i det snarast. Så kanske livet kan bli lite enklare sedan...

Jag brukar kalla mig realist, men i ärlighetens namn är jag nog rakt igenom pessimist.
Jag minns sällan vad jag drömt då jag vaknar.
Jag älskar inredning och design, jag skulle gärna vilja syssla med det i ett framtida yrkesliv men jag tror inte att jag har tillräckligt gott öga och fingertoppskänsla för det i praktiken.
Jag är väldigt bra på att vända allt till något negativt och dåligt, självkritiken är en trogen medföljare.
Jag uppskattar moderna uppfinningar som tvättmaskiner och diskmaskiner, men annars kan jag ibland önska att utvecklingen inte gick så fort. Jag tror att jag skulle trivts under hemmafru-eran med ett antal barn omkring mig.
Jag älskar korsstygnsbroderi men har hittills inte lyckats slutföra något av de cirka tio broderier jag påbörjat i mina dar - eftersom något blivit fel. Därför är det där mottot om att målet inte är det viktiga utan vägen dit en favorit!

I skolan var uppsatser ingen favorit mitt skrivintresse till trots. Anledningen? Att jag aldrig fick till slutet. Så är fallet även denna gång. Så jag nöjer mig med att bara sätta en punkt.

Långtidsutmaning

Jag funderar på att härma fantastiska bloggerskan A.M.O. och ta mig an detta... Eftersom jag har lite svårt att finna orden just nu kan det bli en spark i baken att skriva i alla fall. Någon mer som skulle kunna tänka sig att haka på?


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Hide and seek

Jag tog en tur in i det förflutna och återupptäckte Imogen heaps Hide and seek. Den finns alltid i bakhuvudet, men i vardagen tappar jag bort den under långa perioder. Hur det är möjligt är egentligen helt obegripligt, det borde inte gå.. mer fantastisk musik finns ju faktiskt inte!

Ensam hemma

Bild: cdon

Egentligen borde jag ignorera alla mail som dimper ner från cdon, men ibland är det svårt att motstå att fynda. Som när man får gratis frakt i födelsedagspresent i kombination med att de har en kampanj där man kan köpa alla fyra Ensam hemma-filmerna för ynka 99 kronor. Jag vet inte hur det är med er, men för mig är de mer jul än någon annan film, undantaget Tomten är far till alla barnen möjligtvis. Det är tradition att se Ensam hemma-filmerna i juletid men gärna vid andra tillfällen under året då de dyker upp i tv-tablån också. Men nu behöver jag inte vänta på att de ska dyka upp i tv-tablån längre snart för jag klickade alltså nyss hem samlingsboxen och dessutom fick Sanna, Sonja och Shirleys julskiva som kom för ett par år sedan följa med då den ingick i en annan kampanj!

Des fleurs

På väg hem från jobbet idag fick mamma uppdraget att hämta tårtan. Sedan fick jag en idé om att jag ville ha en blomma också. Jag stod och kikade på orangea astrar på ICA imorse men jag blev snål och sedan ville jag inte ha en hel bukett heller utan bara en liten blomma med något grönt till. Så direktiven blev orange eller annan färgglad blomma och något grönt till.

Röd gerbera är en av mina favoriter. Och den gröna grejen till blev ju helt okej. Så jag är nöjd. Den suddiga gröna blomman är fotograferad utan blixt och jag blev lite extra förtjust i den, så nu får den inte bara hamna i bloggen utan den får dessutom agera header en stund =).

Novemberkalas 2010

Det råkade bli idag för exakt 25 år sedan som blev min födelsedag. Mamma säger att hon åkte in till BB med första snön och åkte därifrån med andra snön. I år har inte en enda snöflinga synts till ännu, till min stora sorg. Jag önskar mig ju alltid årets första snöfall till min födelsedag! Men idag har det bara regnat, regnat, regnat...

Tårtan här ovan blev inte heller den tänkta. Det är lustigt att de kallar tårtor en viss sak på hemsidan men levererar något helt annat när man hämtar dem. Jag hade tänkt mig den klassiska hallon & blåbärstårtan som jag även valde förra året. Men det blev istället en ren hallontårta med gelé som smaksatts med citrus. Jag är urusel på att byta ut det välkända mot nytt, men den här gången blev det alltså så ändå och jodå. Nog duger den. Men jag surar en smula för att jag inte fick vad jag beställt!

19 oktober

För fem år sedan befann jag mig i Cloetta Center i Linköping och sjöng "Ja må du leva" med ungefär 8000 andra människor när Lars Winnerbäck fyllde 30 år. Idag fyller han 35. Idag skulle en kär vän ha fyllt 28, om inte om funnits. Motstridiga känslor skapas när minnena sammanblandas.

En flicka som kallas Alice, Kristin Hannah

Jag har haft en period av intensiv läsande den senaste tiden, till stor glädje eftersom läslusten dessförinnan hållit sig undan ett bra tag. En av böckerna jag läst är En flicka som kallas Alice av Kristin Hannah. Jag har läst några böcker av denna författare innan och mitt intryck har varit att hon skriver lättlästa böcker men utan att det blir tråkigt eller intetsägande. Nej, det är ingen lektyr av världsklass som berör in till märgen, men det har varit trevliga läsupplevelser.

Denna gång blev det lite annorlunda. Denna gång stannade Alice kvar hos mig länge efter att boken var utläst, trots att jag i rask takt läste ut flera stycken till dagarna efter. Tankarna vandrar iväg till Torey Haydens verklighetsbaserade böcker som jag verkligen tycker om. Kristin Hannahs förvildade Alice är förvisso ingen verklighetsbaserad karaktär men författaren har verkligen lyckats göra henne levande.

Mitt betyg blir 4½ / 5.

Läs både denna och Torey Haydens böcker om ni inte redan bekantat er med dem, är mitt tips!

Längs vägen blev det höst

Och nästan vinter, också.
Jag vet inte hur och vad jag ska skriva här, härnäst.
Det här skulle inte bli en sådan djuplodande blogg. Jag vill fortfarande inte att det ska vara det, således blir det kortfattat när jag nu konstaterar att jag inte erövrat Pedagogen denna höst som jag ville. Förhoppningsvis gör jag det när nästa termin drar igång istället.
Först ska jag bara göra högskoleprovet för andra gången i mitt liv (senast var 2004), och nej jag ser inte direkt fram emot det., få ett positivt antagningsbesked. Och hitta en bostad i bostadsbristens stad...

Jag känner att jag vill skriva mer här framöver. Så fortsättningen kommer antagligen om bara en liten stund.