Tidigare erfarenheter av Johanna Nilsson har, till stor besvikelse, inte riktigt lämnat mig med ett sug efter att läsa mer. Ändå har det känts som att jag måste läsa mer för att det nånstans finns en fullträff bland hennes titlar, och när jag besökte biblioteket härom sistens följde både Rebell med frusna fötter och Jag är leopardpojkens dotter med hem. Men när det blev dags att öppna den senare och börja läsa kände jag att njäe, är det här verkligen någonting för mig? En historia om missionärsarbete i Kongo? Jag börjar med Rebell-boken istället.. blir besviken (svag 3/5 i betyg). Och så blev det lite Richard Yates (Easter parade, den får en medelstark 3/5 i betyg) innan jag slutligen beslöt mig för att man inte kan låna böcker och lämna tillbaka dem olästa.
Och så visade det sig att Johanna Nilsson äntligen hittat alldeles rätt som grävt där hon står då hon skrivit denna fina historia om sina farföräldrars missionärsarbete och sin egen fars, farbrors och fasters uppväxter i Afrika och Sverige. Det gör mig alltid lika lyrisk när böcker jag inte tror ska passa mig faktiskt visar sig kvala in bland de bästa läsupplevelserna någonsin. Det är litteratur när den är som bäst, helt enkelt!
Att läsa en bok där man vet vad man får kan vara trevligt, men visst längtar man alltid efter något lite extra?
Jag är leopardpojkens dotter får en femma av fem (5/5) möjliga i betyg, och en stjärna i kanten med rekommendation till er att också läsa denna bok!
Rebell med frusna fötter gillar jag starkt! Eller, den spårar ur en smula (för att säga det milt), den är bäst när det normala Handels-livet pågår, men att Johanna Nilsson i den bra delen av boken beskriver så bra hur jag också tyckte det var/är med saker och ting kompenserar den biten. Ett av mina favoritcitat kommer för övrigt från den boken: "... och jag ville bli allt jag någonsin drömt om att få bli, vad nu det var, jag visste inte, jag visste bara att jag inte ville bli som dräkttjejen, Rasmus Qvist med farfarsklockan, Tommy i börsrummet, Julia Fries på Strandvägen, Financial Times-Kristian och en massa andra."
SvaraRaderaHar du läst Hon går genom tavlan, ut ur bilden? I och för sig antar jag det, det är väl troligen Johanna Nilssons mest kända bok, men ändå.
Jag är leopardpojkens dotter måste jag ta och låna någon gång.
Elisabeth: Jag tyckte också om den till en början, men den sista biten blev så surrealistisk och överdriven att jag tappade all respekt för boken och lade den ifrån mig väldigt missnöjd. Det kändes som att hon bara hafsade ihop ett slut för att hon hade en deadline att passa eller något. Mycket trist.
SvaraRaderaHon går genom tavlan har jag läst minst två gånger. Första gången var första året på gymnasiet och då tyckte jag om den, men när jag läste om den så hade den tappat sin magi på något vis. Jättetrist, eftersom jag ju läste om den just för att jag mindes den som bra från första gången. Den är väl inte rent ut dålig, men den har långt upp till den där riktigt bra nivån - enligt mig ;)
Ja, låna den! Så håller jag tummarna stenhårt att du inte hatar den, haha! :)