tisdag 9 november 2010

Day 01 – Introduce yourself



Att presentera mig är inte alldeles enkelt. Bortsett från självklara fakta. Som att jag är en alldeles nybliven 25-åring med åldersnoja vid namn Sandra men som föredrar en nedkortning till ett endaste litet s med en punkt efter - s. - eftersom jag aldrig varit vidare förtjust i mitt namn, att det inte känns som jag. Att mina rötter är djupt förankrade i Dalarnas bördiga jord men med funderingar om att lämna landet för storstaden och studier och att jag är matte till två ljuvliga kattbarnsterrorister.

Resten blir så dubbelt. Jag älskar att skriva, men har lidit av mer eller mindre svår skrivkramp i flera år nu. Jag tycker om att fotografera, men har svårt att hitta variation i fotomotiven och orkar inte sätta mig in i tekniken på allvar och tycker inte att man har så mycket nöje av tre miljoner bilder som mer eller mindre ser likadana ut. Så jag fotar inte alltför ofta, egentligen.
De skrivna orden upptar mycket av min vakna tid. I bokform, i tidningsform, i bloggform... Stod valet mellan dövhet och blindhet vore valet en självklarhet, till hörselns nackdel. Fast jag älskar förstås musik, och skulle sakna Lars Winnerbäcks stämma ur högtalarna...

Att lära känna mig är svårt, eller lätt. Det beror på om vi träffas i den virtuella världen eller i den riktiga. Jag gör mig bäst bakom ettor och nollor, när jag sitter mittemot en annan människa har jag svårt att veta vad jag ska säga. Om vi ska utgå ifrån att världen är i ordning så är förklaringen till det sifferkombinationen 300.23 - eller bokstavskombon s o c i a l  f o b i. Men alltmer tyder på att min värld är en fortfarande outredd härva där siffrorna som ingår är 299.80 eller F84.5 och jag önskar att få klarhet i det snarast. Så kanske livet kan bli lite enklare sedan...

Jag brukar kalla mig realist, men i ärlighetens namn är jag nog rakt igenom pessimist.
Jag minns sällan vad jag drömt då jag vaknar.
Jag älskar inredning och design, jag skulle gärna vilja syssla med det i ett framtida yrkesliv men jag tror inte att jag har tillräckligt gott öga och fingertoppskänsla för det i praktiken.
Jag är väldigt bra på att vända allt till något negativt och dåligt, självkritiken är en trogen medföljare.
Jag uppskattar moderna uppfinningar som tvättmaskiner och diskmaskiner, men annars kan jag ibland önska att utvecklingen inte gick så fort. Jag tror att jag skulle trivts under hemmafru-eran med ett antal barn omkring mig.
Jag älskar korsstygnsbroderi men har hittills inte lyckats slutföra något av de cirka tio broderier jag påbörjat i mina dar - eftersom något blivit fel. Därför är det där mottot om att målet inte är det viktiga utan vägen dit en favorit!

I skolan var uppsatser ingen favorit mitt skrivintresse till trots. Anledningen? Att jag aldrig fick till slutet. Så är fallet även denna gång. Så jag nöjer mig med att bara sätta en punkt.

6 kommentarer:

  1. Bättre slut kunde du inte fått till, briljant :)
    Och du. Jag inspirerades.

    SvaraRadera
  2. Malin: Tycker du? :)
    Och menar du det? Innebär det att det kommer att uppdateras i en blogg nära mig snart? Det booorde det!

    SvaraRadera
  3. Haha, på tal om variation i fotomotiv: Ungefär 90 % av mina foton består av blommor. :-D

    SvaraRadera
  4. Elisabeth: Haha, ja om man ser det på det viset har ju jag också typ bara två saker i min bildsamling, katter och växter.. men du har ju inte hundra bilder på exakt samma blomma ur samma vinkel? Eller? Annars ser jag det som ett kryphål ;)

    SvaraRadera